En ny dag ...

 

Och kråkan nere på stranden har ingen aning om hur världen ser ut - eller kanske, vad vet jag - men förhoppningsvis inte. 

Efter gårdagkvällens dödsskjutningar i Bryssel, gick vi i säng senare än vanligt.

Alldeles tomma invärtes.

I alla fall jag själv.

Sover hela natten rakt av, vilket inte har hänt på länge. 

Och en ny dag tar sin början. 

Gråmulet ute. 

Läser rubriker. Hamas uppmanar palestinierna att inte lämna Gaza, men själv sitter väl höga potentater i den organisationen i trygghet någonstans. 

Flash-notiser dyker ideligen upp på min mobilskärm.  

På soffan ligger en ihopkurad Sigge och har det väl ungefär som kråkan på bilden. Lyckligt ovetande. Pv klyver ved i mängder - snart har vi ved även till nästkommande vinter, inte bara den som stundar -. 

På instagram ser jag att snön har kommit till Malå. Då blir det ljust och fint.

Annorlunda ...

Ena dagen gråväder, trist och mörkt, den andra blå himmel och solsken. Och ingen vind. Vi har jobbat på bra idag, nu när pv inte har anmält sig som jobbvillig. Tagit ner humlen och klippt ner allt som vuxit sig alldeles för högt eller brett ut sig något hemskt - ormbunkarna, till exempel -. 

Fönsterna har putsats (hjälpts åt), jag har räfsat ihop allt det nerklippta, plus flera kilo ekollon - alla öppnade - och ska fösa ner det i sopsäckar, ty vår kompost är mer än rågad. 

Brödbak i ugnen. Gifflarna är redan klara. 

"Du kan väl ta med någon giffel och kaffe till hamnen ..?" säger pv, som nu ger sig ut på rullskidor. 

Förhoppningsvis blir det ett dopp, särskilt nu när det finns stege, så där så man inte behöver vada ut i tjugotalet meter för att kunna simma eller dyka. 

Tidigt i morse ringde den förstfödda som då arbetat natt. Vilken skillnad i jämförelse med hur det var dom första veckorna; då allt var så annorlunda i jämförelse med CIVA på KS och där det mest var respiratorpatienter. Här - på Danderyds sjukhus - är det akutmottagning som gäller och full fart och prat med patienter och trevliga arbetskamrater, (precis som på KS),  men som ett helt annat jobb! 

Sitter i soffan Ektorp och skriver på min laptop. Är det månne en liten mus jag hör bakom byrån ...? 

Ps. Länge sedan jag blev så innerligt glad, som över det polska valresultatet, det som i morse väl var mest preliminärt, men också troligt! Hurra! Jag ville ropa ut glädjen högt och hade noll förhoppningar om att det skulle gå så här! Ds.

Måndagsfönstret ...

Så här ser det ut när det har blåst västlig vind (vilket det nästan alltid gör) och  regnar nåt ohyggligt - mer som ett skyfall -. Fönstret putsades för två veckor sedan. På´t igen!

Söndag i oktober ....

Gråmulet, hällregn, uppehåll, skyfall, hagel, solsken, duggregn, uppehåll. Ingen ordning alls är det på vädret numera. Pv tog cykeln till Skallkroken för att ordna med batterierna till båten och på väg hem igen öppnade sig himlens alla portar och ni kan tänka er ..., hur han såg vid hemkomsten. 

Då blev det brått, ty vi var ju bjudna till alltid så vänliga grannen Birgitta, snett mitt emot oss. Där var också hennes närmaste grannar (på samma sida av vägen) med sin 2-åriga tös Bella, där var hennes barnbarnsbarn från Oslo - Filippa med med sin sambo eller make Herman - (på väg åter till systerlandet i väster) och där var lille Frank med sin pappa (hans mamma är barnbarn till Birgitta, men befinner sig just nu i Rom) och så vi då. U n d e r b a r t   trivsamt, som alltid. 

 

Ett tag  var det många läkare i sällskapet och kanske är det då inte förvånande att det här var leksaker vilka kom till användning. Stetoskop och läkarväska fanns också på plats.

Minns att jag själv ofta lekte sjukstuga, då i början av 60-talet. En slags droppanordning hade jag, i plast .., och plastsprutor förstås .., och mamma fick vara svårt sjuk patient och ligga på soffan i vardagsrummet. 

Själv var jag - syster Elisabet - förstås jour och kom omedelbart till undsättning.

Mamma var en bra patient, men hon var även en utsökt kund hos frisörskan som var jag. Problemet var bara att hon hade så tjockt hår, så där så att papiljotterna i blå, ljusgul eller rosa plast, var  närapå omöjliga att få på plats. Det fanns även andra sorters papiljotter, i nån slags metall och stickiga, men sådana använde inte mamma.

Efter tre timmar hos grannen tackade vi alla för oss. Då hade vi avhandlat - om inte världsproblemen - så i alla fall det vansinniga i att en patients journal inte kan läsas av en läkare i en annan kommun och vilka problem detta kan generera, för patienten, alltså, men även för behandlande läkare. 

Harry, som fick vara hemma, var över sig av glädje när vi kom åter och vi såg minsann spåren av hur han legat uppe på soffan och spanat ut genom fönstret. Nu ligger han nära-nära husse .., allt medan det är hästhoppning på tv och det brinner en eld i kaminen. 

Och solen strålar ännu.

Dagens fönster ...

... kommer från München och domkyrkan där. 

Den som vände blicken uppåt, det var madamen i Porto, annannan. 

Tack snälla! säger jag.

Lördag ...

En sväng med pv till Halmstad (inköp av utomhus-förlängningssladd till båten) .., jag hittar en (av pv) gömd jordnötspåse i bilen ..., köper enklaste hamburgaren hos MAX och ser ett gäng mellanstadiekillar stå vid ett bord och en av dem spottar två gånger på golvet och jag säger till honom att lägga av, så gör man väl ändå inte. 

Jag förstår nog vad dom tänker .., så där att man är en töntig kärring som borde hålla tyst. 

Nåja, jag är van. 

När vi bodde i Kungsängen satt jag ute vid sandlådan tillsammans med en annan mamma och vi hade båda var sin fyraåring, plus en nyfödd i vagnen. 

Inte långt ifrån oss, fanns en fristående tvättstuga och på det taket sprang en kille på kanske fem, sex år, nej, lite äldre, 7-8 år kanske och jag hojtade att han omedelbums skulle komma ner därifrån. Jag var då tjugotvå år. 

Pojken tittade föraktfullt på mig och sa "Håll keften (ja, med e ...) kärringjävel!"  

Tur att man är härdad. Sen hemåt. 

För övrigt? 

Hon som är mellanbarn ringer och är yster och pratar på i full speed .., det handlar om jobb .., om en trivsam fredagkväll .., om Katarina kyrkogård ("dit ska vi gå när du kommer nästa gång!", säger hon) och om stallet förstås. Och han som är yngst hör också av sig. Han har  som vanligt varit på Bauhaus och jag tänker att den dagen deras hus är färdigrenoverat, blir det nog färre mobilsamtal.

Ungefär så är det här just nu.

Hörvärt ....

Nästan alltid lyssnar jag till Söndagsintervjun i P1. Programledare är Martin Wicklin och jag tycker att han är bra .., rak och verkar uppriktigt intresserad av sin gäst. 

Förra helgen var det åklagaren Lisa dos Santos tur, denna i mina ögon så modiga kvinna som tar kampen mot gängen som skjuter hejvilt. 

Så klok och insiktsfull hon låter! Här en länk till programmet. 

Bilden togs av Fanny Hedenmo. 

Annat som jag lyssnat till denna blåsiga natt när herr Blund tydligen hade semester, ja, det var "Funk", där före detta slalomåkaren Tomas Fogdö berättade om sitt liv, såsom det nu blev efter den olycksaliga vurpan i Åre.

 

Det tredje programmet var "Snedtänkt" med Kalle Lind som programledare. Här är manusförfattaren, tillika regissören Pelle Berglund gäst och det blev också så intressant att lyssna till. Kan man tycka om en programledare som man aldrig har träffat? Kanske. Han låter snäll.

Hur många gånger har jag sagt att P1 är en guldgruva? 

Nu blir det snart elvakaffe .., enligt önskemål av herr Göransson. Och ser man på, solen tittar fram!

Dagens fönster ...

Från Neapel i Italien kommer här en bild som lika gärna kunde haft rubriken "Dagens balkonger". 

Vem tog nu bilden?

Jo, det gjorde Sofia Lindmark, sambo med pv:s brorson Hannes, vilka har fiskbilen (Fisky business) och dessa två driver även restaurang och vandrarhem på Hanö, i Blekinge. 

Driftiga människor alltså. 

Nu har dom - efter en hektisk sommar - tagit semester och tågluffar tillsammans med sin son och dotter, genom Europa. 

Italien tycks vara en höjdare. 

Vill man följa dem längs vägen, heter kontot på instagram tagluffmedbarn och jag tycker att det är så vansinnigt roligt att få följa med längs vägen. 

Jag tror att det är mest Sofia (född och uppvuxen i Norrbotten, för övrigt) som tar bilderna. 

Tack snälla! säger jag (som frågade om jag fick använda bilden här på bloggen).

Ont om ord ...

En kvinnlig lärare har blivit halshuggen i Frankrike .., två kvinnor blivit skjutna i en villa i Tullinge natten mot idag och i huset fanns barn i olika åldrar! Och så slakt av människor i Israel och nu blir det  samma sak i Gaza och en av militärerna - en israelisk överste tror jag - som intervjuas i SVT, pratar perfekt svenska och jag fattar ingenting. 

I det stora hela fattar jag ingenting. 

Nu har världen blivit totalt galen. 

Och ändå .., här eldar jag i kaminen .., pv har nyss cyklat hem i ösregn och snart ska vi köra till Göstas Café på After Work (det har i alla all varit arbete för pv:s del) och Harry ska få ligga i bilen medan vi är där inne i restaurangen .., ekorrarna har varit som galna och sprungit av och an bakom väggen, den mot den gamla altanen .., och det har varit en helmulen dag. 

Men ändå .., när jag stod och diskade, hörde jag småfågelkvitter!

Igår ....

Igår fick vi veta att det varit försök till stöld av båtmotor i hamnen, men det hela hade misslyckats. Nu låg båten och skvalpade mot stenarna, men motorn var kvar. Å, så jag avskyr tjuvar och banditer!

På Instagram ser jag ofta bilder från USA, där människor rusar in i stora butiker och roffar åt sig hur mycket som helst .., ofta kläder, men även dyra saker och där står personalen och tittar på! Tydligen finns regler om att butikspersonal inte får/bör ingripa, men det är ju helt sanslöst.

Just en sån underbar dag var det! 

Det enda var väl den väldiga blåsten, särskilt när vi - Harry och jag själv - gick längs havet. Hans långa öron fladdrade i vinden och själv kämpade jag för att hålla kappans kapuschong på plats.

Dagens fönster ....

 

Fönster i fönster, blir det här. Det var på den där aningen upphackade resan från Malmö till Halmstad, som det hela fångades. 

Först buss från Malmö till Lund, därefter tåg från Lund till Helsingborg .., så buss från Hbg till Båstad och sist av allt tåg från Båstad till Halmstad (och buss till Skallkroken). 

Det ska dock sägas att väntetiden var relativt kort mellan varje byte och den nya järnvägsstationen i Båstad, blev i alla fall en ny bekantskap. 

Men här, i bussen genom Helsingborg .., blev det speglingar i fönstret. 

Längst nere till vänster bilden kan den obeservante se en liten krabat som ligger i sin .., ja, som en bilstol.

 Födelsedag ..... 

Idag är det Evas alldeles egen dag. Ni vet, Eva från Tyresö, men egentligen är hon ju född och uppvuxen i Norrköping. 

Storasyster. Visste tidigt att hon ville bli lärare. Älskar att plocka svamp och läsa böcker och tyckte sååå mycket om Rickard Wolf. 

Lagar underbart god mat! 

Har så vackra händer och tunna ben, nästan så jag är rädd att hon ibland ska blåsa omkull. 

Problem med sina lungor och knepig reumatism. 

 

 

Längst till höger syns Eva och hennes lillasyster sitter i mammans famn. Och längst uppe till höger, en av alla middagar vi har ätit hos henne och den halvlånge i Haverdal.

 

Hon matar fåglar med brödbitar och en av dem blev så orädd, så den flög in i hallen och satt där på byrån och väntade på extra tilldelning. 

 

Och hon skickade den här bilden och med följande text:

"Mitt under fågelmatsautomaten finns fröskal och snö och ett litet hål i snötäcket.

Sista dagarna ser vi en liten liten mus rädd titta fram. 

 

Då och då sliter han åt sig ett solrosfrö elller en halv jordnöt som fallit ner. Han verkar nervös och rusar in i hålet vid minsta rörelse eller ljud.

 

Otroligt underhållande att iaktta honom......."

När Evas syster Karin dog för ett antal år sedan, gjorde Eva det här "collaget" som i mina ögon blev så otroligt fint! Precis som Eva tyckte Karin om att vara i skogen och leta svamp .., och framför kistan stod då detta ., en egen liten skog med svampar och liljekonvaljer, tillägnad en älskad lillasyster.

Recept har hon skickat, som här .., 

"Morbror Göstas bröd".

Bakade jag verkligen det här brödet ...? Det undrar jag. Kanske dags att testa receptet. 

Stort GRATTIS i alla fall, till dig .., du rara, omtänksamma, alltid så vänliga Eva! 

Tänk, att du har fått vara med här på jorden i hela åttio år! 

Kram, kram!

Dagens fönster ...

.... fångades från ett hotellrum i München och det var den här madamen som hade håven med sig! 

Det tackar man för!

Onsdag ...

 

Den som under många år har spankulerat omkring här bland mina bokstäver och alla underbart och ljuvligt, kan väl inte ha missat att jag fascineras så av frimärken. Att posta ett brev som har ett fint frimärke .., men oj, så mycket trevligare det är, än ett med enbart kungen på. 

Illustratören Henning Trollbäck tillhör mina favoriter! Blir man inte varm i hjärtat av hans alster .., då vet inte jag!

Detta är hans senaste alster (två av dem), jag har ljusat upp bilden, och det är alltså häften om tio stycken och då blir priset 150 kronor. Sedan finns det förstås sverigefrimärken även på rulle, så där så man kan köpa bara ett enda.

Det är dyrt att skicka brev. Postens Vykort som man själv kan göra med hjälp av egna bilder/fotografier, kostar nu 25 kronor; där har det höjts rejält, men priset är nog detsamma även utrikes. Nej, det är det inte alls, det kostar 38 kronor för small och medium-varianterna och hela 45 kronor för den största.

 Själv älskar jag detta .., ja, att när jag är på resa kunna ta en bild och tjopp, logga in på postens vykort, skriva ned vad jag har på hjärtat och så klicka på skicka och betala (swish, t.ex) och inte behöver jag leta upp landets frimärken heller. Jag skickar ofta såna här vykort till mig själv .., bilder som kommit att betyda extra mycket .., dessa sitter nu på kylskåpsdörren .., i skrivande stund ett par från Riga.

Å, så gärna jag hade jobbat på posten! Den biten av mitt arbete i butik var - frånsett textandet av skyltar - såååå roligt! Jag önskade bara att Postnord ville informera bättre när det gäller frimärken. Tänk er en halv-A4-skylt där en bild på nya frimärken visas, samt lite matnyttigt om illustratören/gravören! Inte kan jag väl vara den enda som hade funnit detta intressant!?

 

Vill man inte använda sina egna bilder, utan välja och vraka bland  färdiga vykort, kan man titta in hos Postmuseum, alltså klicka in sig här. 

Där finns bland annat det här fina kortet, som jag nog ska använda mig av någon dag. Jag har en liten bricka, eller är det möjligen en bordstablett med dessa små fåglar som motiv och här - till vänster - är det alltså som ett dubbelt kort.

Illustratör är Monika Forsberg.

Hos Postmuseum kan man även köpa olika pennor, korrespondensset, stämplar, pussel, böcker, kuvert och brevpåsar!

Ps. Henning Trollbäck är inte enbart illustratör, nej, han har många strängar på sin lyra. Såå gärna hade jag velat köpa några av hans vackra skålar! Ds.

Moderna Muséet har också vykort till försäljning. Bara så ni vet.

Dagens fönster ...

Ja, var fångade jag det här fönstret ..? 

Jo, vid Särdals Kvarn, inte långt från Haverdal.

Filmtips ....

Dokumentärer är i mina ögon ofta nånting utöver det vanliga. Att få följa andra människor i deras vardag, å, det är bara så intressant! 

Har nu tittat på två helt olika filmer.

Det här är den första: "Rent, vitt, slätt och några livstycken."

"Filmen är en musikalisk och poetisk hyllning till de arbetande kvinnorna på en tvättindustri i Norrköping. Funderingar över livet, glädjen och nödvändigheten av att ha ett arbete. En film av Kåge Jonsson och Håkan Pieniowski."

Filmen kan ses i hela världen fram till den 6:e juni 2025.

(Kanske kunde den kortats ner lite .., men ändå, så intressant!)

Bilderna togs via datorskärmen och är såklart skruttiga, men dom får vara med ändå. 

Den andra dokumentären heter "Kärlek och relationer i världen". 

Så här beskrivs programmet: Nygifta Andela och Davor Rostuhar från Kroatien ägnar sin smekmånad åt att resa världen över för att undersöka vad kärlek är. 

De intervjuar par från trettio länder och frågar sig: vad är egentligen en romantisk relation och hur mycket spelar kulturen och det sociala livet in?

Helt klart sevärt, tycker jag! Programmet kan ses fram till och med den sista december i år.

Och vem möter pv på morgonen ....?

Jo, en älg som står ute på tomten. 

Måhända hade den kalasat på de få Ingrid-Marieäpplen som ännu är kvar.

För övrigt kan meddelas att idag har Harry namnsdag och ytterligare för övrigt, så lyssnade jag nu på morgonen till den alltid hörvärde Claes Hultling i "Tankar för dagen". 

Hans programrubrik är "Havet och dess väsen är mitt element". Det är inte mitt element.  Ju mer jag är ute med pv och seglar, desto större respekt får jag för havet. Men programmet tyckte jag verkligen om.

Dagens fönster ...

Små kaniner som tittar ut genom fönstret på Regementsgatan i Ystad. Kanske ville dom kolla var matte höll hus .., var hon i butiken tvärs över gatan kanske ...?

Bilden togs i oktober 2012 och det var jag själv som höll i kameran.

Måndag ....

En bra dag. Ingen vind, bara en sån sak, det händer nästan aldrig. 

Jag har mest energi morgon och förmiddag (och borde alltså inte ha arbetat eftermiddag/kväll) och det kändes bra; att vara pigg. 

Har av och till norpat mig en tomat av sorten Ponderosa, det var dessa jag fick som små, små, små frön av min namne i Helgerum. 

Jag har nu plockat in alla små skönheter och oj, oj, oj såna mängder! De på bilden är bara en bråkdel. 

Hoppas nu att dom mognar här inomhus, ja, man har ju sett hur det ser ut hos vår sympatiske talman, Andreas Norlén, vilka mängder med tomater han och hustrun skördar. Eller: det är väl hon som odlar. 

 

Så här såg det ut när dessa små frön anlände till landet Halland. Tack du omtänksamma Elisabeth!

Mitt på dagen ringde jag upp I som bor i Falun. Jag hann knappt säga ett pip, förrän hon berättade att på köksbordet låg ett handskrivet brev som hon ännu inte hade postat och det var till mig och där hade hon tackat för alla år som vi har känt varandra.

Jag tänkte att hon kanske hade fått ett väldigt negativt cancerbesked, men så var det inte. 

"Nej, jag känner bara hur det går utför, att jag är inne på sluttampen,  ä n t l i g e n!" svarade hon.

Om detta pratade vi ganska länge .., om det här med rätten till ens egen död, då, när allt känns meningslöst och tomt. 

När man inte har något körkort längre, när någon annan - i all välmening - har hand om ens ekonomi,  känslan att inte längre klara av den dator man under så många år har använt sig av .., synen som tackar för sig och det kroppsliga förfallet rent allmänt. Allt som inte längre fungerar som det ska. Hur allt krackelerar. 

Och inte minst: beroendet av andra. 

Aldrig så vänlig och omtänksam hemtjänstpersonal och barn som ställer upp och hjälper till .., men när man en gång har varit en så stark personlighet, älskat sitt arbete, rest världen runt, varit (och är) beläst, men nu finns inte en chans att sitta och läsa en bok och inte är det enklare med tv:n. 

Det bästa, säger hon, vore att kunna ta ett piller och sedan få somna in. Ja, det var därför brevet var skrivet, så där för att säga tack och hej Elisabet, utifall att hon skulle bli bönhörd och äntligen få somna in även utan piller.

Har även pratat med min systerdotter Rita, som på onsdag tar Snälltåget till Berlin. 

Hon log genom luren när jag tipsade om den där indiska restaurangen på Immanuelkirchstrasse där vi föll pladask för allt det goda och det vänliga bemötandet ., och där vi åt tre kvällar på raken, då, när vi i fjol i april besökte Berlin. 

Och på familjechatten kommer bilder från Kroatien, där exet med sina två bröder och en kusin tillbringar veckan. 

Tjugotre grader i havet, skriver han.

Men det är inte så dumt här heller. Sol och blå himmel .., en kylig morgon som blev till en fin dag. 

Upptäckte blommande gulmåra och blev lycklig. 

(Ja, jag vet att bilden visar renfana, men det tänkte jag inte på.).

En  massa fönster från Oslo ...

Och alla fångades i en riktigt stor håv, av Babsan i Roslagen. (f.d. Uppsala).

Tack! säger jag.