.. föddes en liten gosse som fyrtiofyra år senare skulle bli min pappa.
Han föddes i Bygdsiljum, men växte upp i Kalvträsk, hemma i Västerbotten, son till Anders och Anna Nilsson ..., och han var nummer två i en syskonskara på sju, varav två småttingar dog i unga år.
För mig var han förstås världens bästa pappa.
Han tyckte om att sjunga psalmer .., dansa gammaldans .,. att bada i havet .., gå på händer ..., spela badminton på gräsmattan .., och han var nyfiken på livet och oerhört mjuk på insidan.
Han var oerhört idrottsintresserad och hade själv varit norrlandsmästare på 1500, 3000, 5000 och 10 000 meter löpning och gick då under benämningen "Kalvträsk-Nilsson".
Dessutom var han lättrörd och torkade ofta tårarna när han såg sorgliga filmer, så där som "Den gamle och havet" .., och han var fenomenal på att berätta historier som han kryddade allt efter behag.
"Huvva, sä grann hon ä ...!" sa pappa om madame Hayworth.
Katherine Hepburn och Rita Hayworth var damer som han hade ett gott öga till.
Och så tyckte han om Center chokladrullar och drömde om att skaffa sig en Volvo P1800 .., en sån bil som Helgonet hade.
Vi hade PV och Amazon och så småningom en Volvo 142:a, men aldrig en sportbil.
Och så tyckte han om Ralf Edström, fotbollsspelaren.
Jag var tjugotvå år och ganska nybliven tvåbarnsmamma när pappa dog i december 1976.
Tre av sina barnbarn fick han träffa .., Rita, Maria och en liten, liten Anna.
Men Fredrik i Australien och vår Anders .., dom fick aldrig sitta i sin morfars knä.
(Den här sjöng han ofta .. men på svenska ..).
6 kommentarer:
Hej Elisabet. Så fint du skriver om din far. Jag blir nostalgisk o tänker på min egen far som föddes 1911, alltså ganska jämngammal med din far.
Han var också glad för att berätta historier och sjunga.
Var det lugnare tider då, plats för glädje inom familjen, nu är vi så beroende ab omvärlden - TV, radio, internet.
Altt det moderna är bra, men något har tappats bort på vägen.
Tror jag.
Kram fr Ingallill Grå...
Ingalill: jo, kanske är det så .., jag vet inte riktigt.
Vad jag däremot vet, är att man tycker ju att saknaden efter en pappa borde ge med sig allt eftersom åren går, men jag saknar honom alltid.
Vid båda flickorna bröllop har jag svalt gråten om och om igen och tänkt .., "åååå, om bara pappa hade fått vara med!"
Och man är femtiofem år.
Ändå är man liten inuti.
..och apropå släkten..
vi är nästansläkt du och jag..
jag är syster till din kusin B yngsta dotter..
Världen är liten..även något så stort som internetvärlden..
Bonita: men då måste du ju vara dotter till B ..., eller är det till hennes man ...?
Lite krångligt nu ..-)
Jag är dotter till hennes föredetta man..inte den nuvarande..
Bonita: ja, det går lika bra det ..-)
Du är lika välkommen!
Skicka en kommentar