Hästkrafter ...

Jo, jag har verklig respekt för hästar. Titta bara på låret och baken .., man kan ju tänka sig vad en kickspark bakåt kan göra. 

Eller när den sätter av i vild galopp (om den nu gör det). 

Och hur mycket fascineras jag inte av hur lättviktiga tjejer hanterar såna här ekipage med den äran! 

Det måste vara oerhört lärorikt och inte ett dugg förvånad är jag över att ungdomar som vuxit upp i stallet och lärt sig hantera hästar, ofta får ledande befattningar. 

I alla fall flickorna.

(Killar får det väl av bara farten ändå).

Dagens fönster ...

... fångades av äldsta dottern, som just nu befinner sig på efterlängtad semester utanför Marbella. 

Tack Maria! 

Det var snällt av dig att tänka på din åldriga moder.

(Enligt SMHI behagliga +22 i Marbella idag. Skulle vara helt perfekt för min smak! I landet Uppland har det duggregnat.)

Spridda skurar från en måndagkväll på Färingsö ... 

Så trevligt det blev, detta att köra från Upplands Väsby till ridhuset/stallet i lantlig idyll, med postadress Skå på slutet.

Intressant bara detta att se det stora projektet "Förbifart Stockholm" och efter Drottningholm blev det enfilig väg och vi såg mängder av cykelgäng och som alltid fascineras jag av såna här projekt där stora trafikleder ska synkroniseras och tunnlar byggas och ja, det är bara så imponerande! 

Ingenjörer - ni har min fulla beundran -! 

Kom fram lagom tills Annas ridlektion skulle börja (dressyr) och i ridhuset stod då vänner och andra ryttare och tittade på. 

Mycket surr blev det .., om allt och inget.

Efteråt tårtkalas på en bänk utanför själva  stallet. S o m  jag log när jag tänkte på friherrinnan ; hon som alltid har med sig fin duk när det är dags för utflykt och det är väl bara tända ljus som fattas (om det nu vore vindstilla) .. , här är det rationellt värre och att en skata flög i väg med en assiett (hann hon norpa sig en bit av tårtan, tro ..?) vållade inga bekymmer. En sak är säker: hästtjejer måtte ha ett synnerligen gott immunsystem! Mod också! Och styrka. 

Såååå trivsamt var det!

Tre hundar fick vi träffa. Här på bilden Gus som är amerikan från början och som av och till är hos Anna, när matte Karin är upptagen med annat. 

Såg en ljuvlig bild igår där Annas två katter och denne Gus stod och väntade när hon var i sitt badrum .., alla tre på rad. 

Förutom pv är alla ryttare på bilden. 

Ja, det blev en sååå trevlig kväll och fort gick det att köra hem ., då hade trafiken  f r å n   Sthlm lagt sig, det var hur lugnt som helst. 

Emil var hemma när vi kom .., deppade efter den oavgjorda AIK-matchen mot Göteborg och något backgammon-spelande blev det int. Ställningen är fortfarande 4-2 till ynglingens favör. 

Om en timme är det klipptid för mig .., har ännu inte bestämt mig för hur mycket som ska åka av. Minns ännu chocken från i fjol när jag var så otroligt kortklippt och lockig och inte kände igen mig själv .., men hur jag någon månad senare trivdes sååå bra i det hela. Vi får se.

Ps. I mejlet från min syster i Australien, berättar hon om mannen som hon anlitat för att klippa gräset. Det visade sig att han är gift med en kvinna som är uppvuxen i Halmstad och tillbringar somrarna hemma i Halland! Ds.

Dagens fönster ...

Ännu ett bidrag från hedgrenskan i Trelleborg, men när håven togs fram, befann hon sig i Helsingör i Danmark. 

Tack Kerstin! säger jag.

Och plötsligt söndag ...

Uppresan gick fint. Kanske borde man alltid köra längre sträckor på lördagar, då det knappt är någon trafik att tala om. Och allra minst långtradare!! 

Mest hela tiden körde pv och jag satt intill och googlade. När jag skymtade vatten på vänster sida, sa pv att det nog var sjön Åsunden, där han och hans äldre bror en gång köpte en optimistjolle (med vilken de senare kapsejsade till havs i Bohuslän). 

Googlade då på Åsunden och fann att där fick dåvarande riksföreståndaren Sten Sture den yngre en kanonkula i benet (vintern 1520 i krig mot danskarna) och avled senare av detta. Ni kanske hade stenkoll på detta, men se, det hade inte jag. 

Älskar Google! Så där höll det på och jag tycker att det är så fascinerande att man kan få ta till sig så mycket kunskap bara genom att klicka på några knappar. Bilden visar för övrigt Emil, nu 24 år. Backgammon-matcherna inleddes tio minuter efter att vi kommit och efter två matcher stod det 2-0 till den yngre. Idag står det 2-2 och pv har bestämt att nej, det blir inga kvällsmatcher, då Emil tydligen är mera på alerten då. 

Så här såg det 2008 när Emil (då nio år) gjorde mig och Kent (kompis från Växjö) sällskap till Samos.

Och samma resa .., ett telefonsamtal hem till mamma och pappa för att berätta hur han har det. Liiite längtade han nog hem 

Att resa med småttingar är ett sant nöje!

Åter till uppresan: titta, hur bagageluckan såg ut när vi stannade till. Mängder med pollen!! Vi såg också norska bilar vars bakrutor var helt igenmurade av vad vi trodde var vanlig smuts .., och vi sa "men var har dom varit när det blivit så geggigt ...?!" Sen förstod vi. 

Chaufförsbyte i Herrbeta, där tog jag över och där rastades Harry. 

På kvällen slötittande på Melodifestivalen och vi tänkte väl - som så många gånger tidigare - att vi är fel målgrupp. 

Nu solig söndag i Väsby. Vid halv fyra natten mot i morgon ska pv agera taxichaufför och skjutsa hundägarna med kompisar till Arlanda, 

Själva ska vi senare på eftermiddagen köra till AP och för-sent-fira hennes födelsedag, samt titta på dressyr-träning (häst). 

Som ett litet äventyr att åka bort. Alltid lika roligt!

Lördagsfönstret ... 

... fångades i  Helsingör  på Själland och den som hade håven redo, det var ingen mindre än madame Hedgren från Trelleborg. 

Det var bra det, Kerstin! 

Tack, säger jag och ser samtidigt att den lilla skylten på dörren meddelar att där är nymålat.

Tänk, så ofta jag finner rött och grönt passa utmärkt tillsammans. 

Och så blev det fredag ....

Sista dagen hemma på ett tag och det är mycket som ska ordnas. Har fyra flak ägg i bilen som ska följa med till landet Uppland. 

 Hönseriet ligger på andra sidan kustvägen och som synes finns det flak med blandade storlekar och så finns det enbart små, medium och stora. 

Somliga tycks nästan som gåsägg! 

Vi tycker att äggen är underbart goda och hör tupparna gala om vinden ligger på åt rätt håll, vilket gör mig så glad. Galandet, alltså. 

Hönorna - alla går ute om dom vill -  är vita och ser fina och välmående ut. 

På Instagram berättade Lisen igår - hon var en gång arbetskamrat med exet i Malå - att där hon nu bor, i trakten av Gunnarn hemma i Västerbotten, där är det sån äggbrist att butikerna ibland inte har några ägg till försäljning! 

Så här skriver hon: "Vilken lycka att kunna köpa hur mycket ägg som helst. Ica i Lycksele blev utan ägg i påskas. Sen har de fått någon enstaka mindre leverans. I veckan fanns inga ägg. Coop hade tack och lov lite, så jag fick tag i 12 ägg. Har inte samvete att hamstra."

Så olika kan det vara.

Nu ska jag ta hand om den färska kyckling som jag kokat och ska frysa in - med currysås -. Det ska packas inför dagarna norröver .., på bordet står kattmatsburkar och jag flyttar blommor där det är skuggigt. Underbara vänner ger Sigge mat, vattnar i växthuset och håller allmän koll.

Och det går nog bra för äggföreta-get. Utanför hönseriet stod denna Tesla och med en talande skylt. 

Här en länk om ägg i kosthållet. 

(Jag gissar att det är ägarens bil.)

Dagens fönster .., Nutidsquizet och lite annat.

 ... var under sju års tid mitt fönster och det vette ut mot Regementsgatan - då en paradgata där militärerna kom marscherande - nu omgjord med träd på ömse sidor och sååå fin! 

Genom fönstret kunde jag på lediga dagar se in till lilla affären där jag arbetade .., det tog kanske fem sekunder att gå till jobbet och som jag trivdes! 

Var jag ledig och inte hade något särskilt att göra, kunde jag tvärtitta in och fylla på frukt och grönt och kolla över beställningen till nästa dag ., ja, affären var som ett andra hem. 

Utanför fönstret fanns också ett övergångsställe och ibland slog sig äldre människor ner på stentrappan vid porten, så där för att vila benen. Jag minns särskilt en före detta journalist på Ystads Allehanda, han brukade sitta där och ta igen sig. Oklanderligt klädd var han .., ofta i trenchcoat och stilig keps.

Vår, sommar och höst stod fönstret som regel öppet. Att då leva som ensamseglare, men ändå höra ljuden från världen utanför - den lilla del av världen som kändes som min - blev en slags trygghet. Ibland hejade människor som gick förbi. "Hallåj Bettan!" kunde dom säga och jag blev så glad. Och tänk, att såväl min mamma, som dottern (AP) hade bott där innan det blev min tur .

En slags mental navelsträng blev den lägenheten för mig - och är ännu -. 

För övrigt? Nutidsquizet gick så där. Åtta av tio för mig - fel på fråga 7 (forskning) och fråga 9 (sport). Pv hade 9 rätt. Fel på fråga 10 (film).

       Födelsedagskalas för Harry ....

I mitten av juli 2011 kom en liten svart krabat till det gula huset. Krabaten fick namnet Harry. Inte det minsta planerat var det .., vi råkade köra förbi Tvååker här i Halland, ja, pv hade sett annonsen på Blocket och alla som någon gång "bara åkt för att titta på småvalpar ...", vet vad resultatet brukar bli.

Som synes lärde Harry sig tidigt att soffan Ektorp är en perfekt sovplats. 

Men alldeles enkelt att balansera och hålla sig på plats på soffan, nja, det var det ju inte. Gunnar tittar häpet på krabatens akrobatiska stil. 

I huset fanns även katten pElle som fått följa mig från Ystad. Han var redan då en gammal kattherre och jysses, så jobbigt det var med yster hundvalp i huset!

Här ligger pElle utslagen .., inte det minsta lilla reagerade han när jag tog bilden. 

Och följa med till stranden fick lille Harry göra. 

Ja, han var så fin, så fin och är fortfarande så innerligt älskad.

Här kan man se en liten film som visar hur det var då, när det begav sig. Och inte var det lätt att vara pElle heller. 

Ofta låg han och sov på husses mage. 

Nu har inte kalaset börjat ännu .., jag måste köra till affären och köpa något gott till honom och husse har ju inte kommit hem från jobbet. Men om nu Harry hade kunnat läsa, då hade jag sagt: tack du underbara hund som en gång hoppade upp i pv:s knä och sedan glatt gjorde oss sällskap hem till Stensjö. 

Såååå mycket glädje du ger och har givit oss! (Och ibland, när du smitade .., även nära nervkollaps, men det är nästan glömt nu ...). 

Så ... grattis på tolvårsdagen Harry!

    Dagens fönster ...

"Hej!

Ett litet bidrag från fönsterhåven. 

Hämtmat om kvällen efter jobbet. Åkte ut till Lillängshamnen på Hammarö. Vi vågade inte chansa att restaurangen var öppen så här i början på säsongen. Mycket riktigt. Stängt på kvällarna än så länge. Så vi spanade på utsidan och åt vår mat på bryggan.

Restaurangen bjöd på ett fönster i alla fall.

Turtlan."

//Tack Annica och vilket vackert kvällsljus! säger jag.

Påhittigt ...

Sonen är å jobbets vägnar i Stockholm under ett par dagar. Alldeles nyss ringde han och berättade att han just då promenerade till hotellet; en ganska lång promenad visade sig. 

"Här är jättefina hus ., du skulle se!" sa han och tipsade mig om att gå in på google-maps. leta fram Hästhagsvägen i Sundbyberg och vandra mot Kyrkogårdsvägen och så kunde jag följa med längs hans promenad. 

Så underbart roligt detta var! 

"Titta på huset där till vänster, så fint det är ..., ser du!?" säger han mellan varven. 

Jo, jag såg och följde med. 

Tänk, vilken lycka att leva i en tid när sånt här är möjligt.

Onsdagkväll och ändrade planer ... 

Tanken var att pv - efter jobbet idag - skulle få seglen på plats, men det blåste närapå kuling i hamnen, så den tanken skrinlades. I stället blev det pyssel med att få lanternorna att lysa .., vi upptäckte att den lilla dammsugaren som har varit till sådan glädje, att den avlidit eller i alla fall blivit medvetslös och den måste åtgärdas. 

VHF-radion kom på plats och ett provanrop gjordes, dock utan att få svar, så det får kollas upp igen. I och med det är det också nu bestämt att båten ska heta Serudia. 

Och så plockades det undan rent allmänt och hela innandömet ska storstädas, så där så att det är fint när vi väl seglar iväg någonstans.

Båten som skymtar i mitten av bilden .., den tillhör en man som säkert är åttiofem år. Det är en ganska stor båt och den mannen fick för ett par år sedan ett plötsligt hjärtstopp i en hamn här i närheten, men klarade livhanken och att hans hustru - också till åren - ändå vågar ge sig ut till havs med båten, ja, det övergår mitt förstånd. 

Älskade, älskade Harry! Förr om åren hoppade han själv ombord, men nu var det tvärstopp, så pv fick varsamt lyfta honom på plats. 

Jag hämtade filtar och en skön kudde för honom att vila huvudet på och min stickekofta som trygghet .., och där låg han och sov mest hela tiden. 

En äldre man kom gående med sin lilla strävhåriga taxmadame som visade sig heta Samba (som min systers hund) och denna Samba var också tolv år, precis som Harry. 

Han har blivit så gammal och trött. 

I morgon har han födelsedag .., då ska han få extra god korv och säkert nånting mera. 

Så har den här dagen varit. 

En till bild av morgondagens jubilar. Ja, blir man åttiofyra hundår, så får man vara med på nästan hur många bilder som helst. 

Tänk, vilken tur vi har haft med honom! Förutom svansen som fick kapas (efter ett oavsiktligt bett av en kompishund) och när han rev pungen i taggtråd (det var i Fallnaveka), har han aldrig varit riktigt sjuk. 

Han har sträckt sig ett par gånger då han sprungit och hoppat lite väl häftigt, men för övrigt: intet. 

Nu ligger han här och snarkar intill mig på soffan Ektorp, allt medan tv visar Babel. Vilket underbart program!

      Mors Dag och Dagens fönster ...

Fönstret finns här i huset och bilden visar när jag testade två olika gardiner, ja, vilka som skulle få komma på plats. Det blev spetsgardinen, då jag av någon outgrundlig anledning bara hittade den ena längden av gardinen till vänster; den jag  e g e n t l i g e n  skulle ha valt. 

Tionde maj idag och för exakt fyrtiosju år sedan, vid 11-tiden på morgonen, blev jag tvåbarnsmamma  då kom Anna till världen. Hon föddes på Karolinska sjukhuset i Solna och utanför salsfönstret slog kastanjerna ut .., vi låg många kvinnor på samma sal och om kvällarna satt vi i ett allrum och tittade på någon brittisk tv-serie, det KAN ha varit "Familjen Ashton".

 En av salskamraterna hade fött sitt barn i familjens badrum och fick besök av en reporter från Aftonbladet .., det var tydligen en stor händelse. Några gängskjutningar kände vi inte till ., den nyblivna tvåbarnspappan arbetade som polis i Jakobsberg och Annas morfar skulle leva i ännu ett halvår. 

Vykortshälsning från mormor som 1978 hade susat iväg till Sydamerika och skulle bli där i tjugo år

Vi bodde i en 3-rumslägenhet på Hjortronvägen i Tibble/Kungsängen .., jag var mammaledig från arbetet som kassörska på en stormarknad och älskade jobbet, ja, jag hade kunnat arbeta gratis, så roligt var det! När Anna var bara några veckor gammal, fick vi besök av min storasyster Rigmor. Vi åkte in till Stockholms city (pappan var hemma med småttingarna) och åt pizza vid Hötorget .. , mina bröst sprängde av mjölk och jag fick uppsöka en toalett och försöka mjölka ur för hand. Underligt vad kan man minnas!

Och allt eftersom åren gick blev Anna en liten brevskriverska. Här ett tack från hennes mormor.

Våren och sommar 1976 måste ha varit solig. Den nyfödda låg ofta och sov i sin vagn ute på balkongen .., vi hade en labrador som hette något så exotiskt som "Labbe" och hon som var fyra år var ute mest hela dagarna och lekte med kamraterna. Där var ingen biltrafik mellan husen och var ett underbart område för barnfamiljer.

Jahapp .., det blev en lång vandring längs minnenas allé det här. STORT GRATTIS Anna på födelsedagen; hoppas att den blir precis så fin och bra som du vill ha den! På måndag blir det kalas.

Tv-tips ....

Det sägs att norrmän i allmänhet tittar på så många svenska tv-program, så där så de har betydligt lättare att förstå svenska, än vad vi förstår norska. Men .., jag tror att det kommer att ändras, då det nu finns så många intressanta norska produktioner. 

I eftermiddag tittade jag t.ex på "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" och det tycker jag är alltid är sevärt. Vilka scenerier .., vilka uthålliga människor! 

Och senare ikväll var det från en förlossningsklinik i Norge och det programmet har jag sett så många avsnitt av och ändå är jag osäker på programmets titel .., "Förlossningskliniken Norge", tror jag det är och sänds på kanal 11. Nästan som de ambulansprogram jag brukar titta på (eller brittiska "Akuten" när det sändes), men här är ju det mesta normalt, inte så mycket sjukdom.

En av de dokumentärer som verkligen fastnat i mitt hjärta, det är "Gubben i stugan" av Nina Hedenius; det är hon som är på bilden. På SVT-play finns en dokumentär som handlar om just själva filmmakerskan och filmen är gjord av Fredrik Wenzel. 

Vilken kvinna! 

Vilken integritet!

Här en länk till det programmet.

Tittade även på Utrikesbyrån med intressanta gäster (bland annat Tomas Nordengren, Andreas Utterström, Elizabeth Walentin och med Prescilia Haddad som utmärkt programledare! Ikväll handlade det om det stundande amerikanska valet .., om Donald Trump förstås .., Biden och lite annat. Länk här. 

Nu mot sängen! (Pv har varit på körövning och kom hem, kortsnaggad och stilig.)

       Möten ..., inte i monsunen, men väl i Skallkroken.

Bilden är från 2015, då, när Nelly ännu var i livet. 

Igår, när jag stod i hamnen och väntade på pv och hans bror, kom en äldre-äldre man fram och pratade med mig. Nej, det var ingen kund från affären, utan någon som jag aldrig tror mig ha träffat tidigare, men han var så otroligt pratglad och närapå salig. 

"Ja, här står du och tittar på triften ....!" sa mannen och log så varmt.

Och han berättade hur mycket den där lilla blomman betydde för honom .., och han och hans fru .., ja, när dom letade efter ett hus, då kom dom till ett ställe i Harplinge där tomten nästan var översållad av trift och sen var det liksom aldrig någon tvekan. Huset blev deras. Dessutom visade det sig att fruns morfar en gång bott just där och om detta hade hon ingen aning om, till en början.

Nu hade mannen sällskap av en bekant från Tjörn i Bohuslän. 

Den mannen, som var betydligt yngre, gick lite för sig själv och satte sig sedan i bilen ., rutan nervevad och det var nästan som vore han generad över den äldres pratglädje.

Kanske stod vi där i tio minuter och pratade - eller mannen pratade - och han förklarade hur mycket det betydde, detta att se triften blomma och hur mycket glädje det skänkte honom.

Dagen dessförinnan blev det prat med en kvinna i min ålder, som var ute och promenerade med sin lilla hund, samma ras som Nelly. Vi kom att prata om glädjen i att vara pensionär och detta att vara någorlunda frisk och hon berättade om sin sambo som blivit dement, hamnat på ett gruppboende och så småningom gått bort. 

"Då, efter ett tag, ville hans söner att huset skulle säljas, så jag fick lite panik .., flyttade femton mil, men hittade till slut en liten lägenhet på lite drygt 40 kvm, det var i Getinge där min dotter bor och jag trivs så alldeles otroligt bra i det samhället och du förstår, det blev en så bra början .., jag öppnade dörren och kom in i vårdcentralens väntrum och alla där inne log och sa hej och kom att prata med mig .., ja, jag kände mig sååå välkommen!" sa kvinnan. Tänk, vad sånt betyder. Att bli sedd. 

Nu lever hon ett helt annorlunda liv. Ensam, men ändå inte. Och gärna skulle hon vilja träffa någon att hålla kär, men såå enkelt är det ju inte.

Så blev det en bra stunds surr och jag tänkte att det är så fascinerande hur öppna människor kan vara om sina liv, om man bara gläntar på lite dörren och ibland behöver man inte ens glänta .., den bara ställs på vid gavel.

 Dagens fönster ..... 

Så här skrev avsändaren - annannan - det var för nästan exakt en månad sedan (och det arma fönstret har väl legat och deppat och känt sig undanskuffat,  förlåt lilla fönster!)

"Jag var på passionsandakt i Veberöds kyrka. Något kort på en vackra kyrkans fönster tog jag inte. Men i kvarteret intill fanns det många fina hus med fina fönster." 

Tack annannan!

Hjärtevärmarpost och ett hallelujamoment.

Pv kom in och lade brevet på bordet och jag sa direkt att "Å, det är från Rigmor!"  

Jo, min systers handstil känner jag minsann igen och den har sett likadan ut så länge jag kan minnas. 

När hon flyttat hemifrån och befann sig i Karlstad,  Umeå och senare även i Luleå, brukade vi brevväxla. 

Rigmor är den enda människa som fått med mig i ett demonstrationståg .., det var i Stockholm kanske kring 1974 eller däromkring och hon var på besök och ville delta i S-tåget. Det kanske jag också ville då, men mest var det nog för hennes skull. 

När vi besökte Berlin och - tillsammans med andra människor stod mitt emot den ryska ambassaden - då hade jag lätt kunnat tänka mig att t.om hojta och ha mig, men för övrigt .. , nja. Gjorde jag det? Nej.

 

Att få en tung mast på plats, är inte gjort i en handvändning. Jag tilldelades roll som mastvevare och mot slutet blev det sååååå tungt och när jag sedan kom hem, sprängvärkte det i min, sedan tidigare opererade hand, men det har givit med sig. Pv agerade arbetsledare och hans storebror lydde "order". Hu, så många stag, splintar och linor och allt ska hållas reda på och det ska ju helst bli rätt på en gång. 

Varvet i Bohuslän hade för något år sedan fäst någon av linorna fel och då fick pv sedan - likt en apa - klättra upp i masten och försöka få ordning på det hela.

Hela tiden låg Harry så snällt i skuggan vid en bänk och i den gröna kylväskan hade jag packat ned livets nödtorft - bland annat stekta-ägg-mackor vilket i alla fall pv tycker är så gott, ja, hans bror likaså.

Nu är i alla fall masten på plats. Halleluja!

Grattis Halland! 

Så roligt att se att Hallands sjukhus - såväl i Varberg som i Halmstad - placerar sig i topp i landet, när AT-läkarna rekommenderar sjukhusen, samt möjligheten att påverka sin arbetsmiljö. Stort grattis!

    Dagens fönster ...

 Oj, vilken bild som kom susande genom rymden ikväll! Den kom från Bert Bodin i Luleå och så här skriver han. "Scillorna .. står och speglar sig i ett källarfönster. Givetvis passar de på. Det är inte ofta de når upp."

Tack Bert! säger jag.

Snart dags ...

I morgon kommer pv:s storebror körande från Ljungby, för att bistå den yngre brodern när det gäller mastningen av båten. 

Masten är rejält tung och det finns inte en chans i världen att jag skulle orka hålla emot, så det blir bra. 

"Du får sköta veven i hamnkranen ..!" sa pv.  

I eftermiddag åkte vi till hamnen och medan jag rastade Harry, förberedde  pv så att allt ska vara klart när hans bror kommer. Klart för att masta, alltså.

Oj ,så mycket grejer det är att hålla reda på! 

På marken intill masten låg en "farleds-prick" som tagits upp och titta, så övervuxen den är av musslor och annat. 

När vi är ute till havs, brukar pv ibland be mig hålla koll och hojta när jag ser en grön eller röd "prick." Han ser den ALLTID innan jag gör det. 

Här kan man läsa om dessa prickar och dess funktion och jag kan ändå säga att jag har blivit bättre på att upptäcka dem. Men det tog tid.