Dagens fönster ...

Hej!

Det är så kul bara gå längs en gata så här i Hufvudstaden och se vad som dyker upp.
Här någonstans på Östermalm så fanns lampaffär som sålde begagnade lampor.
Massor att välja på i den lilla butiken som låg en trappa ned från gatan.

Gissa om jag såg en hel del lampor som gärna hade fått följa med hem.
En annan gång kanske.

Turtlan

Dejtingprogram på tv ....

Räkgrytans mästare.

Jodå, jag har sett den brittiska versionen där dom är mycket mera rakt på och även verkligen försöker vara sexiga - så var det inte riktigt här i det svenska programmet -, med blind-date på en restaurang i Vaxholm.

Det är ju egentligen ett mirakel att man kan hitta rätt i ett förhållande, när man ser vilka krav människor har. Alla ska vara så perfekta. 

Pv bjöd på himmelskt god räkgryta första gången vi träffades och som efterrätt fick jag en semla.
Eller det kanske var just när jag hade kommit?
Hembakade semlor och kaffe.

Det var ten points rakt av.
God mat.
Den visste var den tog.

Eget rum hade jag också och Gud nåde om han kommit tassande, men det gjorde han inte.

Snart nio år senare har han för en timme sedan gått i säng och jag - som är kvar här nere - är pigg, men så har jag ju varit ledig också. I sängkammaren ligger Harry närmast husse och Nelly brukar klämma in sig där det finns plats.

Just så är det nu, nio år senare.
Det funkar bra.

Det började med ett besök i Slöinge ...

Det var friherrinnan och jag själv i utomhuscaféet som heter Äppelgården eller nåt sånt och man kunde sitta under den allra ljuvligaste pergola och jag tänkte att ..., men hjälp, så härligt, kanske kunde vi ...?

Så jag berättade för pv om hur fint det var och nog skulle det väl bli fint på vår alldeles för stora altan, den som han byggde till sitt 50-årskalas, som dansbana. Men pv var inte hälften så entusiastisk och eftersom jag inte ville ha ett riktigt tak, utan hellre låta vinrankorna slingra sig där uppe, så skulle vi ju ändå inte kunna sitta där om vädret blev sämre, menade han.

Nästan bums började han spåna på att bygga ett inglasat uterum, vilket jag inte alls var särskilt förtjust i. Tanken, alltså.

Bygglovet tog evigheter, faktiskt hela sommaren.
Det fördröjdes av fel-utskick från byggnadsnämnden i Falkenberg och det blev för stort och skulle minskas med nån halvmeter och det var som att det aldrig tog slut.
Och på inga villkors vis skulle han få börja bygga innan bygglovet var i ordning, då kunde det bli dryga böter, sa bygglovsdamen. Ritningen godkändes muntligt, men bygglovsdamen gick på semester och inget bygge fick sättas igång.
Om pv var lydig?
Ja, mina läppar är helt förseglade.

Så här såg det i fredags.
Fönsterna fanns kvar sedan tidigare; likadana som dom övriga och den enda verkliga påverkan jag har haft när det gäller huset - att byta ut dom gamla mot dom här, spröjsade -.
Och inte har det gått som på räls heller.
"Nej, jag är mattelärare, inte byggmästare!" har pv sagt.
Men ändå.
Det har gått framåt.
Och Micke - svärsonen och före detta elektriker - har bistått med tips och goda råd, lilksom pv:s brorson Jens, även han i samma gebit.

Inga som helst problem har pv med att arbeta i det som mest liknar ett kaos, men jag föreslog att vi skulle röja upp ordentligt när alla byggskivorna och all gullfiber kommit på plats.

Det gick i ett huj!
Nu ska panel upp på väggarna, fönsterbrädor ska komma på plats, golvet behandlas och takstolarna målas.

Jo, men det kommer att bli bra!
Tanken är att där inne ha en slags soffa, bord och kanske ett mindre matbord.
En fotogenlampa ska också införskaffas.

Belysning ska nu monteras på ytterväggarna och buskar ska få växa upp under fönstren (kanske humle mellan dom två fönsterna .., woooow!) Och busken som vi fick av Mari i Falköping (glömmer ALLTID namnet på den) den är nedklippt, men kommer så fint var vår, just i den rabatten!

Jo, men jag tycker verkligen att han har gjort det så bra, den gode pv.

Ledig dag ...

Igår grått och eländigt. Värk i alla leder.
Idag ljust blå himmel och ett annat liv.
Öppnar fönstret i sängkammaren .., slänger ut vissna cyklamenblommor och andra små blad .., och ser hur fåglarna flyger av och an kring fröautomaten - dom tycker väl att frukosten är försenad -.

Drar ett varv med dammsugaren .., irriterar mig på att pv slänger kläderna på golvet, nedanför sängen. Den mannen har tusen goda sidor, men det mesta som han håller i händerna, ja, det hamnar på golvet. Hundkoppel, morgontidningen, kläder och verktyg. Mina grejor blir till högar lite varstans, ja, det är väl knappast bättre.

Kommer ner till en brasa i kaminen som ännu brinner lite fint.
Går ut i nattlinnet och fyller på med solrosfrön.
Grannarna sover ännu. 

Och så in igen.
Tittar på Morgonstudion medan jag dricker nybryggt kaffe.
Just idag är Pelle Nilssons arbetskamrat Caroline Neurath ledig och i hennes ställe finns nu André Pops. Om man umgås mycket med djur, då blir man kanske extra observant på det här med rangordning och kanske är det så att gammal är äldst, för det blir så tydligt att Pops känns så trygg och säker och det är väl i sig inte underligt, van som han är vid flera års Vinterstudiosändningar.
Intressant är det hur som helst.

(Läste en irriterad kommentar på nätet över att dom kvinnliga programledarna är så fint klädda; det är väl inte nån modevisning heller ...? Men tänk, att jag som är den mest enjängda och minst modemetvetna kvinna som går i ett par sandaler, ja, jag tycker att det är hur trevligt som helst när dom är fint klädda!)

Just som vi får veta att det kanske blivit militärkupp i Zimbabwe kommer Sigge in och jamar och vill ha frukost. Inte det minsta bryr den katten sig om världsläget.
.

Dagens fönster ...

Ett fönster från ett frostigt Västmanland ..., skriver Ulrika.

Tack snälla! säger jag.

En tisdag ....

Skottland ..., Skye.

... vaknar man och känner det som om man tippats upp och ned på alla möjliga sätt och vis.
Förkyld. Huvudvärk. Leder som är stela som pinnar.
Så man sms:ar M på jobbet som är ledig, men den som ordnar med scheman och ersättare och hur roligt kan det vara att behöva tänka på arbetet såna gånger? Får svar nästan med en gång.
"Okej, jag löser det!" står det.

Mest hela dagen gör jag - i n g e n t i n g -.
Tittar på SVT:s Morgonstudion där före detta landslagsspelare i fotboll intervjuas och det görs så att dom själva sitter framför var sin skärm och så direktsänds det; som Facetime.
Bilderna är suddiga och mest ser man näsorna och jag tänker att är detta framtiden?
Jag tycker att vi går bakåt.
Billigare förstås, ingen reporter behöver längre åka med fotograf i släptåg, men kunde man inte lika gärna ha en stillbilder med foton på den som pratar?
Och så fungerar inte länken förstås.
Eller så pratar båda herrarna samtidigt.

Ja, ja.
Snäll friherrinna handlar bröd och pålägg och kommer på besök.
Vi sitter i vardagsrummet en stund, dricker kaffe och hon berättar om sin trasiga stortå, ja, igår snavade hon i den hala trappan utanför lägenheten och resultatet blev blodvite och en svullen tå.
Och blod på mattan!

När hon har åkt, tar jag hundarna på promenad och somnar sedan på soffan.
Sover rakt av några timmar.

Världens minsta hotellrum i London ....

Vid sextiden kommer pv hem och då har Harry väntat och väntat och väntat.
Väntat länge.
Vi dricker kaffe .., pv läser en bok (John Grisham) och jag somnar återigen på soffan.

Samos och tandvärken från helvetet. Strong Pills.

Lite senare blir det fotboll, precis som igårkväll.
Nu Irland - Danmark och VM-kval.
Vi pratar om matchen från igår .., om den till synes så sympatiske Janne Andersson  - bördig från Halmstad om någon missat det - och med självklar pondus.
Som en pappa som tagit sig an en hoper pojkar.
Janne Andersson som plockar skräp i omklädningsrummet och ber pratiga italienska journalister att respektera vem som just då talar på presskonferensen.

"Excuse me, sir ...", säger Andersson.
I Expressens nätrubrik blir det "Janne Andersson röt till mot italienska journalister".

Vi pratar också om glädjen med fotbolls-VM .., nästa sommar, så otroligt roligt att Sverige är med!
Sånt surr.
Pv har lagt ifrån sig boken och vi försöker komma ihåg resor som vi gjort tillsammans, ja, sedan vi träffades.

Kreta med Emil och Pv. Plumpmästerskapet och Emil som vann.

Hur vi än räknar kommer vi fram till olika resultat.
Många minnen tjoppar upp.
Värme.
Gemenskap.

Dublin, Irland. Sista dagen.

Glada danskar på Irland sjunger nationalsången.
Så roligt! Även systerlandet i väster kommer alltså med till VM i Ryssland.

London 2014, Hyde Park. Last night of the Proms. AP har investerat i nya underkläder. Storasyster inspekterar.

"Nu är det kyligare ute, det blir nog inte regn i morgon, så där som idag ..", säger pv och gör sig redo att gå i säng. Harry följer - som alltid - husse troget i hälarna.

Min mammas barndomshem. Dikanäs, södra Lappland. Humle. Kossor. Potatis. Kusiner.

Och för mig väntar tre lediga dagar på raken.
Det är fyrtio dagar kvar till julafton.

Jämtland hos Gunnar och besök hos Eva på Frösön, men just då Rödön. Blues i Krokom. Het soppa.

Tittar i min kalender och konstaterar att jag arbetar julafton-juldagen och annandag jul och det är helt okej. Julafton har jag dessutom själv erbjudit mig att ta. Det blir nog bra. Lugnt och fridfullt.

Heiligendamm, norra Tyskland. Kändes som att bada i havet utanför Ystad. Glädje. Lycka.

Nu vankar Nelly av och an.
Och jag har tagit mig en Alvedon, gjort en sallad och ska lyssna till USA-podden från förra veckan.
Så har en tisdag i mitten av november varit. 

Gissa vem som har namnsdag idag ..!

Jo, kapten Lintott!

Så här satt den vänsterhänte och övade när vi spelade Plump och han skötte bokföringen.

Grattis finaste Emil!

Dagens fönster ...

... kommer från Skåne, närmare bestämt från Trelleborg och hedgrenskan.

"Ett god morgon - fönster", skriver hon.

Så vackert, så vackert! säger jag.




Hittar en fyra minuter kort - eller lång - film från just Trelleborg, där stadens invånare får säga vad dom tycker är bäst med stan. Och sämst. Synd bara att dom inte hade en bättre mikrofon, det blir en hel del brus och vid-sidan-om-ljud.




Och har någon svårt att förstå vad som sägs i filmen om Trelleborg (väninnan Ingrid i Falun, t.ex ...) så kan ni alltid lyssna till Fredrik Lindström och hans dialektprogram som var så vansinnigt intressant att följa på SVT!
Här är det skånska som gäller. 



En till, tar vi.
Här har jag själv lite svårt att hänga med i vad som sägs, men så har ju dom mat i munnen också.
Hur som haver .., härligt med dialekter och jag tycker om skånska - om inte den grövsta sorten -.

Det bästa ...

Tio "det bästa" allt som allt!
Ni är fantastiska.

Det var Turtlan som gjorde en tillbaka-i-tiden-resa till Stockholm, promenerade på Drottninggatan och klappade ett av lejonen som nog bidrog till att rädda en hel del liv - hennes också - och det kändes bra.

Och det var Barbro i Brämhult - walkaboutsweden - som firade att det var 40 år sedan hon och maken Tony blev ett par! Fyrtio år! Grattis! säger jag.

I Dalarna hade Kerstin äntligen gått upp i vikt - hela två kilo - och kände sig lycklig över den saken!
Grattis till dig också!

Anne i Mantorp, hon hade så mycket glädje att hon knappt kunde välja, men bestämde sig till syvende och sist att detta att tv-serien Grantchester börjar om, gör henne lycklig. Han är ju så fin, han prästen, tycker hon.

Eva i Jämtland (förstås!) hade drabbats av kreativ skaparglädje och har nu börjat pyssla inför julen.
Julkort (som hon säljer) ska göras klara och så hade hon  hittat pyttesmått pynt som komma till användning!

I Göteborg hade Ann - den STORARTADE - fått ett paket Zoegeas kaffe med tillhörande burk, ja, från Hemköp Plaza i Malmö! Det kallar jag serviceanda från Hemköps sida! Grattis Ann!

Barbro i Uppsala hade bytt sovrum och nu får besökare ta deras före detta sängkammare (eller sovrum) och så får herr och fru Gustavsson husera i det större rummet! Så härligt!

Ulrika i Närke, hon hade mött vintern och så hade hon haft lille hunden Alfred på besök i ett par dagar. Stor glädje!

Friherrinnan har nu flyttat in i sin lilla lägenhet, en mittendel av tre lägenheter i en länga och nära till havet, faktiskt närmare än tidigare. Nej, det är inte det ultimata,för lägenheten hyrs ut till turister sommartid, men ändå, sen får hon återvända och den är sååå fin, med högt i tak och vackra takbjälkar!

Min egen glädje, ja, det var mest småsaker som vanligt.
Fåglarna i fönstret .., alla möten i affären .,. gåsamiddagen!

Nu ska jag ut med hundarna innan friherrinnan kommer på kvart-i-tolv-kaffe!
Länkar senare idag.

Tack alla som var med och bidrog till detta!

Ny giv ...

Första riktigt, riktigt kyliga morgonen.
Bilden tas från sängkammarfönstret. Då är klockan åtta och jag har varit vaken länge (såväl pv som jag själv hade svårt att somna igårkväll .., låg länge och snurrade och flera gånger frågade jag "är du också vaken ..?" Det är underligt hur man hör att nån är vaken, fast dom inte säger ett enda pip) och Nelly (som alltid ligger mellan oss numera, eller rättare sagt, hon ligger nära pv) har vaknat och är säkert kissnödig.
Men först tar jag en bild.
Den här.

Nu, när eken är närapå helt avlövad, syns tydligt Ecke och Britts två gula hus.Och vid havet är himlen svagt rosafärgad.

Medan jag står där i nattlinnet och tittar ut, upptäcker jag en liten kanin som skuttar nere på gräsmattan. Jag ser den ganska ofta och harry bryr sig inte längre .., han har slutat att jaga harar och kaniner. Men  r ä v e n! Räven!!! Får han syn på räven blir han galen!

Och så går vi ner och Nelly får gå ut .., jag slänger på mig kläderna och tar sikte på fröautomaterna.
Tre stycken fylls på och nötväckan väntar otåligt .., det är knappt att jag hinner hälla i fröna förrän den är på plats och börjar frukostera.

Och det inglasade-altanbygget fortskrider.

Igår arbetade pv nåt så otroligt och nu är hela rummet isolerat och nån slags pressade spånskivor (men ändå inte) är på plats. Nu ska innerpanelen spikas upp, takstolarna målas vita och golvet .., ja, hur ska vi göra med golvet? Vi har ännu inte bestämt oss.

All gullfiber och all annan bråte är bortplockat .., nu är rummet tomt.
Så underbart det är!
Och det bästa är att jag har testat att "provsitta" där soffan ska vara (längst till höger, mot husväggen) och därifrån kommer man att kunna sitta och titta på alla småfåglarna vid fröautomaten!
Vilken lycka!

Nu ska jag ta hundarna och gå ner till havet och klipporna och se om jag hittar den borttappade mobiltelefonen som någon tappat igår. Pv träffade två män (far och son kanske) som trodde sig veta var den  k a n s k e  befann sig, telefonen, men då var det för mörkt.
Tänk, om den kunde dyka upp!

Dagens fönster .....

.... blir nästan som ett Kinderägg!

Så här skriver avsändaren, det vill säga Turtlan.

Hej!
Ett fönsterbidrag som är tre som hör ihop.

Vi gick från hotellet Sibyllegatan ner på Östermalm och kommer förbi två lite märkliga skyltfönster.
Ett med en tågvagn, ett annat med ett par sittande i en soffa och i samma fönster som tågvagnen ligger ett stort gäng guldbaggar.

Innanför guldbaggarna ser man en barnhage med lite leksaker och en blöja liggandes. Inne i lokalen lite allmän rörigt och speciellt.

Vad är detta? På dörren står en liten skylt ”Studio 24”. Googlar på det och det visar sig vara Roy Anderssons  produktionsbolag. Ni vet han med ”En duva på en gren....”

Jaha där ser man vad man kan upptäcka en lördagsförmiddag i Stockholm.

// Turtlan

Det bästa för Ulrika i Närke ....

Veckans bästa är lätt: att få ha lille Alfred här fre-lör, han är sååå go.

Och så dagens utflykt till ett vintrigt Nora, med fika i skogen och sen mer kaffe inomhus vid en sprakande brasa i vedspisen.

Härligt!

Hälsningar Ulrika.

Ett till det bästa ...

Äntligen, äntligen är nu väggarna i uterummet isolerade och har fått plast och skivor över sig!
Och vi har plockat ut och rensat undan och nu blir det alltså till att måla takstolarna invändigt, sätta upp panelen och ordna med golvet. ¨

Idag har pv arbetat från åtta i morse till nu när mörkret fallit.

Och det blir så fint.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ....
(men här i Stockholm ...)

Hej!

Veckans bästa var att övervinna det där spöket att våga åka till Stockholm. Våga gå på Drottninggatan och titta var allt hände när vi precis kunde ta skydd från lastbilen.

Våga gå där och inte titta bakåt hela tiden vilket jag trodde att jag skulle göra. Det gick över all förväntan bra. Klappade ett av lejonen som ett stort tack att de fanns där och att ett fastnade under lastbilen så vi och andra människor hörde mer att monstret kom farandes.

Hälsningar från Turtlan på väg hem från Hufvudstaden.

//Elisabet skriver: såg på Instagram bilden av skyltfönstret där du hoppat upp; helt sanslöst, det var ju inte alls så stort! Vilken enorm tur ni hade! Eller var det kanske ödet?

Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden ....)

Hej Elisabet.

Ja du vet ju att jag förvarnade om att jag kanske inte kunde vara med i veckans glädje den här omgången.

Men nu är vi hemma och jag skickar dig ett par bilder från senaste dygnet.

Maken och jag firade 40 år tillsammans igår den 11/11 (lätt datum att minnas).

Vi är inga människor som firar och festar till det så ofta/mycket, men nu "gjorde vi oss till". ;)

 

 

Bokade ett sky room på Gothia Towers Hotel i Göteborg, för att kunna blicka ut över staden. Ett enormt hotellkomplex och så ooootroligt mycket folk, det trodde vi inte.

Idag under frukosten så satt vi och tittade ut medans solen gick upp, och jag lade märke till de blå spårvagnarna som likt ormar slingrade sig fram nere på marken. Tycker att städer med spårvagnstrafik har lite extra charm.

Sedan utcheckning och buss hem.

 

 

Å där på köksbordet stod en härligt välkomnande Fars dags-hälsning från yngste sonen, som smugit sig in och ställt den där. Så omtänksamt! ♥

Varma söndagshälsningar:

Barbro D

 

//Det spelar ingen roll att det blir sent, här väntar vi så gärna! hälsar Elisabet.

Dagens fönster ...

Hej!
Mer än mätta går vi ut på Götgatan. En något onyttig fika hör till när vi gör en ”flaneringshelg” i Hufvudstaden. Brödet, kakorna och tårtorna i fönstret är nog mest skådebröd men det fanns en hel delat välja på därinne också.

Bloggmadamen hade säkert valt en Milanokaka om jag får gissa.
Hälsningar Turtlan på besök i Hufvudstaden.

//Ja, du har helt rätt, Turtlan! Tack som hade håven med dig!

När man har ....

... varit utan sin pappa i fyrtioett år, känns det lite konstigt med Fars Dag.

Men ändå.
Jo, jag tänder ett ljus för dig pappa.
Ivar-Nicke.
Snäll och go och rar.
Humoristisk.
En hejare på att berätta historier.
Dansant.
Noga med sina kläder.
Tvättade öronen varje morgon.
Använde rakvatten.
Hade vacker handstil och varma händer.

Lägg till bildtext

Men det är också min australiensysters födelsedag idag!
Efter att ha fått ny höft och därefter blivit änka (efter jättelångt äktenskap) har hon börjat skapa sig ett eget liv. Nu tog hon bilen och hunden Sophie och körde femtio, sextio mil söderut, från Adelaide till Portland, där sonen Fredrik bor sedan många år tillbaka.
Där firas födelsedagen och jag hoppas att paketet med Året Runt och andra damtidningar kommit fram.

Shae, Luna och Birgitta ...

Att hundar är ett genomgående tema i vår familj, ja, därom råder inga tvivel.
Vi är tre systrar, alla har hund.
Grattis Birgitta på 73-årsdagen!
(Hon läser inte här, men jag skriver det ändå).
Bilden längst uppe togs av Fredriks flickvän Shae och den här av Fredrik.

Mitt eget bästa ...

Jo, det var att komma hem från extrapasset idag (mycket att göra, vi låg efter redan för början och hann aldrig helt ifatt) och upptäcka att pv hade med sig stekt gås med tillbehör hem!
Hur kom nu detta sig?

Jo, skolan där han undervisar hade Öppet Hus idag, det vill säga restaurangeleverna, och då fick han veta att mat som inte säljs under veckorna, det fryser man in och så kan man köpa det för en inte alltför dyr penning. Så han köpte tre portioner stekt gås med tillbehör.
En fick friherrinnan och så var sin till oss.

Det ska jag säga, att det var den i särklass godaste gåsamiddag jag i hela mitt liv har ätit!
Massor med katrinplommon .., brysselkål, sås, rödkål och så kokade vi potatis till.
Och gelé, förstås.
Lägg därtill ett gott rött vin, så var jag i närheten av paradisets förgård!

Under tiden tittade vi på Scott & Bailey, polisserien från England som jag tycker så bra om!

Och på jobbet var det också bra.
En av kunderna handlade hur mycket som helst; till sin man och sin dotter visade sig.
Själv skulle hon inatt köra till Stettin i Polen, där hennes mormor Danuta 86 år, ligger svårt sjuk.
Jag frågade hur hennes mormor varit?
"Den snällaste människan jag känner till, hon har varit mer som en mamma för mig, än som en mormor", sa kvinnan.

Innan vi stängde kom ett sällskap flickor i femtonårsåldern in och handlade chips, godis och läsk.
Glada, härliga töser!
Jag frågade dem om det här med #metoo och hur dom upplever det?
Inte en enda av dem hade känt sig sexuellt trakasserad någonsin!
"Inga pojkar som drar upp era tröjor och vill kolla om ni har bröst ..?" frågade jag.
Det var ju så pojkarna hemma i Malå gjorde, då, när vi gick i högstadiet.
"Aldrig i livet!"sa flickorna unisont.
Däremot berättade dom att deras mammor, som väl förmodligen är i fyrtioårsåldern; ungefär som mina döttrar, hade berättat om just sånt och värre saker än så.
"Nu vågar ingen kille göra nåt sånt ..!" sa en av flickorna och sen tackade dom för sig och önskade en trevlig kväll.

Det får bli mitt bästa.
Allt detta tillsammans, men mest gåsamiddagen.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på Instagram)

Jag har lyckats öka 2 kg i vikt - och behålla vikten

Dessutom under tiden jag varit inlagd drygt en vecka på sjukhuset

Ikväll blev det sojakorv med bulgur och tomatsallad

Lite tvärt emot många andras önskan men jag brukar ju vara lite tvärt emot i mycket

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Har inte deltagit på flera veckor för att jag inte kunnat välja svampskogen, kortliren, biokvällarna, barnbarnsumgänge med mera.

Men nu så! 

 

Den här veckan har verkligen varit stillsam och då har jag inte haft något att välja, men då dyker det upp en trailer på tv som säger att man ska börja sända Grantchester igen. Lycka för mig som älskar engelska filmer och tv-produktioner. Och inte gör det något att det är en stilig man i en av huvudrollerna. 

 

 

 

Fast han går ju inte upp mot min stora idol Kommissarie Montalbano.

Den serien saknar jag storligen.

 

Här kommer en varm kram till er alla från ett grått, blött och kyligt Mantorp och Anne.

 

// Men Anne!! Man behöver inte bara ha ett enda glädjeämne, man kan ha hur många som helst!

Nu vet du. Kram på dig!