Ont om ord ...

En kvinnlig lärare har blivit halshuggen i Frankrike .., två kvinnor blivit skjutna i en villa i Tullinge natten mot idag och i huset fanns barn i olika åldrar! Och så slakt av människor i Israel och nu blir det  samma sak i Gaza och en av militärerna - en israelisk överste tror jag - som intervjuas i SVT, pratar perfekt svenska och jag fattar ingenting. 

I det stora hela fattar jag ingenting. 

Nu har världen blivit totalt galen. 

Och ändå .., här eldar jag i kaminen .., pv har nyss cyklat hem i ösregn och snart ska vi köra till Göstas Café på After Work (det har i alla all varit arbete för pv:s del) och Harry ska få ligga i bilen medan vi är där inne i restaurangen .., ekorrarna har varit som galna och sprungit av och an bakom väggen, den mot den gamla altanen .., och det har varit en helmulen dag. 

Men ändå .., när jag stod och diskade, hörde jag småfågelkvitter!

Igår ....

Igår fick vi veta att det varit försök till stöld av båtmotor i hamnen, men det hela hade misslyckats. Nu låg båten och skvalpade mot stenarna, men motorn var kvar. Å, så jag avskyr tjuvar och banditer!

På Instagram ser jag ofta bilder från USA, där människor rusar in i stora butiker och roffar åt sig hur mycket som helst .., ofta kläder, men även dyra saker och där står personalen och tittar på! Tydligen finns regler om att butikspersonal inte får/bör ingripa, men det är ju helt sanslöst.

Just en sån underbar dag var det! 

Det enda var väl den väldiga blåsten, särskilt när vi - Harry och jag själv - gick längs havet. Hans långa öron fladdrade i vinden och själv kämpade jag för att hålla kappans kapuschong på plats.

Dagens fönster ....

 

Fönster i fönster, blir det här. Det var på den där aningen upphackade resan från Malmö till Halmstad, som det hela fångades. 

Först buss från Malmö till Lund, därefter tåg från Lund till Helsingborg .., så buss från Hbg till Båstad och sist av allt tåg från Båstad till Halmstad (och buss till Skallkroken). 

Det ska dock sägas att väntetiden var relativt kort mellan varje byte och den nya järnvägsstationen i Båstad, blev i alla fall en ny bekantskap. 

Men här, i bussen genom Helsingborg .., blev det speglingar i fönstret. 

Längst nere till vänster bilden kan den obeservante se en liten krabat som ligger i sin .., ja, som en bilstol.

 Födelsedag ..... 

Idag är det Evas alldeles egen dag. Ni vet, Eva från Tyresö, men egentligen är hon ju född och uppvuxen i Norrköping. 

Storasyster. Visste tidigt att hon ville bli lärare. Älskar att plocka svamp och läsa böcker och tyckte sååå mycket om Rickard Wolf. 

Lagar underbart god mat! 

Har så vackra händer och tunna ben, nästan så jag är rädd att hon ibland ska blåsa omkull. 

Problem med sina lungor och knepig reumatism. 

 

 

Längst till höger syns Eva och hennes lillasyster sitter i mammans famn. Och längst uppe till höger, en av alla middagar vi har ätit hos henne och den halvlånge i Haverdal.

 

Hon matar fåglar med brödbitar och en av dem blev så orädd, så den flög in i hallen och satt där på byrån och väntade på extra tilldelning. 

 

Och hon skickade den här bilden och med följande text:

"Mitt under fågelmatsautomaten finns fröskal och snö och ett litet hål i snötäcket.

Sista dagarna ser vi en liten liten mus rädd titta fram. 

 

Då och då sliter han åt sig ett solrosfrö elller en halv jordnöt som fallit ner. Han verkar nervös och rusar in i hålet vid minsta rörelse eller ljud.

 

Otroligt underhållande att iaktta honom......."

När Evas syster Karin dog för ett antal år sedan, gjorde Eva det här "collaget" som i mina ögon blev så otroligt fint! Precis som Eva tyckte Karin om att vara i skogen och leta svamp .., och framför kistan stod då detta ., en egen liten skog med svampar och liljekonvaljer, tillägnad en älskad lillasyster.

Recept har hon skickat, som här .., 

"Morbror Göstas bröd".

Bakade jag verkligen det här brödet ...? Det undrar jag. Kanske dags att testa receptet. 

Stort GRATTIS i alla fall, till dig .., du rara, omtänksamma, alltid så vänliga Eva! 

Tänk, att du har fått vara med här på jorden i hela åttio år! 

Kram, kram!

Dagens fönster ...

.... fångades från ett hotellrum i München och det var den här madamen som hade håven med sig! 

Det tackar man för!

Onsdag ...

 

Den som under många år har spankulerat omkring här bland mina bokstäver och alla underbart och ljuvligt, kan väl inte ha missat att jag fascineras så av frimärken. Att posta ett brev som har ett fint frimärke .., men oj, så mycket trevligare det är, än ett med enbart kungen på. 

Illustratören Henning Trollbäck tillhör mina favoriter! Blir man inte varm i hjärtat av hans alster .., då vet inte jag!

Detta är hans senaste alster (två av dem), jag har ljusat upp bilden, och det är alltså häften om tio stycken och då blir priset 150 kronor. Sedan finns det förstås sverigefrimärken även på rulle, så där så man kan köpa bara ett enda.

Det är dyrt att skicka brev. Postens Vykort som man själv kan göra med hjälp av egna bilder/fotografier, kostar nu 25 kronor; där har det höjts rejält, men priset är nog detsamma även utrikes. Nej, det är det inte alls, det kostar 38 kronor för small och medium-varianterna och hela 45 kronor för den största.

 Själv älskar jag detta .., ja, att när jag är på resa kunna ta en bild och tjopp, logga in på postens vykort, skriva ned vad jag har på hjärtat och så klicka på skicka och betala (swish, t.ex) och inte behöver jag leta upp landets frimärken heller. Jag skickar ofta såna här vykort till mig själv .., bilder som kommit att betyda extra mycket .., dessa sitter nu på kylskåpsdörren .., i skrivande stund ett par från Riga.

Å, så gärna jag hade jobbat på posten! Den biten av mitt arbete i butik var - frånsett textandet av skyltar - såååå roligt! Jag önskade bara att Postnord ville informera bättre när det gäller frimärken. Tänk er en halv-A4-skylt där en bild på nya frimärken visas, samt lite matnyttigt om illustratören/gravören! Inte kan jag väl vara den enda som hade funnit detta intressant!?

 

Vill man inte använda sina egna bilder, utan välja och vraka bland  färdiga vykort, kan man titta in hos Postmuseum, alltså klicka in sig här. 

Där finns bland annat det här fina kortet, som jag nog ska använda mig av någon dag. Jag har en liten bricka, eller är det möjligen en bordstablett med dessa små fåglar som motiv och här - till vänster - är det alltså som ett dubbelt kort.

Illustratör är Monika Forsberg.

Hos Postmuseum kan man även köpa olika pennor, korrespondensset, stämplar, pussel, böcker, kuvert och brevpåsar!

Ps. Henning Trollbäck är inte enbart illustratör, nej, han har många strängar på sin lyra. Såå gärna hade jag velat köpa några av hans vackra skålar! Ds.

Moderna Muséet har också vykort till försäljning. Bara så ni vet.

Dagens fönster ...

Ja, var fångade jag det här fönstret ..? 

Jo, vid Särdals Kvarn, inte långt från Haverdal.

Filmtips ....

Dokumentärer är i mina ögon ofta nånting utöver det vanliga. Att få följa andra människor i deras vardag, å, det är bara så intressant! 

Har nu tittat på två helt olika filmer.

Det här är den första: "Rent, vitt, slätt och några livstycken."

"Filmen är en musikalisk och poetisk hyllning till de arbetande kvinnorna på en tvättindustri i Norrköping. Funderingar över livet, glädjen och nödvändigheten av att ha ett arbete. En film av Kåge Jonsson och Håkan Pieniowski."

Filmen kan ses i hela världen fram till den 6:e juni 2025.

(Kanske kunde den kortats ner lite .., men ändå, så intressant!)

Bilderna togs via datorskärmen och är såklart skruttiga, men dom får vara med ändå. 

Den andra dokumentären heter "Kärlek och relationer i världen". 

Så här beskrivs programmet: Nygifta Andela och Davor Rostuhar från Kroatien ägnar sin smekmånad åt att resa världen över för att undersöka vad kärlek är. 

De intervjuar par från trettio länder och frågar sig: vad är egentligen en romantisk relation och hur mycket spelar kulturen och det sociala livet in?

Helt klart sevärt, tycker jag! Programmet kan ses fram till och med den sista december i år.

Och vem möter pv på morgonen ....?

Jo, en älg som står ute på tomten. 

Måhända hade den kalasat på de få Ingrid-Marieäpplen som ännu är kvar.

För övrigt kan meddelas att idag har Harry namnsdag och ytterligare för övrigt, så lyssnade jag nu på morgonen till den alltid hörvärde Claes Hultling i "Tankar för dagen". 

Hans programrubrik är "Havet och dess väsen är mitt element". Det är inte mitt element.  Ju mer jag är ute med pv och seglar, desto större respekt får jag för havet. Men programmet tyckte jag verkligen om.

Dagens fönster ...

Små kaniner som tittar ut genom fönstret på Regementsgatan i Ystad. Kanske ville dom kolla var matte höll hus .., var hon i butiken tvärs över gatan kanske ...?

Bilden togs i oktober 2012 och det var jag själv som höll i kameran.

Måndag ....

En bra dag. Ingen vind, bara en sån sak, det händer nästan aldrig. 

Jag har mest energi morgon och förmiddag (och borde alltså inte ha arbetat eftermiddag/kväll) och det kändes bra; att vara pigg. 

Har av och till norpat mig en tomat av sorten Ponderosa, det var dessa jag fick som små, små, små frön av min namne i Helgerum. 

Jag har nu plockat in alla små skönheter och oj, oj, oj såna mängder! De på bilden är bara en bråkdel. 

Hoppas nu att dom mognar här inomhus, ja, man har ju sett hur det ser ut hos vår sympatiske talman, Andreas Norlén, vilka mängder med tomater han och hustrun skördar. Eller: det är väl hon som odlar. 

 

Så här såg det ut när dessa små frön anlände till landet Halland. Tack du omtänksamma Elisabeth!

Mitt på dagen ringde jag upp I som bor i Falun. Jag hann knappt säga ett pip, förrän hon berättade att på köksbordet låg ett handskrivet brev som hon ännu inte hade postat och det var till mig och där hade hon tackat för alla år som vi har känt varandra.

Jag tänkte att hon kanske hade fått ett väldigt negativt cancerbesked, men så var det inte. 

"Nej, jag känner bara hur det går utför, att jag är inne på sluttampen,  ä n t l i g e n!" svarade hon.

Om detta pratade vi ganska länge .., om det här med rätten till ens egen död, då, när allt känns meningslöst och tomt. 

När man inte har något körkort längre, när någon annan - i all välmening - har hand om ens ekonomi,  känslan att inte längre klara av den dator man under så många år har använt sig av .., synen som tackar för sig och det kroppsliga förfallet rent allmänt. Allt som inte längre fungerar som det ska. Hur allt krackelerar. 

Och inte minst: beroendet av andra. 

Aldrig så vänlig och omtänksam hemtjänstpersonal och barn som ställer upp och hjälper till .., men när man en gång har varit en så stark personlighet, älskat sitt arbete, rest världen runt, varit (och är) beläst, men nu finns inte en chans att sitta och läsa en bok och inte är det enklare med tv:n. 

Det bästa, säger hon, vore att kunna ta ett piller och sedan få somna in. Ja, det var därför brevet var skrivet, så där för att säga tack och hej Elisabet, utifall att hon skulle bli bönhörd och äntligen få somna in även utan piller.

Har även pratat med min systerdotter Rita, som på onsdag tar Snälltåget till Berlin. 

Hon log genom luren när jag tipsade om den där indiska restaurangen på Immanuelkirchstrasse där vi föll pladask för allt det goda och det vänliga bemötandet ., och där vi åt tre kvällar på raken, då, när vi i fjol i april besökte Berlin. 

Och på familjechatten kommer bilder från Kroatien, där exet med sina två bröder och en kusin tillbringar veckan. 

Tjugotre grader i havet, skriver han.

Men det är inte så dumt här heller. Sol och blå himmel .., en kylig morgon som blev till en fin dag. 

Upptäckte blommande gulmåra och blev lycklig. 

(Ja, jag vet att bilden visar renfana, men det tänkte jag inte på.).

En  massa fönster från Oslo ...

Och alla fångades i en riktigt stor håv, av Babsan i Roslagen. (f.d. Uppsala).

Tack! säger jag.

Eftermiddag ....

Har haft Ecke och Britt på besök. Kaffe och våfflor, hjortronsylt och grädde. 

Ecke frågar hur det var i Riga, om vad vi tyckte om och vad som fastnat inombords. Pv berättar om muséet där han fick ta del av alla de länder som under årens lopp ockuperat Lettland. Själv berättade  jag lyriskt om den ljuvliga frukostbuffén .., om de två rara äldre männen vilka jag fotograferade och om den vänliga receptionisten på hotellet. Om badet i floden Gaudava berättade jag också och hur roligt det var att åka runt med lokalbussarna och inte att förglömma, den guidade båtturen. Ni anar väl vem som mest bryr sig i bagateller. Just det.

Ecke och Britt var upprymda och vittnade i sin tur om barnbarnet Ylva som tidigare i veckan - i Lund - disputerade i något som hade med bröstcancer att göra och hur hon hade dedikerat avhandlingen till sin farfar, det vill säga, till Ecke. Ecke hade i sin tur lovat att försöka hålla sig vid liv tills detta var avklarat och någon hade frågat henne, nå, var farfar ännu i livet? 

"Ja, absolut, han sitter och lyssnar till det här just nu", hade hon svarat. 

 Så mycket glädje och stolthet för Ylvas farfar och farmor och såklart för övriga närstående.

"Ni må tro att vi satt där och jäste när vi, via länk, lyssnade till hennes framställan och svar på frågorna ...", sa Britt och strålade som solen.  

Så var det. 

Och nu är det lugnt igen. Besökare kommer och går. 

Snart står sommarhusen tomma och igenbommade.

Som ett annat liv blir det.

Styvmorsvioler, dagens fönster och galenskap ...

Ja, jag visste ju att det var två olika växter jag sett som ännu i oktober blommade - det var hos Bert i en kommentar - men jag kom endast ihåg blåklockor, men vad var nu den andra för sort? Jo, det var ju styvmorsvioler!

Igår fick vi nämligen ljuvligt besök av Hans och Christina. Christina, född och uppvuxen i Ångermanland, var sååå häpen när hon på ängen vid havet, upptäckte blommande styvmorsvioler och detta nu i oktober!

"Det är ju Ångermanlands landskapsblomma!" sade hon, ja, hon trodde kanske att någon hade glömt eller inte visste detta. Kanske pv?

Hans är - eller var - som min lillebror under många år i Malå. Tommy hade ju då ännu ingen tjänst norröver, så först var han något år i Jakobsberg, därefter Gällivare och så Lycksele, innan han fick plats på stationen i Malå. Under dessa år blev Hans en räddande ängel. Han är sex år yngre än jag själv, tolv år äldre än Maria och sexton år äldre än Anna och sååå många gånger som han, när jag arbetade sent, tog sig an dem, fixade mat, bakade sockerkakor, tog dem till slalombacken, dammsög och skurade golvet, ja, han var helt underbar! Han var verkligen som min lillebror och deras storebror/extrapappa.

Så småningom träffade Hans den lika rara och fina Christina, fick tre söner och flyttade runt lite, för att till syvende och sist hamna på Gotland.  

Det blev en helkväll med massor med prat och minnen som tjoppade upp och det slår mig ofta, att helt dement kan man väl inte vara, för jag minns sämre av det som hände tidigare i livet. 

"Du minns väl när jag följde med dig och flickorna till din moster Margit i Tresund ..?" sa Hans. Nej, se det gjorde jag inte alls. Senare, en halv dag senare, när pratet lagt sig, väcktes minnet till liv.

Tack till er båda, Hans och Christina, för att ni tittade förbi, åt middag med oss i uterummet och sov över i er husbil. #postkodlotterietärinteåsdumt#storvinst#finhusbil

 

 Hade svårt att somna natten mot idag och läste nyheter om vad som hänt i Israel och Gaza. Det är så hemskt så jag tänker att nu uthärdar jag inte mera. 

Det är som om världen blivit totalt galen och tappat allt sans och vett. 

Ett smärre under är det väl ändå att man inte förlorat förståndet. Inte ännu, i alla fall. 

 

 

Igår .., vi satt ute pv och jag själv och tog igen oss mellan trädfällning (en skruttig björk), räfsning av gräsmattan och hopsamlandet av ENORMA mängder ekollon vilka dråsat till marken (blev två skottkärrelass!), sågning av ved och ansning i rabatten .., då, hördes med ojämna mellanrum skriet från stoooora sjok med tranor vilka var på väg söderut. 

Men så virriga dom var! Flög lite hit och dit .., steg och sjönk .., samlade ihop sig lite mera och till sist: en någorlunda formation och så iväg längs kusten.

Räknade till sextiotalet tranor i det första gänget .., därefter hundratals i följande svep! Det kändes verkligen som höst. Och medan pv sågade björken i lagom stora bitar, flög en liten rödhake av och an och följde vad som hände. Länge sedan jag såg den krabaten, men nu kändes den ..., ja, som vore den lite sällskapssjuk. 

Gästerna har återvänt mot Gotland .., pv - som kollatt SMHI:s prognos - meddelade att jag ännu inte behöver ta in alla pelargonior, det är  plusgrader under veckan som kommer och solfångarna pytsar i skrivande stund in 75-gradigt vatten i tanken. Det tackar man för.  

Dagens fönster, tänker någon ...? Ja, det får bli det här lilla, här ovanför. Det var jag som då hade håven med mig och det är många år sedan.

Dagens fönster ...

Det var då det. Där är Nelly och Harry som spänt väntar på att pv ska komma hem från jobbet. Året var 2015. Nu är det åtta år senare. Pv har tagit skottkärran och gått för att hämta spillvirke, vilket ska värma oss under kulna vinterdagar - eller kvällar -. 

Nelly är i hundhimlen; här finns Harry som sover gott och i fåtöljen ligger Sigge med öronen på spänn. Det är lördag. Känns som fridag även för mig. 

Hittar andra bilder som jag visat här tidigare, men ni får väl skutta vidare. Såå glad jag blev över att upptäcka grannarna hemmavid, Sylvia och Sigfrid. 

Sylvia som alltid var så glad och skrattig, som en dröm-mamma, tyckte jag. Bjöd på "mormors-saft" med apelsinsmak och mot deras garagevägg växte ärtskidor. 

Sylvia arbetade på barnbespisningen och Sigfrid i gruvan. Tre söner fanns i familjen, Eilert, Runar och Bo. (allmänt kallad Lille-Bo). Eilert blev min förste make, vi vigdes kanske 1960-1961 av en annan granne, Åke Magnusson. 

Eilert var sommartid alltid klädd som en safariupptäckare, med beigefarägade shorts och skjorta. Numera bor han i Värmland och har en äkta maka som också heter Elisabet, men med h. 

Hos Sylvia och Sigfrid fanns den första tv:n bland våra grannar och där fanns också coronne-spel och det spelades ofta kort i familjen. Det kändes alltid så välkomnande att vara där. 

På kylskåpsdörren för många år sedan. 

Idag är det lördag. Birgitta har namnsdag, alltså min syster, men även grannen snett över gatan .., och Birgitta i Västmanland som odlar chili och Britt har väl också namnsdag, ja, då blir det till att gratulera även henne. 

Grattis, grattis alla Birgittor!

Och vilket bra val! 

Så fick vi veta vem som tilldelats Nobels Fredspris, nämligen den iranska journalisten, fysikern och människorättsaktivisten Narges Mohammadi.  Hon är född 1972 och sitter fängslad sedan många år tillbaka. 

Oj, vad styrande män i Iran ska skära tänder just nu.

En av pärlorna ....

Igår skrev jag om Arkitekturens pärlor, det här underbara programmet som sänds i SVT. Idag tog jag mig an något av det som jag - av någon outgrundlig anledning - har missat. 

Började med S:t Petri kyrka i Klippan, t.ex. 

Var gång vi besöker min syster med familj i Västerstad, passerar vi skylten till Klippan. Ibland har vi tagit den vägen hem och tittat in i Klippans yllefabrik, men se den här kyrkan, den har vi helt missat. 

Här en länk som handlar såväl om kyrkan, som arkitekten bakom det hela - Sigurd Lewerentz -, för övrigt uppvuxen på Sandö, Bjärtrå församling i Västernorrland.

De båda bilderna kommer från programmet och togs bara så där mot datorskärmen.

Dagens fönster ...

Riga, Lettland. 

I ena kvarteret eleganta Art Noveau-byggnader .., krusidulliga och utsmyckade.

Några hundra meter bort .., detta. 

Skamfilat, lite allmänt kludd - ingen direkt tanke bakom, förmodar jag . 

På taket växer gräs.

Arkitekturens pärlor ... 

Allt medan jag satt här och skrev det dagliga mejlet till min syster i Australien, gick programmet, det med samma namn som rubriken här ovanför, igång. Å, så jag tycker om Martin Rörby som programledare, men ååå, så jag saknar Christoffer Barnekow! 

Programmet som sändes nu, handlade om det nya stadshuset i Kiruna. Så intressant!

Med hjälp av samma länk hittar man mängder av dessa program,vilka kan ses i hela världen. Hurra !

 Spridda skurar från ett gult hus ...

Så här  är det; för att vara så icke-kulturell som jag är, så är det ju förunderligt att jag finner det så oerhört spännande att invänta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur.

Eller måhända ser jag det enbart som en vanlig  tävling? 

Allra mest intressant är att lyssna till SVT:s litteraturexperter (och jag tänker att en av dem, Ingrid Elam, har så otroligt vackra knappar på sin jacka/kofta/klänning!) och  detta att få ta del av deras tankar och vem tror dom nu ska vinna, kanske någon från Kina ... ?

Nu vet vi. 

Det blev en norrman. Jon Fosse. Nej, jag har inte tagit del av hans alster, men det kanske ni andra, mer belästa har ..? 

För övrigt har dagen bjudit på ösregn, därefter solsken .., ett besök i affären (mötte den alltid så rara Britt som stod framför mig i kassan, allt medan Ecke satt i bilen och väntade) .., jag har postat ett handskrivet brev och strax ska jag gå ut en sväng.

På arbetsbänken i köket står en stor form med kålpudding. Den blev inte särskilt märkvärdig, faktiskt inte alls. Färsen är för hård. Nåväl, med potatis och lingonsylt till blir det nog bra.