Jo, men nånting som verkligen var det bästa, det var ute-på-lagret-samtalet med Bodil som ju är den som skriver och planerar våra scheman, om det här med mejerijobbet i sommar.
Egentligen var det redan bestämt vem som skulle ansvara för detta, men så kom annat i vägen (ett annat jobb, kan man uttrycka det ...) och nu var frågan .., på vems lott skulle detta falla .., att under ett antal sommarveckor ansvara för beställning från Dagab (ostar, sill etc) och Arla/Wapnö och så att ta hand om allt detta.
Mest av allt tänkte jag på hur mitt eländesknä skulle se ut efter dom veckorna?
Men det löste sig.
"Bettan .., jag har tänkt precis samma sak ..., nej, det går inte!" sa Bodil och log.
Jag hade ett i-värsta-fall-om-det-inte-löser-sig-scenario .., och det sa jag också, att då tar jag det.
Då får det bära eller brista.
Nu behöver jag inte ens tänka tanken!
Annat som var bra.
Postens nya frimärken gjorde verkligen mitt hjärta glatt!
Titta, det är ju som små noveller!
 |
| Emmelie Golabiewski. |
Och så "lånade" jag ju den här bilden av hon som gjort själva frimärkena,
Eller "gjort", designat dem, kanske.
Rent bedrövligt tycker jag att det är att posten - på sin egen sida där nya frimärken visas - inte berättar vem som är illustratör eller gravör. Vilken otrolig nonchalans!
Nåväl, när jag skrev inlägget om dom här underbara frimärkena, lånade jag alltså bilden från nätet. Visserligen skrev jag vem som var fotograf, men det hjälper ju föga.
Så jag letade upp den jag trodde var upphovsmannen till bilden, gick in på facebook och skrev följande:
"Hej Gustav!
Alldeles utan lov lånade jag från nätet din bild av Emmelie - frimärksformgivaren - och lade ut den på min blogg.
Visserligen skrev jag att det var du som var fotograf, men jag har ju ändå gjort det utan lov ,-)
Är det okej, eller ska jag ta bort bilden? undrar Elisabet i Halland."
Och fick svar:
"Det gjorde du säkert helt rätt i. Jag bjuder på den!
Gustav."
Då blev jag också glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar