Och det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Ännu en tung vecka med sjukhusbesök och oro. Några guldkorn finns dock mitt i allt jobbiga.

I fredags var det en sån vacker dag med rimfrost på träden och snöknarr under skorna. Under eftermiddagspromenaden med Otis mötte jag kvinnan som driver det mysiga caféet på gatan ovanför oss. Jag blev så fikasugen men hade ju Otis med. "Hos mig får man ta med sin hund", sa hon. Gissa om jag blev glad! Så skönt att sitta där med en latte och en morotskaka och titta ut på alla ljus i fönstren. En välbehövlig stund.

Idag tog jag med en termos glögg, pepparkakor och saffransbullar till mamma på sjukhuset. Hon blev så glad. Med ens hade hon aptit och åt och drack och var så nöjd. Sedan pratade hon om vilket fint liv hon har haft och vad vi betyder för henne. En vacker stund i en miljö som egentligen inte är den mysigaste. Men det var som om vi skapade en liten oas mitt i allt det sjuka och sterila.

Kram Eva

Det bästa för Ann i Göteborg ...
(Hon, den STORARTADE som är så modig när det gäller hårfärgning!)

Det bästa den här veckan var faktiskt flera saker.

Yngste sonen fyllde år och blev uppvaktad helt enligt familjens traditioner med kaffe och bakelse på sängen, sång och paket.

 

 

Det var premiär för den certifierade sagoläsare på Grodan. Tre barn fick välja var sin bok, hålla sagonallen och lyssna när jag läste för dem.

Mycket mysigt och roligt tyckte jag (och också barnen verkade det som) De höll ut i hela 45 minuter och det tycker jag var bra gjort!

 

 

Kul var ju också att jag fick skicka några roliga broscher till Friherrinnan – en hund och en katt! Jag tror att de passar henne perfekt! 

 

 

OCH så var det dags för den avslutande konserten med Kom-och-sjung-kören! Terminens tema var “Giants of rock” och både bandet och kören var i sitt esse. Vi levererade bästa konserten nånsin, fick vi veta!

 

Kanhända var det för att nästan alla tyckte att det var roligt att sjunga rock! Nu känns det lite tomt Vad ska jag nu göra på tisdagskvällarna?

Kanske får jag prata med maken?

 

Ann

Det bästa för friherrinnan ....

Friherrinnan valde röding ....

Denna veckan har det varit flera bra saker.

Det började i torsdags med en julbuffé som Steninge församling bjöd alla som fyllt 65 år på. 

Mycket god julmat och annat trevligt .

(Elisabet skriver: det hela bekostas av en fond som en "herr Larsson" - numera avliden - grundade för).

Sedan fortsatte vi på fredagen med lunch på Sturegymnasiets resturangskola. Det var pv,  Sonja och jag. Elisabet fick stanna hemma då hon inte mådde så bra.

Åt en underbar lunch!.

Nu idag första advent ska jag bjuda på lite adventsfika.

Friherrinnan

1:a advent ...

Pv bygger och bygger och nu lyser en av utelamporna så fint (vi får se ikväll om vi måste välja en större lampa av samma sort; om ljuset blir för fjuttigt) och jag tar hundarna på lillrundan som tar tid, eftersom Nelly inte är på hugget.

I utestallet tittar en häst fram .., den står och drar med huvudet mot trägaveln  .., tycker väl att det är skönt, förstås.

På lagårdstaket - i solskenet - sitter ett oräkneligt antal duvor och tycks ha det så gott.

En härlig söndag och snart jobb.

Om Kalle, paketen och kören ...

Igår var det arbete från två till kvart över åtta och det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges vid åsynen av alla jättepaket som inte stod på någon hylla (där var det proppat!), utan på golvet bakom kassan (den här bilden från lagret är från tidigare i veckan).
Vilken lycka när en kund säger ..."men det där paketet längst ner, där till vänster, det är nog mitt!" och så visar det sig att jo, så är det verkligen.
Att i en stor trave börja sortera och leta efter små, små adresslappar, är inte alldeles enkelt.

Det var Kalle och jag som hade eftermiddagspasset.
Han är väl tjugo kanske; bästa kompis med Hampus som nu läser i Lund och det är väl vad Kalle också tänker sig att göra till hösten.
Oj, så snabb och effektiv han är!

Vi delade upp passet mellan oss och det fungerade bra.
Han sorterade alla kartonger i brödfrysen (det hade kommit två lastpallar och det var stört omöjligt att ens ta sig in i frysrummet!), slängde tjugo tomma kartonger (!!) och allt resulterade i en fantastisk ordning och reda där inne!
Tala om kvällens hjälte!

Kom hem vid halv nio .., då hade jag svängt förbi friherrinnan med fågelfrön och hennes V75-andel (nej, ingen vinst den här gången) och sen blev det inte så mycket mera.

Men bra fart nu på morgonen.
I den stora röda stekgrytan puttrar högrev i bitar (morötter, potatis, palsternacka och lök ska få komma i senare), pv hamrar och har sig i det inglasade uterummet (som är mer än inglasat, det är bara skjutdörrar-sidan som är närapå helt glasad) och själv ska jag renbädda och dammsuga i sängkammaren.

Det första adventsljuset tändes vid frukosten, men jag har lite svårt med själva adventsstämningen.
Pv däremot ska ju sjunga med Nicolaikören i stora kyrkan i Halmstad i eftermiddag, så där blir det nog mer av den varan.
Känslan, alltså.
Längst uppe i mitten bland herrarna står herr pensionatsvärden.

En trevlig första advent till er alla, ni som tittar in här!



Jag frågade en gång pv vilken sång han tyckte bäst om, så här i jultider?
Det blev den här.
Mäktig att sjunga .., jag tror att dom står på läktaren och sjunger .., fast det här är en helt annan kör.

Söndagsfönstret ...

Ännu ett fönster från Linköping, där Turtlan och hennes M varit på besök.

Hade jag inte vetat vem det var från, hade jag gissat på Ulrika.

Tack snälla Annica!

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...
(eller i Vaplan, egentligen ...)

Det bästa för mig på länge var när Riksteatern kom till Krokomshallen med sin föreställning "Vi som bor här".

Så här glad och stolt är jag när jag fick träffa Martin Emtenäs och Stefan Sundström.
Detta var lördagen den 25 november.

//Elisabet säger: det var vid bloggträffen i Steninge i maj 2009 (eller var det 2008) som vi träffade Gunnar för första gången. Fram till dess hade han varit en flink bloggare, ja, han hade ju en blogg där man kunde kolla på webbkameror över hela landet också. För att inte tala om webbkamera vid fågelbordet och så skulle man försöka ta en bild med så många besökare vid bordet som möjligt och jag satt mest hela dagarna och spanade och tänk .., jag vann en fågelbok!

Då, på den där bloggträffen hämtade vi Gunnar på järnvägsstationen i Halmstad och på en enda gång tyckte vi om honom och det slår mig när jag ser bilderna här ovanför - där när han blir omfamnad och det är så varma leenden - att just så är det med Gunnar, man blir glad av honom.
Och han är så snäll och omtänksam.




Ett litet smakprov ...

Lördagsbästa för mig själv ...

Halvtolvkaffe med friherrinnan och pv.
Och hennes pepparkakor som är så smarriga!

Och snart är all väggpanel på plats.
Väggkontakter har kommit på plats .., nu blir det fönsterfoder och lite annat.
Lister och sånt.
Väggen är vitare än på bilden.

Och nu ska jag strax åka till affären för helgjobb tillsammans med Kalle.
Vi brukar dela upp passet; två timmar på golvet, två timmar i kassan, då blir det lite variation.
Kalle är för övrigt suverän på att komma snabbt när man har kö och ropar på hjälp.

Oj, jag höll alldeles på att glömma DN:s lördagskryss, som idag var enklare än vanligt.
Det betydde att jag klarade att lösa det på egen hand.
Hurra!
(Det gäller att hålla herr eller fru Alzheimer stången ...).

Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Det får bli en repris, då hon var ute så pass tidigt i veckan ... kanske har ni glömt?)



Har nu gjort min axeloperation.
Allt som jag gruvat mig för sedan augusti var lätt som en plätt.
Innan jag åkte in imorse var jag kolugn, ofattbart. Slapp tub i halsen utan sövdes på mask.
Klockrent !
Det är på ett litet sjukhus kändes nästan att jag var VIP.

Nu ska jag ta det lugnt (och lovar att göra det) med fri mobilisering som det heter.

Har gjort en Se på TV/Film lista och har böcker så jag klarar mig.

Bandaget ska sitta till 11 då stygn ska tas.

Hälsningar Barbro.

Och det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)

... var att klä julgranen med barnbarnet J

Första året som han är medveten om vad som händer och pratar en massa

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Cecilia N ....

I tisdags var det ridning igen. Samma häst som förra veckan, en svart vänlig som heter Pamela. 

Vi kommer bra överens. 

Hon påminner mycket om älskade Humlan på förra ridskolan så jag är lite förälskad. 

 

I tisdags skulle vi ta oss över bommar. En del låg på marken och några var i knähöjd. 

Och det var SÅ ROLIGT! (AP: 5 1/2:a och en motsvarande i galopp)

Då tänkte jag: inte kan väl veckans bästa komma så tidigt i veckan?! 

Men jo, det kan det!

Jag befarar att jag är lika enjängd som bloggmadamen själv säger sig vara. 

Cecilia N

Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden)

Hej!

Det är tur att du påminner lite om veckans bästa, på din blogg. Jag verkar inte alls hänga med i tidens gång.

Igår fick jag följa med svärdottern när hon skulle fotograferas för en modellagentur, som vill bygga upp en katalog av ickeprofessionella modeller för ev. framtida reklamkunder.

Jag skulle sköta både min egen kamera plus Emmas videokamera, så jag hade fullt upp. 

Kul och intressant att få vara med.

Trevlig advent till dig och alla andra deltagare i veckans bästa!

Barbro D ♥

Vad blir det vecka 48 ...?

Jo, jag vet att i december brukar det bli ont om bidrag .., men jag chansar!
Välkomna med det som värmde hjärtat lite extra.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer Gott och Blandade fönster från vårt söndagsbesök i Gamla Linköping.

Några bidrag till fönsterlagret att ta fram ur".

//Så skrev Turtlan och här kommer det första bidraget! Tack snälla!
 

Summering ...

Elegant klädsel vid prinsdopet ....

Jaha, en sån dag blev det.
Vaknar av en telefonsignal som jag i drömmen tror är en väckarklocka.
Det är äldsta dottern på väg hem från nattpasset.
Alldeles oriven är jag och kan knappt ta mig ur drömvärlden.
Det är som ena hälften av hjärnan är kvar i drömmen och den andra i verkligheten.

Fryser och huttrar.
Mår illa.
Avbokar trerättersmiddagen på pv:s jobb, ´så friherrinnan, Sonja och pv får dinera på egen hand.
När vädret skiftar är det ett elände .., och jag bad forskarassistenten i Hässleholm att ta upp det som en fråga i det formulär som skickas ut till oss som deltog i undersökningen, ty sååå många som jag träffat med knäprotes säger samma sak; detta att man nästan slås ut när vädret slår om.

På tv är det barndop.
Tjusigt klädda människor skyndar in i slottskapellet och som så ofta tänker jag att Stefan Lövens fru är sååå snygg och alltid så stilig! Och ser så sympatisk ut!
Själv ligger jag under ett vinrött påslakan, med harry vid fotänden.

Vår egen kronprinsessa är vacker som en dag i  helröd klänning, oj, så hon har vuxit i självkänsla sedan hon blev äldre och kanske sedan hon träffade sin blivande man och fick barn. Äldsta dottern ringer och säger att Expressen och jag själv sannerligen inte delar uppfattning i klädfrågan.
Journalisten tycker att Victoria liknar tomtemor.

Nu ska jag krypa ner under påslakanet igen.
Och jag är inte så eländig att ni behöver önska god bättring eller skicka "styrkekramar", även om tanken är hur god som helst, men det innebär att man då aldrig vågar vara så där halvdålig, eller så vågar man i alla fall inte berätta det ,-)

(I min tidiga ungdom fick jag såna här dagar då jag liksom däckade totalt. Jag minns att mamma tog mig till lasarettet i Skellefteå och det togs en mängd olika prover, fast något resultat minns jag aldrig att dom kom fram till. Det är väl helt enkelt bara så att ibland är det upp och ibland är det ner.)

Och i morgon och fyra dagar framåt vankas jobb.

Dagens fönster ...

Det har snöat hela natten så idag (tisdag) har vi ca 25-30 cm snö.

 

Kul för barn och hundar,  men jag håller mig gärna inne.

 

Kram Kerstin i Dalarna.

//Tack snälla Kerstin! Passar perfekt så här i adventstider .., säger jag.

Ledig dag, nummer två och friherrinnans blodtryck ...

Då blir det först johanssonrundan med hundarna och det är så underbart fint ute, så det är knappt möjligt att ens försöka beskriva det.
Som jag älskar när luften är så där mild och len .., och ljuset blått.

Och att det har regnat mängder är inte svårt att se!
Det "tjaskar" under skorna .., och Nelly blir blöt och lerig under magen.
Lillgumman!

Hur länge har jag bott i landet Halland?
Jo, i sju och ett halvt år.
Och tänk .., ännu har jag inte blivit hemma (eller borta)-blind!
Ofta blir jag stående här uppe på toppen av åsen och bara tittar ut över havet.
Det bästa med det här landskapet, det är att det inte är så inställsamt .., det är mer åt det kärva hållet och passar mig som hand i handske.

Här har jag vänt mig om och tittar åt det håll vi kom ifrån.
Där är Stora Hus och så dom två vita nybyggena, ja, dom har ett par fyra, fem år på nacken nu.

Och himlen så där mjukt, mjukt blå!

Milda färger.
Ungefär som dom ryamattor mamma knöt .., samma nyanser.

Och droppar som ännu inte ramlat ner.

När vi kom hem blev det frukost för hundarna och mig själv .., och Nelly som stöp i sin nya, fina korg och nu sover så gott .. , och det blev trevliga telefonsamtal med mycket skratt (pratar nu och då med mina barns pappa som ju också fått ny knäprotes och det är hur intressant som helst att dela den erfarenheten och jag säger att är det nånting jag skulle önska fanns inom vården, så är det uppföljningssamtal, ja, t.ex. som i Halmstad när min andra protes skulle på plats, då var vi en grupp på kanske tio personer vilka skulle få antingen höft, - eller knäprotes och detta var innan operationen, men bra mycket mer intressant hade det varit om vi fått träffas  e f t e r å t , kanske en månad eller mera .., för att utbyta erfarenheter och ja, jag inser att vården har ont om personal etc, men det hade inte behövt vara en läkare som vore ansvarig .., kanske någon sjuksköterska inom det gebitet?).

Och finaste namnsdagsbarnet - tillika sonen - ringde också.
Ja, det är ju Anders idag.
Så grattis darling Rexxie och grattis till Anders i Göteborg - Anns son - och grattis Lisbeth Dannes man, även han en Anders och inte att förglömma mossfolks Anders!

Fler samtal! Så småningom även från friherrinnan, vars blodtryck var uppe i oanade höjder, då Nordea - för andra gången - dragit dubbelt på hennes konto och säger att det kan dröja upp till tio-tolv dagar innan pengarna kommer på plats igen! Jag förstår henne; jag skulle bli galen.

I morgon ska friherrinnan (vars blodtryck då hopefully nått lägre nivåer), Sonja och jag själv möta upp pv på hans arbete och där äta en trerättersmiddag, tillagad av eleverna på restaurangprogrammet.

Härligt!
Och fy på er Nordea!

Så har den här dagen sett ut, hittills.
Torsdag idag .., snart dags igen för Det Bästa .., om ni känner för det!

Dagens fönster ...

.... kommer från Ulrika.

"Ett fönster från mitt jobb", skriver hon.

När man tänker på olika människor så förknippar man dem ofta med vissa saker.
Pv: - cykling, skidåkning, segling.
Äldsta dottern: suveränt snabb på att ordna stora middagar, ljudböcker, hörlurar.
AP: hästar förstås, skidåkning, gapskratt.
Anders (som har namnsdag idag): träning, jobb, trygghet.
Mamma: golvvaskning, ett evigt diskande, syltande, effektivitet.
Pappa: gick på ett särskilt sätt, ryggsäck, friluftsmänniska, camping.
Min rödvitrandiga syster: hembakat bröd, fint dukat, omtänksamhet.
Syster i Australien: gapskratt, rättframhet, jordnära.

Och när jag tänker på Ulrika, då tänker jag förstås på stickning och numera förstås även matlagning och bak. Rally också.
Men även på detta:



Det var från henne jag fick tipset om Carpenters julmusik.

Tack Ulrika!

Slut ....

.. i rutan är det för den här lilla krabaten som jag hittade på morgonen.

Så fin.

Morgonens bästa ...

... är detta.