Tänk ...

... att hjärtevärmen finns kvar lika oändligt stor idag.

Och när jag tittar på bilden, den ..., där Emil visar världens snällaste moster Anna fingeravtrycken, dom som han fick lämna när vi besökte polismuséeet med morbror Anders ..., då sitter jag mest och smajlar.


Och jag tänker att det är en sån ofattbar gåva detta att få vara tillsammans.
Med Anders, han den ende sonen.
Ättapjötten.


Och hon, den äldsta .., som gav oss Emil och Emma.
Skulle mitt liv av någon anledning plötsligt ta slut, så har jag i alla fall varit så oändligt lycklig.

Och detta lyssnar jag till just nu.

Spela den h ö g t och sjung med!

Måndagsfönstret ...

Busstur i Stockholm.

Det är vad bilden visar.

"GPS ..., äsch, det är ju fusk ...!"

"Få se nu .., här är det ju .., men det är ju omöjligt att hitta ..:!" säger PV.

Så här är det: till Stockholm har jag flugit med eminenta Malmö Aviation, men tillbaka liftar jag med pensionatvärdens storebror, som även han har varit på vindkraftsårsmöte.

Färden startar från Scandic Hotell vid Centralstationen och då ska vi hämta upp Kajsa, gladltynt och vasaloppsåkande brorsdotter till pv ..., och Kajsa har tillbringat helgen på Kungsholmen och det är där hon ska hämtas upp.

Om jag säger som så .., så tar det rätt lång tid att hitta fel .., ja, vi hittar aldrig rätt och pensionatsvärden som är kartläsare .., han beklagar sig över att kartan tar slut där upphämtar-adressen finns.

Så vi snurrar runt lite och passerar Sankt Görans Sjukhus och inte är vi långt ifrån där Anders bor heller och jag kommer att tänka på att jag innan uppresan frågade den där storebrorsan, han som sitter vid ratten, om han har en GPS (det är innan resan till Sthlm) och han svarade ..."nää, lite sport får det allt vara .., det är ju fusk!"

Nu låter det liksom lite annorlunda.


"Tja .., det kanske inte är så dumt ändå med en sån där ....?"

Till slut ger vi upp (herrarna ger upp) och Kajsa får ta tunnelbana till Fridhemsplan och där möter vi henne.

Ganska lättade är vi alla.

Och han som är storebror och tycker att GPS är bara fusk .., han får avlösning som chaufför efter en timmes körning och då ser det ut så här .., ja, framför mig.


Och så här ser det ut när jag tittar ut genom fönstret på min sida av bilen.

Blå smålandshimmel.

Inutivärme ...

Hjärtehänder.
Fr.v. vasaloppsåkande pv, löptränande micke, rynkig-bloggmadamehand. konstapelstuderande anders, lintotten som bara "får ärvda telefoner" och nelly-saknnde anna-panna.

Lördag blir bara en massa g l ä d j e.

Det blir polismuséet tillsammans med sonen och kapten Lintott ..., och därefter bloggmadame-väntan i Scandics foajé på pensionatsvärden som är på vindkraftföreningens årsmöte och sedan kommer dottern och hämtar upp oss, medan lintotten och hans morbror tittar på handboll i Eriksdalshallen; det är Ystad IF mot Hammarby.

Och medan vi väntar på de båda pojkarna, följer vi Anna hem till henne och Micke och vi får bekanta oss med deras nya boende på Lilla Essingen och jag bara gapar och säger att ..."men åååå, så här skulle jag också vilja bo .. med utsikt över vatten och båtbrygga och massor med ljusinsläpp!"

Hundbädden är tom .., lilla Nelly ligger på djursjukhus och är opererad och alldeles tomt är det utan en svansviftande Jack Russel-madame som vill ha lite godis.

Sist av allt, när alla är samlade, går vi till "Lilla Asien" och äter buffémat som är riktigt god och vid ett avlångt bord sitter vi .., det är bloggmadamen med son och dotter och lintotten och det är mågen och det är pensionatsvärden.

Ååååå, det blir en helt underbar kväll!

Det blir prat om vindkrat .., bensinpris .., lyxkonsumtion .., giftermål .., frieri .., vandrarhem .., mopedinköp .., yrkesval .., och mycket annat och jag är alldeles inutivarm av glädje över att få sitta tillsammans med människor som man tycker så mycket om.

Det känns som om man är en Riktig Familj.

Alla skilsmässor har svindelhöga fakturor som förr eller senare uppenbarar sig.

För mig har det svåraste varit att tappa den där Familjekänslan.

Efter middagen blir det tunnelbana och pendeltåg till Väsby och lintotten är trött och längtar hem till pappa och mamma och alla kompisarna som är där på kalas.

Och så är det ju fotboll; Portugal mot Sverige!

När klockan är kring tio är vi åter i Väsby och jag stuuupar på golvet och ligger ur-härligt på en rissäck, en sån här som formar sig efter kroppen ..., och medan jag lyssnar till fotbollspratet, sätter sig äldsta dottern bakom mig och draaaaar med sina händer genom sin mammas hår .., ååååå, det är så skönt så jag vill gråta!

Då förstår ni, att den där lördagenkvällen den 28:e mars 2009, det blir en alltigenom underbar kväll.

En guldstjärnedag.

En sån som man lever länge på.

Födelsedag ...

Det passar ju som allra bäst att Emma Elisabet fyller 12 år just när mormor och pensionatsvärden är på besök!

Så det blir mormorstårta med nötkakebotten och färska bär och fem svenska flaggor.

Av sin mamma och pappa får födelesedagsbarnet en ny mobiltelefon.


Det blir ett fasligt pysslande och knåpande med att ordna alla tekniska finesser på den nya telefonen och lillebrorsan, kapten Lintott, han sitter och deppar medan hans mamma ägnar sig åt
simkort hit och dit.

Ser ni honom?
Han sitter mellan de två små flaggorna.

"Ja ..,. jag får ju bara ärva saker ..., jag får aldrig nån ny telefon!" säger han puttrigt.

Se där.

Detta är småsyskonens lott här i livet.

Kvällens fönster ....

Avresa från Stockholm vid tolvtiden och så raka spåret till Småland och därifrån till Halmstad, väntan i en timme på stationen och så, 19.08 .., Öresundståg till Ystad.

Om jag säger som så .., att jag den sista timmen .., den från Malmö och till Ystad .., är döless på allt vad resande i allmänhet och tåg i synnerhet heter .., så överdriver jag inte.

Men det går ändå bra.

Och nu är jag hemma hos mig igen.

Eller borta.

Fyra vänsterhänder från Upplands Väsby ...

Klockan är kring halv ett när Kapten Lintott och hans mormor som ju är jag, står och väntar på buss nummer 533 som ska ta oss till Rotebro station.

I väntan på bussen pysslar jag med min nyinköpta mobiltelefon, ja, jag försöker hitta en bra ringsignal, men det vill sig inte alls.

Så .., jag tar frågar helt enkelt de fyra tonårspojkarna som sitter i kuren om någon av dom är duktiga på det här med mobiler?

Jo, det är dom alla tydligen, för alla svarar "ja, jag ...!"

Efteråt, när jag har fått tillbaka telefonen, frågar jag om vänsterhänderna och då vill den lille lintotten nästan sjunka genom jorden av skam ..., ja, jag ser precis vad han tänker om sin mormor .., men tänk, alla pojkarna ställer villigt upp med sina händer!

Från vänster är det Kevin från Zambia (Våg), så kommer Randall från Kongo (Tvilling), Mahmoud från Palestina (han är jungfru) och sist Victor från Upplands Väsby som är Vattuman.

Minns jag rätt är ingen av dem äldstasyskon.

Och det blir surr om skolgång och syskon och lite annat och vid det laget har lintotten återvänt till sin mormor och kanske har han upptäckt att det faktiskt inte är det minsta farligt eller pinsamt att börja prata med helt okända människor och att dom allra flesta är hur vänliga som helst.

Så tror jag att han tänker.

Och nej, jag är inte sponsrad ...

På Malmö Airport, eller på Sturup, som vi i Skåne bara säger, där huserar flygbolaget Malmö Aviation.'

Nu ska jag säga en sak: jag ä l s k a r det bolaget!

När andra flygdrakar drar in på allt, gör Malmö Aviation tvärtom.

Femtio minuter tar resan från Sturup till Bromma .., och tänka sig, då bjuds vi passagerare på kaffe/te, vatten eller juice .,. en chokladbit .., samt en härlig tunnbrödrulle med salladsfyllning.

Påtår förstås, om man så önskar.

Sist av allt, innan vi landar, får vi fräscha upp oss med en ångande het liten frottéhandduk.

Service, det tror jag på.

Bra service .., ja, det där lilla extra .., det betyder så oändligt mycket.

Och flygvärdinnorna är inte enbart tjugofemåringar, utan här finns personal i alla åldrar och det känns personligt och hemtrevligt.

Det berättas, att när Ystad IF:s handbollsspelare flög med det här bolaget, så tog flygvärdinnan mikrofonen och sa nåt i stil med ..."nu pågar gäller det att ni spelar bra och vinner mot Hammarby ..." och det blev applåder och jubel från de skånska passagerarna.

För mig kostade det 494:- enkel väg att välja flyget.

Då har jag valt Low Flex-biljetter, som inte är ombokningsbara.

Jag tycker att det är helt perfekt.

På väg ...

På Sturups flygplats är allt litet och pyttigt.

Så där lagom.

Och nästan genast upptäcker jag en kund från affären och jag hejar och frågar om han ska med samma plan och det ska han, så vi slår liksom följe.

I nästan en och en halv timme blir det prat om precis allting.

Så länge vi befinner oss på själva flygplatsen blir det mest jobbprat; mannen arbetar inom plastindustrin och är ofta på resande fot .., i Litauen, Rumänien, Polen och Ungern .., han är en "area manager" och berättar om hur intressant det är att möta människor från olika kulturer och om Budapest pratar han alldeles särskilt mycket.

Det blir prat om chefer ., om skillnaden mellan danskt och svenskt arbetsliv (det visar sig att mannen har arbetat i Köpenhamn och han vittnar om hur mycket mera chefen är CHEF där i broderlandet i väster och han berättar också om vikten av just Fina Titlar i t.ex. Tyskland) .., vi pratar om hotellboende ("å, du skulle sett i Westport på Irland ..:!" säger jag ...) och vi pratar om vad vi tycker om våra arbeten.

När vi väl har fått gå ombord och har slagit oss ned, blir pratet annorlunda.

Då handlar det om förhållanden .., skilsmässor .., om att ha kompisar av motsatt kön .., och vi pratar om handboll ., Regementsgatan i Ystad och detta att få barn i relativt hög ålder.

Och så pratar vi (läs: bloggmadamen ...) om den lilla fågeln som flög fram och åter inne i vänthallen på flygplatsen.

Hela tiden tog den lilla fågeln samma runda .., flyg-flyg i kanske tjugo meter och så landade den och tog paus i några sekunder .., kvittrade till .., kvitt-kvitt ., och så samma flygtur om igen.

I säkert en halvtimmes tid satt jag och tittade på den lilla fågeln som gjorde hjärtat så innerligt glatt och ömsint.

Jag funderade på hur den skulle klara sig ..?

Hur skulle den ta sig ut?

Nästan ingen av de övriga resenärerna tycktes ha upptäckt den ...., men alla småbarnen som efter en stund kom med sina brunbrända föräldrar vilka semestrat på någon kanarieö .., dom såg fågeln.

"Far! En liten fågel!! Titta!!"

Om detta berättar jag och sedan är vi framme i ett snöigt Stockholm och passagerarna trampar omkring i snömodden (detta är Bromma .., där promenerar man som förr i tiden .., från planet till terminalen och det går hur bra som helst ...) och jag har bara handbagage och kan susa iväg förbi bagageväntande människor och mannen som har suttit vid min sida önskar mig en trevlig helg.

Utanför terminalen sitter dr Böhlander och väntar och ser man på .., intill henne tittar Kapten Lintott ut genom fönstret och ropar "hej mormor!"

Ungefär så var det.

Ett äventyr.

Lördagsfönstret ...

Och Stockholm möter oss med närapå snöstorm!

Nu är det frukost hos dr Böhlander .., pensionatsvärden och dr Böhlander sitter mitt emot mig och pratar om hur det ska vara på det en gång tänkta pensionatet ...."du, vi kan t.ex anordna bridgeweekends .., jag som har busskort kan hämta upp folk och ....", säger den morgonpigge pensionatsvärden allt medan han tar sig en hjärttablett.

Ute ligger marken vit.

Snö nu ...!!!

Och i Skåne var åkrarna illandes gröna.

Pling i min mobil ....

"Snabbmat
Avgaser
Resenärer
Utrop i högtalare
Pratsurr

Om jag kunde resa hela tiden!

Jag älskar det!"


Jaaa, det gör jag med!

Boo Kyrka, på lördag.

Hasse tog bilden.

Lördag den 28 mars kl. 16.00 i Boo Kyrka
Entré 80 kr

Förköp i Kyrkans hus, Orminge C

Eventuella restbiljetter säljs vid entrén till kyrkan den 28 mars kl 15.00.


Där sjunger då Cecilia N och Härnösands domkyrkokör och det är Cecilia som brukar kommentera här på sidan.

Det är Cecilia som har världens bästa minne.

Hon kommer ihåg allt man har skrivit, även om det är fem år sedan!

Om vi bara hinner Cecilia, ska jag f ö r s ö k a ta mig dit, men annars får det bli kaffe när vi åker hemöver i juni!

Igårkväll ...

"Eliza! Titta! Nu har nån ritat på himlen igen!" sa mamma förundrat.


.... fick jag återigen så ont i mitt vänstra bröst och jag tänkte att nu är det kört.

Mammografienheten har bytt "ägare" och finns från den första april på Hamngatan och sjuksköterskan på Ystad röntgenmottagning som jag pratade med för någon vecka sedan, hon meddelade att man får ringa dom här nya när dom öppnar och det är precis vad jag ska göra.

Och jag låg under blommiga täcket och sträckte upp min vänstra arm och drog med fingrarna och det ömmade nåt så hemskt och jag tänkte att det kanske är för att jag drar fram varorna med den handen/armen, men riktigt säker kände jag mig inte.

Jag tänkte på andra saker också.

Men nu är det morgon och arbetskläderna har tagits fram .., från min utsiktsplats vid datorn ser jag Fridhems rare vaktmästare Christer komma till jobbet .., det är lokala nyheter från P4 och regndroppar på mitt fönster.

"Våren är här!" berättar radiodamen .., och en bonde här i Skåne intervjuas .,. jodå, nu är han klar med vårsådden, ja, en hel månad tidigare än i fjor med r.

Och själv ska jag arbeta från halv åtta till tre och sedan bär det iväg till Malmö för vidare befordran med flygbuss till Sturup och halv nio lyfter Malmö-Aviationplanet och en timme senare blir jag hämtad på Bromma flygplats av sonen.

Kanske kommer vi fram ungefär samtidigt, pensionatsvärden och jag själv.

Han åker bil med sin bror och dennes familj, men hon, den där inte fullt lika miljömedvetna madamen, hon tar flyget!

En riktigt underbart skön fredag önskar jag alla bloggvänner och ni som kommenterar och ni som bara tassar omkring här lite .., ni räknas förstås också till vännerna.

Och Gerd i Norsjö .,. snart är det dags att arbeta!

Jo, jo.

Fredagsfönstret ...

Det är herr Jom som har varit framme igen.

Så här skriver han.

"Eftersom jag är på mitt mest generösa humör skickar jag ytterligare ett foto från Vilhelmina.

Det är inte ens speciellt skarpt."

Nåja. det kan vi uthärda, hälsar bloggmadamem tacksamt.

Klappat och klart.

Såja.

Då hade man deklarerat och kan nu bara sitta och invänta den grandiosa summan av tvåtusensexhundrasjuttiokronor.

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...

.... från Vilhelmina kyrkstad och Jom tog bilden och ramade in densamma.

Jag skulle vilja påstå att han är som ramarnas mästare, denne herr Jom.

Fylld av beundran är jag ...

Tänk, vilken ork LO-ordföranden och andra höjdare har!

Icke allenast har dom ett Mycket Ansvarfyllt Arbete som genererar oerhört höga löner just därför .., nej, dessutom sitter många av dem i tio, femton, ja, upp till tjugo olika styrelser i nästan bara stora företag.

Ja, men tänk bara .., dom måste ha en förmåga långt över den man själv förfogar över.

När jag kommer hem från arbetet är jag ofta intill döden trött och ramlar ihop i soffan som en disktrasa.

Skulle jag därtill sitta i tjugo styrelser, skulle jag nog få migrän.

Titta här bara, ja, på Folksams VD Anders Sundström från Norrbotten .., han orkar med en hel del.

Anders Sundströms uppdrag: Sitter i styrelser, förutom i Folksams dotterbolag, i Boliden, Alka, Luleå Tekniska universitet, Bommersvik AB, ICMIF, KFO, Koopi och Försäkringsförbundet.

Det är en himla tur att såna som orkar med allt detta får gå i pension flera år tidigare än oss vanliga latmaskar.

"Va? Kommer du imorgon ...?"

Bilden: Kefalonia i höstas.
Vi har åkt moppe (mormor, som är jag, har kört) hela dagen och gör paus i staden Sami och medan vi sitter där och mumsar på svindelgod pasta med musslor .., tänker jag på tillbakafärden .., hjälp, då har vi stupsida!


... säger Emma häpet när jag avslutar kvällens samtal med: "ja, men då syns vi i morgonkväll!"

Sen säger hon ..."jippiiiiie, vad kul!"

Det är då, precis då, som hennes mormor blir så inutivarm så hjärtat nästan går i små bitar.

Till Linda på jobbet ....

Hon fyller nämligen år just idag!

Stort grattis från mig!

Gissa ....

... vem som idag har blivit opererad och ligger på djursjukhus?

Jo, lilla Nelly!

Nu hoppas jag verkligen att hon kryar på sig.

Ibland går livet i racerfart.

Upp kvart över fem .., frukost .. säga hejdå till Pelle .., bilresa in till Halmstad .., vänta på Öresundståget .., hoppa på .., Laholm, Båstad, Ängelholm ., Helsingborg .., Landskrona .., Lund ., Malmö .., byta tåg .., spår 12 .., Östervärn .., Persborg .., Oxie .., Svedala .., Skurup .., Svarte och så havet och havet och himlen som en ostkupa och slutligen Ystad.

Cykla hemåt.

Byta kläder.

Icabyxor och röd tröja.

Håret i hästsvans.

Anoraken på .., kolla nyckelbrickan .., sprättkniven .., mobilen .., läppstiftet.

Och iväg.

Arbeta elva till åtta och cykla hemåt.

Tycker jag om det här sättet att leva?

Svar: ja.

Och i morgonkväll .., flyg till Stockholm!

Dagens fönster ...

.... finns i landet Halland, närmare bestämt i Halmstad.

Och nu är klockan 05.32 och här vankas frukost och därefter tågresa i tre timmar till ett annat land; landet Skåne.

Det verkar bli en fin dag.

Sonja och Gösta hälsar på ...

Och i vardagsrummet gräddar pensionatsvärden våfflor på löpande band.
Jag sitter intill Sonja i soffan och Pelle ligger mitt emellan oss och spinner.

Från sekund ett har jag tyckt så mycket om Sonja.

Sonja är gift med pensionatvärdens morbror Gösta.
Jag träffade henne för första gången just som jag i fjolvåras hade kommit hit med min brutna handled och Sonja, gammal sjuksköterska, tog sig genast an gipsskenan och bandaget som hamnat lite på sniskan.

"Så där ja .., nu ska du se att det blir bättre ...", sa hon vänligt.

Och hon visste att min mamma då nyss hade dött och hon frågade hur det kändes.

Ååå, så omtänksam den människan är!

När jag frågar Sonja vad hon skulle vilja arbeta med, ifall hon hade varit ung nu, så säger hon efter en stunds tvekan att ..., "ja, då skulle jag ha blivit lärare."



Sonjas man heter Gösta och är pensionatvärdens morbror.
Han är född i Ljungby i Småland, som sist i skaran av fyra syskon.

Det här är en pratglad herre som gärna drar historier och när vi sitter i vardagsrummet och tittar på frågeprogrammet "Vem vet mest?", visar det sig att han är rejält allmänbildad och han säger själv att historia, det är nånting som han är väldigt intresserad av.

När jag frågar pensionatvärden vad han tycker är eller var den mest typiska egenskapen för sin morbror ..., så svarar han ...."ja, han är ju inte så frisk numera, men förr .., ja, han var väldigt orädd av sig .., han vågade ge sig på vad det än gällde .., startade som SJ-anställd, tog sedan studentexamen och han har varit områdeschef för Pressbyrån .., haft kiosk i Ljungby och blev egen företagare och han varit kock också .., ja, så där var han i sin krafts dagar".

Pratet vandrar fram och tillbaka och Sonja undrar hur i all världens dagar jag orkar åka fram och tillbaka så ofta och tänka sig .., "du kom alltså igårkväll och åker tillbaka i morgonbitti .., det blir ju ingenting ..!" säger hon leende.

Och så tackar dom för sig och åker hemåt.

Då är det mörkt ute.

Nu är det kväll.

En liten eld brinner på Savannen.

Stjärnor på himlen.

Vänner som ligger ensamma ansluter till Flocken.

Vi ligger nära varandra.

Syrsorna spelar.

Det känns tryggt.

Eftermiddag i landet Halland ...

Smarrigt fika vid husväggen klockan två.

Stekt torsk klockan fyra.

Liten promenad ner till havet vid femtiden.

Våfflor med grädde och hjortronylt klockan sex.

Byxorna stramar.

I say no more.

I landet Halland ...

Pelle har badat.

Det var länge sedan sist och alldeles stilla står han i badkaret,
medan jag duschar honom.

Jag tror att han tycker att det är riktigt skönt.

Efteråt hoppar han upp på matsalsbordet och putsar pälsen.


Lilla Pelle-gubben.
Ett så helt annorlunda liv har han fått på gamla dar.
Bada badkar och bo på landet och ibland i stan.


Och där ute hänger Särkar på parad.
Tänk .., att dom hinner torka i vårvinden.

Ledig dag ...

och jag pysslar mest



det är väl förstås banalt att skriva att hjärtat nästan går sönder av glädje

men så är det

kanske är det fågelkvittret


- och ja, klicka gärna så förstår ni glädjen -.

idag ......

Putsar fönster.
Dammsuger.
Slänger tvätt i maskinen.
Knipsar av några syrénkvistar.
Klappar pElle.
Plockar undan.
Flyttar Högar.
Hittar muslortar i diskbänksskåpet.
Hänger tvätt.
Ute.
Hörde ni .., hänger tvätt ... ute.
Lyssnar till småfågelkvitter.
Tar mig kaffe, sittandes på stentrappan.
Lavendeldoft i högerhanden.

Själv får man väl sitta utanför Systemet och spela fiol .....

Det är när kunden köper en kvällstidning med braskande rubrik som handlar om AMF-mannen, herr Elmehagen, som kammar hem 62 miljoner i pensionspengar, som det blir lite prat.

"Ja, helt ärligt fattar jag inte hur någon människa alls kan ha mage att tycka att det är rimligt att få så hög pension ., nej, jag begriper det inte .., jag skulle skämmas ögonen ur mig och jag vet hundraprocentigt säkert att jag heller inte skulle ta emot den summan. Aldrig!" säger jag till kunden.

Kunden, en man i min ålder, däremot tycker att det är helt rätt.

"Det är ju inte herr Elmehagen som har bestämt detta .., det är styrelsen", menar han.

Jo, det kan så vara .., men jag skulle ändå inte ta emot det, jag tycker att det är så girigt så det finns inte ord för det.

Hur kan man ens tycka att man är v ä r d så mycket pengar?
Det är det jag inte begriper.

Höga löner är jag villig att betala till läkare som räddar liv; såna viktiga yrkesmän eller kvinnor som det kanske bara finns några enstaka av här i vår värld .., ja, gärna hur hög lön som helst, men några sextiomiljonerspensionsavtal .., näää, det får mig att tänka på detta.

Idag, för nittionio år sedan ...

.. föddes en liten gosse som fyrtiofyra år senare skulle bli min pappa.

Han föddes i Bygdsiljum, men växte upp i Kalvträsk, hemma i Västerbotten, son till Anders och Anna Nilsson ..., och han var nummer två i en syskonskara på sju, varav två småttingar dog i unga år.

För mig var han förstås världens bästa pappa.

Han tyckte om att sjunga psalmer .., dansa gammaldans .,. att bada i havet .., gå på händer ..., spela badminton på gräsmattan .., och han var nyfiken på livet och oerhört mjuk på insidan.

Han var oerhört idrottsintresserad och hade själv varit norrlandsmästare på 1500, 3000, 5000 och 10 000 meter löpning och gick då under benämningen "Kalvträsk-Nilsson".

Dessutom var han lättrörd och torkade ofta tårarna när han såg sorgliga filmer, så där som "Den gamle och havet" .., och han var fenomenal på att berätta historier som han kryddade allt efter behag.


"Huvva, sä grann hon ä ...!" sa pappa om madame Hayworth.

Katherine Hepburn och Rita Hayworth var damer som han hade ett gott öga till.

Och så tyckte han om Center chokladrullar och drömde om att skaffa sig en Volvo P1800 .., en sån bil som Helgonet hade.

Vi hade PV och Amazon och så småningom en Volvo 142:a, men aldrig en sportbil.

Och så tyckte han om Ralf Edström, fotbollsspelaren.

Jag var tjugotvå år och ganska nybliven tvåbarnsmamma när pappa dog i december 1976.

Tre av sina barnbarn fick han träffa .., Rita, Maria och en liten, liten Anna.

Men Fredrik i Australien och vår Anders .., dom fick aldrig sitta i sin morfars knä.

(Den här sjöng han ofta .. men på svenska ..).

Morgon på pensionatet ...

Strålande sol efter en kall natt (minus nio grader .. nästan rekord för i vinter!) och kan man tänka sig .., inte en vindpust!

Skator bygger bo.

Lille herr Rödhake har visat sig.

Ser ni det lilla gula huset vid vägkorsningen?

Där, bakom kullen, gömmer sig havet.

Går man till vänster vid korsningen, tar det kanske tre, fyra minuter innan man är vid stranden.

Jo,

Alldeles nära är det.

Dagens fönster ...

I pensionatets sängkammare, på en gammaldags byrå tillverkad i björk, står ett fotografi av en liten gosse .., ja, just det, det är självaste pensionatsvärden i yngre år.

"Oj, vad du är lik din mamma!" säger jag och böjer mig fram för att titta lite närmare på bilden.

Det är då jag upptäcker fönstret som speglar sig i glaset.

På tåget ....

Snett till vänster om mig sitter en ung man försjunken i några papper.
"Supportive Periodontal Therapy" .., jaha .., det är vad den unge mannen studerar.
Kanske ska han bli tandläkare?


Det visar sig att det inte alls går att klicka på bilden, som jag först skrev.
Bara på den övre.

Det är inte ofta jag åker baklänges från Malmö till Halmstad, men ikväll blir det så.

Allt blir annorlunda.

Kattarp!

Har jag varit där någon gång ..?

Och det blir signalfel och vi blir stående tio minuter och lokföraren är så himla trevlig och berättar om vad som strular och när tåget under några kilometer susar vidare i 20 km i timmen, ja, då uppmanas vi att titta till vänster .., "för där är ju en sån vacker solnedgång!" säger lokföraren.

Medpassagerarna ler varmt.

Tänk, så lite som behövs för att sprida vardagsglädje.

Ungefär så här ...

Bild: Helsingborg för några år sedan.
Det är underligt .., fast jag älskar att vara i havet, mest under vattnet,
upplever jag en slags f a s a när det stormar våldsamt och havet tycks ta kommandot.


... känns det när jag om en stund ska ta cykeln och susa iväg ner till stationen.

Ungefär så.

Som ett äventyr.

Och jag har packat ryggsäcken och kollat så att allt viktigt är med: kortläsare, kamera, batteriladdarna för kameran/mobilen .., mascaran, lilla spegeln .., pennorna ., Norra-Västerbotten-almanackan .., Skånekortet .., särken .., åååå, icke att förglömma särken!

Och lille herr Canon, förstås.

Här utanför är himlen ljust, ljust blå med stora ulliga, bulliga moln som liksom är ditslängda.

Snön är försvunnen.

Råkorna, dessa underbara fåglar som liknar präster, har fullt upp med heminredning och vaggar omkring på gräsmattorna där dom fyller sina näbbar med allehanda möblemang; gräs och mossa och små, små kvistar.

Solen flödar.

En härlig dag är det!

Dokumentärfilm-tips ....

Det är den här filmen jag pratar om i inlägget här under.
(Jag älskar dig Natasja! är titeln.)

Bara så u n d e r b a r, är den!!!

Tillbakablick ...

För två år sedan handlade det om känslor.

Om sånt här.

Och idag är det den tjugofjärde mars två år senare och ute snöar det.

Just det.

Det snöar.

Tisdagsfönstret ...

Det kommer från Värmland och Jom tog bilden.

Och ....

... här ligger man i sin säng och är plötsligt hur pigg som helst.

Man lyssnar till Karlavagnen där människor ringer in och vittnar om underligheter; om andar och döda människor som visar sig och jag snurrar runt i sängen och tänker att jag borde ha dammsugit och vattnat blommorna och det blir ont om tid i morgon, bara en timme har jag på mig innan det blir tågresa till landet Halland och jag ringer sonen och pratar länge och berättar om tankarna på ett vandrarhem och allt som hör till detta och vi pratar om fredagkväll när han ska agera taxichaufför och hämta sin mamma som är jag, på Bromma flygplats.

"Kram på dig mamma!" säger han när samtalet är slut och jag blir inutivarm och glad.

Och Karlavagnspratet fortsätter.

Min moster var synsk och tre månader innan min pappa dog ringde hon till mamma och sa att hon i en dröm hade sett pappa bäras ut på bår, mot nordväst .., ja, hon ville bara berätta ...., och mamma blev förskräckt och tänkte att måtte det inte vara sant.

Det blev precis så som moster Margit hade sagt.

Det var inte första gången det hände.

Hon hade väl någon slags gåva, förstås.

Eller ..,. mentala antenner.

Vissa människor kanske är ... mer vidöppna än andra.

Så tror jag.

I morgon åker jag till landet till Halland.

Till Anna-Karin (som har lovat hämta vid stationen), till pensionatsvärden (som har kör-övning och sedan hämtar hos Anna-Karin ...) och till pElle.

Jag har önskat stekt "tåsk" (är han smålänning, ja !) på onsdag och allt känns bra.

Ja.

Nu får man väl krypa ner under blommiga täcket igen.

Godnatt govänner!

Titta här ...!

Utanför mitt fönster .., nere bland kullerstenarna, har fröken Akleja tittat upp!

Till Annika i Kävlinge!

Det finns faktiskt inte ord för hur glad jag är för din skull!

Grattis till jobbet!!!

I stället för dyra rosor, får du njuta av doftande gulmåra.

På savannen ...

På livets stora savann .., där brinner en eld och där kurar jag nu ihop mig.

Det är varmt och skönt.

Syrsor spelar.

Vi är många, vi som sover ensamma, som nu ligger där vid elden.

Tillsammans.

Som håller vakt.

Det känns tryggt.

Och till dig som strövar omkring lite ensam och letar efter en flock att värma sig hos i kväll eller i natt .., det finns plats där kring elden!

Glädje i repris ...

... bara för att jag blir så glad av dom här bilderna.

Det är den vänsterhänte sonen som pratar med sin storasyster.












Och tänk, till helgen får jag träffa alla tre barnen!

Ordination ...

Om man råkar äta nånting riktigt onyttigt, kan doktorn ordinera kräkmedel.

Sånt finns att köpa på Apoteket.

Om det skulle visa sig att Apoteket är stängt för dagen, kan man ordna det hela på annat sätt.

Man kan till exempel klicka in sig här och läsa.

Från sju till fem ..

Så här känner jag mig efter tio timmar på jobbet.
Bilden visar en trött Pelle.

Knappt hade vi börjat jobba i morse, förrän telefonen ringde.

Fyra sjukanmälningar, eller tre sådana och ett vård av sjukt av barn, blev resultatet.

Att trixa ihop ett fungerande kassaschema var inte det allra enklaste och jag välsignade den som uppfunnit Tippex .., det blev många ändringar.

När klockan var fem cyklade jag hemåt.

Tröttast.

Tog mig en snabbfika och stöööp på soffan Ektorp.

När klockan var sju, funderade jag allvarligt på att göra natt.

Nu är det ytterligare en timme senare och här sitter jag i nattsärken och viftar på tårna.

Kanske att man orkar vara på benen en timme till ..?

Pilsk ...?


En mycket enveten man skriver elva kommentarer och frågar om jag möjligen är pilsk, ja, och så kommer han med förslag på olika sätt att hetta upp sig på.

Den mannen ger sig inte.

Så jag sätter in kommentatorsgranskningen för att slippa eländet.

Bara så ni vet.