Insikt nr 178 ....


Längtar efter vanlighet.

Testar att ta på mig mina svarta jeans, dom som jag tycker så mycket om.

Jodå.

Trots en ytterst stillsam tillvaro är det ingen fara upptill - tvärtom -.

Men knäet ...., nix.

Inte en chans i världen.

Som ett ålskinn smiiiiiiter tyget om runt det ännu så svullna knäeländet.

Jahapp.

Så får det bli kalasbyxor ännu en tid.

Pling i min inkorg!

"Hej Bettan!

Ser att du fått tillökning i familjen.

Skickar två bilder på min grannes katter som gärna tillbringar sin tid hos mig när hon är borta. Jag är övertygad om att det enbart handlar om tillgången på mat.

Men för min del är det trevligt med lite sällskap när jag är arbetslös och hemma hela dagarna.

Skickar två bilder till din blogg.

När jag satt vid skrivbordet så låg de på mattan in till mitt kontor med ryggarna mot varandra och såg ut som om de satt ihop.

Upptäckte när jag tog en bild på dem att dörrposten in till toaletten gör att bilden ser hopsatt ut.

Så därför gick jag runt och tog en bild från hallen också.



Den lilla röda katten, som fortfarande är som en kattunge, undrade ju naturligtvis vad jag sprang runt om.

Den lite äldre grå katten nöjde sig med att snegla lite på mig innan han sov vidare.

Kram/tomas."



// Helt UNDERBARA bilder, Tomas!! Tack! hälsar Sigge Nilssons matte. Och pElles.

Morgon på pensionatet ...

Sex minusgrader .., nästan storm .., och ett hus nära havet.

Som isvindar känns det när jag öppnar dörren och släpper ut pElle.

Och jag eldar i pannan .., känner doften av ved och ..., nånting ursprungligt.

En stenåldersdoft kanske, som gör mig trygg.

Eller doften av min pappa när han kom hem från skogen?

Från arbetet ..., eller från harjakten?

Pappas ryggsäck på hallgolvet.

Geväret som hängdes upp i älgkronan.

Eld-och-rökdoften.

Och nu ett annat slags liv.

Stilla frukost vid ett köksbord på pensionatet.

En liten kattunge på stolen intill.

Och så DN som väntar på sin tur.

En slags stilla nåd är det.

Och i morgon ...., begravning.

Torsdag ..-)

"Livet levs framlänges ..., men förstås baklänges."

Antonia Axelsson Johnson.



//Bilden kommer från annasmamma.
"En av Sheffields sju kullar" .., stod som bildbeskrivning.
Och Anna, hon visar idag upp sin köttbulletillverkning.

Dagens fönster ...

Från Jom i Arvidsjaur kommer dagens fönster.

Mer att läsa om dem finns här.

Lycka är ....


.... att pElle och Sigge Nilsson har börjat leka med varandra.

Tänka sig, att pElle l e k e r ....!

Sigge gömde sig bakom gitarren som står lutad i hörnet och där framför satt pElle och spanade på lillkissen och viftade med tassen, men snällt.

Och pElle har lekt med en låtsasmus och slängt den i luften och fångat den igen.

Det är knappt man tror sina ögon.

Litet äventyr. Eller stort.

Utsikt från bussfönstret.
Det är nästan ännu vackrare nu, när snön har kommit.

Min pappa brukade ofta skoja med mamma, ja, på den tiden när hon arbetade på sjukstugan, han sa att hon skulle skynda sig iväg ..., och då var det oftast någon timme - minst -, tills hennes arbetstid egentligen skulle börja.

Hon ville alltid vara på jobbet i god tid.

"Det är perfekt, då hinner jag göra medicinbrickorna klara och allt sånt ...", sa hon smajlande och gav sig iväg.

Jag är precis likadan.

Om jag har arbetstid från halv åtta, är jag oftast i affären vid sjutiden.

Helt obetald är den förstås den där extra-halvtimmen, men för mig spelar det ingen roll .., nej, det är så ljuvligt att slippa stressa och jag vill ha god tid på mig och ändå tycker jag inte att jag är den långsamma typen av människa.

Så idag ..., när jag ska ta bussen från Stensjö till Halmstad, den som går 13.33, så är jag förstås framme vid busskuren alldeles på tok för tidigt!

Åååå, som jag får vänta!!!

Efter trettio minuter när jag har vankat av och an .., då dyker den upp, den så hett efterlängtade bussen.

Sextio kronor kostar det att ta sig in till stan.

Jag hoppar av vid busstationen och går sedan ner till torget ..., köper läppstift och nya läsglasögon och så ut i friska luften.

Och precis som förra gången, så tar orken slut på exakt samma ställe.

Vid Scandic hotell är det som om högerbenet inte bär längre .., det är som om en stålpinne sitter på höger sida om knäet och jag tar sikte på Räddaren i Nöden - på det vackra biblioteket - och kryckar mig dit och dråsar ner i en halvcirkelformad fåtölj.

Pustar ut.

Så småningom kommer pv och hämtar upp och vi åker till Ica Maxi och handlar två kassar fyllda med matvaror och Sigge är överlycklig när vi kommer hem och han och pElle hälsar kärvänligt på varandra och vi bara gapar.

Ännu mera gapar vi när vi öppnar posten.

"Det är inte sant .., titta här .., ett julkort från södra Frankrike ..., det är ju från Monet!!" utbrister jag häpet.

Men t a c k snälla, vilken överraskning!!

Och så .., ska ni inte glömma att titta på SVT 1 i kväll .., det är nämligen Military Tattoo-programmet som visas, ja, från Ystad, bara någon minuts promenad från min lilla 1:a.

Klockan 20.00 - pip - visas filmen

På agendan ...

Idag blir det debut för bloggmadamen när det gäller att ta bussen från landet, in till stan.

Buss 350 .., från Stensjö till Halmstad.

Till Centralorten.

Först ska jag krycka mig till hållplatsen som ligger en bit längs vägen och så blir det en åktur på kanske fyrtiofem minuter .. men sedan ska vi vara framme vid stora torget, alldeles mitt i stan.

Som ett äventyr är det.

Känns det.

På hemvägen blir det lift med pensionatsvärden.

Och pElle och Sigge Nilsson ska vara ensamma alldeles själva och jag är inte alls orolig .., nu hälsar dom på varandra och även om pElle fräser till mellan varven, så går det bra.

Sigge vet var gränsen går.

Mest ligger dom för sig själva och sover .., den äldre uppe i sängkammaren i korgstolen ..., och Sigge på soffan Ektorp .., eller på stolen i köket .., eller i pannrummet där det är så ljuvligt varmt och skönt.

Och ute ligger snön ännu kvar.

Onsdag ...

Ojdå, Agnetha påpekar i en kommentar att det minsann är den sextonde idag!
Ja, det är det säkerligen .., men går man hemma blir man lätt "dagavill".

Ni får låtsas att det står sexton på lilla bilden.


"Dubbelmoral är bra, förlorar man den ena har man den andra kvar."


Henrik Tikkanen/

Annorlunda ...

Igår.

Gröna gräsmattor.

Och regn.



Idag.

Helt annorlunda.

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Norrbotten, från Arvidsjaur och vännen ellis.

Idag är hon på väg söderut, till Storskogen i Västmanland.

Om Sigge Nilsson ...


Ååå, sicken liten ljusglimt den krabaten är!

När jag i eftermiddag har legat ihopkrupen på soffan Ektorp .., gissa, vem som har legat vid mina fötter!

Och när pElle kom in från några timmars uteliv .., stod de båda herrarna och noooosade på varandra en stund .., u t a n att Kung Pelle fräste och hade sig.

Det gjorde han däremot lite senare, när den lille ville äta jämsides med den äldre.

Nån måtta får det vara .. men .., det går framåt.

Djur har en fantastisk förmåga att på ett högst påtagligt sätt visa var gränsen går.

Och vi gullar förstås lite extra med Kung pElle .., så där så han inte ska känna sig bortglömd.

Sigge Nilsson .., han bara finns till och tycks så nöjd med tillvaron.

Verkligen en insikt ....nr 177.

Ibland kan man fundera över hur krumelurig tillvaron är.

Den som har varit med här på sidan under ett antal år, vet att jag under mitt snart 56-åriga liv har haft endast (ja, numera är det ju "endast" ...) tre längre förhållanden.

Att bloggmadamen (lillasyster/sladdbarn med två systrar ..) är enjängd så det räcker och blir över, det kan man förstå när man läser följande:

• Den förste mannen, med vilken madamen har tre barn, heter Tommy, är Jungfru och mellanbarn, ja, nummer två i syskonskaran. (en syster och två bröder).

• Den andre hette och heter förmodligen ännu ... just det ... Tommy, han är såklart Jungfru och nummer två i syskonskaran (har två bröder). Tillsammans med denne man besökte jag hans farföräldrars grav i Småland, närmare bestämt på kyrkogården i Ljungby.

• Den tredje - och hopefully siste i raden -, heter inte alls Tommy, nej, här slog madamen till med något helt nytt; han heter Thomas. (Å andra sidan heter hans storebror ..., jepp: Tommy.)Om denne den tredje är Jungfru? Självklart! Om han är nummer två i syskonskaran och har två bröder? Absolut! Och om han kommer från Ljungby i Småland? Jajamen!

Ja, men håll med om att det är ganska ..., otroligt!

På rehabcentret ...

... finns en arbetsterapi, må ni tro.

Där har bloggmadamen idag förfärdigat julgodis.

Mandelmassa .., en liten pyttebit nougat .., och detta överdraget med mörk choklad.

På toppen en valnötsbit.

Jiiiisus, så gott detta ska bli!

Ännu en insikt ....


Förra veckan hade Fråga-doktorn-doktorn, ni vet, hon i SVT, en väldigt urringad historia på sig.

En tjusig historia, rent av, ja, man kunde rentav tro att doktorn var på väg till fest.

Och sällan har herr pensionatsvärden varit mer intresserad av det programmet.

Oj, så han tittade!
(4.05 in i programmet tittade han till första gången och sedan fann han programmet ytterst sevärt ,-)

Jo, minsann.

I går var dock ordningen återställd.

Men så brydde han sig inte i att titta heller.

Nä.

Han ägnade sig åt att leta efter domkraften.

Brev från pElle till alla vännerna ..

Sigge Nilsson i soffan.

"Hej, det är pElle som skriver.

Nu ska jag berätta vad som har hänt här i det gula huset i landet Halland: hit har kommit en kattunge som heter Sigge Nilsson.

Jo, det är sant.

Matte och pv kom med honom i söndags och jag blev alldeles häpen, ja, jag har ju varit ensam hos dem i flera veckor och före det hade jag det sååå lugnt och skönt hos Gunvor (jag förstår inte var Gunvor har tagit vägen ..?? Bara borta är hon!!) och nu är det slut med friden .., ni kan inte ana hur här blivit!

Sigge Nilsson är alldeles omåttligt vild och mest av allt älskar han att hålla sig i närheten av mig, men inte f ö r nära, nä, jag har fräst och givit honom minst tre lusingar, så han smyyyyger mest någon meter bakom mig eller håller sig vid sidan av väggen och det är skönt, det tycker jag.

Ibland går jag fram och nosar på honom, utan att ge honom en lusing, då blir pv och matte så glada och säger ..."sååååja pElle .., nu var du duktig!"

Det har hänt att jag har haft lust att leka lite med Sigge Nilsson, men ..., ja, det känns lite fånigt .., jag är trots allt är distingerad gentlemannakatt och det var länge sedan jag lekte .. men det ser ganska kul ut när Sigge gömmer sig under mattan eller hoppar upp i en kartong och ligger där och sprattlar och tittar upp när man går förbi .., ja, då får jag också lust att göra sånt där, men det gör jag inte.

På nätterna ligger Sigge hos pv.

Bara hos honom.

Det får inte jag göra ..., och det tycker jag är himla orättvist, så jag hoppar upp i korgstolen som är min och sover där.

Och på morgnarna, då leker matte med Sigge .., då gömmer hon sin hand under täcket och låtsas att handen är en liten mus och Sigge, han hoppar och skuttar och försöker fånga den där musen och matte verkar tycka att det är precis lika roligt som Sigge.

Ganska barnsligt, om man får säga det själv.

Men Sigge är också ganska fin, ja, faktiskt är han det ..., och det kan ju hända att vi blir vänner ändå.

Man vet inte så noga.

Nu ska jag lägga mig i korgstolen innan Sigge hoppar upp och tar den också i från mig, ja, han äter ur min matskål, f a s t han har en egen!

Hälsningar från er vän, pElle."

Tisdag ...

"Men inne i salen, själva kyrkorummet, där var allt förvandlat.

De förtitvå bänkarna med svängda ryggstöd var borta, likaså sångarnas estrad. Och fondens jättelika oljemålning av Jesus i Getsemane, den med klipporna som hade dolt Judas och de romerska soldaterna.

Som sagt, sade Ivar, här brukar vi äta blodpalten och köttsoppan efter älgjakten.

Och han pekade på de masonittäckta långborden som ersatt kyrkbänkarna.

Längst framme, där antiennen för offergåvorna hade stått, fanns nu ett kvadratiskt bord med grön filtklädd skiva.

Vintertid brukar vi träffas här och spela poker, sade Ivar.
Om söndagarna.

Men målningen av Kristus? sade Olof Helmersson.

Förebedjaren?

Den vart ommålad. Och hamnade på älgskyttebanan."


// Utdrag ur Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren.
Kalenderbilden - för övrigt från Sigtuna -, kom från annasmamma.

Tisdagsfönstret ...

Innan jag själv tog steget och skrev mitt första blogginlägg, - det var i september 2005 -, hade jag under säkerligen ett års tid varit trogen besökare hos bland annat Stationsvakt.

För mig är han fortfarande bloggsuveränen numero uno.

Alltid påhittig.

Totalt oförutsägbar.

Begåvad.

Och har massor med härlig självdistans.

Det här fönstret har jag mer eller mindre tiggt mig till - ja, helt skamlöst - och den generöse väktarmannen, han förstod minsann vinken.

Så här skriver han.

"Det är ett fönster på Beatebergsskolan, skolan jag gick i på mellanstadiet.

Fönstret ligger på marknivå, och innanför, om man tittar in och ner, så ser man det som var matsalen förr."


Tack snälla, rara! säger bloggmadamen.

Också en insikt ...


På tv idag .., en kanal som visar ett amerikanskt program där man får följa unga mammors förlossningar.

Det är kejsarsnitt kors och tvärs och blir det vaginal förlossning ligger kvinnorna närapå upp-och-ner och jag tänker på min mamma som berättade att indiankvinnorna föder sittande på huk och hur mycket mer finurligt mamma tyckte att detta var .., det blir ju ett helt annat neråt-tryck på det viset.

Men nu var det Amerika.

Och kvinnorna är sjutton år och någon ännu yngre och barnen är nästan kolsvarta när dom föds och den lille pojken som endast väger 594 gram, han dör.

Men så finns där en kvinna i nästan 40-årsåldern.

Ett barn har hon fött tidigare, men det barnet dog vid födseln.

Nu är det dags igen och mannen sitter vid hennes sida och dom ser lyckliga ut, men aningen oroliga.

Och hon föder honom en son.

Mannen strååååååålar som vårsolen och han sitter där och håller den lille gossen i famnen.

"Hur det känns ..?" säger han.

"Joo .., jag längtar tills vi kommer hem .., jag längtar tills han blir större och då ska vi sitta där i vardagsrummet och titta på tv och jag ska lära honom hur man blandar cement".


Det är dom där sista orden som får mig att se suddigt.

Till den som står i tur att operera sitt knä ..., andra kan hoppa över detta.


Att få ett helt nytt knä, det kan tyckas som en enkel historia, ja, så där att när det väl är på plats, är det väl lika så gott att man börjar tänka på arbetsschemat?

Vad man inte vet och vad man aldrig i livet hade kunnat föreställa sig - inte ens i sin vildaste fantasi - det var att man skulle bli så t r ö t t.

Men så är det.

Efter en hel dag utan minsta vilopaus på soffan Ektorp och med en hel del vaktande så inte pElle ska vara alltför hårdtassad mot lille Sigge Nilsson ..., och efter att ha tillverkat trillingnötter som julgodis ..., och sist av allt; en biltur till Slöinge tillsammans med den då hemkomne pensionatsvärden, ja, efter detta är bloggmadamen totalt slut på.

Totalt.

Då orkar hon bara äta upp sin mat och glöm att hon inväntar mannen som sitter mitt emot .., nä, hon reser sig upp .., säger tack-för-maten-men-nu-orkar-jag-inte-mera och så vacklar hon till soffan och faller ihop likt ett korthus.

Om damen i fråga är åttio år eller mera?

Nä.

Hon är femtiofem, snart femtiosex.

Men känner sig som det dubbla.

Det kanske bara är undertecknad som tappar energin så hemskt, men ändå .., så här är det för mig.

Såja ..., nu har jag i alla fall förvarnat.

Mellan varven ...

Sigge Nilsson.

... då, när det har lekts oavbrutet i någon timmes tid .., när den där lille filuren har hoppat upp och ner i återvinningspåsen eller gömt sig i tomkartongen och hoppat upp precis när pElle råkar komma förbi ...., så blir det sovstund på soffan Ektorp.

Matte, hon ägnar sig åt viktigheter.

Hon diskar, dammsuger .., fejar i badrummet .., och läser alla Sydsvenskan som hon fick i Svedala.

Åååå, sicken lycka för henne!


pElle ...?

Han har tagit sin tillflykt till sängkammaren.

Till sin korgstol.

Det var där Sigge Nilsson hoppade upp i morse och åkte på en lusing.

Måndagsfönstret ..

... hittar man i Köpenhamn.

Måndag ...

... och det lär ska komma snö till landet Halland idag.

Bilden är tagen i Sheffield och skickades hit av annasmamma.

En slags insikt ...., nr 1.


Nu på morgonen kommer Sigge skuttande in i sängkammaren och upptäcker till sin glädje herr pElle liggandes i korgstolen.

Åååå, sicken lycka!

Så Sigge Nilsson tar ett skutt upp till den där kompisen - hopp bara! -.

Det skulle han inte ha gjort.

Ty det blir spott och fräs och lusing och Sigge Nilsson försvinner i ett huj under dubbelsängen.

Efter en stund ...., vågar han sig fram igen ... men bara för att hoppa upp i sängen och därifrån, från sänggaveln, står han och s p a n a r mot korgstolen till .., ja, på den där sure typen som har sånt förfärligt morgonhumör.

Och sen blir det lekstuga!

Ååååå, så lajbans att jaga mattes evigt vickande tår!

Och så adventsdags ...

Oj, det har varit så turbulent så jag har inte ens kommit ihåg kalendern!

Men det gör jag nu .., just innan läggdags.

Som vanligt är det annasmamma som har varit fotograf.

Ännu mera för övrigt ....


... tycker jag att det är för bedrövligt att man ska måsta använda sprängdeg eller kofot för att få upp fodralet till en vanlig liten dvd-film .., en plastförpackad cd-skiva eller värst av allt: den stora förpackningen till ett mikroskopiskt minneskort.

För övrigt .....

.. anser jag att Babben Larsson kan ta över som programledare i Ring-så-spelar-vi.

Jag tycker att hon är suveränt duktig!

Och för övrigt del 2 .., så anser jag att årets SVT-luciaevenemang från Växjö, där elever från Katedralskolan och Kulturskolan deltog, var det bästa hittills.

" Staffansvisan 2009" på nästan jazzigt vis .., åååå, så läckert!

Ja, allt var så jättebra!!!!

Och annorlunda!

Och så ....

... börjar man känna sig lite hemmastadd.

Tillökning i familjen ...

Till en början ser pElle ut att tycka att det är rätt trevligt.

Till en början, ja.

Dagens fönster ...

Att komma tillbaka till Ystad .., att låsa upp dörren till sin egen lägenhet .., blir känslosamt.

Nästan tom är den .., där finns en säng .., ett bord .., några stolar .., alla böckerna och lite annat sånt smått och gott.

Och så fönsterna .., dom där outsägligt vackra fönsterna!

Och jag hittar ljusslingan och sätter den i fönstret mot secondhand-affären och ett lakan får vara gardin och så ligger jag där i sängen och bara gottar mig åt hur fint det blir.

På morgonen ser jag människor som promenerar förbi ute på trottoaren.

En man och kvinna med en liten hund vinkar glatt när dom passerar.

Vink-vink!

Andra kommer från Möllers.

Innan vi återvänder till landet Halland .., säger jag till pv hur svårt det är.

Att jag har så många känslor för den där lilla skruttiga ettan.

"Men det är ju inte konstigt .., tänk, du har ju bott där sedan du skilde dig .., det är sju år det .., och det här har hela tiden varit din trygghet ...", säger han.

Just så.

Innan vi åker iväg, tittar vi in på mammas gruppboende.

Den underbart rara Sylvie öppnar dörren och det blir varma kramar och allt kommer över mig .., bilden av mamma i den röda fåtöljen .., mamma i sängen .. mammas hand .., mamma som död .., och rösten går sönder alldeles och det är som om hela jag faller i små, små bitar.

Senare, när vi har givit oss iväg norrut .., när vi kör bland bokskog och gärdessgårdar..., förbi Hörby, Höör .., Röstånga .., Ljungbyhed ., Skäralid .., då känns det bra igen.

Bilder från helgen ...

Har ni sett en sötare liten raggsocka ..?
Inte jag.
Och rosa kalasbyxor.

I vanliga fall ser min dag ut ungefär så här: frukost, träning, dusch, hämta posten, lunch, bokläsning, skidskytte alternativt kunskapskanalen .., kaffe .., kokoskaka .., middag .., prat, prat .., sova.

I går var allt annorlunda.

Då blev det Ikea i Helsingborg .. besök i Svedala hos den här madamen och mormor Bettankax och lilla, rara, goa Ebba ..., fika och prat och urgoda lussekatter och ännu godare mjuk pepparkaka .., prat-och-prat ..., och sen iväg till Söderslätt .., till Trelleborg och Hedgren .., tre trappor upp och underbar lägenhet och gamla möbler och mycket böcker.

Pratochpratochprat och skratt och rar tös och skånskt uttal av Boel (och hela tiden säger jag fel) och hund som lossar hår och osynlig katt och utsikt över tegeltak och Trelleborg är bara så mycket S k å n e!

Så blir den dagen.


Lilla Ebba-gull.
"Oj, vad hon saglar ...", säger mamman.
I Västerbotten dreglar man.

Och sist av allt kustvägen till Ystad.
Långsamt går det.
Vägbulor nästan hela tiden.


Om hon som är mormor är stolt?
Å, det är bara förnamnet!

Så blir det besök i affären och kramar och kramar och puss på kinden.

Karina och Cowboy-Maria och Malin i kassan och Hanna.

Och rara kunder som frågar och ler.


En av pensionatvärdens bästa sidor, det är att han är så bra med djur.
Och med småttingar.
Ebba hon ligger där på magen och vänder sig ideligen om och tittar på den där filuren intill.
"Hej på dig du ...!" säger han och hon kämpar för att hålla huvudet upp och kolla in.

På kvällen när vi har låst upp dörren till min lägenhet, ramlar bloggmadamen ihop en enda hög.

Hon får våldsam frossa .., skakar som ett asplöv .. hackar tänder och har sprängont i benet!

Det blir dusch i skållhett vatten och nästan att hon somnar innan klockan är åtta på kvällen.

Hela natten blir ett enda snurrande i sängen Sultan.


Utsikt från Hedgrens balkong.

Och så blir det söndagmorgon och frukost från Möllers.

Besök igen i affären.

Emelie i kassan.

Och ännu fler rara kunder.



Sist av allt åker vi till Benestad, någon mil norr om Ystad och hämtar Sigge Nilsson.

Alldeles sjövild är han den första halvtimmen i bilen och till slut gör jag som ryska gummor gör med dom nyfödda; jag virar in honom hårt i en frottéhandduk, lägger honom i mitt knä och masserar hans öron och fötter.

Efter en stund har han somnat.

Resten av vägen .., i mer än två timmars tid .., ligger han och sover ihopkurad - utan att jag behöver hålla fast honom - i mitt knä.

Han slickar min hand ..., nosar mig i ansiktet .., snuuuuusar .., lägger sig till ro .. strääääcker på sig .., och vi sitter där, pensionatsvärden och jag själv .., och bara smajlar.



Inköpslista för kvällen.

Pelle tar emot ytterst vänligt, men sen ..., blir det fräs och fräs.

Och en lusing delar han ut också.

Sigge Nilsson .., åååå, han vill så innerligt gärna få leka med den där stora kissen .., ååå, han smyyyyger sig nästan ända fram, men när pElle fräser .., då viker Sigge Nilsson av åt sidan och låtsas att han egentligen hade tänkt gå en annan väg .., ja, t.ex till vardagsrummet, näää, näää, inte hade jag tänkt störa dig inte, tänker han nog.

Och i ett huj har Sigge lärt sig att ta trapporna till övervåningen och medan jag sitter här och skriver, ligger han på Hildas säng och sover.

pElle .., han har hoppat upp i sin fåtölj.

Och pensionatsvärden, han är i stan och sjunger på en adventskonsert.

Ungefär så har vi det.

Litet brev från pElle ...


Bortskänkes: ytterst irriterande kattunge.

Han heter Sigge Nilsson.

Svar till: snart galen äldre kattherre.

Dagens fönster ...

... finns här på pensionatet i landet Halland.

När bloggmadamen gjorde entré i det gula huset, då fanns inte en endaste blomma på arbetsbänken.

Det gör det nu.

Om man säger så.

Och där skymtar mobil-laddar-sladden .., ty idag bär det iväg till landet Skåne och då måste man ju såklart vara nåbar.

Den vackra amaryllisstjälken kommer från Gunvors svägerska Elsa.

På en liten lapp står det att hon tänker på familjen och beklagar sorgen.

Lördag ...

"Det finns ingen dragspelsmusik nuförtiden, sade Marita. Berätta för mig om dragspelet!

Men herregud! sade han, han tänkte numera aldrig på dragspelet, han ville inte tänka på det!

Det hade varit till förförelse, han hade huggit bort det ur sitt medvetande, han kunde knappast minnas hur tårdrypande det lät!

Det hade varit av märket Hagströms, han hade köpt det på avbetalning hos en musikhandlare i Skellefteå.

Det hade legat i en blå väska av pegamoid med dubbla förkromade lås.

Bälgen var av kalvskinn och svart, dragspelaren Olle Johnny som varit verksam i dansens och syndens tjänst hade haft ett instrument av samma slag, det hade varit rikt ornamenterat med lister av silver och inläggningar av pärlemor."


//Utdrag från Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren.
Bilden, som kommer från Sheffield i England, susade genom rymden tack vara annasmamma, hon .., Monica.

Fredag .....

Med posten kommer två köpefilmer, varav en är till mig själv.

Den ska vi se i helgen .., ja, jag har sett den säkert tio gånger, men inte pv.



För honom är det debut.

Ytterligare två filmer beställdes idag.

Som en kulturbärar-mormor vill jag att Emil och Emma ska få filmer som .., ja, såna som jag själv har tyckt så myckt om.

Mitt liv som hund .., Barntjuven (var för svår ...) och Barnen från Frostmofjället.

Den sist nämnda visade sig vara ruskigt spännande även för hårdhudade stockholmsbarn.

Och nu två till .., dom ska vi se när mormor och plastmorfar kommer upp och hälsar på efter nyår, är det tänkt.

Ikväll blir det På Spåret och sedan Skavlan.

Vilken härlig kväll!

Nån slags insikt .... eller möjligen ett konstaterande.


Sjutton grader varmt i pensionatets kök.

Iskalla fötter.

Från garderoben plockas yllekappa och halsduken fram.

Och så var det rehabdags ...

Efter knäböjet och nästan hemma, svänger man vänster.
På skylten står det: "Naturreservat".
Fortsätter man rakt fram, kommer man till Falkenberg.
Om jag inte missminner mig, är detta gamla E6:an?

Egentligen vet jag ingen människa som är mer enjängd än pensionatsvärden.

Som nummer två, eller möjligen på delad förstaplats, kommer i alla fall bombsäkert bloggmadamen.

Ty i vanliga fall tar jag alltid vägen ner till havet - alltid samma väg -, men idag slår jag på stort, ja, jag tänker att det gäller att vara f l e x i b e l ..., så jag svänger vänster från pensionatet .., och så vänster igen när jag har passerat postlådorna.

Då kommer man uppför en brant backe.

På vänster sida upptäcker jag en knallrosa skåpbil och jag frågar mannen som har blåkläder och tydligen ägnar sig åt renovering, om vägen fortsätter eller om det är stopp där uppe på krönet?

Det vet han inte, men han har sett andra som promenerar förbi, så kanske ändå ..?

Att gå uppför med kryckor är inga som helst problem.

Det är värre i nerförslut.

Åååå, så det draaaaaaar och sliiiiiter i senan bakom knäet och jag stannar till och gör knäböj och alldeles övertygad är jag att om någon ser mig, så tror dom att jag är våldsamt kissnödig och gör allt för att försöka undvika en olycka.

Efter ett par hundra meter kanske, svänger man vänster igen.



Det här huset är det första man ser, det ligger på höger sida.

Inte för mitt liv begriper jag hur man i en sådan lantlig miljö slår till och bygger Dallashus.

Jag tycker att det är a n s k r ä m l i g t.

Och inte en enda buske .., inte ett fruktträd i sikte!

Utanför huset finns en till-salu-skylt och här rör det sig om miljoner.

På mäklarsidan har vi tittat in och sett hur det ser ut.

Vill jag ha det?

Icke, sa Nicke.



Nästa hus är också relativt nybyggt.



Men så kommer småhusen .., dom som ligger mitt emot pensionatet.

Här blir det mer naturell stil och jag tycker att det passar in så oändligt mycket bättre.

Till vänster om pensionatet finns ett vitkalkat hus, mer som en länga, alldeles oerhört vackert är det.

Vid pilen skymtar segelbåten utan namn.



Alldeles mitt emot pensionatet ligger det lilla röda huset.

Just när jag kommer dit - då är jag förbi av trötthet -, ringer telefonen.

Det är vännen "Anna-Karin i Halmstad" som hör av sig och en liten stund pratar vi om sånt som tablettabstinens, kattungar och badrumsrenovering.

Så oerhört glad blir jag för samtalet!

Och titta .., knoppar på buskarna!

Ännu ett fredagsfönster ...

"Hej Elisabet!

Kul att höra att du är ute och går redan!

Jag åkte till Ystad på jobb idag och tog då en liten fönsterbild medan jag åt min lunchmacka och drack mitt kaffe (mobilkamera, så kvaliteten är inte den bästa).

Tror inte du behöver någon närmare beskrivning ...

Ha det så bra!

Carita."


// När jag nu på morgonen kollar min comhem-post, så upptäcker jag ett mail som blivit liggande i ett par veckors tid. Det är från Carita .., f.d. klasskamrat till en av mina döttrar och tänka sig att den rara madamen har haft vägarna förbi Ystad och nu är så rar att hon skickar en fönsterbild!

När vi i somras besökte Malå och stod utanför Sparbanken, då kom Caritas mamma och pappa och hälsade så glatt och av pappa Tage fick jag en sån vaaaarm kram och han berättade, till min OERHÖRDA förvåning, att han brukar läsa här på sidan!

I flera dagar efter (läs: månader!) blev jag så glad av dom orden.

Och tack snälla Carita för bilden!

"Oj, så rädd man blir ...!!"


Vill ni bli glada så här på morgonkvisten ...?

Detta hittade jag i Sydsvenskan och länkar vidare.

Fredag ...

Och pytteliten är bilden från annasmamma, men det går bra ändå.

Fredagsfönstret ...

... finns i Ystad, på Regementsgatan.

Åååå, dit ska vi åka i morgon!

En sväng på Ikea i Malmö .., kanske några kaffebesök längs vägen .., titta in i affären och hälsa på jobbargänget .., och på söndag ska vi hämta Sigge Nilsson.

Bäva månde Kung Pelle.

(Varför rullgardinen är så där hackig i kanten? Jo, det var herr och fru Undulat, som sedemera visade sig vara Fru och Fru Undulat eller om det nu var tvärtom .., Herr och Herr ., som pickade sönder rullgardinskanten om dagarna.)

Fra Hamar i Norge ...

... kommer den här bilden!

Det ni.

En liten undran ...

Till begravningsbladet nästa fredag är det tänkt att det ska finnas en liten bild av Gunvor på själva bladet.

Jag har tagit massor av bilder, men ingen där hennes ansikte inte skyms av en massa annat.

Ni som var med på bloggträffen ....?

Det är inte så att ni har en bild att avvara av just henne ..., om där finns någon?

Bara så ni vet ...

... så nu blir det en lugn eftermiddag och kväll här på bloggen.

Jag är på fest.

Just nu i Oslo, hos Obama och en hel del andra höjdare.

Och Mette-Marit .., hjälp, så vacker hon är .., så ur-stilig!

Ja, mannen hennes också.

Sen blir det ilfärd till Stockholm och nästa evenemang.

Vid middagen kommer jag att sitta vid bord 13 och min underbara moster, Lisbet, hon som bor i Vilhelmina, ska sitta intill mig, där .., bland alla kungligheter och nobelpristagare.

Det bestämde vi igårkväll när det telefonpratades.

Åååå, så vi ska prata och surra, men inte så vi stör någon.

Nu får ni ha en trevlig eftermiddag och kväll .., hälsar bloggmadamen.


Uppdatering: ååå, herrekors vilken talare han är, president Obama!!'


Uppdatering 2: den i särklass bäste talaren .., mannen som höll talet till Herta Müller. Helt fantastiskt!

Och hos vännen Eva på Frösön bloggas det om surdegar.
Nog måste väl Vår Kung vara surdegen nummer 1.
Knappt ett leende till pristagarna!
Låt Victoria ta över!

Bilder från det som har varit ..

Bloggträff i Steninge.
Gunvor är i högform och tycker att alla är sååå trevliga.
Frågan är om inte Gunnar är allra, allra trevligast ..-)



"Vill ni höra en rolig historia? Ja, rent av en liten fräckis?
Jo, det var den här ....", säger Gunvor.



"Näää, inte vill du flytta till landet Skåne inte ...?"



Bästa vännerna ute på Gunvors altan.

Och kaktusen som blommar så fint.



Lite småprat ute på altanen.

Gunvor berättar om Wiking och om all längtan.



"Ja, vi tyckte om att dansa tango, Wiking och jag ...".

Insikt nr 176 (kan också rubriceras "faran med starka tabletter ....").


Efter knäoperationen för tre veckor sedan fick jag, mot den då djävulska värken, Citodontabletter.

Vid några tidigare tillfällen har jag fått morfininjektioner och har då, per omgående, kräkts nåt alldeles hejdlöst, men det här skulle vara bra.

"Det klarar du nog ..?" sa sköterskan vänligt.

Det gjorde jag också.

Och Citodontabletterna lindrade verkligen.

Två tabletter, tre gånger om dagen, var ordinationen.

Det är vad jag har tagit.

Fortfarande får jag mellan varven ruskigt ont i framför allt vaden och foten, ja, runt knäet också, men mest nedanför.

Och en kväll är min Citodonranson slut.

Den har räckt aningen längre än vad som var planerat, men likväl, den är slut.

Och jag går och lägger mig .., utan tabletter.

Efter en halvtimme drabbas jag då av våldsam å n g e s t .., det kryper som hade jag myror över hela kroppen och mest i högerbenet och det känns som om hela jag ska gå i bitar!

Det är det absolut mest obehagliga jag har varit med om .., och när jag äntligen lyckas somna, ja, då vaknar jag på morgonen och är alldeles kallsvettig .., särken är våt .., jag är iskall på huden och håret är lockigt av all fukt.

S o m jag funderar på vad detta kom sig av!

Tills igårkväll .., då slog det mig plötsligt .., det är förstås avsaknaden av tabletterna!

Jag minns att du Matilda i Australien nämnde nånting om vilken drog detta var och hur kunde man få det utskrivet, den styrkan och den mängden.

Helt förvissad är jag om att du har rätt!

Nu vete sjutton om jag vågar ta en enda till tablett eller om jag helt enkelt ska försöka fasa ut det hela .., pö om pö .., för värk har jag ju fortfarande.


Mer att läsa om detta finns t.ex här.

"Ingen natt är så lång, att det inte följer en dag ...".

Finskt ordspråk.

Och den upplyftande prästkragebilden kommer förstås från annasmamma.

Dagens fönster ...

Sommar och semester.

Nu har vi kommit till Jämtland, till lilla Kvarnsjöns camping och jag har lyckats övertala pensionatsvärden att vi kan hyra den där stugan som ligger alldeles i slutet av backen - eller i början - hur man nu ser det .., och han ler och säger att okej då.

Och vi packar upp och utbrister ..."men åååå, så vackert här är!"

Senare på kvällen ska jag sitta ute på den pyttiga verandan och blicka ut över ett landskap som är så vilsamt, så där så att själen bara kurar ihop sig likt en trött hundvalp.

Alldeles helt underbart är det.

Och livet går vidare ...

Ja, tänka sig, att världen snurrar på såsom den alltid gör.

Som om ingenting alls har hänt.

Så jag kryckpromenerar till stranden och havet .., vittjar postlådan ., pratar med ett äldre par som bor nästan vid vattnet .., nere vid ängen - den som sommartid är fylld med blommande Trift - .., och pElle lullar på femtio meter bakom mig.

När vi kommer till det stora elskåpet, blir det tvärstopp.

Då gömmer han sig där bakom.

Bland enrisesnåret.

I säkert hundra meter hör jag honom jaaaaama så förfäärligt eländigt!

"Mjaaaau ...., mjauuuu!" vilket på kattspråk betyder "matte, kom tillbaka .., jag vågar inte gå längre .., kom nu .., skynda dig .,. bäst det är kommer grannens hundar farande eller alla tjugosju islandshästarna som du har pratat om .. , maaaatteeee .., snälla .., kom nu!"

Men matte kommer inte.

Nej, envist halt-går hon den där sista biten .., förbi lilla bäcken som porlar så friskt .. och inte förrän hon är alldeles vid slänten, nästan vid vattnet, stannar hon.

Då lutar hon sig bakåt mot den där ilandflutna stocken ..., låter kryckorna vila i höstgräset och drar några djupa andetag.

Mer behövs inte.

Insikt nr 175 (som borde ha rubriken: så liten är världen ...)

Igår, på väg in till det lilla sjukhuskapellet i Ljungby, säger pv plötsligt: "tänk .., när mojan var väldigt ung och väldigt sjuk så hamnade hon på sjukhuset här i Ljungby och minns jag inte fel pratade hon ofta om en doktor Lindgren som hade varit så oerhört snäll och vänlig mot henne ..., jag undrar om det inte är Monets morbror .., ja, hon skrev om honom i en kommentar".

Det är vad han säger.

Och nu, när jag har skrollat lite bland alla kommentarerna, hittar jag verkligen den där kommentaren som han tänkte på.

Monet sa...

"Och vet du Elisabet, jag som tänker på alla konstiga händelser som förbinder oss alla....

som när ....du skriver om att pElles matte nu är på Ljungby Sjukhus.
Under väldigt många år var min morbror, Elis Lindgren chef för detta sjukhus.

Vid ett dramatiskt tillfälle brann hela läkarbostaden ner och de förlorade allt. Själv vet jag precis hur det såg ut på lasarettsområdet och många somrar tillbringade jag på deras sommarställe mitt i djupa Småland när Ljungby.

Som det krävs specialkompetens för att uttala rätt."