onsdag 9 december 2009

Och livet går vidare ...




Ja, tänka sig, att världen snurrar på såsom den alltid gör.

Som om ingenting alls har hänt.

Så jag kryckpromenerar till stranden och havet .., vittjar postlådan ., pratar med ett äldre par som bor nästan vid vattnet .., nere vid ängen - den som sommartid är fylld med blommande Trift - .., och pElle lullar på femtio meter bakom mig.

När vi kommer till det stora elskåpet, blir det tvärstopp.

Då gömmer han sig där bakom.

Bland enrisesnåret.

I säkert hundra meter hör jag honom jaaaaama så förfäärligt eländigt!

"Mjaaaau ...., mjauuuu!" vilket på kattspråk betyder "matte, kom tillbaka .., jag vågar inte gå längre .., kom nu .., skynda dig .,. bäst det är kommer grannens hundar farande eller alla tjugosju islandshästarna som du har pratat om .. , maaaatteeee .., snälla .., kom nu!"

Men matte kommer inte.

Nej, envist halt-går hon den där sista biten .., förbi lilla bäcken som porlar så friskt .. och inte förrän hon är alldeles vid slänten, nästan vid vattnet, stannar hon.

Då lutar hon sig bakåt mot den där ilandflutna stocken ..., låter kryckorna vila i höstgräset och drar några djupa andetag.


Mer behövs inte.

6 kommentarer:

sa...

hej du, patrik och jag diskuterade igår varför du alltid stavar pElle med stort E. hur kommer det sig egentligen?

Elisabet. sa...

Jaa .., men det är ju inte jag som stavar det så, det är Pelle och han har väl inte lärt sig att stava på riktigt ..-)

Men han är bra ändå.

Leina sa...

Du verkar ha det oändligt mysigt kryckorna till trotts.... Kram på dig... Hälsa PV... Tänker på er...

Leina sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Cecilia N sa...

Jaså? Jag trodde det var som en konsekvens av operationen mellan bakbenen han genomgick för några år sen. pElle alltså. Lite franskt sådär ...

Bloggblad sa...

Ja, jag har tänkt på det hela veckan också - att livet går vidare. Grannfarbrorn som nu ska leva ensam... han har haft det tungt med fruns sjukdom, rullstol, rullator, respirator, afasi... men det blir nog ändå tyst och tomt utan den han levt med i över 40 år.

Jag ska gå över nån dag med en blomma när det lugnat sig, än så länge är det många släktingar som kommer, men det lär lägga sig...