En fredag i slutet av oktober ...

Sover dåligt natten mot idag. Lyssnar till "Bannerheds bevingade vänner" i P1, men varje avsnitt är endast nio minuter långt - eller kort, kanske - och nästa avsnitt avlöser inte av sig själv. 

Nej, det fungerar inte. 

Väljer "Kulturlivet med Gunnar Bolin" och ett avsnitt där författaren/programledaren Daniel Sjölin vittnar om hur hans kärlek till poeten Verner Aspenström vaknade till liv. 

Det går väl si så där att infånga John Blund med hjälp av vare sig fågelkvitter eller poesi. 

När klockan är halv tre har jag ännu inte somnat.

Men så blir det morgon och förmiddag och jag ringer till friherrinnan och undrar om hon vill ha nånting handlat från affären och det vill hon. Handlar till henne och till oss (fyra vackra ljungplantor får följa med hem) och i kassan sitter Louise, vars pappa serverade oss när det var After Work förra fredagen och Louise är sååå lik sin pappa, så där så man omöjligen kan ta fel och hon är ung och såååå rar i kassan! Jag blir alltid så imponerad av ungdomar som - till synes utan problem - kan småprata med äldre kunder; det är en konst det där och det handlar om att  s e   kunden/människan som står mitt emot dig ., inte det här inövade "ha en trevlig dag" som man - åtminstone förr - kunde mötas av. 

(På t.ex tågresor händer det ofta man tillönskas "en fortsatt trevlig dag" och då tänker jag att kanske har någon just förlorat en anhörig och eller haft ett helvete på jobbet och det blir det ju så konstigt).

Nåväl. 

I foajén och i entrén pågår storstädning och fyra svartklädda män - vilka tillhör städpersonalen - tycks energiska värre. En av dem är i 40-årsåldern kanske. Jag tänker att han kunde ha varit filmstjärna .., han påminner lite om skådespelaren Omar Sharif (minns någon ...?), men en yngre variant. 

Så till Getinge för att inhandla covid-test, nu när friherrinnan visat sig vara positiv. Möter en "lastbil" som sätter ut plogpinnar vid vägrenen .., och inne i Apoteket (som heter Ekorren) är vi sex personer i kö och intill mig sitter en man som är sååå bekant. 

Det blir lite småprat. "Men bor du här i Getinge ...?" undrar jag. 

Nej, han bor i Stensjö! Aha! 

"På Vitabergsvägen ..", säger han. 

Ja, just ja .., det känner jag igen, men inte förrän jag sätter mig i bilen och kör hemåt, kommer jag på namnet. 

Åååå, det är ju Stig!! Stig, denne genomsympatiske man vars fru drabbades av demens och hamnade på ett boende .., Stig som också har haft problem med hjärtat och som är så ihärdig med att promenera här längs havet. Egentligen har jag lust att köra förbi där han bor och säga att "ja, men nu VET jag ju vem du är .., men du befann dig liksom på fel plats", men jag gör det inte. 

För övrigt? Fjorton grader varmt ute .., det blir ett dopp i havet när pv har slutat för dagen och ute blåser sunnanvind. Jo, på riktigt. Och mitt covid-test visade ett negativt resultat. (Men positivt för mig).

Nutidstestet vecka 43: Idag kändes det enkelt. Nio rätt av tio. Hade fel på fråga nr 2 - sportfrågan -. Gissade rakt av på 4. Då har nog pv full pott.

Dagens fönster ...

I slutet av oktober 2014 kom det här fönstret susande genom rymden. 

Det var den synnerligen kreative Sven Teglund i Luleå som målat i akvarell och tillägnat mig det här fönstret. 

Så himla omtänksamt, men det var Bert i Luleå som påminde mig ..., och skrev "du vet väl om att Sven tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, visste jag inte. 

Blomlådan hade kunnat vara vår. I våras bad jag pv att göra just såna här, i trä .., och dessutom gröna. 

Jag älskar dem, men nu ska ljung få ersätta pelargonior.

Efteråt .... 

... när den skånska familjen tackat för sig och åkt söderut, blir tystnaden  kompakt. 

Jag tar fram dammsugaren och tar ett varv här nere .., plockar undan små figurer i plast vilka ligger på rumsbordet .., slänger tvätt i maskinen, men tänker att jag kan lika gärna ligga i två-nätter-använda-lakan i min säng, det är inga problem. 

Ringer några samtal. 

Till friherrinnan .., som fortfarande är pangförkyld - eller i alla fall  l å t e r  väldigt förkyld, även om hon påstår att hon känner sig bättre -. Jag har tänkt och har sagt att många av de symptom hon vittnat om, låter precis som de jag själv hade, då, när coronan slog till. 

Nej, det tror hon inte. 

"Men jag kan fixa ett covid-test till dig ..", säger jag och så småningom ger hon med sig. Hittar ett test i en av lådorna och åker iväg med den. 

Jodå, det var positivt (i den bemärkelsen att den visar att hon har covid).  

"Om man är så här sjuk efter FEM vaccinationer, hur sjuk skulle man då ha varit utan något vaccin ..?" säger hon.

Har hon mat hemma? Jo, inga problem. Jag säger att vi kan åka och handla till henne om hon vill och det vill hon kanske, i alla fall i morgon.  

Apropå covid .., så ställde pv idag frågan till naturkunskaps-eleverna (21 st) hur många av dem som har visat upp ett positivt covidtest - alltså varit drabbade -.

Hur många tror ni räckte upp handen ...? 

T j u g o!

Det var just på skolan i Gullbrandstorp som pv tror att han blev smittad, då, när vi i slutet av februari förra året, däckade totalt. Han först och tre dagar senare var det min tur. 

Nåväl. Det gick ju bra och numera tänker jag inte så ofta på eländet. 

För övrigt har det tagits ett stycke dopp idag (+ 13 i havet) - båda badade - och i morgon är det arbete som gäller för pv ., och själv har jag trädgårdsarbete att ägna mig åt. 

Gräsmattan på västra sidan är dränkt av eklöv, men ännu väntar säkerligen femtusen andra löv på samma ek på att tappa taget. 

För en gångs skull har jag beslutat mig för att invänta dem alla, ja, innan räfsan får träda i tjänst. Det känns skönt.

Torsdagmorgon ....

Becksvat ute .., inte tillstymmelse till ljus och det är detta - kortare dagar - som jag själv tycker är det sämsta med månaden november. Lägg därtill tidsomställningen, då vi förlorar ännu en timme med dagsljus.

Igår blev en fin dag. 

Promenad ner till havet och någon plockade stenar och kastade dem i vattnet (precis som hans pappa gjorde i samma ålder ...) och så blev det byggande med Lego och Bamsespelet ett par gånger.

Den allra minsta gjorde inte mycket väsen av sig, sov och åt - om och om igen -. 

Bäst på hela dagen var ändå när jag fick sällskap i bilen av treåringen, ja, vi körde till Getinge och  Slöinge och det blev prat precis hela tiden. Mest om färgerna på bilarna som vi mötte och vi tävlade om vem som först kunde se en traktor, eller en häst eller möjligen några får och väl framme vid bageriet, valde mitt ressällskap en chokladboll med kokos utanpå och hela vägen hem, satt han och tittade ner i påsen. Att inte få äta upp den bums .., ack, vilket elände! 

Spännande var också att på väg hem från havet, upptäcka en liten, liten krabat som kröp på vägen och som rörde sig otroligt snabbt ändå, sin litenhet till trots. 

"Farmor, håll i den!" sa treåringen, som även höll i den själv. 

Så bildgooglade vi och fick veta att den här skönheten möjligen kan vara en smalkantad asbagge, vilket ju inte låter så trevligt, men fin var den. 

Igårkväll. 

En ytterst liten pigg krabat som väntar på pyjamasen och under tiden kan man då ligga i pv:s famn och fundera över skägget och vad detta nu är för typ som man inte sett så ofta. 

För övrigt ..?

Jo, det blev en massa prat om heminredning .., hur man vill ha sitt badrum .., eller hur man inte vill ha det .., vilket slags golv som är bäst att ha i köket och lite annat. 

Och just nu hör jag någon ropa "faaarmor ..?" och små fotsteg i trappan. Over and out!

Dagens fönster ...

Och så ett vackert (höstigt) fönster från Skåne, fångat av madamen som bor i Portugal. 

Tack annannan!

Många skor i hallen ....

Ja, det kan jag lova att det är. Små och större. Och så mina sandaler. När detta skrivs är klockan tio minuter i midnatt och jag hör tickandet dels från väckarklockan, dels från väggklockan. Den senare måste jag dock stanna upp för att kunna höra .., det tickandet har liksom gått in i mitt blodomlopp (har hört den sedan jag föddes) och jag vickar till och med med tårna i den takten. 

Här är väckarklockan, nere till höger på bilden. Äggkoppen som jag köpte hos Antikkulan utanför Ängelholm, den ramlade i golvet och gick i bitar.

Så är nu sonen med familj  här på besök och alla fyra ligger dom i dubbelsängen i det som är "mitt rum".

Han som är tre år och blev så glad över ett skruttigt hemgjort svärd av trä - inhandlat på Röda Korsets loppis i Halmstad - (tror priset var 12:-) skulle först sova hos farmor nere i gästrummet, men ångrade sig snart och så blev det till att traska upp till sovrummet. Till mamma, pappa och lillebror. 

Och det har lekts kurragömma .., väntats på pv som varit på körövning .., Sigge har blivit omklappad .., Harry har fått hundgodis och suttit fint och väntat på "varsågod-et" och det har ritats båtar och drakar och på rumsbordet står nu en samling leksaker i form av en haj, en dinosaurie, två hästar och ett annat djur, samt två polisbilar.

Själv har jag nu - i ensamhet - streamat och tittat på det sjunde avsnittet av "Över Atlanten". Tänk, vad man kan förändra sin syn på människor! Så snar man inte ska vara att döma! Och jag tycker att precis alla i den här besättningen har varit så otroligt fina och lojala mot varandra. Det är Casper Janebrink i Arvingarna .,. Linus Wahlgren ., Ann Wilson .., artisten Loreen, f.d. fotbollsspelaren Kenneth Andersson och programledaren Erik Ekstrand (helt ny bekantskap för mig). 

Och så kaptenen ombord - Gurra Krantz-. 

Kan  också berätta att besöket hos veterinären (idag vid området där Halmstad travbana ligger) gick bra. 

Eller .., inte helt. En annan sorts antibiotika har satts in och påbörjats och det mest troliga är att det blir operation nu i november. 

Nog är det otroligt. Vi har aldrig varit här i Vallås på smådjursmottagningen (veterinären alternerar mellan Slöinge och Vallås), ändå, så snart Harry hoppar ut från bilen, skakar han som ett asplöv! 

Nej, han vill INTE gå med in! Efteråt är han totalt slut på, rent mentalt.

Igår skrev jag att jag skulle titta på ett program om flyttfåglar. Det var ett franskproducerat program och något så helt fantastiskt intressant! 

Rekommenderas å det varmaste. 

Ett annat program som vi tycker så mycket om, heter "Resa längs Irlands kust" och där guidar oss Adrian Dunbar, känd som kriminalkommisarie i brittiska "Line of duty" och han gör det verkligen med den äran! När vi idag körde till djursjukhuset, pratade om vi detta att återvända till Irland, men då på en kanske två veckor lång bilsemester. Vi körde ju runt på västra sidan av ön för flera år sedan, men då var det ett kortare besök. Lika trevliga människor där, som i Skottland! Nu mot sängen!

Här är han, den till synes ytterst sympatiske Adrian Dunbar.

Den tjugofemte ...

I ett annat liv, innan jag blev ensamseglare .., och när mina barns pappa och jag själv bodde i Kungsängen, då brukade vi fira löningsdagen med att äta entrecôte med pommes frites den tjugofemte. Då hade lönen gått in på kontot! Hurra! 

Och nej, vi gick inte på elegant restaurant, utan middagen - eller kanske lunchen - intogs på B&W, den jättelika stormarknaden där jag då arbetade som kassörska. Ja, det var den extravagans vi unnade oss. 

Nu är det annorlunda. 

Dagens datum innebär påfyllnad på bankkontot och ännu i tretton månader blir det så, men sedan är jag sjuttio och då stundar bistrare tider. Nåja, soppa är billigt och bra.

Fick igår veta att vi ikväll får besök av två småttingar med föräldrar, men ååå, vilken glädje!! På små filmsnuttar har vi sett hur kavat den allra minste har blivit .., nu kan han minsann hålla upp huvudet när han ligger på mage! Viggo är hans namn.

Dubbelsängen är renbäddad .., och hon som är farmor får sova i "Gunnars Rum". Det är bra .., då har hon nära till köket om hon vill baka nattjästa baguetter, att bjuda på till frukost.

Grått ute, men varmt. 

Det blir garanterat ett dopp även idag. 

Och stackars friherrinnan är pangförkyld och låter sååå eländig. Det är tydligen inte hälsosamt att gå på After Work. 

Nu mot dammsugaren framåt marsch!

Dagens fönster ...

Det kan jag säga, att nu har annannan varit flitig med fönsterfångandet! Ena dagen Bern, nästa Bryssel och nu mer på hemmaplan.

Så här skriver hon: "Och nu Skåne! Det här var tänkt som en bild på dörrbågen, men det är ju en fönsterbild!"

Tack! säger jag.

En vanlig måndag ....

Det är som Bert skriver ibland ., att somliga dagar händer inte så mycket. Man vaknar för tidigt .., ligger kvar under täcket och lyssnar till Kinapodden där Björn Djurberg - Sveriges Radios korrespondent - har återvänt efter en tids frånvaro och han är så peppad och berättar i raketfart (eller mera: det hörs hur glad och exalterad han är och hur mycket han tycker om sitt jobb) om kommunistpartiets kongress och vad som sig där tilldragit haver.  

Mest handlar det om män, förstås. Och om ledaren Xi Jinping. 

För övrigt ...? Pv har arbetat inne i stan .., Sonja har ringt ..., det har varit hundpromenader och lite sånt. Gråmulet ute, men skönt ändå. 

När pv kom hem frågade jag om han ville göra mig sällskap till Skallkroken? Vi kunde ta med kaffe i termos och nånting till och efter en stunds tvekan sa han att det kunde han allt tänka sig. 

Så vi körde dit och himlen var sååå mörkt blå i öster och solen hade ännu inte gått ner - men det var inte långt ifrån heller - så jag skyndade mig att byta om och så raskt i havet! 

Tre ganska stora brännmaneter låg som "vakter" ute i vattnet och jag försökte ha stenkoll var jag gick och det fungerade. 

Värre var det när jag dykt och simmat lite och skulle ta mig upp, ja, då hade vattnet blivit aningen grumligt och det var svårt att se riktigt var maneterna befann sig. Skönt då med pv som stod på piren och kunde dirigera mig, så där som en lots. 

Men tänk .., nästan femton grader varmt i vattnet i slutet av oktober!!! Det var helt enkelt  s k ö n t  och jag hade lätt kunnat vara i betydligt längre, om nu inte maneterna varit där. Glömmer aldrig när vi seglat till Björkö i Bohuslän och jag brände mig nåt hemskt på lår och armar när jag simmade rakt ovanför några maneter!

Nu ska jag titta på ett program om flyttfåglar - på Kunskapskanalen -.

Dagens fönster ...

Idag måndag gäller det för Irene från Hemmingen, inte långt från Malå. 

Vad är det då som gäller ..?

Jo, idag blir det ny knäprotes för Irene, men först tog hon igår flyget från Skellefteå till Arlanda, därefter buss till Uppsala och så blev det övernattning på hotell och idag alltså operation. 

I morgon ska hon ta flyget hem igen. 

Stort lycka till Irene (som har varit idog och tränat hårt inför detta, säkerligen en exemplarisk patient!).

Operationen sker  på Johanniskliniken och Irene berättade att huset har tidigare varit en kyrka, därav formen på fönstret. 

Varför Uppsala, undrar kanske någon? Jo, trött på att vänta utnyttjade Irene till slut vårdgarantin, då hon annars skulle ha fått invänta sin tur i kön, i minst 1 års tid!

Och så kom en .....

... en inköpslista och landade i min inkorg. Ååå, dessa listor som sätter igång så många tankar! 

Är skribenten en man eller kvinna?

Vilken ålder? Jag tänker att stavar man servetter som servietter, är man nog inte alldeles pur-ung. 

Och Becel ..? Det är vad läkare och dietister brukar ordinera - även till mig - men det skippade jag och fortsätter med Bregott. 

Kanske väntas besök (tänker på servetterna) och krabba och gravlaxsås blir säkert gott att bjuda på. Öl till, förstås. 

Men under raden med krabba ., är det cigaretter som menas där ...? I och för sig kunde det stämma, för är det en sak jag lagt märke till efter alla år bakom kassan, så är det att den som köper en 6-pack öl ofta ber om en ask cigaretter också, och även Trisslotter. 

Det kan ju ha ändrats under årens gång - jag menar, sedan jag slutade - men så upplevde jag att det var. Och den man som  enbart köpte cigaretter, spelade ofta på hästar.

Ja, nu vet ni det och tack för listan Eva i Värmland!

Nu mot sängen! Pv har redan gjort natt - han ska arbeta mån, onsdag, torsdag och fredag i veckan. Full fart alltså och hela tiden i Gullbrandstorp, där han trivs så bra.

Spridda skurar från en helg i oktober ...

Igår flytthjälp inne i Halmstad och pv som lastade släpvagnen så suveränt bra, så precis allt som nu var kvar i M:s lägenhet fick plats! Ja, allt utom en kristallkrona. 

Sonja var där. Hon stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ner och jag tänkte att den här hösten - eller kanske det här halvåret - har tagit så hårt på henne. 

Väl framme i Harplinge i det nyinköpta huset, värmde jag upp gratängen .., Sonja dukade så fint på bordet, allt medan M:s jack-russel Alice sprang runt, runt, runt. Alice är lika dement som Nelly var och jag grips av sån oändlig ömhet för henne! 

Efter middagen slog vi oss ner i soffan - den som är som en enda stor famn och lär ha inhandlats i England när M bodde där och har därefter fått emigrera och slutligen hamnat i landet Halland. 

Och tända ljus överallt - på soffbordet och köksbordet - då taklampor ännu inte kommit på plats och den som inte körde bil bjöds på gott portugisiskt vin "Dao" och vi kom att prata om allt och inget .., men kanske mest om förhållanden. 

Det blev en fin kväll tillsammans. Sonja vittnade om sitt allt sämre minne (som vi inte märker så mycket av .., men hon upplever det så), allt medan Alice försvann och henne fann vi till slut bakom soffan, där hon stod i mörkret och tittade på .., ja, det kan man fråga sig? 

Precis som Nelly. (Som är på bilden).

Och Sonja - som är åttionio år - bjöd på sin hembakade hallonkaka med glass till och ingen tv distraherade (är ännu inte installerad) och M var trött och slut på. Att flytta tar på krafterna.

Tidigare på dagen hade vi Hilda-och-Edvin-besök. Edvin är nu fyra år och en pratglad liten herre som följer morfar hack i häl mest hela tiden och det var gömma-lekar och upphittandet av en "bysse" i trä, (inköpt i Småland till Hilda när hon var liten) och jag - som vuxit upp med en pappa som var jägare - berättade hur man skjuter älg och harar och Edvin ville då ha ärtor eller pärlor att sätta i gevärsmynningen, den som hans morfar borrat upp. 

Det är knepigt det där. Egentligen skulle jag vilja vara vegetarian (ja, varför blir jag det då inte ..?), jag tycker ju att det är fel att äta djur, men i vårt kylskåp ligger just nu ett paket färsk kolja och igår åt vi den av mig tillagade köttfärsgratängen och det var så himla gott. 

Ungefär så hade vi det.

Nu ska jag ta ett piller för min underliga huvudvärk som uppenbarat sig ett par dagar. Solen strålar .., ja, just det ja, den nyinköpta ljungen borde få komma i blomlådorna. Det är för övrigt en underbart vacker dag, så här i slutet av oktober. Och söndagens DN har vi ännu inte tagit oss an.

Söndagsfönstret ...

.... kom i torsdags och fångades i Bern Bryssel av madamen som i vanliga fall bor i Portugal. 

Ja, då vet ni förstås vem jag menar. 

Just det.

En slags resumé ....

Vilken härlig kväll det blev igår, ja, när vi - tillsammans med friherrinnan - träffades på Göstas Café i Steninge. Det här med "café" blir lätt missvisande, ty det är ju en stoooor restaurangdel och sommartid kan man även sitta utomhus; dels i skydd av en jättelik markis, men även ute i det fria. 

Nu var allt inomhus.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att där skulle vara så många gäster! Å andra sidan borde man inte bli förvånad. Göstas och Skepparstugan (samma ägare) är ju dom enda restaurangerna för oss som bor i Stensjö, Ugglarp, Skipås, Steninge och Haverdal, i alla fall inom rimligt avstånd.  

Vi hade bokat bord till 18.30 och det hela tog sin början klockan 17.00, så några gäster var på väg hem, medan andra var just komna. Där var en hel del bekanta ansikten från affären och intill oss satt Alf Hambes dotter  med sin man eller sambo och så småningom kom även sambons syster  - en tennisspelande f.d. läkare som gick i pension något år efter mig -. 

Och tänk, inte visste jag att denna syster var svärmor till underbara Daila, hon som är holländska och arbetar i delikatessen på Hemköp! 

Jo, det var sådant man fick veta efter en stunds småprat.

God mat var det också .., perfekt stekt ryggbiff med tillbehör (perfekt om man vill ha det som på bilden alltså, och det vill i alla fall jag) och reducerade priser, nu när det närmar sig slut-för-säsongen för Göstas.

"Det här får vi allt göra om!" sa vi unisont när vi tackade för oss vid halv niotiden och så fick friherrinnan skjuts hem och efter en stund i soffan hemma, så däckade vi totalt.

Kanske blir det julbord nästa gång ., men då i Skepparstugan. Samma ägare som driver de båda restaurangerna och alltid lika trivsamt.

I dessa tider när det gäller att spara på elektriciteten .., hålls Skepparstugan stängd, men inför julen blir det tvärtom. 

För övrigt? Läste på nätet om en taxichaufför som förgripit sig på ett tiotal kvinnor (låst in dem i taxin, kört till något avlägset område och därefter ofredat/våldtagit dem), att den mannen nu dömts till fyra års fängelse! Detta är ju fullkomligt obegripligt. Hur har dessa kvinnors tillvaro/liv förändrats efter vad dom varit med om? Vågar dom någonsin beställa en taxi? Hur mycket rädsla finns kvar inom dem? Och tilliten till män? 

Sånt kan man fundera på en lördag i oktober.

Ps. Och ännu mera för övrigt: lyssnade nu på morgonen till Söndagsintervjun där Henrik Frenkel berättade om sitt liv .., om Alzheimerdiagnosen som visade sig vara felaktig och vad som hände därefter, ja, långt mer än så. Alldeles oerhört intressant var det! Här en länk till programmet om någon är intresserad. Ds.

Dagens fönster ...

Det här med fina arbetskamrater, det är minsann inte dumt att ha. 

Eller att ha haft. 

När jag fick höra att Emma skulle ge sig av till New York för en veckas ledighet, då sa jag att .."ja, du vet ju .., fönsterbidrag tas mer än gärna emot!" 

Och jodå, hon kom ihåg! 

Tack rara Emma!

Så detta är utsikten från rummet på den trettionde våningen på hotellet som går under namnet TBA Times Square.

Det var där hon och väninnorna (väninnan ...?) bodde.

Empire State Building skymtar i bakgrunden .., ja, där har jag varit och det jag minns mest av allt, är att där inte fanns några papperskorgar. När vi frågade en stilig vakt i uniform, sa han bara att vi skulle "slänga skräpet på golvet, så skulle någon komma och sopa upp det". 

Det var knappt man trodde sina öron.

Minns också när min syster kom hem efter ett år som au pair just utanför New York, då hade hon med sig en liten statyett i form av just Empire State Building.

Klockan 20:52 ...

Så har vi varit på After Work på Göstas i Steninge och sååå himla trevligt det var! 

God mat (en perfekt stekt ryggbiff bland annat) och alldeles fullsatt i restaurangen .., somliga visade sig vara kunder från affären och intill oss satt B och K och B:s syster Karin, som visade sig vara svärmor til underbara Daila (från Amsterdam) som arbetar i delikatessen på Hemköp. Och där var även Lennart från andra sidan kustvägen med sin fru och andra som man bara känner till lite så där så man nickar till hälsning. Allt så trivsamt. 

Efteråt sa vi unisont att detta måste vi göra om! 

Bara att se så många människor .., att lyssna till sorlet .., att sitta intill friherrinnan .., ja, men det kändes så bra. Pv körde bilen och Lena fick skjuts hem och i natt ska jag väl ändå sova gott. 

Snart helg ...

Fredag. Och den där sprittiga energin från igår, den liksom tackade för sig, så där som sista slurrrpen i badkaret. Nåja det går ju bra ändå, när man inte har ett arbete som väntar. 

Kanske är det det allra bästa med att vara pensionär ..? 

Vaknade vid fyratiden och kom ihåg att där var tvätt i maskinen, så jag gick ner och tog hand om alltsammans .., hängde upp dem på tvättlinan i pannrummet och så upp igen. 

Då hade Harry gått in till husse och kurat ihop sig vid hans fötter. Själv låg jag ensam och lyssnade till Vetenskapsradion Hälsa, men minns inte vad det handlade om. 

Tänkte lite på Liz Truss som nu avgått och jag undrade hur det var hemma hos henne och maken, han som heter Hugh O´Leary. 

Vad pratades det om på nummer 10 Downing Street igårkväll? Var hon omåttligt ledsen? Kanske skippade dom nyheterna? Bjöd maken henne på te? Eller var det bara alldeles tyst i huset på Downing Street?  Kom hon hem ., sjönk ner i soffan .., sparkade av sig skorna och bara pustade ut? Ringde hon till sin mamma Priscilla, hon som ser så snäll ut? Eller hörde någon av hennes tre bröder av sig ...? Och hur ska det kännas för hennes två döttrar? Finns där någon hund eller katt i huset, tro? Såna älskar ju en, alldeles oavsett om man är premiärminister eller kassörska, drottning eller arbetslös. Det är sånt jag kan ligga och tänka på och det blir nästan som en film inuti huvudet.

Men sen blev det morgon och såklart promenad med Harry och precis när vi går nerför backen, kommer tre vuxna rådjur spatserande längs Ejdervägen.  Så svänger dom vänster vid grannens hus, det som står på pålar. Och spatserar är just vad dom gör. Sååå fina!!

Det är nästan vindstilla ute. 

Sen hem igen .., och jag tar mig an Nutidskrysset DN:s quiz för veckan som varit och fixar enkelt svaren på dom första frågorna, men sen kommer förstås frågor med alternativa siffror och då blir det genast fel. Idag sju rätt av tio. Jag hade fel på ekonomifrågan, antalet prenumeranter, samt det där priset. 

Tror absolut inte att pv kommer att ha alla rätt den här gången, jag tror däremot att han får åtta rätt, kanske nio. (Svar kommer i eftermiddag). Nu är det dags för hundpromenad igen och ikväll är det After Work på Göstas Café i Steninge. Friherrinnan, pv och jag. Vi cyklar dit, dom fyra kilometrarna enkel väg och hemåt och friherrinnan promenerar hem från sig. Ungefär så är det här.

Uppdatering: Nio rätt för pv.

Fredagsfönstret ....

Igår kom det här fönstret susande genom rymden och tjoppade ner i inkorgen! 

Härligt! Det är minsann inte ofta - om det alls har hänt här på bloggen - som någon tagit fram håven i Schweiz!

Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster i Bern, Schweiz!"

Tack annannan för att du tog dig tid!

(Och här en tolv minuter lång - eller kort - film från Bern. Den ska jag titta på. Någon här - förutom annannan - som vandrat på Berns gator ..?)

Torsdag ....

Vilken GÅVA, vilken ynnest att få vara med om såna här oktoberdagar!

Att vakna till en frostig morgon ., veta att igår eldade jag så att varmvatten finns även idag (vi har ännu inga element igång) .., och  att efter frukosten ta en lång promenad och prick hela tiden vackert väder! 

Solen i ryggen till en början ..., och hemåt: mot kinderna! Så här som på bilden såg det ut när vi gav oss av, Harry och jag själv. 

Det är inte ofta den vinkeln förevigas, men nu blev det så. Vackert med hällarna som kommer i  dagen. Eller stenarna. 

Tänk, att en gång i världen var här havsbotten .., tänk, att här har fiskar simmat omkring. Tanken svindlar. 

Nästan som ett smärre mirakel är det också att jag känner mig så stark. Det kanske inte är bestående, men så länge det varar är jag glad. 

Fåren, som jag trodde hade hämtats av ägaren inför vintern, är ännu kvar i reservatet. 

Somliga tycker om att gå för sig själva och kalasa på det lilla gräs som finns kvar .., andra går i flock och bräker när man passerar. 

Harry bryr sig föga.

En enda människa mötte jag; en herre med en svart labrador. Lite hejande bara och så där om vädret. 

Jag gick och tänkte på dom olika radiopoddarna jag lyssnade till igår. Europapodden, USA-podden och "Det politiska spelet" och jag tänkte också på hur intressant det är med allt det nya, så där som .., hur det ska kännas att komma ny till EU-parlamentet och försöka se ut som en statsminister och inte bli alltför nervös och jag minns hur glad jag var när Magdalena Andersson började bli varm i kläderna .., det märks ju så tydligt sånt där. Alla är ju inte som Göran Persson som liksom var som en stor präst; han tycktes aldrig  nervös. Kanske höll han masken.

Att komma ny till jobbet .., jag minns ju själv hur det var. Att inte kunna allt på en gång. Migrän. Tappad självkänsla. Och än värre att vara politiker - alldeles oavsett partifärg - och dagen efter att man tillträtt ska man kunna svara på allt och låta säker. Hu! Att grillas offentligt. H u r  någon  människa frivilligt vill utsätta sig för detta, det övergår mitt förstånd. 

Finns det någon enda som läser här, som kunnat tänka sig en politisk karriär? Jo, en vet jag, en vänsterpartistisk kvinna i Skåne vars namn jag absolut inte kommer ihåg (har promenerat alfabetet upp och ner!, men icke!) och så Gunnar i Jämtland. Men för övrigt ..? Någon ...?

Jag tänkte också på hur det blir i Ukraina om Ryssland slår ut all elektricitet och snart är det vinter. Att frysa .., så hemskt det är!

Och sen blev det eftermiddag. 

Även idag möttes vi i Skallkroken. Pv var glad .., hade fått beröm av någon elev som sagt att "han var ett geni och så rolig!" och det var ju snäppet bättre (eller kanske inte) än dom där småkillarna i Villvattnet - inte långt från Kalvträsk - som sade att "du ä ju som en GUUUD!" när pv lyckades fånga fiskar med en enkel håv. 

Det var då det.

Nu tog vi var sitt dopp. Tretton grader i havet. Inga maneter. 

Efteråt kaffe (urdålig termos som inte håller värmen!) och macka.

Från radions nyheter får vi veta att Storbritanniens premiärminister Liz Truss har avgått och det tycks vara allmänt kaos där borta och här vankas skink-, och broccoligratäng  blomkålsgratäng och Harry sover gott och det är eld i kaminen. Och höstsådden är som synes redan uppe.

Dagens fönster ...

... fångades igår när jag tog harry på promenad och passerade Ecke och Britts (numera ene sonens) lillstuga.

Hur många gånger har jag stannat till där och tagit fram mobilen ..?

Ett skruttigt fönster som förstås behöver omvårdnad, men helt ärligt är det nog det här lite skamfilade som jag tycker så mycket om. 

Jo, så är det.