Jo, att min arbetskamrats dotter Elsa som är sju år, ja, att hon instagrammar med mig!
Det är så roligt så det är inte sant.
Hittills har jag fått heta "Betan", men för en stund sedan kom den här bilden, där hennes mamma skrivit "snart är Betan ett minne blott".
Nu är jag Bettan.
Härligt, även om det kändes himla bra att vara en Betan.
"Man-blir-glad-av-andras-glädje".
AP med make hälsar på före detta Ghanavänner vilka nu bor och arbetar i Johannesburg i Sydafrika.
Allt tycks annorlunda i jämförelse med Ghana!
Och när dom besökt "Farmers market" skriver hon: "mamma, du skulle älska det!"
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
Hej!
Tänker... hittar inget i veckans minnesbank som sticker ut som Veckans bästa.
Kommer på några bra och några halvbra:
Att vi fick en massa snö, vinter och på köpet ljusare ute.
Att träffa några ur gamla jobbgänget för brunch.
Att det flyter på bra på nya jobbet.
Att jag hittade ett fint fat på Indiska som blir perfekt servera tex sallad i.
Att en kär tavla dök upp i tavelhögen i garderoben.
Till exempel.
Summerar vi flera små saker under veckan så blir det en Veckans bästa tänker jag.
Går det bra?
// Turtlan / Annica
//Elisabet skriver: det går hur bra som helst! Just nu i januari, när det är grått och halvtrist, har jag haft oerhört svårt att hitta glädjen, ja, frånsett födelsedagen då. Vi får skrapa ihop bäst vi kan!
Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på instagram)
... att medicinen jag fick i september mot gallstenarna har haft en liten, liten effekt på stenarna.
Det krävs mer för att dom ska kunna passera ut i tolvfingertarmen "för egen maskin", men hoppet finns.
...att jag har hämtat ut mina nya glasögon. Så nu ser jag mycket bättre och slipper gissa vad jag ser. Dessutom är dom -gröna
Kram Kerstin i Dalarna
Det bästa för Ulrika i Närke ....
Veckans bästa var gårdagen. Äntligen mådde jag
bra och fick komma ur huset och vara social och röra på mig och ja, det
känns ju som om man återvänt från de döda. :-D
Någon
förvånades storligen av vad jag då valde att göra, men alla har vi olika
nöjen.
För mig kan det t.ex. vara att hänga i en verkstad en hel dag.
Marcus och Micke jobbade på en bil som det ska åkas nåt skoj med framöver. Jag stickade och hejade på. ;)
Och blev informerad om att jag minsann ska vara med och köra jag också.
KÖRA. Inte bara sitta bredvid. Woohoo!! :-)
(Jag har förutom kartläsarlicens även c-förarlicens nämligen.)
Det bästa denna veckan är att jag mår bättre.Huvudvärken är helt borta, yrseln kommer mer sällan . Idag tog jag bilen till det Gula Huset på
Kullen. Där blev det fika .
Och Schejken fick gå på långpromenad med Pv och Harry.
Nu
skulle det vara skönt om vi kunde få lite sol några dagar, så man inte ser
så blek ut när man går förbi spegeln. Och så kanske tröttheten blir lite
mindre, men läkaren sa att det kan ta lite tid innan den försvinner.
Friherrinnan
Mitt eget bästa ...
Jo, men det var nog födelsedagen i måndags.
Jag inser - och vet av egen erfarenhet - att det här att gratulera på facebook är ett ögonblicksverk, man bara klickar och skriver, men det spelar ingen roll ..., det finns liksom inte ord för hur glad jag blev över all värme som kom susande genom rymden!
Och jag vet att jag tänkte att ..., ja, men snällare än så här kan inte människor bli!
Där var hälsningar från en tidig ungdomskärlek ..,, från en lurvig herre i Helsingborg och från Hildas mamma och från från Karin i Bjäresjö - ingen av dem hade behövt skriva en enda rad - men det gjorde dom och det gjorde mig så innerligt glad. Och snällord från barnbarnen, förstås.
Det var mitt allra bästa.
Och jag tänkte - efteråt - att jag ska försöka att komma ihåg att skriva grattishälsningar även till dom som jag inte känner så bra .., - såna som jag aldrig har träffat -. Till kvinnan i Italien och hon som bor i Colorado USA och delar födelsedag med mig ., till Pavlos i Grekland och till Dimitri i Rumänien och till Tanja i Tyskland.
Kanske blir dom precis lika glada?
Så tänker jag.
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej!
Veckans bästa var energin som
återvände. Den har legat på sparlåga länge nu. Jag tog fram det pyssel
jag skulle göra i december, då det kom annat i vägen (mamma blev sjuk).
Nu har jag gjort fem minijullandskap, av burkar
jag köpt på loppis.
Nu får de stå i glasskåpet och vänta på ev någon
marknad framåt senhösten. Jag ska göra ett försök att sälja dem. Jag
fortsätter på jultema i januari, nu målar jag julkulor. Det är bäst att
passa på när inspirationen infinner sig.
Och så blev vi bjudna på middag hos Sonja som för ett år sedan eller kanske två, flyttade från Halmstad till lilla Harplinge, inte långt från Haverdal.
Där var också Hilda och Patrik och vilken trivsam eftermiddag det blev!
Sonja hade verkligen lagt manken till och lagat veganmat - allt underbart gott -, och så blev det glass och fruktsallad till dessert och kaffe och kaka lite senare. Inte vill hon ha hjälp med disken heller och hennes inte alltför stora kök var översvämmat av porslin och grytor när vi fyra timmar senare tackade för oss.
Gösta som var trött och slut på ...
Vad pratar vi om?
Om Gösta förstås, men också om äldsta dottern Ann som inte längre är i livet.
Vi pratar om olika namn på småttingar och jag berättar att ättapjötten - Anders - är missnöjd med alla sina tre namn och vi pratar om hur svårt det är att hitta rätt i namndjungeln och att barn numera heter sånt som Rune, Astrid och Siri och en hel drös med andra namn som man väl aldrig hade tänkt på för tjugo år sedan.
Vi pratar också om Vasaloppet, Tough Viking som går av stapeln i Göteborg och där Patrik ska tävla tillsammans med en kompis och vi pratar om Vätternrundan och om "En svensk klassiker" och om krönikor som Hilda skrivit och som fastnat i ens minne (jag kom bland annat ihåg hennes recension från en konsert med Emil Jönsson; en recension som gick rakt in i mitt hjärta!).
Jodå, jag hade den ....
Och vi pratar om barnuppfostran, Benjamin Spock, Anna Wahlgren och Skå-Gustav Jonsson och lite om löneskillnader hinns också med. Om den kommande konserten i Lunds domkyrka pratar vi också.
På sluttampen berättar pv den stora nyheten.
När han går i pension tänker han tömma det mesta i carporten och garaget och därefter inreda en mindre snickeriverkstad där inne!
Det var inte långt ifrån att jag föll avsvimmad till golvet.
Det bästa för Barbro i Brämhult ...
Hej Elisabet!
Idag är hjärtat fullt.
Äldste sonen är här hos oss på snabbesök.
Vi ses inte ofta så nu får vi äntligen kramas.
Vi har vi precis ätit tacos (som när barnen var små) och sitter och pöser i fåtöljerna.
Sonen studerar källkod (han är programmerare) på mobilen och jag skickar ett mail.
Ha det riktigt gott!
Kram/Barbro D.
PS Har ingen aning om vilken vecka mitt bidrag hamnar i - jag rör ihop veckorna på nåt vis...DS.
//Barbro: det spelar heller ingen roll .., allt är välkommet, när det än kommer!
Och så var det ju ....
... det här med det bästa.
Det här var mitt bästa nån vecka förra sommaren.
Och förra omgångens glädje ....
Hur har ni det med hjärtevärmarstdunder?
Sååå välkomna är ni med bidrag!
Ledig lördag ...
Äggröra, bacon, starkt kaffe (för mig, te till pv), pv:s bröd och marmelad och ett glas juice.
Nelly och Harry vet precis vad som väntar efter lördagfrukosten .., just det .., har man tur (och det har man) blir det lite godis när vi är klara. Nån baconpjutt och att slicka tallriken där bacon legat (halleluja-upplevelse för Nelly!).
När frukosten är avklarad lämnar pensionatsvärden köket och går raka spåret till uterummet där nu takstolarna ska målas. Jag diskar, torkar av spisen, kollar Instagram, läser DN och lyssnar till USA-podden.
Och igår full fart på jobbet, som alltid.
I delikatessen kamperade Cornelia och Cornelia och om jag säger att rarare töser knappt går att uppbringa, överdriver jag inte. Tänk, så många duktiga ungdomar det finns!
Cornelia A - till vänster på bilden - har en syster som heter Josefine och denna Josefine har även hon arbetat i butiken, minst tre somrar på raken (och en hel drös andra helger), därefter bar det av till Linköping där hon studerar industriell design, men hon har även tillbringat nåt halvår eller år i USA där hon pluggat.
När Josefine var ny i kassan och jag skulle lära upp henne, blev jag aningen orolig.
Jag kände igen såååå mycket av mig själv i henne .., främst att hon hade så bråttom och jag tänkte, men ååå, hur ska detta gå? Det gick förstås hur bra som helst! Hon blev en riktig klippa!
Förra helgen kom Josefine in i affären och handlade tillsammans med sin pojkvän och jag har följt henne länge nu på instagram och blev så glad innerligt glad av att se henne står där smajlande framför mig i kassan. Dom här ungdomarna som jag liksom känt mig som en hönsmamma för, åååå, så jag tycker om dem!
Här ligger en hund som hade otur igår.
Nelly hade nämligen gått in i pannrummet för att undersöka huruvida sigge lämnat lite mat och där var hon i mörkret när pv också gick in (för att elda) och iförd sina träskor så ..., råkade han trampa på hennes vänstra framtass! Aj, aj, aj!
Den som har klämt sig vet hur ont det gör och en lång stund efteråt fick hon sitta i min famn och bli tröstad.Någon halvtimme senare var allt som vanligt, ja, förutom att pv var extra-extra-extra-vänlig mot den lilla pigan.
Och nu har det snöat.
Och nu har det upphört.
Ja, så går den här dagen, som för övrigt är Näsans Dag, om det möjligen undgått er.
Lördagsfönstret ...
... finns i ett vardagsrumsfönster allt uti landet Halland.
fredag 19 januari 2018
Dagens ros ...
... heter Ingrid Bergman och bor i en rabatt mot söder, allt uti landet Halland.
Det här är den sista rosen som håller sig kvar på busken.
Kämpar tålmodigt.
Eller bara finns där.
Dagens fönster ....
Från Eva i Tyresö kommer dagens fönster .., med herr koltrast och en hackspett, ja, om jag nu inte ser alldeles galet.
Tack snälla, rara Eva!
Ungefär så här ...
... är dagens känsla.
Det tog tjugo minuter att ta på sig höger strumpa, ja, en krånglande rygg är ingen höjdare.
Nåja, det går över efter några timmar och det är inte jobbdags förrän klockan tre, så det är lugnt.
Natten mot idag har jag varit i Malå.
Tänk, att alla mina drömmar förläggs dit!
Jo, jag kan fortfarande arbeta på Hemköp, men då ligger den hemma i Västerbotten.
Otroligt.
Lite grådisigt ute.
Arbetade förmiddag igår och kom hem vid halv två.
Gjorde klart middagen och jag hörde pv öppna ytterdörren vid sextiden och så blev det en stunds småprat vid matbordet.
Tre män har jag haft i mitt liv och alla har fått höra om hur det varit på jobbet - arma stackare - men pv berättar också.
Nu hade han haft en klass i naturkunskap och det handlade om sexualundervisning och bland annat hade han visat filmen som jag tittade på och tyckte så mycket om; den danska, "Låt oss tala om sex", där unga kvinnor berättar om sin sexualitet och förhållandet till sina kroppar. Avdelningen könssjukdomar, ja, där hade han ordnat grupparbeten som sedan redovisats, ja, det hade blivit bra, tyckte magistern. Det kändes bra.
Och så viktigt det är för trivseln på jobbet, detta att det känns meningsfullt.
Snavar över en bild av mamma, där hon ligger och sover.
Jag hade borstat hennes hår - det bästa hon visste - och tog fram kameran.
Håret som var så tjockt och strävt.
Barndomsminnen när hon låtsades vara fru Andersson och jag frisörska som satte ljusblå eller rosa plastrullar i håret ..., och hennes småprat med frisörskan.
"Har ni haft många kunder idag ..?"
"Hur står det till med era barn ...?"
Sånt.
Allt i ett försök att få mig att hålla ut .., att inte avbryta frisörskeleken ,-)
Det slår mig nu att jag aldrig hela mitt liv sett mamma med mascara.
Inte en enda gång.
Läppstift hade hon, aldrig nagellack.
Shantung .., var det märket på läppstiftet? Fanns det ett sånt?
Intill den övre bilden, finns den här.
Från vänster moster Gunvor (mamma till mellansystern) som blev den första i mormors andra äktenskap. Sen kommer mamma som just tar sig en tugga av smörgåsen ., och så den blinde morbror Ivan som jag aldrig fick träffa och längst till höger, den kavata moster Margit.
Ett snöklätt fjäll i bakgrunden.¨En fin bricka med kanske kaffe eller ...., och socker i en skål.
I en låda i källaren hemma i Malå, förvarades mammas stenkakor.
Det här skivan tyckte hon så oerhört mycket om.
Jag minns när den gick i bitar och jag minns att hon då började gråta.
(Om denne fantastiskt visslande herr Ronalde kan man läsa här).
torsdag 18 januari 2018
Dagens fönster ...
... kommer från ellem i Skellefteå!
Tack snälla, rara!
onsdag 17 januari 2018
Lillpigan ....
Häromdagen var det så många snälla lyckönskningar här på bloggen, bland annat från "anonym i Motala" och även "Mimmi i Motala". Somligt handlade om Nelly.
Jag vet att även Ulrika är förtjust i den här lilla madamen, hon med ena örat upp och det andra ner.
Full fart på jobbet!
Det nya detaljschemat är nog bra, men oj, så stressigt det blir!
Nåväl, det kanske bara är i början, tills vi på riktigt har kommit in i rutinerna.
Pernilla stod i delikatessen och så här sprallglad var hon över nya skjortorna som delitöserna ska bära! Så fint! (Måtte det finnas reservknappar bara, dom här är runda och så söta!)
Den här madamen har tidigare arbetat på Dogz i stan; en butik som säljer allt möjligt när det gäller hundar, men som även sköter kloklippning och annat. En stark kvinna är hon!
Det var mycket som var roligt på jobbet igår, inte minst pratet om Idrottsgalan och den härlige mannen från Tornedalen - han med längsta slipsen - som så plötsligt tagit skuttet rakt in i mångas hjärtan!
Men det pratades också om krångliga förpackningar.
"Ja, det tar numera sååå lång tid att öppna paketet med Gevalia kaffe!" sa en kvinna och en man intill höll med.
Han hade köpt blodpudding, ni vet, den som fordrar sprängdeg för att kunna öppnas (om man nu inte först har tittat på youtube och sett hur det går till ...).
Och vid charkdisken träffade jag den rara Liv (som jag ofta kallar för Siri och vice versa), men nu har jag gett mig sjutton på att lära mig namnen ordentligt!
Siri .., har en syster som heter Alma .., då tänker jag på Emil i Lönnebergas mamma, jo, men det ska gå att knyta ihop. Och likadant är det personalens kundnummer. Vi får rabatt på det vi handlar i affären och då får man knappa in respektive nummer och det är bra träning för hjärnan .., på en lista har jag skrivit ned dem och tragglat in dem allesammans, jo, nu sitter dom!
Chefens personnummer sitter som en smäck, hans mammas också (för bonusregistrering) och ni anar inte hur skönt det är när hjärnan fungerar!
Prat blev det här hemma också under kvällen.
Det här med hur det fungerar - eller inte - i skolans värld .., om olika syn på undervisning .., om ledarskap - eller bristen på ledarskap -, ja, pratet böljade fram och tillbaka.
Och pv ser fram emot den kommande pensionen.
Den är inte långt borta för honom.
Till sist lite ljuvlig sång av Dean Martin.
Inget för rockbloggarna kanske ,-)
Men för mig!
Ha det så gott, alla raringar!
Dagens fönster ...
... finns längst ute på piren i Skallkrokens hamn i Haverdal.
Tänk, om några månader kanske vi sitter i segelbåten och dricker kaffe och äter var sin god macka och lyssnar till vågklucket .., kanske kommer friherrinnan cyklande och gör oss sällskap?
