Just nu ....

... kalasar vi på ljufvligt god Brieost - önskad (och inhandlad) av Ola, 17 år - och sedan ska han väl mumsa på litet "potetgull", med betoning på e:et.

Potetgull .., det är chips det.

Och vi har det roligt och fint här inne.

Ja, lugnt, alltså.

Ola dricker brus till maten och har kalasat på en stor is idag .., och jag har huvudet på en pute när jag sover.

Bente, hon har stövsuget såväl kök som vardagsrum.

Se där vad man kan lära sig av norska vänner!

Lördag ...

Bild: Ola Stenslökken.

.... blir hyrbil och sedan Kåseberga och Ales Stenar och Bente är lyrisk och mer än så!

När hon har vandrat runt stenarna och suttit och mediterat en stund, ansluter hon till sonen Ola och bloggmadamen som sitter alldeles vid branten och det är inte bara "lite vanligt brant", det är stup rätt ner mot havet nästan och himlen är blå och det är varmt och regnet har dragit bort.

Det är helt enkelt inte klokt sådan tur vi har!

Och damerna lägger sig raklånga i gräset och lyssnar till "bölgebruset" där långt nedanför.

Hela tiden hörs lärkan i skyn.


Bild: Ola Stenslökken.

Stenarna som står i en oval ring och ingen vet riktigt varför.

Ingen har hela sanningen.

Efteråt går vi ner till hamnen och äter var sin sillamacka.

Nystekt sill på rågbröd .., skivad lök och nån slags dressing.


Bild: Ola Stenslökken.

Efter Kåseberga blir det kaffe i Backåkra där det ställs i ordning för bröllop, ja, brudparet står på gräsmattan utanför och blir fotograferade och vi tänker på det andra brudparet som vi mötte på väg ner från Ales Stenar .., ett norskt par och det var tjusiga folkdräkter och män i kostym.

I Backagården, inne i det som en gång var ett drivhus och där nu vindruvor hänger i små klasar från taket, hör vi små sval-barnen kvittra nästan hysteriskt.

Och så kör vi vidare .., det blir bad i havet nära Backåkra, vid Hagestad.

Åååååå, det är strömt och ganska stora vågor och detta är ingenting annat än rena himmelriket.

Det blir en alldeles helt ljuvlig dag.

Precis så är det.

Liten hälsning från pElle ..

"Hej alla bloggvänner!

Jag vill bara berätta att jag fortfarande befinner mig i landet Halland, hos pensionatvärdens mamma Gunvor.

Ja, jag bor i hennes sommarstuga och vi har det så trevligt.

Gunvor är himla snäll.

Ibland ger hon mig det grillade kycklingskinnet, men inte benen, det tycker jag är omtänksamt.

Och häromkvällen var Gunvor bjuden till grannarna på kalas.

Då bara gick hon sin väg och lämnade mig i stugan, men jag såg nog .., och jag smöööög mig dit och gick närmare och närmare .., ja, tro inte att jag smög för att där fanns två hundar, nä, det var för att jag ville ta det lite lugnt .., och till slut var jag framme hos Gunvor och hundarna fick noooosa lite på mig och då tyckte alla att jag var så modig.

Ja, modig och modig .., är man en åldrad kattherre, då är man inte rädd för hundar inte.

Egentligen var det bara det jag ville berätta.

Om någon träffar min matte, så ge henne en tass-kram från mig!

Hälsningar från er vän pElle."

Den där drömmen ....

Jo, för mig kändes den egentligen glasklar.

Den där tigern jag kämpade med och som bet mig i ärmen .., det var liksom Hela Situationen jag inte kunde släppa och inte kunde befria mig ifrån.

Lagården var säkert Tryggheten, inte i form av någon man, utan min egen Trygghet.

Den i Mig Själv.

Den jag faktiskt brukar ha.

Vid femtiofem års ålder, (ja, redan vid femtiofyra års ålder ..,) har jag i alla fall kommit till den insikten att mitt liv inte står och faller med en man.

Inte min lycka heller.

(Det var ju när fick pElle den insikten kom seglande till mig och man får vara glad att den alls infann sig, Insikten .-)

Däremot är det en oerhört stor glädje att ha ramlat på en människa som man trivs så bra med.

Dagens fönster ...

Och så här är det i Ystad idag, just den dagen då vi har hyrt bil, för nu skulle vi ju ut och titta på Österlen och ha picknick på stranden i Sandhammaren.

Ellis tog bilden.

"Det hade jag ingen aning om !"

Mellan varven går Bente ut på trappan och tar sig ett bloss.

När hon kommer in ler hon lite så där som en som vet nånting som jag nog inte vet.

Hon säger att det är en omisskännlig doft av något i farstun.

Nånting som man röker.

Som man kan köpa i Holland.

Va? säger jag.

Ahaaaaa.

Det förklarar en hel del.

En slags insikt .... eller nåt.

Nu har pensionatsvärden ringt fel tre gånger.

Gud, så trevligt!

Före och Efter ....

Bordet på Marinan är bokat till halv nio fredagkväll.

Då är det nära till havet.

Trots att himlen är blå och då menar jag verkligen mörkblå, väljer vi att sitta ute.

Havet är nära.

Bente är salig (mest över havet ...) och berättar om en fantastisk efterrätt och bjuder generöst på middag, allt medan Patric Ó Connell underhåller på sitt hemlands språk .., på irländska.

Sen ...



.... kommer regnet!

Pling i luren ..!

Egentligen hade jag meddelat herr pensionatsvärden att jag inte ville höra ett enda ljud från honom på dom här två veckorna .., för hur kul är det att få telefonsamtal där någon berättar att ..."ja, vi sitter här och dricker vin och har det sååå trevligt ..." ?

Inte särskilt, svarar jag ärligt, jag som ser spelfilmer i huvudet.

Då föredrar jag faktiskt att slippa veta.

Det är precis som med mitt pensionsbesked .,. det som jag inte öppnade på fem år.

Men nu ringde telefonen och jag svarade.

I loppisfåtöljen satt Bente och i soffan hennes brunögde son.

"Oj, jag ringde visst fel !" sa en välbekant stämma i andra änden av luren.

Det var pensionatsvärden.

Jag tycker fortfarande inte det minsta om det här som har varit, men jag igår längtade jag mig sjuk efter den här eländige pv.

Så var det.

Är det.

Hipp, hipp, hurra!!!

För flera år sedan, när Emma och Emil hade börjat med sina idrotter, brukade jag ta en tom hushållsrulle och låtsasintervjua dem .. ja, jag låtsades att jag kom från Sportspegeln och såä ställde jag alla möjliga frågor och barnbarnen brukade fnissa och säkert tyckte dom att mormor var lite fånig.

Men vet ni, alla bloggvänner, att idag hände det som mormor gjorde.

Emma blev intervjuad av Lilla Sportspegeln, ty BSK flickor -97, vann nämligen sin serie i Gothia Cup!!

Vill ni titta på en rödblommig men överlycklig Emma Elisabet, då tycker jag att ni ska klicka in er här .., och sedan på skrollar ni ner lite, lite och klickar på bilden av Emma (till höger).

På väg hem från jobbet ringde jag henne och ni kan tro att hon kvittrade som en liten lärka.

Och ja, jag har berättat det för nästan hela kundkretsen och för alla arbetskamraterna också.

Såååå stolt är jag!

Drömtydare hitåt ...


I omgångar under natten drömmer jag samma sak: jag är på väg till en lagård och blir hela tiden upphunnen av en hungrig tiger som biter mig i armen.

S o m jag får slita för att ta mig loss och såååå rädd som jag är!

När jag vaknar vid fem är håret lockigt av kallsvetten.

I soffan Ektorp, några meter från madrassen (madrassen har jag fått låna av underbara arbetskamraten Maria H!) där jag har tillbringat natten, sover norska Bente gott.

Hon har en sovmask över ansiktet som ger henne syre om hon får andningsuppehåll.

Finurligt.

Och ute tycks det bli en solig och fin dag.

Dagens fönster ...

.... hittar man i södra Frankrike.

Och det var den här damen som var framme med fönsterhåven.

Gothia Cup, dag 4.

Idag vann BSK-töserna igen.

Nu var det kvartsfinal och det blev vinst med 6 - 1, tror jag.

Någon gjorde fem mål .. men jag vill inte låta som en alltför mallig mormor, så ni får v väl gissa vem det kan ha varit.

I morgonbitti klockan åtta stundar semifinal.

Vinner dom den, blir det final i morgonkväll och den sänds på Viasat Sport.

Ni ska se att hon som är mormor får uppgradera sitt Comhempaket nu ..-)

Norgebesök ..

Och så kommer Bente.

Hon är som en gammal bekant, precis som det är med andra bloggvänner som man har träffat.

Det finns människor som säger ..."men å, hur kan du .., du känner ju inte henne!"

Men visst gör man.

Efter massor med kommentarer och sedan telefonsamtal .., visst känner man varandra!

Jag kommer hem klockan åtta och det blir räkgryta och sedan promenerar vi till havet; det är ju havet hon har längtat så efter.

H a v e t.

Och vi är alldeles ensamma på stranden - ja, nästan i alla fall -, och vattnet är svalt och det är helt underbart!

Så är det.

Och sonen hennes är sjutton år och grann och har bruna, bruna ögon.

Dessutom lagkapten i fotboll och har tjusiga händer.

Och så .....


... tittade Catharina in från Marocko kl. 10.32.38.

Pip.

Hej på dig du!

Morocco arrived on "Elisabet".

10:32:38 -- 2 minutes ago

Torsdag ...

Strålande sol och varmt!

Koltrasten fjöjtar!

Och jag cyklar till torget och köper mörkrosa Malvor och en ljust rosa kruväxt att ha på stentrappan (nu är där fyra krukor ..., min lilla trädgård växer alltmer ..) och hemåt igen över hoppiga kullerstenar.

I min mobil hittar jag sms från Bente.

Kl. 07.30 avgår tåget från Hamar till Oslo, skriver hon.

Vän-besök.

Alla dessa vänner som berikar ens liv!

Igårkväll långt och härligt telefonsurr med Kent och Anne-Marie och sedan upptäckten av ett tack-och-hej-mail från en sedan-ungdomen-bekant-man (som en gång var en stor kärlek) som efter tre års mailväxling inte längre vill fortsätta att skriva.

(Efter 35 år av total frånvaro, dök ett mail upp när jag som bäst behövde det ., det var för tre, fyra år sedan och mailet var skrivet av mannen som nu inte längre vill höra av sig.
Veckan innan det där allra första mailet kom, hade jag drömt att jag mötte den här filuren som i drömmen inte längre var arton år, utan en vuxen man, det var ... helt sanslöst .., och så veckan därpå, mailet som nästan fick mig att ramla av stolen! Jag levde då som ensamseglare och hade gått på grund och båten låg inne på varv. Själen, alltså. Det mailet och många andra som då kom .. blev liksom en ..., ja, en liten blinkande fyr.)

Men nu är det slutskrivet.

Att bara vara kamrat, är inte det enklaste här i världen.

Men ledsamt är det.

Förstås.

Tillbakablick ...

Det lilla 1600-talskapellet på Ulvön visade sig vara hur vackert som helst!

Och vilka väggmålningar där var!

En ung kvinna stod där framme och undrade om vi möjligen ville veta lite mer om kapellet ..?

Det ville vi.

Och så berättar hon historien om den förlorade sonen; det är bland annat den som illustreras på väggen.

Löv på plommonträd ...

Klicka gärna, så får ni se så vackert det lilla bladet är.

Mönstret påminner om villakvarter på en satellitbild.

Eller mer om gatunät, kanske.

(Just en sån bild kommer jag ihåg från 1979 .., det är natt och vi är på väg till Argentina, men ska mellanlanda på Miamis flygplats och byta till ett peruanskt flygbolag ...., och från ovan ser Miami ut som ett kretskort med små lysande lampor. Tänk, att det kan man komma håg när man tittar på ett litet blad.)

Radio Malmöhus ...

På riksväg 11 - två lösa hästar som springer hit och dit -.

På riksvägen 13 - ett överkört vildsvin ligger mitt på körbanan -.

Igår var det ett gäng kossor som hade rymt och skuttade omkring mitt på någon skånsk väg.

"Pappa, kom närmare ..."

Och ni som missade världens underbaraste lilla film ...., en film som man blir såå inutivarm av .., ja, men skutta till Stribergs Station och avsätt några minuter av er tid och jag lovar, ni ångrar er inte!

Här, är länken.