Ja det är nog att få umgås med människor som vet vad 
Ehlers-Danlos är och vad det innebär, människor som accepterar en som 
man är, rakt av. Att inte behöva förklara hela tiden är sååå skönt.
Jag
 har dessutom blivit otroligt ompysslad och bortskämd. "Lägg upp 
fötterna! Vila!" 
Och massage har jag fått, massage av mina spända, ömma,
 krampande ryggmuskler som var så ljuuuuvlig så jag trodde jag dött och 
hamnat i himlen. :-)
Och efteråt, att komma hem.
 


 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar