Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Barnbarnet och sy-lan ♡

Läste godnattsaga och "sjöng" för barnbarnet J i tisdags - så mysigt ♡

Idag har jag varit på sy-lan. (Ungefär samma som syjunta). Fick klart ett par pyjamasbyxor och nästan hela pyjamaströjan med en sovande räv 🦊 på tyget.

 

 

Ser fram emot vad kommande vecka kommer att bjuda på

Kram Kerstin i Dalarna 

// Här kom fina Kerstin i Dalarna insladdande på sluttampen, men det spelar ju rakt ingen roll ... all glädje tas emot med tacksamhet!

Sånt som gjorde mig glad ...

Övernattningen hos min syster och hennes dotter i Skåne.

En sak vet man: den som står vid spisen har alltid Nelly i hälarna.

Förra helgen fyra hundar; nu tre.
Här är Harry och fina Tara.

På väggen hos min syster: vår pappa och mina systrars mamma.
Hon hette Gunhild Nilsson och var uppvuxen i Risliden utanför Norsjö, inte långt från Malå.
Alldeles för ung drabbades hon av en hjärntumör och dog vid 33 års ålder, efterlämnande två döttrar på sex och nio år och så pappa då.

Det är ett alldeles underbart ljus i det skånska köket.
Och ganska lågt i tak.

En bricka med enbart västerbottniska byanamn finns i huset.
På fjärde raden nerifrån, längst till vänster, skymtar lå i Malå.

Tidigt i morse vaknade jag av ett förfärligt oväsen!
Vi hade sovit med fönstret öppet, men det här var rena väckarklockan!
Hundratals kajor flög av och an, skränade och skrek .., för att en stund senare lugna ner sig och så blev allt tyst och lugnt igen.
På en äng intill låg kossor och sov ..., på en annan stod hästar.

På väg hem tittade vi in hos Antik & Design i Åkersholm, inte långt från flygplatsen i Ängelholm. ( #antikkulan på instagram)
Hittade en rakspegel som fick följa med hem, plus en fin gammal fotoram, där en bild av min pappa ska få bo.

Ja, men det blev en härlig liten tripp med supergod mat och mycket prat och skratt.
Det tackar man för.

Det bästa för Kerstin i Trelleborg ....
(ni vet, hedgrenskan, som numera heter Hedgren-Jörgensen)

Mitt veckans bästa är att vi körde upp till Mölndal med laxbakelser från Laxbutiken för att fira minstingen på hennes födelsedag. Lycka!

//Den alltid så omtänksamma Kerstin hade skickat det här till min messenger och det glömdes förstås bort! Ja,  nu börjas det ,-)

Kerstin: du får ett litet extrapris. Och att texten blir så här, det beror på att jag kopierade det från messenger-rutan. 
Så vill ni vara bombsäkra
(ja, bombsäkra och bombsäkra ,-) på att komma med, 
mejla då glädjen till bisse151@gmail.com 
inte till min mobil 
eller till messenger
då kan det som sagt glömmas bort.

Och nu blir det dragning ...



För att alls hinna med innan mörkret faller (jag filmar med mobilen) så blir det lite ruschigt.
Eller mycket ,-)

Grattis till vinnaren!

Vinsten - som är en gåva från Kattis som ska projektarbeta tillsammans med fotografen - postas i morgon, måndag.

Ni var åtta stycken som var med!
Tänk, jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att ni skulle haka på så bra med glädjebidragen!

Det bästa för friherrinnan ...

Det bästa denna veckan har varit att vi fått packat så mycket saker inför flytten.

Det är många beslut som ska tagas; kan inte påstå att det är så kul precis. 

Men det ska bli bra.

Jag har en underbar person som hjälper och stöttar mig. 

Livet tar konstiga vägar ibland.

Friherrinnan 

// Elisabet skriver: så här är det: det är olika omständigheter som gör att friherrinnan, som bott i samma hus och på samma ort i prick hela sitt liv, att hon nu tar sitt pick och pack och flyttar. Mycket ska magasineras och så blir det ett betydligt mindre boende. Det är inte så att hon har misskött sig på minsta vis .., det är annat som spelar in och vi är många, många som håller tummarna för henne, att det ska bli så bra som det bara KAN bli!  Det är i mina ögon oerhört starkt och modigt att ta ett sånt beslut, när man kanske inte vet hundra hur det blir framöver - med boendefrågan -.
Kanske kan man se det som ett gott tecken att hon igår hade sju rätt på V75 :)

Det bästa för Kattis - även hon i Närke - ...

Det bästa i veckan, det var att jag under lördagseftermiddagen tog mig tid till att vara ledig. (Omdömesskrivartider till trots!)

En ny stickning, tid med liten son, långsam matlagning, och en aperitif i höstsol på bron tillsammans med min man. Ljuvligt!
 
//Kattis

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det har varit en märklig vecka, har inte riktigt landat än. En av bästorna var chokladprovningen förra söndagen. Jag och två väninnor åkte till Helleberg, en pytteby några mil från stan.
Där finns Tinas praliner, härlig dam som tillverkar gudomlig choklad. Vi fick lära oss massor om chokladens ursprung, olika bönor, rostningar, chokladhalt, hur man gör färdig choklad...Mycket intressant. sedan provsmakade vi choklad så det nästan kom ut genom öronen. 

Sedan kom måndagen, en av de värsta dagarna i mitt liv. Kommer aldrig att glömma när maken skriker, "Det brinner!" Han var ledig och hade gjort en brasa i kaminen, han hörde hur det sprakade i taket och såg sen lågorna där bredvid kaminröret.

Han upp på taket och försökte släcka men det fanns inte på världskartan att han skulle klara det. Jag ringde SOS och försökte förklara vägen till stugan medan jag sprang ut och in för att hämta sånt som var viktigt. Jag såg att elden tog mer och mer fart i taket och till sist kunde jag inte gå in längre. Sedan kom ambulans, lokaltidningen (!), sex brandbilar och tre polisbilar.
 Allt gick snabbt och vi kunde inget annat göra än att stå där och se på. Nog gick tankarna i huvudet just då. Skulle allt brinna ner? 

Ett bästa mitt i allt elände var att det var "bara" taket och en del av väggen som skadades. En byggfirma får fixa det. Inga större vattenskador blev det inte heller. Nu är taket provisoriskt lagat och allt bråte utanför städade vi upp i tisdags. nu kan man nästan tro att allt är som vanligt, ja innan man går in d v s.


Livet kan ändras fort. En glädje är att vi klarade oss, det kunde ha slutat mycket värre.


Kram Eva

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

"Vi har inte varit ute på ön på fem veckor, så känslan av att få gå ut i skogen och hitta så mycket svamp var underbart.

Att solen sedan kom gjorde skogsturen ännu härligare!"

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Ja det är nog att få umgås med människor som vet vad Ehlers-Danlos är och vad det innebär, människor som accepterar en som man är, rakt av. Att inte behöva förklara hela tiden är sååå skönt.

Jag har dessutom blivit otroligt ompysslad och bortskämd. "Lägg upp fötterna! Vila!" 

 

Och massage har jag fått, massage av mina spända, ömma, krampande ryggmuskler som var så ljuuuuvlig så jag trodde jag dött och hamnat i himlen. :-)

Och efteråt, att komma hem.

Jag trivs så otroligt bra här och det är lika gott att komma hem som att åka ut på äventyr. :-)

Det bästa för Barbro i Brämhult ...

Så fort den här veckan gick.

I början av densamma var maken kompledig och vi tog en snabbtur till Göteborg för att det behövdes inhandlas ett nytt objektiv. 

Göteborg alltså!

Vad är det med den staden? Något med stämningen tror jag...den är så välkomnande.

Att vi lämnade ett mulet Borås (6-7 mil österut) och kom fram till ett fantastiskt soligt Göteborg, var liksom ingen nackdel.

Av en händelse hamnade vi på Magasinsgatan, där denna väggmålning finns och intill på den öppna platsen finns det food trucks/snabbmatsbilar som bjuder på strömmingsrätter, korvar m.m. Såg populärt ut. Vi tog istället varsin kaffe inne på De Matteos kaffebryggeri (intill Artilleriet), i trevlig rosterimiljö.

Ett tips om ni kommer hit någon gång: gå in i bakre delen av rosteriet och uppför trappan. Då hamnar ni på en supercharmig bakgård och där finns en liten fin blomster-och inredningsbutik som heter Floramor & Krukatös.

Kram!

walkaboutsweden-Barbro

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Den här veckan är det många bra saker att välja mellan, så det får bli födelsedagen som firades på onsdagskvällen. Den började med att jag fick lift med en nybliven 15-åring i en sprillans ny EU-bil. Woow, vilken rolig upplevelse. 

Väl framme blev det fika med kladdkaka

bakad av den 13-åriga jubilaren. Mumsigt! Efter fikat försvann ungdomarna till sina förnöjelser och vi äldre langade fram kortleken och spelade plump. Jag vann!!! 

Vi spelade om 1 krona plumpen och jag skämdes lite att sno åt mig slantar av dom övriga, men eftersom det fanns önskemål om att träffas snart igen och spela så kändes det okej att ha roffat åt sig. La inte summan på minnet, tror det var 54 kronor. Haha! 

Kram/Anne i Mantorp

Det bästa - vinsten -.

Ser ni det vackra fotografiet som ligger på bordet, vid boken?
Det är vinsten.
Tänk, så fin att rama in!

Och så här skriver fotografen - Christoffer Collin - wisslaren på instagram, om bilden.

Och det som gör det här möjligt, det är ingen mindre än madamen i Närke: Kattis!
Tack snälla, rara! säger jag.

Det som värmde mitt hjärta ...

Jo, men jag tycker verkligen sååå mycket om hösten!
(Och om våren och sommaren ...).
Och så glad är jag att pv planterat lönnplantor som nu har tagit sig och förgyller med all färg.

Lite olika i färgerna, men så vackra, tycker jag.

Och att upptäcka sigge under vinbärsbusken just som man ska vända bilen och man kommer nära honom, men han ligger tryggt kvar, vet att matte har koll. Eller hoppas kanske.

Alla möten på jobbet, förstås.
Den äldre mannen som ville ha hjälp med att välja blombukett .., kvinnan som hämtade ut canvastavlan och berättade om motivet (hennes teckning från tioårsåldern och motivet var hennes pappa som matade hönsen) ..., pojken som gjorde sin mamma sällskap vid kassan (kanske 11 år) och som plockade upp exakt varje vara med streckkoden åt rätt håll och jag gjorde tummen upp och sa hur bra gjort det var och hur mycket det underlättar för en kassörska; hur mycket fortare det går och hur omtänksamt det är av kunden.

Och när jag körde till jobbet och i Steninge upptäckte pv komma cyklande i våldsam fart och hur han - som han ofta gör - lyfte handen till en slängkyss!

Jo, men det har - hittills - varit en så fin vecka.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan är otvivelaktigt mitt fantastiska loppisfynd i onsdags.

FYRA fulla pärmar med mönster, beskrivningar, mallar och prover från Gunnel Larsson, slöjdfröken, i Selånger och Halmstad – från 70-talet och framåt.

 

 

Det var längesedan jag blev så glad för nåt jag hittat på loppis – och för 10:-/st! Otroligt!

 

 

 

En kulturskatt verkligen!

Läs mer på: http://tillbakatillrutaettigen.blogspot.se/

 

 

 

 

Kram till alla

Ann

 

// Helt underbart! säger Elisabet, tyckte alldeles särskilt mycket om brevet från Martinas mamma eller pappa. Jag gissar på mamma ,-)

I arkivet ....

Anders, Maria och Anna. Och mormor Ann-Gerd.

Och på väg till fönsterbilden hittar jag den här.
Den är den 6:e juni 2006 och barnen är samlade för att vara med på deras pappas vigsel och såklart festen senare på kvällen.

Då blir deras mormor sjuk och hamnar på akuten och alla tre barnen kommer susande till sjukhuset i Ystad och sällan har väl mormor känt sig mer älskad.

I ytterligare två år skulle hon vara i livet.

Dagens fönster ...

... tar en promenad i fotoarkivet med flera tusen bilder - ingen särskild ordning - och hittar den här, som visats flera gånger förut, men jag tycker om den.

Det är innergården där jag bodde i Ystad .., det är vår, kanske mars månad och snödropparna gör hjärtat glatt.

Och så fönsterna som jag tyckte så mycket om.
Förstås.

Nu ryker löven! 

Hämtade pv i Lilla Skipås när han kom med bussen.
I baksätet harry och nelly.

Vi körde hemåt, men fortsatte ner mot havet till, mest för att se hur där såg ut.
Oj, oj, oj!
Vilka krafter!

Trots att jag älskar att bada och att vara i havet (eller vattnet), har jag enorm respekt för naturens krafter när det tar i och blåser så här och jag hade nog lätt pinkat på mig av fasa om jag suttit i en segelbåt och det blåst upp på det här viset.

SMHI varnar ikväll för storm i byarna.

Så blev det ....

Tänka sig, inte ett dugg trött har jag varit idag - trots bristen på sömn -, nästan tvärtom!
Var på plats vid halv åtta och då hade redan Pernilla börjat grädda brödet och fixade den biten, så jag kunde koncentrera mig på det som kommit från Östras Bageri i Halmstad.

Och sen det vanliga .., att ta emot mejerileveranserna, kolla datum .., och så frukost tillsammans med Erik som idag rengör fruktdisken, men såklart hade paus. De torsdagar jag arbetar blir det inte bara ost på brödet, utan även lite grönt och även skinka, ja, jag betalar själv och så känns det lite trevligare.

Pernilla i charken tittade in till oss och visade lilla hundvalpen som om fyra veckor ska blir deras och man nästan dånar, så gullig är den! Men vad var det nu för ras ...? Nån slags vallhund, tror jag.

Vid halv ett löste jag av Cornelia i kassan och kunde då konstatera att det råder uppenbar brist på fantasi hos kvällstidningarnas rubriksättare.
Nästan varje dag är det samma sak ...

Ja, det blir trevligt att ansluta sig till pensionärernas skara ser jag ,-)

Men annat var trevligare!
Som kvinnan som kom och hämtade ut ett stort, platt paket och berättade att det var en canvastavla där motivet var en teckning/målning som hon själv gjort som tioåring, föreställande hennes pappa som matar höns. Men så UNDERBART!
Och så tog hon fram sin mobil och visade mig bilden och den var så ljuvlig; med pappan som hade höns flaxande runt om sig och med härlig mössa på huvudet!

Och där var en äldre kvinna som sällan säger nånting och när hon packade i sina varor, frågade jag henne (vi var ensamma vid kassan) vad hon hade haft för yrke, då, när det begav sig?
Jo, hon hade varit tandläkare på olika ställen - bland annat i Gislaved - och jo, hon hade trivts sååå bra med sitt yrkesval, särskilt perioden när hon behandlade barn.

Det är ju ofta så att högutbildade föräldrar får högutbildade barn (får och får, dom utbildar sig förstås själva, men att det liksom går i arv), men så var inte alls fallet för den här kvinnans del, tvärtom.
Och jag tänkte att så många livsöden som passerar och man har inte susning om hur människors liv har sett ut och har förstås ingen rätt att veta det heller, men kvinnan såg glad ut och berättade glatt och villigt.

Sist av allt kom en äldre herre och bad mig hjälpa honom att välja blombukett.
Det var till en kvinna och blev en hel del skratt och värme där vid blomstället och till sist valde han rosor och när jag gick till kassan och fick en hejdå-kram-av-Cornelia, då stod blom-mannen där och sa att "är det bara hon som får kramar?" och då fick han också en och jag önskade lycka till med buketten.

Sen åkte jag hemåt och tänkte att jag kommer med största säkerhet att längta ihjäl mig efter just den här biten på jobbet. Alla dessa underbara möten! 

Bakvänt ....

Knappt sovit en blund i natt.
Ja, så går det förstås om man går och lägger sig klockan åtta på kvällen.

Det lär bli en dryg dag det här.

Torsdagsfönstret ...

.... fångades i Ystad och det var Solbritt (tänk, att ha ett sånt vackert namn!) som höll i kameran.

Tack snälla! säger jag.