Dagens fönster ...

Här kommer nästa hotell, nämligen Gothia Towers i Göteborg. Fönsterfångare var Turtlan i Karlstad, som sistlidna helg tillbringade den (i alla nätterna) på just det här boendet. 

Så här skriver hon: "Gothia Towers ligger granne med Liseberg. Vi slog till och bokade ett så kallat Sky room. Då bor man högre upp och fick den goa frukosten på våningen 29. Lyx i tillvaron behövs ibland."

//Tack Annica! säger jag. 

Plötsligt är vi fem sex i huset ...

Igårkväll kom Den Äldsta med sina fyrbeningar och till vår förvåning löste det sig geschwindt när Sigge nu på morgonen upptäckte att den gule - Steven - gömde sig under köksbordet vid åsynen av en katt. 

Tänk .., att djur läser av varandra så perfekt! I och med att Steven genast vek undan, kände sig Sigge trygg och låg sedan på soffan och  s o v, trots att båda hundarna (inklusive Harry) befann sig bara någon meter ifrån honom! 

Underbart! 

Nu har dottern givit sig av; det blev bara en enda övernattning, ty i morgon är det studiedag/heldag på sjukhuset och därefter väntar tre nattpass på raken. På fredag nästa vecka hämtar hon dem igen. 

Hög och klar luft idag. Skidskytte-VM drar igång i eftermiddag och jag har kanske inga större förhoppningar, men ändå, roligt att titta på i alla fall. Ringer till min äldsta syster varje dag just innan sändningarna börjar, så hon inte glömmer bort det hela och hon blir så glad, så glad. Att känna att man har en Uppgift .., om än så pyttig som att påminna om tv-sändningar som man vet att någon älskar att titta på .., det betyder mycket det. 

Igår, när jag handlade i affären, frågade den alltid så sympatiske Stefan i delikatessen, om jag saknar jobbet? Inte arbetet i sig kanske, men att finnas med i ett sammanhang .., att känna att man fyller en funktion. Och jag saknar kunderna. Vilken lycka att åka till affären nästan varje dag .., det är - tro det eller ej - som att doppa sig i ett hav av glädje.

En bild från promenadstråket vid Hammarbyhamnen, får göra hundarna sällskap. Bilden togs av Den Halvlånge - dvs Ulf - och jag förstår att han och hustrun gärna åker dit, det ÄR trivsamt att ha vatten i närheten när man är ute på vift. 

Minns så väl hur jag trivdes på båten Gustaf af Klint, den som nog inte finns längre? Jo, faktiskt .., den finns! Ett tvåbäddsrum (läs: trång hytt, med gemensam toalett lite längre bort i en korridor) går på 680 kronor/natt, och frukostbuffén - som åtminstone då jag bodde där - var jättefin, kostar 125:- för vuxna. (Börjar serveras senare i vår när det blir fler turister). 

Här finns en länk om någon är intresserad. Jag är det definitivt, men inte förrän i höst, kanske. 

Då gick en båt inte långt därifrån, som tog en till bl.a. Sthlms Stadshus och då var man ju i princip mitt i smeten, men jag minns att det då pågick planer på att lägga ned den linjen.

Bilden här t.v. visar den härliga kvinnan som var på väg med pendelbåten till Stadhuskajen. 

Där vimlade det av människor klädda i tidstypisk utstyrsel .., senare skulle dom cykla iväg någonstans, så även den här tjusiga damen, hon som så beredvilligt ställde upp för att låta sig fotograferas.(Att jag vågade!)

Så fina dom var!

Jo, evenemanget hette "Bike in tweed 2018".

Klicka gärna på länken och "dra upp  den". Tänk sedan efter när ni senast såg sååå många glada människor på samma bild! 

Dagens fönster ...

Ett kattfönster - den ser lite trött ut kissen - bjuder Ulrika på. 

Det tackar man för!

Tisdag .. ingen älgko på vägen.

En lugn dag. Lite Junior-VM på längdskidor .., besök i affären, handlade underbart god salami till friherrinnan (på beställning, med tomatkrydda i .., hette den Linderöds salami kanske, jo, säger friherrinnan och oj, så många skivor det blev på 1 ynka hekto!) .., ja, lite sånt. 

Varannan tisdag är det hämtning av Edvin på förskolan, så det är vad pv har gjort. Plus att han passar på och handlar det viktigaste när han ändå är i Flygstaden och sist av allt ska han montera Edvins nyinförskaffade våningssäng, oj, så spännande för 5-åringen!

Själv tittar jag på reprisen av Antikrundan från Linköping .., ska strax sätta in en fläskpannkaka i ugnen - enligt önskemål från Den Äldsta som ikväll kommer ner med hundarna, som blir här för en dryg veckas tillvaro i landet Halland. 

I morgon vänder hon åter till Uppland .., ja, besvärsrädd är hon i alla fall inte. Studiedag väntar på Karolinska Sjukhuset och flera nätter med nattjobb därefter. För snart tre år sedan tog hon - som var den enda vaccinerade i släkten - hand om oss när vi låg totaldäckade i covid .., nu kan vi hjälpa till efter förmåga.

Så här ser det ut idag. Ljust och fint blir det, även om det nu förmodligen kommer att regna bort. 

En sak har jag lärt mig efter trettio år i Skåne och Halland .., och det är att jag inte hetsar upp mig över plötsliga väderomslag. Bor man dessutom nära havet, ja, då vet att det kan ändras i ett huj .., från det ena till det andra!

Det är som att inget är beständigt.

Och så har Kalmar kommun utsatts för en it-attack med rysk avsändare. Tänk, vad dessa hackers ska skratta gott över oss svenskar .., så enkelt att slå ut it-system och skapa kaos!

Krig kan sannerligen föras på många olika sätt.

Dagens fönster ....

Pratade med Eva i Tyresö igårmorse och hon berättade att om någon timme eller så, så skulle hon och den halvlånge ta en lång promenad i Hammarbyhamnen. Eller lång och lång ., så lång som Eva mäktar med. Jag sade att det vore ju inte så dumt med några båtfönster och hon lovade att göra ett försök. 

Och fönster kom!! Som till exempel dessa på båten "Gratia" - som är latin och betyder "Tack" eller "Nåd" - så vackert namn! 

Här kan man läsa om denna båt och dess historia. Det kan man göra här också.  Glöm inte att skrolla ner på sidan .., så fantastiskt fin båten är sommartid!

Tack Eva och Ulf som tog er tid att fånga fönster och båtar och inte så få heller!

Kvällens avsnitt och ett spännande möte för pv ...

... av Fråga Doktorn, var så himla bra. Dels tycker jag att programledaren Sofia Rågenklint är som klippt och skuren för programmet (i mitt tycke skyhögt mycket bättre än föregående programledare) och hon tar upp frågeställningar av alla möjliga slag. 

Ikväll med en väldigt stilig läkare som "expert" (det kanske gjorde sitt till ...) och med intressanta frågor som togs upp, även om man kände till svaren på somliga. 

Någon som missade programmet, så finns i alla fall en länk här.

Och det där mötet? Jo, när pv tog Harry på sista kvällsrundan - då var det mörkt ute - upptäckte han plötsligt en älgko med kalv som stod kanske femton meter framför dem. Kon kom allt närmare och när det inte var mer än kanske fem meter mellan dem, blev det brått att slinka in bakom ett hus tillhörande en av grannarna längs vägen och ta bakvägen hem. Nu bar han en mindre lastpall med sig (veden, ni vet) och hade som sköld .., men ändå, han var rent av exalterad ("nej, skärrad!" sa han själv) när han och Harry kom hem. 

Annat som förgyllde kvällen: Vi kom att prata om Malå vårdcentral och pv undrade hur många som arbetar där, finns det plats för inneliggande patienter och så vidare. Jag ringde min Malå-livlina Kerstin Sjölund, f.d. skolsköterska; en gång uppvuxen i Motala och änka efter den bästa lärare jag någonsin har haft, nämligen Carl-Olof som alltid hade tweedkavaj och var sååå noggrann att vi elever uttlade alla ord som började med th på rätt sätt,  t.ex "the", inget "dö", alltså! 

Ååå, det var länge sedan jag skrattade så gott, som under kvällens samtal! Denna Kerstin är så himla glad av sig! Således blev detta en kväll av det bättre slaget.

Måndag  i februari ...

En bra dag. Möter upp pv i Haverdal .., hej och prat med rara kunder .., tolvkaffe hos friherrinnan där vi lämnat sånt som hon ville få hem från affären (omöjligt att köra bil nu, med gipsad högerarm)  .., en trivsam stund och Harry får hundgodis och katten Tiger är hos A-M, då kan han slappna av. 

Gjorde libanesisk linssoppa igår och ställer in i kylskåpet. Perfekt mellanmål! Så härligt med spiskummin och cayennepeppar och smaker som sitter i länge. 

Idag bakar jag "Monicas goda bröd" och Monica är sonens underbara svärmor. Så enkelt recept! 

Två bröd blev det och jag hoppas att dom blev goda. 

Och i rabatten ser det ut så här. Akta er bara .., snart kommer snön, regnet och kylan, men kanske i omvänd ordning! 

Pv är i skrivande stund och privatundervisar i matematik.

Ekorren har varit på besök .., några stora domherrar likaså och en rovfågel blev våldsamt jagad av en kaja. 

Mer spännande än så är inte tillvaron här på kullen, men det räcker. 

Det är helt okej.

Dagens fönster ...

... skymtar i väggklockans målning av den för mig helt okända kvinnan. 

Var hon bara någon - vem som helst - eller var det kanske ett beställningsverk föreställande ägarens hustru?

Vad hette hon?

Var bodde dom?

Nyhetsmorgon just nu, klockan 08:00. 

"Isaraels aggerande ....", står det i nyhetsflashen, den här raden längst ner på tv-bilden. 

Man tar sig för pannan.

Söndagkväll ....

Tittar på lokala nyheter från Halland där en äldre herre är nyhetsuppläsare. 

Det tycks vara en "glad skit" , som min mamma skulle ha uttryckt det. 

Kände mig glad efteråt. 

Tillfreds också efter promenaden med Harry. Vi gick förbi den stora ladan (undre bilden)  och med hästarna på vår högra sida .., svängde vänster rakt ner mot havet, men halvvägs till grinden tog vi av till vänster över en sån här A-stege och så rakt ner mot parkeringen.

Genom att välja den rutten, slapp vi motvinden och den var kraftig. 

Det är brantare än man kan tro och fårstigen är smal och lerig, men man kan ju gå vid sidan om också. Ska bli ljuvligt när marken torkat upp, men det lär nog dröja.

Kom hem .., tittade på dokumentären om Gunde Svan  och känner mig aningen hurven inombords. Ja, ja. 

Uppe på platån finns en liten, liten sjö och det vita huset kallas för "Tullhuset" och det var väl tull det handlade om, då, när det bröts och skeppades sten härifrån.

Vår, sommar och höst vimlar det av får och lamm här i reservatet, men ännu i ett par månader är det tomt i hagarna. 

Så här såg det ut vid ladan. Bakom min rygg stod en häst i en enbarmligt lerig hage. Harry stretade emot när jag skulle gå intill el-stängslet för att försäkra mig om att vattentunnan (hästarnas) var fylld. Jodå. Till brädden. Skönt.

Ikväll blir det Mästarnas Mästare och vi har noll koll på vilka dom tävlande är. Jo, nu vet vi. Anja Pärson och Joel Lundqvist är två av dem.

Någon slags hjältar ...

Den som följt med här på bloggen en längre tid, vet hur intressant jag tycker att det är, detta att få ta del av andra människors vardag; inte minst när det gäller deras yrkesval. 

S o m   jag älskade brittiska Akuten från det stora sjukhuset i London .,. eller Ambulansen någonstans i Wales .., eller när vi själva  besökte Arbetets Museum i Norrköping och man kunde försöka att tänka sig hur det hade varit att arbeta vid de stora vävmaskinerna. 

Programmet "Paddington Station", är ett program som visar tillvaron bland ansvariga inom olika områden, på just den stationen i London. 

Det är allt från maskinskötare .., servicepersonal, lokförare, städare, irriterade kunder (tycks vara lika eländigt med tåg som strejkar på grund av värme eller kyla eller bristande underhåll som här i vårt land ...), till den kategori av människor som jag beundrar allra mest: de som sitter i ledningscentralen och tittar på datorskärmar där tåg står tilla .. eller har kört in i en skock med får .., eller där ac-systmet slutat att fungera på tågen och detta i värsta värmeböljan eller att en ickedetonerad bomb inte långt från järnvägsspråret får tåget att stanna och bli timmavis försenat. Vilka människor att hantera allt detta!!

Där sitter mest medelålders och äldre män (och alla tycks - av omfånget att döma - vara omåttligt matglada ...) och försöker bringa ordning i allt kaos och att inte den här yrkesgruppen får hjärtinfarkter på löpande band, det övergår mitt förstånd. 

Otroligt intressant är det att följa deras vardag! Och det är vad vi tittar på just nu. 

Dagens fönster ...

Som jag älskar era olika fönster, vilka kommer susande genom rymden och landar i min inkorg!

Ena dagen från Portugal, nästa från Klippan och idag kom detta eleganta fönster, från Bryssel!

Så här skriver avsändaren, som är Ulrika: "Jag fick ett litet fönster i håven när jag var i Bryssel. Från restaurangen La Chaloupe d'Or vid Grand Place där vi bjöds på middag av våra EU-parlamentariker (C), Emma Wiesner och Abir al Sahlani."

//Tack Ulrika! säger jag.

En dag i början av februari ...

Nog är det som om livet tar extraskutt av glädje när solen visar sig .., eller när himlen är så där ljust blå. (Men sonen skrev på familjechatten att nästa vecka är det slut på det roliga .., då kan det bli vinter igen. Nåja, februari är ju en vintermånad, så det får man ta.)

Pv - som nu inlett mardrömssäsongen, det vill säga, drömmer att han glömt skidorna till Vasaloppsstarten eller något annat förfärligt - tog en sjutton km lång sväng på rullskidor tidigare idag. Härifrån och till Skallkroken, tur och retur.

Själv satt jag ute och tittade på småfåglarna (ovanligt många domherrar på besök i år!) och det är dom vanliga och ingen hackspett på besök nu under ett par dagar.

På andra-sidan-kustvägen-grannen Lennart upptäckte mig när han gick förbi .., tittade upp en stund och det blev lite småprat. 

Pv kom hem, jo, det hade gått bra.  

Så tog vi oss an ormbunkseländet som totalt översvämmat rabatten, den vid ytterdörren. Oj, som pv fick ta i .., vilka rötter! Knappt var det klart, så dök grannen Birgitta upp! Vintertid bor hon inne i Halmstad, men nu var det huskoll eller nåt, så vi tog en fika på altanen - det första för i år - och kallt var det också, men det vara bara att vira in sig rejält! 

Birgitta var så glad och visade bilder på det nyfödda barnbarnsbarnet som var sååå fin och go och tänk, nu har lille Frank, 2.5 år, blivit storebror! Ser ni Birgitta som skymtar i uterumsfönstret, men hon satt alltså mitt emot pv. 

Igår besök på biblioteket i Harplinge, det som varit stängt i månader, på grund av renovering. Lånade Nina Gunkes bok "Innan jag glömmer" (skådespelerskan som drabbats av Alzheimers), men den gav mig inte så mycket. Intressant att läsa om hennes tid på Dramaten och hierarkin på den arbetsplatsen, men det var också mycket "kändisprat" och pojkvänner hit och dit (Göran Stangertz, Tommy Körberg m.fl) och skräcken att någon skulle få reda på vad som drabbat henne.

Pv stod länge och funderade på en bok om Baltikum .., men den förblev kvar  på hyllan. 

En av mina hyllor, ser ut så här. Herr Randigt djur fick följa med från Ystad och saknar kanske utsikten mot Regementsgatan, men nu blev det så här. 

Reserverade ännu en bok av Valéri Perrin, men den ser ut att vara någon slags deckare kanske? 

Vi får väl se hur den är.

 Två minuter blev två timmar ...

Igår var jag med om nånting som var så helt ..., ja, jag vet inte hur det ska förklaras. 

Nästan alltid (tror att det har med medicinen att göra) blir jag våldsamt trött vid halvsex-tiden på eftermiddagarna. Med "våldsamt" menar jag, att det inte på något vis i världen går att hålla sig vaken. 

Lägger jag mig då ner - vilket jag gör -slocknar jag ögonblickligen och  sover sååå djupt och hårt. En halvtimme, kanske. 

Samma trötthet igår. Pv sitter i loppisfåtöljen och läser DN .., det är eld i kaminen.

Vaknar efter vad som känns som flera timmar .., yrvaken och helt borta, kastar en blick på väggklockan och frågar pv om klockan är halv tio? Nej, den visar sig vara tio i sex. 

"Du har bara sovit i max 2 minuter!" säger då pv. Detta var som ett trolleri. Att uppleva sig kunna sova så djupt - helt borta från denna världen - vakna och tro sig ha sovit i timmar och då få veta att sömnen endast varat i några fjuttiga minuter! Men  h u r  går detta till?  Det känns som om hade man varit sövd, jo, exakt den känslan .., som när narkossköterskan/läkaren säger "hejdå Elisabet!"

Någon annan som upplevt detta ...?

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet.

"Det här är min kära bonuspappa, den gamle piloten och stridsflygaren. 

Det är viktigt med väder och här kontrollerar han hur det ser ut inför den stundande hundpromenaden. 

Någon gång i mitten på 1960-talet i skånska Klippan."

// Tack Monet! säger jag. 

Här en länk om hennes bonusfar, Hans Rehnvall, född 1916 i Sundsvall

Monet skriver vidare: "Han uppnådde den aktningsvärda åldern av 102 år och tackades av på sin 100-årsdag av ÖB Micael Bygdén som den då äldsta levande svenska flygvapenpiloten vid en stor ceremoni och flyguppvisning i Kallinge/Ronneby. 

Lite komplement om du vill. Här är filmen ”Attackflyg” från,  jag tror, 1957. Hasse var divisionschef för Lansen och det är han som syns som pilot i filmen. Han har dessutom filmat nästan alla sekvenserna under pågående flygning - den här dagen från en övning på Öland till ”en tur upp till Lappland. Filmens sista replik: ”Det går undan nu för tiden”, är fortfarande en familjeklassiker och används av oss alla när det just går fort.

Ny soffa ... 

Så här är det: vår hörnsoffa Ektorp som står här i vardagsrummet, den är så nedsutten så det finns liksom inga gränser. Allra mest har dynorna säckat ihop där Harry och Sigge ligger och det ser bedrövligt ut! 

Vi har sedan lång tid tillbaka bestämt oss för att vänta med nytt soffinköp, i alla fall inte förrän har Harry har gått hädan. Det är liksom ingen idé annars.

I kväll tog jag i alla fall en promenad hos såväl Mio Möbler, Ikea och på Marketplace, bara för att titta mig omkring lite. En sak har jag i alla fall konstaterat: sofforna är numera extremt stora .., ja, sittplatser för hela släkten (och den kan gärna vara stor) tycks vara det som gäller! Hur stora vardagsrum har människor egentligen ...? Förresten kan jag gärna tänka mig att vara utan hörnsoffa och i stället ha en 3-sits och 2 fåtöljer.

Dagens soffor är dessutom så djupa och när man inte är långbent, då kommer mina ben att hänga och dingla om jag sitter nära ryggdynan! 

Hur ser det ut hos er? Vad har ni för sorts soffor? Vilka önskemål har ni det gäller en bra soffa? Kom gärna med förslag! (Bild från min lilla 1:a i Ystad). 

Bilden från när vi enbart hade en 3-sitssoffa (samma märke, Ektorp).

Dagens fönster ...

Ack, att vara lillebror och bara få stå och titta på när faster och storebror är ute på äventyr ..., och farmor, hon skyndar sig förstås och hämtar sin mobil för att ta en bild.

Den där farmorn säger också att hon fullkomligt älskar små, knubbiga händer.

Förälskelse ...

Kan man falla pladask för ett trappräcke ...?

Jodå. Det gjorde jag hos AP på Ekerö. 

Sååå enkelt och så vackert var det!

 

Idag ....

.... ser havet ut så här. 

Noll strand i sikte .., den är helt översvämmad! 

Det är när jag ser havet så här .., som jag känner rädsla. Det är sååå mäktigt .., man är så liten. 

Och dånet hörs ända hem till oss.

Dagens fönster ...

"Idag är dom två i samma fönster!" skriver den flinka madamen i Porto. 

Och tillägger - det gäller den svarta katten till höger - : "Detta är Drottningen av samma gata." 

U n d e r b a rt! säger jag, som i skrivande stund lyssnar till den allra ljuvligaste musik av John Rutter, nämligen "The Lord bless you and keep you."