... med arbetskamraten - hon som jag alltid arbetar kväll med - och ååå, så glad man blir!
Mer behövs inte.
Och nu blir det kaffe och mjuk pepparkaka.
onsdag 13 januari 2010
Tjugo minuters småprat ...
... med arbetskamraten - hon som jag alltid arbetar kväll med - och ååå, så glad man blir!
Mer behövs inte.
Och nu blir det kaffe och mjuk pepparkaka.
En liten farbror ..
När jag lägger in sigge-filmen, hamnar den bland en massa andra små snuttfilmer.
Den här, till exempel.
Och när jag tittar på den, blir jag alldeles inutivarm.
Kanske kan madamen i Portugal översätta?
(Men jag tror att det är en hälsning till någon?)
sigge nilsson på äventyr ...
Liiiite svårt är det med balansen och bäst det är, så dråsar man i backen, men vänta ni bara ...!
I snart en månads tid har vi haft förmånen att få känna sigge nilsson.
Vilken underbar liten krabat han är, så fylld av livsglädje och upptäckarlust!
Och från första början så totalt trygg i sig själv.
Från att ha varit ute små, små stunder, börjar nu sigge att utforska omgivningen, så där mer på riktigt.
Först höll han sig mest under altanen och tittade fram när vi lockade på honom.
Så småningom lärde han sig att försiktigt stryka efter husväggen och på så sätt nå den inglasade altanen och så kom han in den vägen.
In i tryggheten.
Nu, nu har sigge lärt sig att om man jaaaamar där inne pannrummet, så släpps man ut och då kan man (läs: sigge nilsson) tillbringa någon halvtimme i syrénbusken.
Åååå, sicken lycka!
Och där sitter han på grenarna och spejar ner mot vägen eller lyssnar till skatornas tjatter ("vad är nu detta för filur som har dykt upp?!" tänker dom kanske ...) och det hela är förstås alldeles omåttligt spännande!
Och det var där, i syréndjungeln, som jag filmade honom.
Halv nio ...
Hemma i Ystad.
Eva på Frösön målade.
.... i landet Skåne, i affären, då är det dags.
"Kom nu töser och pojkar, nu är det fika!" hojtar jag då.
I personalrummet är allt klart.
Där, på bordet, finns nybryggt Zoegaskaffe .., färskt bröd ., skivad gurka, paprika och ibland tomater.
Och förstås en massa utgånget-datum-pålägg.
Sånt.
Nu, i landet Halland, i ett gult hus på en kulle, är det ungefär på samma sätt.
Halv nio vankas frukost.
Och i stället för att sitta tillsammans med arbetskamraterna, har jag nu pElle och sigge nilsson som sällskap.
Det går det med.
Dagens fönster ...
Det första från Frankrike.
Och det andra från en "lavanderia" i Portugal.
En tvättinrättning, alltså.
Kemtvätt, kanske?
annannan sa...
Vän av ordning vill ju gärna påpeka att man ser in i tvättinrättningen genom DÖRREN.
Hon tolkar ibland begreppet fönster rätt så generöst, hon där nere i Portugal.
Man kan få tvättat på alla håll och bredder på portugisiska tvättinrättningar. Struket också.
Vanlig vardagstvätt för tvättning lämnar väl få in idag men för strykning är vanligare.
Och det finns också fortfarande kvinnor av en äldre generation som föredrar att tvätta för hand, utomhus.
Jag får nog skriva ett särskilt eget inlägg om portugisisk tvätt.
Återkommer.
// Och bloggmadamen hälsar att hon själv inte är någon större Vän Av Ordning, så det är helt okej det här, att det är mer som en dörr.
tisdag 12 januari 2010
Mästarmötet ...
Åååå, det här är program som jag tycker sååå myciket om!
Spontant håller jag på Brolin (som jag inte tror kommer att vinna) och Tomas Gustavsson, skrinnaren.
Armand, boxaren, är kund i affären och alltid sympatisk.
Han kan nog bli farlig.
Ja, alla verkar ju trevliga faktiskt, t.om. kaxputten Sjöberg.
Ett kvällsfönster från Malå ...
"Hej!
Den här bilden tog jag genom allrumsfönstret som vetter mot norr, en av de kalla dagarna i slutet av förra veckan.
Nu har snön blåst ner från träden och julgranen är avklädd, utburen och kvistad och står bakom vedhuset för att användas som buskstöd till våren.
Det brukar bli så lämpligt att byta en stolpe om året mot en ny granstör.
Och den gamla murkna åker i kaminen.
Det kallas visst kretslopp, om än i den mindre skalan.
Hälsningar
Mot nya bättre tider ....
Nu är motionsredskapet på plats.
Och jag har testat och trampat lite.
Med en liten plastduttgrej på fingertoppen kan man på den digitala mätaren avläsa sin puls, allt eftersom hjärtat arbetar.
Och här ska det arbetas.
Åååå, jag ser mig själv spatserande på stranden till sommaren, med lår fasta och tjusiga som hos en skridskoprinsessa, ja, för att inte tala om hur vältränad jag ska vara!
Jominsann.
Detta ska bli intressant.
Nu är motionsredskapet på plats.
Och jag har testat och trampat lite.
Med en liten plastduttgrej på fingertoppen kan man på den digitala mätaren avläsa sin puls, allt eftersom hjärtat arbetar.
Och här ska det arbetas.
Åååå, jag ser mig själv spatserande på stranden till sommaren, med lår fasta och tjusiga som hos en skridskoprinsessa, ja, för att inte tala om hur vältränad jag ska vara!
Jominsann.
Detta ska bli intressant.
Vid spisen ...
Ibland leker jag att jag är hemmafröken.
Eller fru.
Å, det är alldeles helt underbart, men sånt vågar man knappt tillstå!
Jag dammsuger och vaskar golv .., gör en mjuk pepparkaka (ja, okej .., det var mix ..) och fixar köttfärssås .., (i frysen hittar jag små fetaost-byttor som nu är fyllda med t.ex. "fyra äggulor" eller "riven ost" .., och jag ler och tänker att här bor minsann en smålänning med ekorrtendenser ...) jag tränar högerbenet .., övar mig att gå i trappan så där som en vuxen människa .., upp och ner .., upp och ner går jag ..., och jag diskar bort och plockar undan och släpper ut sigge nilsson som kommer som kommer som skjuten ur en kanon så snart dörren öppnas, åååå, vad han tycker att det är spännande att gömma sig under altanen! .., jag lyssnar till P1:s prat om översättningar av böcker och tittar på klockan och smakar av köttfärssåsen och medan jag står vid spisen, övar jag mig i att böja knäet bakåt, så låååångt som möjligt.
En ny knäled .., det känns ungefär som att ha en blodtrycksmanschett runt benet, en manschett som man pumpat upp till hälften.
Och frånsett det där tränandet, så är hemmafrökentillvaron inte så pjåkig.
Faktiskt.
Ibland leker jag att jag är hemmafröken.
Eller fru.
Å, det är alldeles helt underbart, men sånt vågar man knappt tillstå!
Jag dammsuger och vaskar golv .., gör en mjuk pepparkaka (ja, okej .., det var mix ..) och fixar köttfärssås .., (i frysen hittar jag små fetaost-byttor som nu är fyllda med t.ex. "fyra äggulor" eller "riven ost" .., och jag ler och tänker att här bor minsann en smålänning med ekorrtendenser ...) jag tränar högerbenet .., övar mig att gå i trappan så där som en vuxen människa .., upp och ner .., upp och ner går jag ..., och jag diskar bort och plockar undan och släpper ut sigge nilsson som kommer som kommer som skjuten ur en kanon så snart dörren öppnas, åååå, vad han tycker att det är spännande att gömma sig under altanen! .., jag lyssnar till P1:s prat om översättningar av böcker och tittar på klockan och smakar av köttfärssåsen och medan jag står vid spisen, övar jag mig i att böja knäet bakåt, så låååångt som möjligt.
En ny knäled .., det känns ungefär som att ha en blodtrycksmanschett runt benet, en manschett som man pumpat upp till hälften.
Och frånsett det där tränandet, så är hemmafrökentillvaron inte så pjåkig.
Faktiskt.
Ännu mera fönster ....
"Hej Elisabet!
Jag ser det vackra och spännande huset från Portugal i din blogg och tänkte genast på alla de vackra och konstnärliga husfasaderna jag såg i Prag.
Så många vackra hus har jag aldrig sett någonstans som i Prag.
Jag bifogar några kort av husen (inklusive fönster! ;)) som exempel.
Ha det riktigt gott !
Hälsningar Smulan."
// Och när jag ser bilden från Smulans kök och stövaren som står där .., då åker jag genast baklänges i tiden. Några mer underbara hundar än stövare, det tror jag inte finns. Och vilka lena öron dom har! hälsar bloggmadamen.
Och jag har ....
... lovat mig själv minst en halvtimmes promenad varje dag.
Helst i solsken.
Så det är vad jag gör .., promenerar längs havet.
Och himlen är lika ljust blå som igår och solen värmer mot kinden.
Allt möjligt tänker jag på.
Jag tänker på dom här underbara månaderna i landet Halland .., på hur det ska gå att arbeta .., jag tänker på att jag längtar efter att gå på bio och så tänker jag på den här madamen.
"Ååå, hon skulle nog ha älskat detta, just den här dagen!" det är vad jag tänker.
Fyrtiofem minuter blir det, med små avbrott för "beundrande-av-utsikt."
Faktiskt tror jag att bilden vinner på att klickas på.
Svar från fönsterfångerskan ...
"Det är alltid spännande med kommentarer på mina fönsterbilder!
Det har nog varit en målad vägg i någon färg som passar till kakelplattorna.
I sättningen ovanför mittfönstret fattas det uppenbarligen kakel, men för övrigt har det säkert inte varit mer.
Det ser ut som om det kanske hängt en skylt på väggen, och hålen kan vara efter den.
Det är oklart om det är beboeligt.
Det brukar inte bo folk bakom igenspikade fönster, även om man ibland blir förvånad när man inser att det varje kväll tänds lampor i ett par fönster i ett hus man trodde var ett övergivet ruckel.
Det är många gamla hus i stan där det bor människor som har livslånga kontrakt med mycket låg hyra, enligt regler som antingen fanns på den tiden "fattig men hel och ren" var det ledande politiska idealet (före revolutionen 1974) eller kom till som social reform efter revolutionen - det kan vara det ena eller det andra och jag vet inte.
I en fastighet som ägaren under årtionden inte fått tillräckligt med intäkter för att täcka ens de löpande kostnaderna kan det idag alltså bo kvar till exempel den ende hyresgästen som fortfarande är i livet. Medan resten står tomt och förfallet accelererar.
Det är mycket som är trist med gamla hus i Portugal.
Men det finns massor av dem, och det är en fascinerande värld för den som är intresserad av hus.
Vilket jag bara blir mer och mer ju fler kamerapromenader jag tar."
Tisdagsfönstret ...
... finns i södra Frankrike.
Flitig fönsterfångerskemadame hittar ni här.
(Och visst blir man glad av ett sånt fönster, just nu i januari ...?)
Apropå det där med drömmar ....
Bild: Stockholms central.
Ler lite åt Kick offen, inga andra dagar var vi så trötta som då efteråt, helt utmattade, de dagarna när vi skulle prata visioner, konsulter kom och gick, seanser av olika slag, rollspel, frågorna kom sen och blev obesvarade. Som tur är finns det inga pengar till sånt nu:-)
Bild: livsnjutarsonen.
Matildas fikarum sa...
För första gången i mitt liv har jag också börjat drömma om pensionen. Men oj, oj, jag är inte ens 50. Eller ja, inte långt ifrån heller. Guuuuuuuuuu vad skönt det skulle vara att bara gå och påta och dricka kaffe och slippa all stress på jobbet. Jag skulle gärna leva hur billigt som helst. Pannkaka varje dag, det skulle jag vara nöjd med.
Londongirl sa...
- Jag blir lite varm inombords när jag läser det här.
- För vi har PRECIS samma samtal här hemma i vår soffa....även om den inte heter Ektorp.
- Men katter finns här också. :-)
- Kan inte ens räkna ut hur många små nybörjare i skolan som jag lärt läsa...
- Höns ute på ön finns också i drömtankarna...
Insikt nr 192 ...
Ikväll kommer pensionatsvärden hem med en försenad julklapp.
En motionscykel.
Till mig.
Man kan ju ta det som en liten vink.
Ikväll kommer pensionatsvärden hem med en försenad julklapp.
En motionscykel.
Till mig.
Man kan ju ta det som en liten vink.
På födelsedagen ...
Idag fyller Lena år.
Lena, som åtminstone sommartid, håller till inte alls långt från pensionatet .., i ett litet sommarhus med havet inom skvalpavstånd!
Här kommer ett stort grattis härifrån!
måndag 11 januari 2010
Om man är katt och äter kokt fisk ...
... då är det så att man blir så trött att man inte orkar leka det minsta lilla.
Så här har det varit med pElle alltid.
Kokar jag fisk åt honom, då svimmar han av glädje och sedan sover han i stort sett i ett dygn rakt av.
Och han snarkar och har sig!
I eftermiddag fick sigge nilsson smaka kokt fisk för första gången.
Gissa, vem som ligger som en död sill i husses knä.
Just det.
Lekstunden har sigge nilsson helt glömt bort.
Utsikt från soffan Ektorp ....
Där ligger vi skavfötters och tittar på tv (Minnenas television, om författaren B.Traven ..., en för mig helt okänd figur, men pv har läst Dödsskeppet ..) och gosar med sigge nilsson.
"Ja, man skulle nog kunna tänka sig att gå i pension nu ....", säger mannen mitt emot mig, han som har varit lärare i trettioett år och idag har gjort sin första dag efter jullovet.
Ååå, han skulle gärna pyssla här hemma ., odla grönsaker och rotfrukter .., börja fiska till husbehov .., ha höns .., sånt.
"Nu har jag haft matte A med säkert tusen elever .., det borde väl ändå räcka ..?" säger han plirigt leende.
Och bloggmadamen som har arbetat i butik i trettiosex år, hon kommer ihåg den stora skylten utanför en av Halmstads livsmedelsbutiker .., en skylt där det stod att butiken skulle hållas stängd under fredagen, ty personalen skulle på "kick off".
"Åååå gud, tack och lov att man inte behöver åka på sånt .., jag hade hellre åkt på "kick down"! tänkte hon.
Sånt pratas det om där i soffan Ektorp.
Där ligger vi skavfötters och tittar på tv (Minnenas television, om författaren B.Traven ..., en för mig helt okänd figur, men pv har läst Dödsskeppet ..) och gosar med sigge nilsson.
"Ja, man skulle nog kunna tänka sig att gå i pension nu ....", säger mannen mitt emot mig, han som har varit lärare i trettioett år och idag har gjort sin första dag efter jullovet.
Ååå, han skulle gärna pyssla här hemma ., odla grönsaker och rotfrukter .., börja fiska till husbehov .., ha höns .., sånt.
"Nu har jag haft matte A med säkert tusen elever .., det borde väl ändå räcka ..?" säger han plirigt leende.
Och bloggmadamen som har arbetat i butik i trettiosex år, hon kommer ihåg den stora skylten utanför en av Halmstads livsmedelsbutiker .., en skylt där det stod att butiken skulle hållas stängd under fredagen, ty personalen skulle på "kick off".
"Åååå gud, tack och lov att man inte behöver åka på sånt .., jag hade hellre åkt på "kick down"! tänkte hon.
Sånt pratas det om där i soffan Ektorp.
Utsikt från sovrumfönstret ...
Och t ä n k ..., om kameran hade kunnat göra rättvisa åt hur eldfängd himlen egentligen var!
Ännu rödare!
Ännu mera flammande!
Om man har tillbringat sjutton år i Ystad och nästan aldrig sett solnedgången, då känns det annorlunda att var kväll se solen doppa sig i väster.
Och från sängkammarfönstret skymtar man havet.
I vanliga fall ....
alldeles underbar liten ängel som hänger i granen ...
... brukar herr pensionatsvärden dra sig för att slänga ut julen.
Men rehabmadamen .., hon börjar vara rätt less på att få granbarr i strumporna.
Och överallt ligger glitter.
Det är sigge nilssons fel.
Så ...., i morgon, då tackar nog julen för sig.
Faktiskt.
Trettio minuters ....
.... promenad nere vid havet.
Isvindar mot kinden, trots nästan inga minusgrader alls.
Och bäcken som porlar och vattnet som är nästan-fruset och änderna som flyger upp när jag närmar mig.
Vid gula huset sitter fyra råkor i toppen av björk.
En koltrast mumsar på frusna olvonbär.
Och så upp för backen till det gula huset på kullen och sigge nilsson som kommer jaaaamande från köket ..., och från cd-spelaren sjunger Christina Branco så där så man bara vill blunda och drömma om att få strääcka sig ut på en klipphäll och kanske sol mot kinden och efteråt ...., simma i havet.
Och fiskmåseskriken.
Förstås.
Och så en massa livsglädje ...
Det kan väl kanske behövas en alldeles vanlig måndag.
Timbuktu uppträdde i Malmö när vi var där på julfest för tre år sedan.
Helt ljuvlig var han!
Och det är madame Moreno också.
Just nu lyssnar jag till en signerad cd med henne.
En slags liten lycka.
Mera humor ...
På kylskåpsdörren i ett gult hus på en kulle i landet Halland,
där sitter den här magnetbilden.
Jag fann den i en museibutik i Stockholm och föll p l a d a s k.
För mig är detta humor ..., tänker jag.
Nån slags insikt ....
Sitter i telefonkö med Försäkringskassan.
Just nu har jag nummer ... 77 .., i kön.
Det är 46 personer som arbetar för att hjälpa oss som ringer, meddelar telefonsvararrösten.
Beräknad väntetid: 7 minuter.
Det tycker jag är snabba ryck.
(Nu är det bara 44 personer som arbetar för att hjälpa oss. Frukost, kanske ..?)
Lite senare: oj, det gick undan!
Redan när jag hade nummer 36, tutade det i luren och så var jag framme.
Vänlig ung dam/handläggare berättade hur gången är .., ja, vad vet man när detta med sjukskrivning är något helt nytt i ens liv!
Det blev ett bra och informativt samtal.
Helt nöjd är jag med detta mitt första möte med Försäkringskassan.
Sitter i telefonkö med Försäkringskassan.
Just nu har jag nummer ... 77 .., i kön.
Det är 46 personer som arbetar för att hjälpa oss som ringer, meddelar telefonsvararrösten.
Beräknad väntetid: 7 minuter.
Det tycker jag är snabba ryck.
(Nu är det bara 44 personer som arbetar för att hjälpa oss. Frukost, kanske ..?)
Lite senare: oj, det gick undan!
Redan när jag hade nummer 36, tutade det i luren och så var jag framme.
Vänlig ung dam/handläggare berättade hur gången är .., ja, vad vet man när detta med sjukskrivning är något helt nytt i ens liv!
Det blev ett bra och informativt samtal.
Helt nöjd är jag med detta mitt första möte med Försäkringskassan.
Dagens fönster ...
.... kommer från Arvidsjaur och det är den här madamen som har varit framme med kameran.
Det tackar man för.
Mera om kyrkan finns att läsa här.
söndag 10 januari 2010
Sist av allt ...
Stig och hästen Sally.
... blir det filmen "Hästmannen".
"Stig-Anders lever livet enligt nedärvda traditioner på familjegården i Råskog i djupaste Småland.
Så kommer stormen, som över en natt förändrar Stig-Anders stilla liv till ett drama på liv och död.
En av Sveriges främsta naturfotografer, Peter Gerdehag, och redigeraren Tell Johansson skildrar i mötet med "hästmannen" Stig-Anders, ett märkligt och unikt livsöde. "
Den filmen har jag sett tidigare, men det hade inte pensionatsvärden.
Vi satt i soffan och loooog och torkade tårarna mellan varven.
Tack qi, som påminde!
Bäst i tv ...
Bilden från SVT.
Om jag hamnar i fängelse för att jag lånat den, så kom gärna och hälsa på mig!
Helt ärligt finns det inte ett enda program i SVT som får mig att sitta och smajla så där från öra-till-öra, som när det är dags för Solens Mat med Bo Hagström.
Det blir trettio minuter av ..., ren och skär livsglädje.
Och man undrar vad det är som gör att just det matprogrammet är så annorlunda?
Jo, här är inte programledaren i fokus .., här är människorna runt omkring viktiga.
Här finns närbilder av gatulivet och av gamla tanter och man får en känsla av att man är med .., att man står intill och liksom tittar på och hela tiden säger jag ...."men Thomas, vi måste bara ta en bilsemester i Italien!"
Allt eftersom herr Hagström byter landskap, förändras mina semesterplaner.
I kväll var det Umbrien och nu vill jag åka just dit!
Minns jag rätt görs programmet på plats med endast fotografen Per Anders Rudelius (och fotot är ju halva glädjen, för att inte tala om klippningen av alltsammans!) och herr Hagström själv.
Helt fantastiskt är det!
Kväller ...
Januari i landet Halland.
... blir norsk dokumentär som handlar om en prat, - och skrattglad fiskare.
Hela tiden pratar mannen, ja, prick hela tiden.
Därefter stundar svensk dokumentär från Sarek .., filmen handlar om björnhonan Rapa och i en timmes tid blir vi sittandes i soffan Ektorp och följer Rapas öde.
Det slutar med Döden och är sorgligt värre.
Klockan sju: konsert från Berwaldhallen och då tänker man osökt på den eminente bloggaren som har sin arbetsplats just där.
Och i morgon är det arbetsdag för pensionatsvärden.
"Ja, helt ärligt skulle jag hellre vara hemma hos dig och sigge nilsson ..., gå och fixa lite och sånt ...", säger han som har haft tre veckors jullov.
Det är väl någon slags ångest inför vad som komma skall, förstås.
Ute har mörkret lagt sig.
Här är becksvart .., tittar jag till höger är allt jag ser min egen spegelbild i fönstret.
Jag tror att det är därför som jag ofta är så trött om kvällarna här i landet Halland.
Utan billysen och starka gatljus och utan skränande ungdomar som har fest .., så följer man på ett helt annat sätt med i dygnsrytmen och helt ärligt skulle jag - lätt som en plätt - kunna gå och lägga mig nu när klockan är 19.12, pip.
Från tv-rummet hörs Bryn Terfel sjunga på italienska.
Har jag sagt att jag gillar den mannen?
Inte.
Då säger jag det nu.
Och vi är flera som tycker om honom.
Kommer ni ihåg det här ...?
På väg till Getinge idag - för kalasbyxeinköp -, kommer vi att prata om humor.
Och jag kom att tänka på vad jag själv tycker är kul.
Sånt här, t.ex.
Söndag ....
Utsikt från en liten kulle i landet Halland.
När bilden tas är klockan 12.45.
Skidskytte på SVT.
Strålande sol ute.
I köket leker sigge nilsson med sin egen svans.
Insikt nr 190 ...
Och många av bloggvännerna är lärare av det ena eller andra slaget.
Då kanske den här sidan kan vara av intresse ...?
Tänker jag.
Och många av bloggvännerna är lärare av det ena eller andra slaget.
Då kanske den här sidan kan vara av intresse ...?
Tänker jag.
Tiden går ...
Man förstår ju att åren har gått .. ,
när det är dags för utförsåkning i tv och man upptäcker en åkare vid namn Zurbriggen.
"Jaha .., ja, det är väl Pirmins son ..?" tänker man.
Ännu mera tips ...
Och helt fantastiska bilder råkar jag snava över, bara så där tjopp!
Här, finns dom.
Och helt fantastiska bilder råkar jag snava över, bara så där tjopp!
Här, finns dom.
Filmtips ...
Har man inget annat för sig och tycker om dokumentärfilmer, då kommer här ett tips.
SVT 2, kl.12.00
Filmen heter "Mamma har gått bort".
Så här skriver SVT.
"Under många år följde filmaren Yngve Baum sin mors vardag.
Har man inget annat för sig och tycker om dokumentärfilmer, då kommer här ett tips.
SVT 2, kl.12.00
Filmen heter "Mamma har gått bort".
Så här skriver SVT.
"Under många år följde filmaren Yngve Baum sin mors vardag.
Han filmade stunder av glädje och ångest och - till slut även hennes bortgång."
Det här är en film som inte väjer för just någonting.
Dagens fönster ...
.... kommer susande genom rymden, från Norrbotten till landet Halland.
Så här skriver avsändaren.
"Taget genom fönstret på nattåget mellan Gävle och Jörn.
Jag minns tyvärr inte var, men någonstans i Hälsingland tror jag.
Kram!."
// Och hur snäll är man inte om man kommer ihåg att ta fram fönsterhåven mitt i det att tåget rusar fram genom vårt avlånga land? Tack, tack! säger bloggmadamen.
lördag 9 januari 2010
Stjärnorna på slottet ....
Aldrig kan jag skriva vad jag egentligen tycker om ett program som är tänkt att roa, så där lite småputtrigt, för då är jag orolig att någon från programmet ska googla på sitt namn eller programmets titel och så hamnar dom här och läser sånt som kommer att göra dem ledsna.
Jodå.
Det händer.
Herr Wester från Hipp-Hipp gjorde just så, - googlade och hamnade på den här sidan - (det var ju bara positivt skrivet, men ändå ...) och en programledare från Filmkrönikan gjorde sammaledes och jag har aldrig skämts så mycket som då. (Jag hade kommenterat hans frisyr och vad hade jag med den att göra?)
Sedan bestämde jag mig för att det jag inte kan säga rakt ut till någon - kändis eller inte -, mitt framför ögonen på dem, det tänker jag inte skriva här heller.
Så det gör jag inte nu heller.
Men nästa veckas program ser jag fram emot.
Faktiskt.
Aldrig kan jag skriva vad jag egentligen tycker om ett program som är tänkt att roa, så där lite småputtrigt, för då är jag orolig att någon från programmet ska googla på sitt namn eller programmets titel och så hamnar dom här och läser sånt som kommer att göra dem ledsna.
Jodå.
Det händer.
Herr Wester från Hipp-Hipp gjorde just så, - googlade och hamnade på den här sidan - (det var ju bara positivt skrivet, men ändå ...) och en programledare från Filmkrönikan gjorde sammaledes och jag har aldrig skämts så mycket som då. (Jag hade kommenterat hans frisyr och vad hade jag med den att göra?)
Sedan bestämde jag mig för att det jag inte kan säga rakt ut till någon - kändis eller inte -, mitt framför ögonen på dem, det tänker jag inte skriva här heller.
Så det gör jag inte nu heller.
Men nästa veckas program ser jag fram emot.
Faktiskt.
Aldrig får man vara värst ....
Snökaos.
Brist på el.
Köldrekord i Hemavan.
Och på Den Gröna Ön .., där råder k a o s.
Läs här och förundras!
Snökaos.
Brist på el.
Köldrekord i Hemavan.
Och på Den Gröna Ön .., där råder k a o s.
Läs här och förundras!
Ja, helt ärligt ...
En klicka-på-bild.
... så nog tycker jag att det är ljuvligt med sommar.
Och Bente .., här var du med.
"Snarare en dörr ..."
... har madamen från Portugal skrivit som rubrik till bilden.
Det spelar ingen roll.
Och nu är det bara att sätta igång att fantisera om vad som händer just där, vid nr 310.
Soffpotatisar .....
I princip hela dagen har ägnats åt skidor, skidor, skidor och som pricken över i, reprisen av hockey-finalen i Lillehammer 1994.
Finns det nånting i världen som är, eller kan vara ..., så gastkramande som idrott?
Och tänk, nu har vi återigen fått glädja oss åt Peter Forsbergs sanslösa straffmål och jag har googlat på Curt Lundmark för att överbevisa pensionatsvärden (som egentligen inte tvivlade ...) om att denne herr Lundmark är född västerbottning.
Pensionatsvärden har för övrigt tillbringat natten på klosterhotellet i Vadstena.
Rent av salig var han vid hemkomsten.
Underbart fint hotell, bra läge och billigt .., 600 kronor för ett dubbelrum.
Jaha .., kanske skulle man planera in en övernattning eller två där till sommaren?
I princip hela dagen har ägnats åt skidor, skidor, skidor och som pricken över i, reprisen av hockey-finalen i Lillehammer 1994.
Finns det nånting i världen som är, eller kan vara ..., så gastkramande som idrott?
Och tänk, nu har vi återigen fått glädja oss åt Peter Forsbergs sanslösa straffmål och jag har googlat på Curt Lundmark för att överbevisa pensionatsvärden (som egentligen inte tvivlade ...) om att denne herr Lundmark är född västerbottning.
Pensionatsvärden har för övrigt tillbringat natten på klosterhotellet i Vadstena.
Rent av salig var han vid hemkomsten.
Underbart fint hotell, bra läge och billigt .., 600 kronor för ett dubbelrum.
Jaha .., kanske skulle man planera in en övernattning eller två där till sommaren?
Och ....
.... pElle är sjuk idag.
Kräks och kräks
Och lille sigge nilsson, han förstår inte vad det är som händer?
Bildhälsning från ...
... Portugal!
"Mera glugg än ett fönster ...", skriver fönsterfångerskemadamen.
Och herr Jom har, tillsammans med hustrun, besökt Barcelona.
Så här skriver han:
"Hej Elisabet!
Här får du ett antal fönster från Barcelona.
Fotografiet är taget inifrån Centre de Cultura Contemporania, eller
CCCB som det förkortas.
Vi såg en jättefin utställning av samtida konstnärer där.
Jom."
Lördagmorgon ...
Häftiga annonser i dagspressen i all ära.
Men inte slår den lilla Tildes hemgjorda skylt.
Det var nere vid vattnet vid Mjällomslandet, sommaren 2009.
Blir kaffebryggarsörrrpel .., kokt ägg och en sprallig sigge nilsson med julgransglitter på svanstippen.
Och ring-så-spelar-vi förstås.
Prat och mera prat.
Malena Ernman sjunger höga toner .., en glad polis från Stenungsund berättar om sin boxervalp .., och kvinnan från Moskosel hetsar inte upp sig för vinterkylan.
I ett gult hus på en kulle i landet Halland visar termometern på elva minusgrader ute och sexton plus i köket.
Snart vankas skidor på SVT och Peter Robinson-boken i soffan .., tända ljus på ett bord och inte minst: en massa glädje över att man faktiskt får leva och ha det bra.
Ungefär så.
Dagens fönster ...
.... kommer inte från Portugal och inte från Västmanland.
Inte heller från Norrbotten.
Nej, om ni tittar riktigt, riktigt noga så kan ni ana var bilden är tagen.
Se där, ja.
Och här hittar man fönsterfångerskan!
fredag 8 januari 2010
Insikt nr 186 ....
Är man alldeles ensam hemma i ett gult hus på en kulle ..,
ja, frånsett sigge nilsson och pElle förstås ....
då kan man lika så gott ta på sig nattlinnet redan vid femtiden på aftonen.
Till luxuös middag blir det kokt potatis och den före jul inlagda sillen.
Som extrapiff till anrättningen kanske det vankas ett kokt ägg.
Kanske.
Och eftersom man är helt solokvist, så behöver man inte tänka på frisyren eller om man ser tilldragande ut.
Näää.
Och nu är det bara att invänta "På Spåret".
Är man alldeles ensam hemma i ett gult hus på en kulle ..,
ja, frånsett sigge nilsson och pElle förstås ....
då kan man lika så gott ta på sig nattlinnet redan vid femtiden på aftonen.
Till luxuös middag blir det kokt potatis och den före jul inlagda sillen.
Som extrapiff till anrättningen kanske det vankas ett kokt ägg.
Kanske.
Och eftersom man är helt solokvist, så behöver man inte tänka på frisyren eller om man ser tilldragande ut.
Näää.
Och nu är det bara att invänta "På Spåret".
Landet Halland ...
... närmare bestämt .., utsikt från ett gult hus på en kulle.
Havet är nära.
Bilden togs kl. 16.25.
Pip.
Oväntat möte ....
Tolv minusgrader ute.
Snöknarr under skorna.
Och efter promenaden till postlådan bestämmer jag mig för att ta en varm dusch och när jag har klivit över badkarskanten och just ska till att duscha, upptäcker jag en spindel stor som en ..., ja, som en mindre groda .., och jag f l y g e r upp ur badkaret med raketfart!
Den kanske inte ser så stor ut, men det var den.
Och kroppen hård som på en knäppskorv!
Efter en stunds funderande (ska jag avstå duschen helt och låta spindeln leva i lugn och ro i badrummet, åtminstone tills pv kommer hem från Vadstena i morgon ..., eller ska jag duscha i Hildas badrum ..? ) föser jag in spindeln i en stor burk (modell GB-glassbytta ..) och beslutar mig för att förpassa den till avloppet; till toalettstolen.
Till Döden.
Problemet är att herr Spindel bara kurar ihop sig likt en liten boll och vägrar att försvinna i avloppsröret .., visserligen ser den helt död ut, men så snart jag med en liten pinne pillrar på den, vecklar den ut benen och gör ihärdiga försök att ta sig upp!
Den bara luras, alltså.
Ååå, för min inre syn ser jag hur herr Spindel anfaller var gång jag ska sätta mig på tronen.
Då, med hjälp av en liten burk, tar jag upp herr Spindel från toalettstolshavet.., och jag tänker att faktiskt brukar bloggmadamen vara en sann djurvän, men här går gränsen .., så jag öppnar ytterdörren och ut i snön åker herr Spindel och landar mjukt.
Efter någon minut öppnar jag försiktigt dörren och tittar ut .., då rör sig spindeln mot dörren och i mina ögon förvandlas den till ett Monster .., en Vampyr som tänker ta sig in.
Det gör den inte.
Förstås.
Den dör.
Och nästa gång jag tittar ut, då ligger herr Spindel där stelfrusen och jag tröstar mig med att frysa-ihjäl-döden lär vara behaglig; hellre det än att sakta drunkna i en toalettstol.
Men långt efteråt har jag förfärligt dåligt samvete.
Till alla moderlösa ...
Bild: Solveig.
Idag, den här iskalla fredagen i början av januari, åker en pensionatsvärd till Växjö.
Det är bouppteckning, ty för nästan på pricken en månad sedan, förlorade pensionatsvärden och hans två bröder sin mamma.
I Täby utanför Stockholm, finns Svenne och hemifrån-Kerstin.
Även Svenne har alldeles nyss förlorat sin mamma.
Och i landet Halland bor Anna-Karin, vars mamma dog i somras.
Jo, så är det, att vi är i den åldern nu ., vi som är födda på 40,- och 50-talet .., då vi plötsligt står där utan vare sig pappa eller mamma.
Alldeles häpen blir man .., att det kan kännas så ..,. underligt?
Man har ju vetat.
Anat.
Förstått.
Och ändå .., blir inget som man tror.
Det blir så oändligt t o m t.
Och ..., igårkväll ...var det bloggvännen Annikas tur.
Den vackra bilden av ljuset togs av Solveig och det ljuset får idag brinna för alla som har förlorat sina mammor .., men just den här dagen, så får det brinna allra mest för Annika.
Fredagsfönstret ...
Man kan tänka sig - kanske - att en kvinna är ute och promenerar så där i största allmänhet ..., eller måhända är hon på väg hem från sitt arbete ..., och så i alla fall .., så där plötsligt bara, råkar kvinnan upptäcka en liten hund som nyfiket inspekterar den där promenerande madamen .., och kvinnan i sin tur, hon upptäcker ett fönster där uppe på husväggen och så kommer hon ihåg att i landet Sverige, närmare bestämt i ett gult hus på en kulle i det lilla landet Halland, där sitter en annan kvinna som har fönster som någon slags passion .., och kvinnan som är ute och promenerar tar fram sin mobiltelefon eller kanske är det verkligen en liten kamera och så - tjopp bara - förevigar hon det där ögonblicket.
Och där uppe till vänster syns verkligen fönstret och den lilla hunden kom också med och lite, lite av en kvinna som kanske har hängt ut tvätt?
Det finns mycket man kan fundera över när man tittar på en bild.
Kvinnan som skymtar .., hur ser hennes tillvaro ut?
Lever hon ensam?
Är hon nöjd med sitt liv?
Sånt kan man grunna på.
Nåväl .., den som gick på promenad var den här madamen.
Hon bor i landet Portugal och den kvinnan, hon har fönsterhåven med sig hur ofta som helst.
Och kvinnan i det gula huset i landet Halland .., blir hon glad när fönsterbilden kommer susande genom rymden?
Oh, ja!
Det kan hon lova er att hon blir.
Morgon i landet Halland ...
Tretton minusgrader ute.
"Ja, det är mycket det .., för att vara här ..", säger pensionatsvärden och hämtar in ved .., nu ska här eldas.
Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till Radio Halland.
Där pratas det också om kyla och den alltid så glada programledaren Anna ringer upp tidningsbudet Egon utanför Sorsele, hemma i Västerbotten, och Egon, han berättar att jo, igår var det minsann - 44 grader när han körde ut alla VK, VF och kanske nån enstaka Norra Västerbotten.
Fyrtiofyra minus!
"Jo, men hä va i alla fall myggfritt ...", säger Egon och man hör leendet genom luren.
Och Egon berättar att han har satt en pappskiva där framme på bilen, vid luftintaget, så där så att det inte ska bli för kallt för motorn och då kommer jag ihåg att just det, det såg man hur ofta som helst när man var liten och det var kallt ute.
Därtill har Egon laddat upp med extrakläder och tändstickor, ja, så att han kan göra upp eld om det värsta skulle hända .., om bilen skulle tacka för sig.
Och där ligger jag under täcket och lyssnar leende till den här hemifrånmannen som tycks så glad och nöjd och det är väl ungefär då .., som ett stort fång med hemlängtan kommer susande genom rymden och hittar raka spåret in i mitt hjärta.
Just så.
Tretton minusgrader ute.
"Ja, det är mycket det .., för att vara här ..", säger pensionatsvärden och hämtar in ved .., nu ska här eldas.
Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till Radio Halland.
Där pratas det också om kyla och den alltid så glada programledaren Anna ringer upp tidningsbudet Egon utanför Sorsele, hemma i Västerbotten, och Egon, han berättar att jo, igår var det minsann - 44 grader när han körde ut alla VK, VF och kanske nån enstaka Norra Västerbotten.
Fyrtiofyra minus!
"Jo, men hä va i alla fall myggfritt ...", säger Egon och man hör leendet genom luren.
Och Egon berättar att han har satt en pappskiva där framme på bilen, vid luftintaget, så där så att det inte ska bli för kallt för motorn och då kommer jag ihåg att just det, det såg man hur ofta som helst när man var liten och det var kallt ute.
Därtill har Egon laddat upp med extrakläder och tändstickor, ja, så att han kan göra upp eld om det värsta skulle hända .., om bilen skulle tacka för sig.
Och där ligger jag under täcket och lyssnar leende till den här hemifrånmannen som tycks så glad och nöjd och det är väl ungefär då .., som ett stort fång med hemlängtan kommer susande genom rymden och hittar raka spåret in i mitt hjärta.
Just så.
torsdag 7 januari 2010
sigge nilsson och sverker ...
I fyra dagar har sigge nilsson bott hos pensionatvärdens storebror och hans fru i Fallnaveka, ni vet, i landet Småland.
Fyra dagar.
På den tiden har sigge blivit bästa kompis med vallhunden "Sväääker" (det är småländska det) och med kattmadamen Suna och han har lärt sig att lätt som en plätt hitta bland rummen i det röda huset och han har fått träffa pv:s brorsbarn Emil och Kajsa.
Och hunden Sverker .., han sköter om sigge på det allra mest fantastiska sätt .., ja, han tvättar hans öron och han "tvättar" honom i rumpan så där som kattmammor gör med sina ungar.
Sverker .., han är en riktig Kompis.
Söderut ...
Herrbeta servering i Östergötland.
... går resan den här torsdagmorgonen och halleluja, så hittar vi utan problem till sonens lägenhet på Kungsholmen och där hämtas pElle och så tar vi sikte på E4:an och skylten mot Helsingborg.
Halvvägs till landet Halland möter vi och kör även om bärgningsbilar och i en brant slänt ligger en polsk långtradare och där är poliser och räddningstjänst, men lastbilen ser tämligen oskadad ut, men oj, oj, oj ..., vilket sjå att få upp den igen!
Vid gränsen till Östergötland kommer jag att tänka på två madamer; nämligen den här .., och så Mimmi i Motala, hon som brukar kommentera här på sidan.
Kaffepaus blir det i Herrbeta och hela serveringen andas 50,- eller 60-tal och där är minst ett hundral olika sorters tallrikar som hänger på väggarna - minst - och utanför fönstret ser vi hur mycket snö som har kommit, ja, helt otrolig är den här vintern!
Sist av allt ett besök i Fallnaveka där vi hämtar sigge nilsson.
sigge nilsson i Kajsas famn.
Kajsa fyller år på annandagen och är således Stenbock.
Efter jul har Kajsa åkt skidor i Vålådalen tillsammans med goda vänner, däribland brodern Emil.
"Åååå, vad det är roligt att åka längdskidor!" utbrister hon lyckligt.
Åååå, han har sannerligen vant sig vid att vara i det röda huset på landet .., och vant hoppar han upp och sätter sig i Kajsas famn eller så lägger han sig på stolen eller låter sig pysslas om av vallhunden Sverker.
Resenären.
Ännu lite solbränd efter tiden i Sydamerika.
Stenbock även han.
Vid bordet sitter även Kajsas storebror Emil.
Det är Emil som har tillbringat tre månader på resande fot i Brasilien och medan vi dricker kaffe, försöker pv övertyga honom om Livets Ultimata Höjdpunkt .., detta att åka Vasaloppet .., men Emil säger att så blir det inte .., inte i år .., och bloggmadamen menar att tro det eller ej, men det finns faktiskt andra saker här i livet än att åka skidor i nio mil ...., och tre månader ute i stora världen motsvarar garanterat ett Vasalopp , så det så.
Men nu är vi hemma.
Trötta ...., (och mitt högerben krånglade och värkte hela tiden och till slut fick jag sätta mig i baksätet och vila benet på pv:s skidor som underlag!) ..., trötta, trötta och pv börjar genast att elda (15 plus i huset) och på det hela taget känns det bra att vara hemma.
Jo.
Så är det.
Snart ...
.... dags att hissa segel och ge sig av söderut igen.
Väskor ska packas .., det ska duschas och ätas frukost och vi ska hämta pElle som har tillbringat några dagar hos den blivande konstapeln, ja, inne i självaste hufvudstaden har pEllle varit och säg vad den katten inte får vara med om.
Om det har gått bra?
Oh, ja!
"pElle, ja, han ligger lite här och där och verkar må bra ..?" säger lillhusse.
Och så har vi tittat på Östnytt, Smålandsnytt, ABC-nytt och Västnytt, allt för att få information om väglaget och det fick vi minsann också.
Halt och eländigt.
I Västnytt berättas att man har funnit en utbrunnen bil i Getinge, - det är i lilla Getinge jag går på sjukgymnastik -, med en död man i bilens bagageutrymme!
Om det inte är självmord, får man innerligen hoppas att mannen varit död innan han hamnade där han hittades .., något mycket värre kan jag knappt tänka mig annars.
Trevligaste nyhetssändningen hade Östnytt, där det berättades om microlån och en till vårt land invandrad kvinna som, då hon kom, var analfabet, och nu hade kvinnan startat eget och ville fortsätta på den vägen.
Så himla trevligt var det och sååå stark och härlig såg den kvinnan ut!
Hurra för microlån!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)