Dagens fönster ...

.... fångades i fredagskväll när jag satt i soffan och råkade slänga en blick ut mot grannens insynsskydd och då såg det så vackra ljuset! Regnet var på ingång, det märktes på himlen.

Minnesruna om en gladlynt man.

"Under militärtjänsen i Boden utbildade han sig till stridsvagnsförare och träffade sin livskamrat Marianne. De gifte sig och fick fem barn. 1973 övertog Anders Essomacken i Malå. Första dagens dagskassa var inte större än pengarna han hade i fickan, men genom hårt arbete och stor företagsamhet byggde han upp en blomstrande verksamhet. Hans motto var att pengar kommer inte utan hårt jobb, något som inspirerat många i familjen att starta sina egna företag. Han sålde allt, ifrån båtar till motorsågar, reste i affärer till bland annat Japan och byggde ett entreprenadbolag vid sidan av. 

Anders var också känd för sin humor. Han skrämde ungdomar med en flaska med en orm i från Japan, öppnade barnbarnens julklappar i smyg och låtsades ha en romans med Lotta Engberg. Språkförbistringar ledde till att han skickade turister till fel ort, och försöket att beställa potatismos i USA är numera familjehistoria. 

Trots sin arbetsamhet fanns Anders alltid där för sina nära. Han lärde döttrarna åka skidor (även om ingen gör det idag), låtsades vara fiskare i fjällstugan och åt upp alla chokladbollar i huset. 

Med sin caterpillartraktor bidrog han till samhällsbyggen i Malå, från scenbyggen till vägar. Hundar följde honom hela livet och på slutet var han daghusse åt Bosse, ett uppdrag han tog på största allvar."

// Detta var skrivet av ett av barnbarnen och fanns på hemtidningens avdelning för minnesrunor. Jag läste och log och kom ihåg denne lite korpulente och brett leende man .., minns när jag själv hälsade på honom och hustrun i deras då så moderna suterränghus vid sidan av Tjamstaberget, ja, tillsammans med min kompis som var släkt med Anders. Kanske var vi barnvakter åt något av de fem barnen?

Men nu finns denne lite korpulente och gladlynte Anders inte längre. När vi i december i fjol var i Malå, besökte vi ett åldringsboende och där, vid kortsidan av ett bord, satt Anders. Nu finns han inte mera. Så har då ännu en profil lämnat samhället. Hoppas att det finns gott om chokladbollar, var han nu befinner sig. 

Dagens fönster och lite till ...

Fönstret fångades av annannan som har någon slags katt-radar installerad i sin hjärna, eller så är det helt enkelt så att många människor har sina katter inomhus i Porto?

Här ligger i alla fall en gråspräcklig krabat och tar det lugnt. Vad tänker den på?  (Om den alls funderar på någonting?)

Grunnar den på när matte eller husse ska komma hem från jobbet, eller spanar den på grannens katt, eller möjligen någon hund? 

Jag kan ju ha fel, men det verkar vara en till åren kommen katt.

Och rubrikens "lite till", vad handlar det om?

Jo, att jag har städat i uterummet inför lunchen med Sonja. 

På golvet kan man hitta det mesta; torra ben av insekter, en död spindel, flugor som kämpat för att ta sig ut genom något stängt fönster och som sedan avlidit, förmodligen av törst. 

Man kan också finna mängder med små frön vilka blåst in, när vinden legat på. 

En hundleksak i form av en bäver gömde sig under soffan ., jag bytte överdrag på soffan ., satte fram den finaste vasen - den med fyra rör på rad - och där finns nu förgätmigej och blåregn.(Bilden är från förra hösten, men det är den vasen jag menade). 

Tänkte att jag borde köpa några fina, gröna kuddar i rätt nyans. Torkade av lite i fönstret där den vita kartongen med Harrys aska ännu står kvar. 

"Ska vi inte strö ut askan ...?" frågar pv ibland. 

Nej, jag kan inte förmå mig att sprida den för vinden och absolut inte att gräva ned den; det är ju värre. Jag skulle vilja ha den i glasskål med lock och det kan man ju ha. 

För övrigt kan meddelas att det idag har varit skyfallsliknande regn, sen kom solen fram .., och nu är det mulet. Det går det med. Har bokat tid för klippning vecka 26 och pv sågar ved. Det är väl det hela.

Regn, sol, regn, blåst .., och sol på slutet ...

Längs den smala, smala  vägen från parkeringen i hamnen, den vägen som går längst ut på piren och som endast används när man har något tungt som ska lastas in i någon båt - och jag vägrar att backa bilen (ingen vändplats) .., där står ett sedan länge vissnat kungsljus, men två meter därifrån, där finns detta. Och det ska väl ändå bli ett tjusigt kungsljus, det också, vad det lider?

Pv har tillbringat en stor del av dagen i Småland och jag har varit totalt utan ork och inte gjort många knop. Jag förstår inte vad som händer.

Men, men .., i morgon ska jag hämta Sonja som igår fyllde 93 år. Hon älskar pv:s stekta lever med mycket sås, så det ska hon få och så rabarberpaj till efterrätt. 

På väg till Sonja tänker jag slinka in på biblioteket och återlämna den bok av Tove Jansson som jag läste ut igår och se om jag hittar något annat läsvärt. Att hålla i en bok som man tycker om, en bok där man trivs med sättet den är skriven på och själva melodin .., eller kanske mera: själva rytmen .., ja, men finns det något ljuvligare?

Och just nu handboll från SR-play, Hammarby mot Ystad If. Vinner Yif, så blir dom svenska mästare. Konstigt att det inte visas hos SVT eller någon annan kanal som många människor har, nej, här ska man använda sig av Handbollskanalen. 

För övrigt ...? Pv hade full pott på DN:s vad gäller veckans nyhets-quiz, men det kan jag säga att det hade inte jag. Till råga på allt fick jag dessutom pisk på ordquizzet, så det var ingen höjdardag kunskapsmässigt, i alla fall för mig. Nå, bara att ta nya tag. 

I Ystad såg det ut så här i morse. Hagel! Tommy tog bilden. 

Och på Ringvägen i Malå såg det ut så här.  Den som var uppe först av alla på morgonen (frånsett mamman som varit ute med hundarna vid 6-tiden och därefter kröp ner under täcket), norpar såklart bästa platsen i soffan. 

Men vilken glädje för dem att få träffas! 

Nu, klockan 19:43 .., strålar solen och Sigge sitter på fönsterbrädan och tittar ut över den lilla plutt av världen som han tror sig vara kung över. Så kan det också vara. 

Den 23:e maj för tolv år sedan .... 

... såg det ut  så här på grusvägen inte långt härifrån. 

Ingen av de fyrbenta är längre i livet. 

Och Harry var tre år, hade ännu svansen i behåll och var såå beundrad av den prickiga dalmatinern.

Fredagsfönstret ...

... sitter i dörren till Retro Design i Varberg. 

Det såg så tomt och öde ut och var desutom stängt när vi var där. Nåja det var relativt tidigt på dagen, vilket ju kan vara en förklaring. 

I den butiken köpte jag för många år sedan en underbar äggklocka ...

... nämligen den här. Tyvärr har den fallit i golvet ett antal gånger och är nu lite skruttigt lagad med silvertejp. Ååå, vad jag tyckte om den!

En vanlig dag ...

Gråkallt på morgonen. Eldar i vedpannan och kör ut värme på elementen. Åå, så ljuvligt! 

Lite längre fram på dagen visar sig solen och eldningen får vara. 

Friherrinnan ringer och säger att det kan bli rejält kyligt natten mot i morgon. Alltså får alla pelargonior övernatta i uterummet, kanske med lite-lite-lite värme på elementet. 

Jag läser ut boken "Sommarboken" av Tove Jansson, utgiven 1972. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Hennes satsmelodi hörs via bokstäverna, eller så är det jag själv som inbillar mig det hela. 

"Sommarboken handlar om tre människor på en ö i Finska viken: Sophia, hennes pappa och hennes farmor. Det är mest av allt en bok om vänskapen melln en mycket gammal kvinna och en mycket liten flicka", står det på bokens baksida. Tack för tipset, annannan!

Pv snickrar ihop en prototyp till den nya - betydligt mindre dieseltanken -, men den visar sig inte fungera måttmässigt. Då gör han en ny, med annan modell och har nu åkt till hamnen för att se om den här modellen fungerar. I så fall kör han till Ljungby till någon god vän som har en mekanisk verkstad och kan svetsa och så tillverkas/svetsas en riktig dieseltank, i samma mått som den pv gjort.Ytterligare två eller tre båtägare i hamnen har eller ska i vår byta dieseltank. 

Klockan är 18.00 nu och jag är så trött så jag tror att jag däckar rakt av.

Dagens fönster ...

.... och se där, en katt som nästan tycks ha hamnat på en svävande kudde eller möjligen ett täcke.  Allt i landet Portugal och fångat av annannan. 

Tack! säger jag, som älskar svartvita katter.

Lågtryck ...

Mulet, 12 plusgrader på förmiddagen och resten av dagen också. Duggregn. Gladdes åt att solfångarna producerat så mycket varmvatten de senaste dagarna, alltså skickade jag ut värme i elementen. Att gå in i badrummet känns därefter som en dröm. 

Pv har ägnat mesta delen av dagen åt att fixa med båten, det är krångel med dieseln som är i tanken. Nå, det får ta den tid det tar. 

Och det danska paret som övernattade i Skallkroken - hon som hade så fin sticketröja - nådde igårkväll hamnen i Varberg. Hoppas att regnet håller sig borta. 

Och själv? Jo, jag besökte biblioteket i Söndrum idag och hämtade ut den bok som var utlånad i såväl stora biblioteket i Halmstad som i Harplinge. Men i Söndrum fanns det enda exemplaret inne. 

Å, det är så vackert där inne bland alla hyllor, påminner om hur det ser ut i Ystad på "biblan". Och bibliotekarien hälsade glatt när man kom in.

Entrén är densamma till biblioteket och Folktandvården. Tandvården till vänster och boklåning till höger. 

Jag kan säga att det kändes underbart att slippa välja den vänstra sidan. 

En stor läsesal eller vad man ska kalla det .., med dagstidningar och annan lektyr, finns innan man kommer in i själva biblioteket. Ser ni blåregnet där utanför? En man och en kvinna satt och läste i var sin hörna av rummet. 

Och det här anslaget satt på väggen där inne. Jo, det passade ju perfekt till mig, även om mitt nästan-på-gränsen-till-att-åka-dit-på-bedrägeriet, gällde ett lån. 

Nu får man passa sig för bedragare även av den här sorten. 

Kan säga att jag idag mer än en gång funderade på vilka straff som kunde vara lämpliga, ja, vad gäller såna här banditer. Det handlade i alla fall inte om 1 års fängelse, utan långt mycket mera. 

Åtta, nio år kanske. Har bedragaren tömt bankkontot hos någon äldre kvinna eller man som därefter är bankrutt och livslånga besparingar försvunna till bedragarens konto, borde straffet bli femton års fängelse.

Skampåle kunde också få förekomma.

Höll jag på att bli bedragen ...?

Så här är det. För någon halvtimme sedan får jag ett sms där följande står att läsa: Du är beviljad! Inom kort levereras ditt kort. Var detta inte du kontakta oss direkt på +46727034396  Hälsningar lendo."

Redan där borde jag ha dragit öronen åt mig. Det är klumpigt skrivet. Men det tänkte jag inte på, utan blev alldeles kallsvettig och ringde genast upp telefonnumret. Jag säger då att jag absolut inte har ansökt om något lån hos Lendo och hur det har gått till, det begriper jag inte. 

"Men kanske någon anhörig .?" säger mannen.

"Aldrig i livet att dom skulle göra så bakom min rygg!" svarar jag.

Då säger mannen, som pratar bruten svenska, att ja, ja, men då ska han genast makulera det hela och han frågar vilken bank jag använder mig av.

"Swedbank", svarar jag.

Jag frågar vad han heter (inser att han kan hitta på vad som helst) och han svarar "Andreas" och sitter i Sthlm på Gubbegatan eller nånting sånt. 

Så säger han att självklart ska jag inte vara orolig .., han ska genast koppla mig till bankens spärrservice. 

Då blir jag  b o m b s ä k e r på att detta är rent påhitt.

"Det behöver du inte alls göra, det gör jag själv och dessutom är jag gift med en polis, jag kan polisanmäla det hela via honom,  (ja, pv fick nytt jobb idag) och vet du vad jag tror, jag tror att du försöker bluffa mig .., få mig till att prata med någon påhittad spärrservice och där uppge mitt bankid-nummer, men det kan du glömma!" säger jag och känner hur blodtrycket börjar närma sig "irriterad-på-Trump-nivå". 

Då tackar "Andreas" för sig. 

Jag är fortfarande arg.

Uppdatering: Googlar Lendo+bedrägeri. Får upp detta.

Om känslor ....

Ibland undrar jag hur långt känslan av avsky kan nå, innan man själv blir galen? Donald Trump ska kommentera Joe Bidens cancerdiagnos och tror ni inte att herr Trump då börjar tala om vilka fantastiska värden han själv hade, såväl kroppsligt som mentalt vid senaste undersökningen, ja, han anser faktiskt att alla presidentkandidater borde undersökas .., "ja, ja, se på mig, vilken toppenpresident ni har fått!"

Och så får han (D.T) höra att Bruce Sprinsteen talat om vad han anser om presidenten och det kan ni ju ana vad det handlade om. Oj, oj, oj, så arg nu D.T blivit! Han meddelar att han aldrig någonsin har tyckt om denne Bruce, en så simpel och usel artist och hur vågar han smutskasta sin egen president!? Nu ska B.S. minsann kollas upp, "var det inte så att Kamala Harris i sin presidentkampanj anlitade detta avskum till artist och hur blev det betalt ..?"  Samma sak med Taylor Swift. 

Man (jag) tror hela tiden att nu, nu är väl ändå måttet rågat .., nu kan det väl helt enkelt ändå inte bli värre, men det blir det! Den mannen överträffar sig själv nästan dagligen vad beträffar konsten att vara korkad. Så lättkränkt! Så barnslig! 

Och när jag ändå är igång, kan jag meddela att enligt min åsikt ingår Nethanyahu i Israel och Putin i Ryssland, i samma banditband.

För övrigt? Strånde fint väder, även idag. För att stilla min vrede över den amerikanske presidenten .., över det totalt förfärliga tillståndet för människor i Gaza, samt den ryske depsoten, ska jag idag titta på något som Eva i Tyresö rekommenderade, nämligen detta.  (Och vilken kvinna det handlade om!! Vilken utstrålning! Så mycket värme!) Och igårkväll råkade vi se reprisen av underbara, underbara dokumentären Kvartersdoktorn!  Rekommenderas å det varmaste! 

Väldigt intressant - för att inte säga lärorikt - är även serien "Sverige och kriget".

Dagens fönster ...

... fångades av madamen i Porto och ska jag säga att det var inte förrän idag som jag upptäckte att det sitter en katt nere till vänster!

Eller .., är det en katt?

Tack annannan och är det inte vad jag nu tror, så är det ju en fin gardin i alla fall.

Måndag ...

Idag fick jag träffa Mymmels väldigt gode vän Sten, som jag hört så mycket gott om. 

Denne skönlockige man som är hallänning .., har arbetat som distriktssköterska, kan spela munspel, har katt.,  och tycks lugn och stabil, ja, men sååå bra dom passade ihop! 

De hade parkerat bilen i Glassvik några kilometer härifrån, promenerat hit och tog nu en liten paus här på kullen. 

Så trevligt detta var! 

Att det var Mymmels födelsedag, nej, det hade jag noll koll på. Sten är fyra år äldre än henne, har två år kvar till danska "firs", vilket man inte kunde tro. 

Bilden: Så snyggt med det röda kapellet och allt som matchar! Båten tillhör ett ungt par, tämligen nya vad gäller segling. Modigt, tycker jag. 

Idag när pv tänkte sig att tömma båtens tank på diesel, stod den (båten) vid hamnkranen närmare föreningsstugan. När han - inte var klar, men klar för dagen - skulle jag hoppa ombord och hjälpa till när vi skulle lägga till vid vår egen plats. 

Pv brukar alltid gå in med aktern före, mycket för Harrys skull - det var enklare för honom att då ta sig på bryggan och enklare även för oss kortväxta -, men se idag blåste det så rejält, så där så vi fick alltför mycket sidvind mot båten, så det blev till att lägga till med fören mot land. 

Björn och Kerstin satt och njöt av sol och värme på sin båt, men lämnade den genast och tog emot oss. För mig blev det till att kasta över den långa tampen som jag rullat ihop och jag tog sats och den hamnade perfekt hos Björn! Hurra! Hurra!

"Bra Elisabet!" hojtade pv och gissa, hur glad jag blev. Mer behövs inte.

 På ett sätt känns det bättre att inte ha aktern mot land,  tycker jag, Då känns det mer som att man befinner sig på en scen .., människor passerar mest hela tiden och .., ja, det blir mer privat så här. 

Förkylningen fortsätter. Var såååå skruttig tidigare idag, rent darrrrig när jag vattnade i rabatterna, tappade plötsligt all kraft, hjärtat dunkade! Någon timme senare, efter ett hastigt dopp i havet, kändes deg bättre. Och räven har varit på besök (kom vid 21-tiden) , men Sigge sover tryggt och gott, ihopkurad här på soffan.  

Over and out!

Dagens fönster ...

.... finns i vårt växthus, det som inhandlades för många år sedan, efter att vi fallit pladask hos någon byggfirma som byggt upp ett likadant växthus och där var fin matta där inne och en ljuskrona och vi såg oss själva sitta där inne och ta ett glas vin och ha det trevligt. 

Så värst mycket av den varan blev det inte. Det blev myrornas krig .., kirskålen tog sig in .., och Sigge tycker att jorden i växthuset är världens bästa toalett! 

Ibland ligger Sigge där längst inne .., utsträäckt i jorden och det är hundra grader varmt tycker man, men han verkar njuta.

Några fönster har dråsat i backen när höststormarna härjat som värst, men för övrigt har det hållit ihop. 

Så är det med växthuset.

Det där blåregnet ...

... som påminner så mycket om Ystad .., och allra mest om "Det engelska bokcaféet", då beläget i ena delen av en fyrlängad innergård och på vars tak just blåregnet formligen vällde ut över takkanten, så där .., likt en kaskad i blått!

Året var 2003, det var min första sommar som ensamseglare. Det hände att jag brukade äta soppa på caféet och aldrig hade jag väl kunnat drömma om att en gång i mitt liv skulle jag själv ha detta ljuvliga! Blåregnet, alltså. 

Bokcaféet lades ner, precis som så mycket annat i centrum. 

Den alltid så rara innehavaren hette Alina, kom från Polen och påminde till utseendet om min mamma. Det kanske också bidrog.

Så här kunde det se ut när man passerade caféet.

Hög igenkänning ...

 

Besökte biblioteket i Harplinge idag och det är ju så praktiskt, detta att man med hjälp av bibliotekskortet kan öppna ytterdörren och detta att låna eller återlämna, det sköts ju såklart via en dator.

Idag var där ingen bemanning, däremot en kvinna (möjligen mamma, men kanske lika gärna en mormor eller farmor) som hade två småttingar i sällskap, en flicka och en pojke. 

Jag stod och väntade på min tur vid datorn, när flickan tittade på mig en stund, log och plötsligt frågade vad jag hette och därefter om jag hade några barn eller barnbarn. Det var sannerligen inte vad jag hade förväntat mig (om jag nu förväntat mig nånting  alls och jag tänkte, skulle Elliot ställa den frågan, just om barnbarn ...?), men jag svarade att jodå, såväl barn som barnbarn och så var det ju namnet, Elisabet alltså.

Men hur många barn hade jag? Tre, svarade jag och fyra barnbarn. 

Och flickan fortsatte och frågade om det var flickor eller pojkar och var dom bodde, kanske någon bodde i Harplinge och vad hette dom egentligen?

"En bor i närheten av Stockholm, en bor i Malå långt norrut i landet och den yngste - han som är lillebror - han bor i Skåne", svarade jag och flickan tycktes nöjd med svaret. 

Hennes bror, som jag trodde var betydligt yngre, sa just inte ett pip, utan gick mest omkring och letade efter något läsbart. 

Vi lämnade biblioteket samtidigt och jag log inombords och tänkte att den tösen påminde så mycket om .., ja, inte om en yngre version av mig själv - i den åldern var jag rätt blyg - mera som jag är nu. Och jag tänkte på alla vänsterhänder och allt som människor berättat när jag ställt frågor och jag tänkte också på hur oförvägen hon var.

Så fick jag veta att hon hade fyllt sex år och det hade hennes lillebror också gjort, aha .., dom var alltså tvillingar!  Och så sade dom hejdå, hon vinkade glatt .., och jag körde hemåt. Alldeles varm i hjärtat var jag.

 Dagens fönster ...., eller Dagens Räv.

"Nu är räven här igen!" ropade pv lyckligt igårkväll, det var väl vid niotiden. 

Å, detta är så vanvettigt roligt! 

I säkert en halvtimmes tid stod räven där och knaprade på solrosfrön (!!!) och jag öppnade fönstret och slängde ut några köttbullar, men se, det begrep inte räven .., nej, nu på morgonen såg jag hur kråkan  norpade sig av detta goda och flög iväg med två köttbullar i näbben.

Hur vi gör med Sigge när räven är här? Ja, han får hålla sig inomhus. Vid halv 5 i morse ville han gå ut och då fick han göra det, men kom in så snart han kissat .., jag stod och väntade på honom.

Apropå räven ..., jag har flera gånger sagt till pv att det på vissa ställen längs vår uppfart luktar räv. "Hur vet du hur räv luktar ..?" har han svarat och det har varit omöjligt att säga varför. Då kom jag ihåg att när jag var sex, sju år år kanske, kom pappa hem med en rävunge och i ett par dagars följde den lilla räven mig tätt i hasorna, även när jag gick till grannpojken (han som jag gifte mig med vid åtta års ålder) och kanske doftade den räven på något visst sätt .., och måhända fastnade den doften i någon del av minnets doftarkiv .., så där tillsammans med nyslaget hö hos mormor i Dikanäs och doften av min pappas rakvatten? 

Kanske kan det vara så.

Prat och mera prat ...

Idag skulle pv:s pappa - eller "far" som pv själv säger - ha fyllt 103 år, om han fått vara i livet. 

Det är han, Viking, som syns på bilden som sitter på kylskåpsdörren, alldeles intill en lycklig Elliot som, när bilden togs, precis tänkt sig att fånga en krabba.

"Om du skulle beskriva din pappa ..., vad skulle du då säga ..?" frågar jag pv. 

"Tjaaa du, vad ska man säga .., han var väldigt musikalisk, spelade mandolin, piano, gitarr, dragspel och banjo, helt oskolad .., duktig på att bygga och snickra var han också .., ganska social när det var fester och sånt, men tämligen tystlåten för övrigt (ungefär som pv, tänker jag).

Viking var född i Bjärlöv i Skåne, men tillbringade mesta delen av sitt liv i Småland.I tre år hade Viking varit död när jag själv kom in i bilden, men jag har hört mycket talas om honom. Och nu sitter han alltså på kylskåpsdörren här i Stensjö. Teckningen under Viking, är gjord av en ung Karin (numera tonåring) och barnbarn till Eva och Ulf. Titeln hade kanske kunnat vara "En dag på stranden" och jag tycker att det är så fascinerande hur mycket denna tös fick med av så kallat strandliv. 

Har idag haft besök av Eva från Tyresö och hennes make - han, den halvlånge -. Vi satt nog ute i säkert två timmar och jysses, så mycket vi hann gå igenom. 

Den avhoppade diplomaten .., UD .., och diplomaten som plötsligt dog, läkemedelskostnader, stomiproblem, teknikintresse, könsroller i vår uppväxt (Evas pappa ville helst inte att hans fru skulle arbeta, min egen pappa hade alltid bästa platsen vid matbordet ..), dåligt vägunderhåll på Kreta, resor till Japan, fåglar - mest kråkor och så kärrsångaren - , Donald Trump, grannens fina säng som havererat, ja, det tog liksom aldrig slut! 

Det var nära ögat att det börjat regna ., jag tyckte att jag kände några få droppar på handen, men mer än så blev det inte. 

Ikväll besök och övernattning av pv:s bror Tommy som kommer från Småland. Han och hustrun har lämnat Fallnaveka och bor nu i Rataryd i ett vackert gammalt hus med punschveranda och med stooora kastanjer på tomten .., och där fanns gott om uthus och andra utrymmen! Tidigt i morgon åker de båda herrarna till Kungsbacka för årsmöte i vindkraftsföreningen. 

Ikväll final i Eurovision Song Contest. Aldrig att jag orkar titta på hela sändningen, men håller tummarna att KAJ vinner. Fågelsångsnatten i P1 - natten mot idag - lyssnade jag till lite nu och då; det är väl ungefär som Melodifestivalen .., nånting att samlas kring för intresserade. En slags virtuell eller mental "lägereld". 

Eftersom jag inte kunde sova, tittade jag även på GVFÖ och förundrades storligen över hur öppna deltagarna är om nästan allting, även om sitt sexliv - eller brist på sexliv -. Emellanåt blir jag så generad, så jag vänder bort blicken och jag känner mig som vore jag född på 1800-talet.

Dagens fönster ...

En hel svärm med kattfönster kom ikväll från Porto och från madamen som skymtar i fönstret. Det hade  n ä s t a n  kunnat vara Sigge som satt där och tittade ut, men Sigge är sååå mycket smalare. 

Tack annannan! säger jag.

Fredag ...

En solig dag, som så många andra numera. Inte en droppe regn på evigheter. 

Än så länge har vi inte belagts med bevattningsförbud, så jag vattnar och tar del av tips på nätet på hur man kan hålla växterna vid liv, ja, när man själv inte är hemma.

Vid 6-tiden i morse cyklade pv iväg till skolan i Getinge. Det blev undervisning för åttor och nior - handlade om lag och rätt - och hinduism och buddhism. 

Själv ägnade jag mig åt att klippa ner torra grenar från den jättelika - men numera nersågade flädern - till småkvistar lämpliga till kaminen. 

Den stora plasttunnan som rymmer sextio liter och som vi i vanliga fall samlar regnvatten i (men nu inte har haft en droppe vatten i sig) fylldes med kvistarna och det blir perfekt för så där lite "små-eldning". Men minst ännu en omgång med sekatören återstår.

Resultatet av sekatörarbetet, ja, det visar sig väl i natt när jag kommer att vakna med helt avdomnad högerhand, så där så att det känns som om den håller på att explodera och snart ska flyga ut genom fönstret. Men om jag tar två Alvedon någon timme  i n n a n   läggdags, då kanske det hjälper?

Klippte sedan gräset. Jag tycker verkligen OM att gå med gräsklipparen, även om det är ganska bökigt när man har en evighetslång sladd med sig. Fast .., man vänjer sig. Och än så länge har jag inte råkat klippa av sladden. 

Ännu en fläder ska nog tas ner .., ser ni den? Uppe till höger i bilden. Den är helt övervuxen av murgröna och tar sådan plats!

Åkte och handlade (även till friherrinnan) och mötte pv i Skallkroken. Tanken var ett eftermiddagsdopp, men det blåste kuling .., nej, vi skippade det hela. 

Blommande blåregn = lycka! 

Den köptes på Åbergs Handelsträdgård i Ystad för flera år sedan och jag blir lika glad var vår när den blommar. 

För övrigt? 

Hela havet stormar tycks råda på UD. Först detta med Tobias Thyberg, idag får vi veta att en hög diplomat, samme man som greps igår, nu är död!

Och ikväll kommer meddelanden om att  journalisten Joakim Medin som suttit fängslad i Turkiet, sitter på ett plan hem till Sverige. Så skönt för hans familj och hans fru!

Att underbara skådespelerskan Meta Velander avlidit i en ålder av 100 år, får vi också veta.

Tala om turbulenta dagar!

Ps. Var ju omåttligt glad när jag vann över pv i såväl nutidsquizzet (DN) som det med orden, det var väl någon eller några veckor sedan. Idag gick det desto sämre. 6 av 10 rätt på Nutidsvarianten. Där vann han, om än knappt. På orddelen hade vi 10 av 12 båda två och fel på samma ord. Så kan det gå när man mopsar sig. Ds.