Dagens fönster ...

...  fångades här i vardagsrummet, det var igårkväll och ljuset från väster snirklade sig in och gjorde att det så så varmt och gott ut.

Fredag ...

Ja, just det ja .., det var när Sigge i sin ungdom upptäckt en mus i slänten och Harry sååå gärna ville vara med för att kolla ..., och jag filmade och plötsligt hade Sigge fångat musen och spännande värre var det.

Dagens fönster ...

Det var när vi strosat omkring på den gamla kyrkogården i Vilnius (i den där "egna republiken" Užupis i en del av staden) och därefter krånglat oss ned för branten till vattnet (som var så strömt) Vilnia, som det här bostadsområdet uppenbarade sig. Likadant stuk på taken som i Hjärup i Skåne, eller för den delen som det ofta är i Danmark. Inget utskjut, alltså. 

Och tänk, vad den där gröna häcken gör för att det ska se mer ombonat ut!

Det var längs vattnet här som pv upptäckte träd fällda av någon bäver och hela tiden hörde jag gransångarens sång. 

Här finns en länk till ett himla fint inlägg om just Užupis, författad av Daniel Rydén, en jämte, tydligen.

En vanlig dag i april ...

Då fyller vännen Gunnar Rindå 79 år och jag tycker inte det var länge sedan han jubilerade och i present fick en äventyrsresa till Afrika i present - ja, en hel skrälldus av vänner gick samman - och bilden togs av hans son Joakim.

Det var när Gunnar var i Stockholm och firades på sin 70-årsdag.

Grattis Gunnar! Jag undrar just när du ska komma dig neröver ... 

Från den äldsta kommer dagliga bilder från hennes rundor med hundarna. Ännu kan hon gå på isen, även om det börjar bli tung-gått. Jag minns när vi flyttade till Sollentuna, då, när exet började polisskolan, hur fascinerad jag var över alla vackra träd och det var vitsippor och kastanjer som blommade! Det var som att ha hamnat i paradisets förgård, ja, kanske inte just i Sollentuna, men året därpå flyttade vi till Tibble i Kungsängen med närhet till Lillsjön och härliga strövområden. 

Där var det verkligen som paradiset.

Och vi köpte en labrador från en kennel i Krägga, han fick namnet Labbe och efter tre år kom en liten AP till världen. Hade inte min pappa gått hädan och hade inte mamma velat ge sig av till Sydamerika och huset skulle säljas, hade vi mest troligt blivit kvar i landet Uppland. Det blev totalt fem år. Och därefter fjorton år i Malå och så söderut igen, så långt det bara gick att komma, ja, i Sverige, alltså. 

Så här - och mer än så - ser det ut i slänten mot söder. Den är formligen översållad av nunneört!

Hockeysemifinal på tv och pv håller på Frölunda och jag väljer väl Skellefteå AIK. Eld i kaminen och Sigge intill mig. 

Lyssnade förstrött på radion idag; det handlade om att Halmstad sjukhus söker donatorer. Nej, inte till olika transplantationer, inte alls. Det handlade om detta.  Hoppas nu att dr Arne Kötz (överläkare vid klinisk mikrobiologi) blir bönhörd och att människor som får detta läkemedel blir friska och krya. 

Lyssnade även till Alice Bah Kuhnke i en radiointervju och tänkte att det var då himla vettiga synpunkter hon hade angående EU-valet. Bland annat att en lex-Orbán borde införas, så där så att ett lands veto (t.ex Ungern) inte kan stoppa alla övrigas vilja till något. I det här fallet hjälp till Ukraina. Ja, det var mer än detta hon tog upp och hon var klar och redig.Framför allt TYDLIG.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Från djupet av Portos hjärta, där stan är likadan som när jag kom hit första gången för mer än 30 år sedan. "

Jag svarar: "Har hon ett förkläde på sig ...?" Tänker kanske hemtjänst, eller något liknande. 

Då bifogar annannan en länk för ett tidigare inlägg på hennes blogg. Så intressant att ta del av. 

Länken kommer här och är synnerligen läsvärd, enligt mitt sätt att se det. 

Tack för bilden! säger jag.

Torsdagkväll ..., nej, onsdagkväll .., och strul hos SVT.

Pv har tillbringat en stor del av dagen i Skallkroken med att slipa och tvätta båten. I morgon  - eller i alla fall någon gång under helgen - hoppas han kunna måla underredet. Bilden är från flera år tillbaka, då när vi lagt till i Torekov .., det var då när man fick ligga längs-med, vilket är drömmen när man har hund. Det var då så mycket enklare för Harry att ta sig från båten. 

Själv har jag känt mig så eländigt hängig och hade jag haft en covidtest i närheten, hade jag kollat upp det hela. Kanske i morgon? 

En underlig dag med såväl solsken som duggregn. 

Och nu är det strul med Gokväll hos SVT. Programmet kan - på grund av "tekniska problem" - inte sändas (jo, jo .., nu är det mycket av den varan ...) och i stället blir det repris av gårdagens program. 

Råkade på eftermiddagen hamna på sändningen från SVT när det gällde detta med den nya könslagen. En kvinnlig moderat, Ellen Juntti, samt Patrik Björk (s) gick emot sitt eget partis linje och följde sin egen övertygelse. Mattias Karlsson - moderaternas gruppledare i riksdagen - säger sig ska överväga om det ska bli några repressalier för Ellen Juntti. 

Tur att man inte är politiker, det säger jag bara.

Tittade igårkväll på Utrikesbyrån.  Vilket intressant program, med intressanta gäster! Dessutom med den bästa programledaren (Rebecca Randhawa) när det gäller dessa "byrå-program", tycker jag. Påläst, ställer följdfrågor och fördelar ordet bra. Gäster var Bitte Hammargren (Mellanösternanalytiker), Stina Holmgren (tidigare korrespondent i Mellanöstern), samt Carl Bildt. Ett program återstår, därefter går denna Rebecca på lång ledighet, då det andra barnet är på väg. Å, så jag kommer att sakna henne!

Cyberattack eller ...?

Onsdagmorgon. Vi sitter i vardagsrummet och tittar på Morgonstudion i SVT. Eld i kaminen. En katt som sover gott i gropen på soffan. Då hojtar pv till! 

"Hör här .., nu är det tågstrul, alla skyltar visar fel destination i hela landet! säger han. 

Om - jag säger OM - detta är en cyberattack, då inser man hur oerhört sårbara vi är numera. Om man nu inte visste det redan.

Dagens fönster ....

... fångades i rum nr 7 på hotell Rinno i Vilnius. 

Två lika stora fönster - öppningsbara, tack och lov - fanns och vi hade alltid dem öppna, om än inte fullt ut. 

Vid sängen skymtar en bordslampa. Oj, vad jag kan sakna en riktig läslampa med riktat ljus. 

Nu var vi ofta så trötta på kvällarna (pv med sin allergi), så vi hade kanske inte orkat läsa så mycket, men  O M  man nu varit riktigt pigg ..?

Här en länk till hotellet om någon skulle bli intresserad.

(Ja, nu råkade jag lägga in det här idag tisdag, men då får det gälla även som onsdagsfönster).

Sett på stan i Vilnius ...

Rökfri zon, betyder det här, men det förstår man nog utan att ens behöva tyda texten. 

Snyggt tecknat, tycker jag. Det röda filtret gör ju alltsammans. 

Och en låda för hundbajspåsar. Vi såg inte många - om ens någon enda - slängd plastpåse med innehåll på trottoarer eller i parker. 

Och apropå slängda, så EN säger EN elsparkcykel som inte var parkerad där den skulle vara! 

Men gott om grafitti! Eller vanligt klotter.

En solig dag i landet Halland ...

Nåja, den blev regnig också vad det led och när jag sitter här och skriver ser jag genom köksfönstret hur mörkblå himlen är där borta i öster ..., det kan bli väldigt mycket mera nederbörd. 

Men mer än halva dagen bjöd på solsken och ganska friska vindar. 

Svängde förbi pv som började med vårjobbet inför sjösättningen. Presenningarna plockades ner och det skrapades och sandpapprades,så att det kanske .., till helgen blir målning av? 

Själv tog jag med mig kaffe i termos och lite tilltugg och så satt vi där och surrade om Harry och om lite annat. 

Det är inte många gånger jag har sett pv i kostym, men jag ska ärligt säga att jag föredrar honom så här. Knappt hade han kommit hem, så hämtade han spillvirke, kapade brädor och nu är han på väg in till stan för körövning. 

Själv eldar jag i kaminen och skrollar förstrött på sociala medier. Det handlar om brand i det danska börshuset .., cyberangrepp på Norrmejerier vars produktion ligger nere ..., (oj, så sårbara vi är!), personal på ett slakteri i Skåne som varit allmänt vedervärdiga mot djur som skulle avlivas .., och så det förfärliga som hände i Skärholmen. På tv4 sitter Anna Kinberg Batra och försöker förklara sig, nej, det här blir nog hennes fall. Hon har - i alla fall som jag själv har fattat det - varit omåttligt populär som landshövding i Sthlm, men säg den glädje ..., nej, detta tror jag inte att hon klarar av. 

Mycket jobb med presenningarna. Nu är dessa hopvikta och får en härlig vila i garaget tills segelsäsongen är tillända.

 Dagens Fönster ...

Fönstren kom till under ett besök i Upplands Väsby, då vi var barnbarnsvakter av någon anledning. Den nyblivne 5-åringen, som då kanske var bara 3 år - om ens det - satt med mig i soffan och så "rit-byggde" vi hyreshus och flyttade in, nästan halva släkten. 

Krångligare än så behöver det inte vara.

 Måndag, ny vecka och ny giv ...

Hittar en gammal bild från 2014 och funderar ett ögonblick över varför sängen stod nere i vardagsrummet. Ja, just det ja, jag hade fått min andra knäprotes, då i mitt vänstra ben.(Det som nu krånglar nåt hemskt). Och på soffan ligger en älskad hund som har tio år kvar att leva. Det är inte klokt hur mycket man kan sakna en hund. Hur många gånger per dag som man sväljer och sväljer. 

Men det går bra också. 

Vaknade till fågelkvitter som har fortsatt hela dagen. För en stund sedan - vid fem i eftermiddag - såg och hörde jag rödhaken sitta längst uppe i en gammal björk och som den sjöng! Och det mesta har skjutit fart medan vi var borta, utom den största klematisen som tycks helt förtorkad. Gullvivor, tulpaner, humlen, ja, hur mycket som helst har vaknat till liv! 

Läser DN. 

Ser en bild på den forne presidenten och tänker att han har åldrats, han också. Plötsligt ser jag inte bara mig själv och hur huden förändrats och blivit slappare, ja, hela ansiktet (inte bara ansiktet) dras liksom mot marken och hundbettet från 1960 under mitt vänstra öga, har blivit till en liten påse. Snyggt är det inte. Det går fort i utförsbacken. 

Ännu en bild från 2014 den här tiden i april. Blommande hägg. Den doften kände jag ofta i Vilnius, särskilt uppe på kullen vid den gamla kyrkogården som jag tyckte så mycket om. En enda grav från tvåtusentalet såg jag, men det kanske fanns flera. De flesta var minst 150 år gamla.

Nu ska jag kolla gratängen i ugnen. En vanlig måndag blir det lammstek med gratäng - köttet köptes till extrapris och den är ganska stor och kommer att räcka till flera middagar.

Dagens fönster ....

... finns här i det gula huset och den stora monsteran fick igår flytta in - om än tillfälligt - i badrummet, där den duschats och fräschats upp. 

Den ska nog få ny plats, då de jättelika bladen tar så mycket ljus. 

Och ja, vi borde ha likadana ytterkrukor, det ser jag ju nu .., men det blir liksom aldrig av. 

Skönt att vara hemma. 

Pv är sedan någon timme tillbaka igång i uterummet (det gamla) och gjuter förstärkningsgrejs, därefter väntar mattehjälp hos grannens dotter, samt träff med den man som ska hyvla grusvägarna vilka hör till Vägföreningens ansvar. 

Själv ska jag åka till apoteket i Getinge, försöka få ett samtal med någon på vårdcentralen i Slöinge, besöka på biblioteket i Harplinge för att återläman Litauen-boken, jag ska putsa några fönster och slänga tvätt i maskinen. Och solen strålar!

Home is where the heart is ... 

... stod det på en liten träplatta vilken mamma i juni 1967 hade köpt som souvenir i New York. Plattan hängde på väggen i köket och man såg den dagligen.  

Det är väl ungefär så jag känner det just nu. 

Eller: när vi kom med tåget till Malmö Central och stod och väntade på bussen som skulle ta oss till Bunkeflo. 

Jag tyckte att precis allt var så vackert och tågresan från Karlshamn bjöd på trevliga samtal - ja, men bara detta att kunna förstå och göra sig förstådd - vilken glädje!

Malmö är verkligen sååå grönt och fint!

Kom till sonen med familj och där pågick 5-årskalas för hela förskoleklassen - det var småkillar och det var tjejer i tyllklänningar och det var grillad korv med bröd och saft och senare någon slags glasstårta och flera av barnen hade någon av föräldrarna i sällskap och alla rymdes på innergården. Någon av barnens föräldrar hade sitt ursprung i Makedonien ., en annan i Rumänien, en tredje i Kosovo och en fjärde i Togo! Vilken skillnad i jämförelse med mina egna och mina klasskamraters föräldrar, då, när det begav sig. Alla var nog från Västerbotten.

Viggo tyckte nog det var lite väl busigt med alla barnen, så det gjordes ett försök att få honom att sova i vagnen på definitivt icke-sovtid, men se, det hjälpte inte. Medan jag gick där och drog vagnen slogs jag återigen av hur vackert det är i vårt land. 

Och nu hemma. Båda kattskötarna har gjort det med den äran och Sigge hade inte magrat ett dugg och låg på sängen i gästrummet och tittade yrvaket på matte när jag öppnade ytterdörren och kom in. Kokade bums fisk till honom och sen har han kommit och gått och låtit sig kelas med. Nu har han gått ut. Det är så bra med kattluckan .., detta att han själv väljer och så har vi aldrig stängt uterumet helt, så där kan han också vara. (Men allt katthår visar tydligt vad han föredragit - gästrummet - där han aldrig annars brukar ligga!)

Ska inte trötta ut er med mina evighetslånga inlägg, men ni är väl inte sämre än att ni kan skumma igenom bara, ja, när ni inte orkar längre. 

Tack till den som hängt med under resans gång!

Lördagsfönstret ...

.... fångades här i frukostmatsalen nu på morgonen .., den allra sista i Vilnius. 

De övriga morgnarna har vi varit maximalt fem personer som ätit frukost samtidigt, men idag var det annorlunda. 

Redan när jag öppnade dörren från vårt rum ut till korridoren, hörde jag en kvinna i min ålder ropa "Bonjour!" (till mig alltså) och det var första gången någon gäst på hotellet hälsade på det viset. 

Det var inte i rummet intill heller, utan tre rum bort! 

Nu visade det sig vara ett sällskap på sexton fransmän/fransyskor i vår ålder vilka frukosterade tillsammans, så värdinnan i köket hade det hon gjorde med att hinna med. 

Två timmar kvar innan det är dags att checka ut. 

Här sitter vi på dubbelsängen och gör just ingenting. Lyssnar lite till Ring-så-spelar-vi med Lasse Persson som programledare. Jag tycker att han låter så himla sympatisk!

Ett enda brunnslock har jag fångat under dessa fyra dagar. Det blev det här. 

Min högra Eccosko fick göra locket sällskap på bilden.

Dag 3 i Vilnius ...

Nu ska jag  berätta om den här dagen, den bästa dagen i Vilnius. 

Under våra senaste resor har vi helt och hållet missat att besöka kyrkogårdar och det är ju nästan det bästa jag vet! 

"Bästa ..?" 

Ja, jag tycker att det är så rofyllt att vandra bland gravstenar vilka vittnar om människors livsöden, må så vara att oftast blir det ju endast deras antal år på jorden som man får ta del av. Men .., ändå.

Redan innan vi kom hit hade jag ett hopp om att nu, skulle vi inte glömma bort kyrkogårdarna! 

Och  så - halleluja för nätet - fick vi tips om den här kyrkogården, belägen höööögt uppe på en kulle och med utsikt över en å kanske - vid namn Vilna - ett biflöde till floden Neris. 

Hjälp, så fint här var! 

Kyrkogården visade sig vara polsk/katolsk och med gravstenar nästan helt övervuxna av naturen och där var vinda, rostiga och sneda kors och marken översållad av till synes utblommad scilla. På många av gravarna kunde vi se var plastblommorna från marknaden hamnat. 

På somliga gravstenar fanns ännu gamla bilder av den döde kvar. På andra var själva fotografiet utplockat. 

Innan vi kom till kyrkogården hade vi gått i flera kilometer och innan vi tog oss an den ALLRA sista biten - en sååå lång uppförsbacke som aldrig tycktes ta slut - tog vi paus utanför en hårsalong och drack kaffe och tog en god kaka från frukosten i morse. 

Tänk, att mera behövdes inte .., så fick man (jag) nya krafter. 

Efter att sedan ha vandrat omkring på kyrkogården skulle vi så ta oss in till stan igen. (Kyrkogården ligger i ett område som heter Uzupis och är som en egen republilk här i Vilnius .., vi tänkte på danska Christiania).

Från själva kyrkogården löpte en våldsamt brant stig ner mot vattnet och det var med nöd och näppe jag klarade mig från att dråsa iväg i väldig fart.

Att gå uppför under lång tid och därefter försöka spjärna emot när det bär iväg utför, det är ett rent elände med knäproteser, i alla fall för mig. 

Men sååå ljuvligt att ändå ha fixat det. 

Fortsatte promenaden längs vattnet .., pv såg träd fällda av bävrar och vi hörde småfåglar kvittra och på andra sidan vattnet - fina, förmodligen nybyggda hyreshuskomplex, men inte höga. 

Så här, som på bilden här ovanför mina utmattade  ben t.ex. 

Fortsatte så promenerandet och såg trappor som såg ut att gå rakt upp till himlen och  jag sade till pv att "nej, jag gör det bara inte!"

Vid en park där det tydligen brukar vara marknad, slog vi oss ned och vilade en stund. Så skönt! 

När orken återvänt (pv har ork så det räcker till allt, jag har det  i n t e  och det känns pinsamt, men så är det), lämnade vi stolarna och knatade iväg igen.

Hoppade på en lokalbuss med okänd destination .., åkte med i någon halvtimmes tid, över floden Neris .., och tog en annan buss tillbaka. Alltid lika intresssant att se hur det ser ut. Ruffigt. Ganska likt Belgrad 1986. 

 

Sist av allt blev det ett besök på den georgiska restaurangen Chačapuri, nära järnvägsstationen. Igår åt vi här i närheten, på lokal restaurang, och ägaren fick rekommendera något typiskt för trakten - det blev potatisbullar med gravad lax i små bitar -. Jag kan säga att våra rårakor hemma är godare. 

Nu, på Chačapuri, valde vi dumplings i den godaste buljong jag någonsin smakat och jag tänkte att dumplings ..., det är ju egentligen nästan bara som en tunnare sorts klimp med innehåll ..., men så mycket godare! 

Som huvudrätt tog vi två olika varianter med kött, tillsammans med ljuvliga grönsaker - grönkål, granatäppelkärnor, valnötter med mera  - ja, det var en höjdare. 

Vi tog alltså två huvudrätter och delade dem mellan oss. Det här var den ena. Jättemört kött!

I lokalen satt två grupper med ungdomar i 20-årsåldern kanske. Den ena bestod av enbart asiater, den andra av ..., ja, kanske georgier? Lägg därtill hög musik och vi hade sååå svårt att höra vad kvinnan som tog upp beställningen sade.

Kom sedan hem .., däckade totalt. Har så ont i mitt vänstra knä som jag knappt kan böja, men det är väl efter nerförsbranten .., det är betydligt tyngre att gå nerför med knän som har som pinnar inuti sig. Nåja, lite ormsalva på det onda, så ska det väl bli bra.

Dagens fönster ...

... fångades här i Vilnius och jag tycker att själva byggnaden är så läcker, ja, som ett utropstecken. När pv googlade upptäckte vi att det är ett museum .., och här kan man läsa om just detta. 

Idag är det alltså näst sista dagen här i Litauen. Gråmulet ute, men enligt väderprognosen väntar inget regn. Härligt. Att fotografera i skarpt solsken är nästan omöjligt, det blir aldrig bra, men mulet väder .., sååå mycket enklare! Eller kvällssol. 

På agendan idag ...? Pv har givit sig av för att köpa bussbiljett inför morgondagens 4-timmars bussresa till Klaipeida. Själv hoppas jag  att vi kommer oss till en kyrkogård och det borde väl inte vara omöjligt. Det är inte som hemmavid eller i Malmö eller Ystad, att kyrkogårdarna ligger nära centrum -eller rent av i centrum - men vi såg dem längs vägen hit.

Inte många gäster här på hotellet, i alla fall inte att döma av antalet besökare i frukostmatsalen. 

Det var vi och annan herre, en som kanske också sovit dåligt och som - efter att ha tackat för sig - kom in med väldig fart och hämtade sin på bordet kvarglömda plånbok! 

Och det är inte som i Tyskland eller England där alla hälsar godmorgon - även till obekanta - jag menar, när det är frukost.

Äntligen hör jag en liten fågel kvittra! Här är så tomt på småfåglar. 

Hemma är det som en orkester av fågelsång tidiga vårmorgnar ..., men här - s å  t y s t - !

Torsdagkväll i Vilnius ...

En slags summering av dagen. 

Då blev det besök på en marknad inte långt ifrån järnvägsstationen och det var uppför mest hela vägen dit. 

Aldrig någonsin har jag sett så många olika sorters plastblommor som här i Vilnius!! Då menar jag på marknaden. 

Måhända säljs dessa färggranna blomster för att sättas ut på kyrkogårdar?

Precis som i Lettland/Riga kunde man se olika grönsaksinläggningar på marknaderna, eller burkar med syrade grönsaker.

Bakom stånden står oftaste äldre damer med blonderat hår och jag kan säga att ingen tycks finna något nöje med sitt arbete. Inte ett leende så långt ögat kunde se.

Ett besök i Vilnius stora katedral hann vi även med. Jättestor, men inte prålig, vilket föll mig i smaken. 

Så slog vi oss ned och lyssnade till lite orgelmusik .., och pv drömde nog om att få stå där framme med Kammarkören och sjunga något tjusigt. 

Här formligen vimlar av kyrkor! 

Och helt otroligt rent på gator och torg är det .., knappt att man sett ett enda skräp! Jo, en plastmugg på en grön plätt .., men inga cigarettfimpar .., inget slängt papper!

Nu är klockan snart sju på kvällen och vi tittar på svenska nyheter och tänker att nu har väl våldet ändå slagit alla rekord - jag tänker på pappan som sköts så kallblodigt inför ögonen på sin son -.

Over and out.

På frukostmenyn ... 

Allt är som på de flesta andra hotell vi besökt, förutom att alla gästerna får en meny så snart man dyker upp i frukostmatsalen. 

Pv väljer äggröra med skinka och själv tar jag den vanliga - ja, med enbart ägg.

Idag var det en värdinna i matsalen och så hade hon en annan kvinna med sig, vilken nu skulle läras upp. Värdinnan visade henne hur det hela skulle gå till. Med typ en borste som vi sopar  trappan till övervåningen hemma med,  försvann brödsmulor raskt från bordsdukarna. Jaha ja, på det viset! 

I receptionen sitter en ung kvinna som endast arbetat på hotellet i en månads tid. Alla är vänliga.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren: "Vet inte varför jag blir så glad av att tåget heter just Stellan Sundahl? Kanske för han var en så rolig figur i min barndoms teve."

// Ja, vem  minns inte Stellan Sundahl  och "Kryddan" Pettersson i underbara programmet Helt apropå!

På väg till Karlshamn i måndags upptäckte vi ett pågatåg med namnet "Fader Gunnar". Vi förstod ingenting. 

Nu vet vi däremot vem denne Gunnar var. 

Tack annannan!

(Ps. När jag befann mig på dejtingsidan för hundra år sedan, hörde en man av sig som hette Christer. Han lät trevlig och skrev himla bra. En dag skulle han hålla ett föredrag i en kyrka och jag undrade om han var präst? Nej då. Det visade sig vara denna Kryddan. Tur för honom att han slapp mig! Ds.