Måndagsfönstret ...

.... finns på grannens hus och speglar sig i vattenpölen nere vid vägen.

I det huset ska snart familjen utökas med två små töser, vilka ännu vilar i sin mammas mage.

Där, i huset, finns även tre glatt svansviftande Golden Retrievers.

På återseende ...

Vi har fått kärt besök.

Herr Stare har kommit och sitter nu i toppen av körsbärsträdet och förgyller min tillvaro.

Sjunger någon stare i Japan?

förändring ....

i närapå en timmes tid

pratar jag med mannen som nyss har förlorat sin hustru

ibland

upphör pratet

då blir det alldeles tyst i luren

kanske i en halv minut eller mera

jag tänker att tystnad också är en sorts prat

alldeles stilla sitter jag i loppisfåtöljen

medan mannen berättar om livet före och efter

han säger

att om natten

har han hennes nattlinne nära sig

Här på kullen är det så ...

... att den småländske (och väldigt ordningsamme - ett eller två s ..? -) grannen och pv (något mindre ordningsam), delar garage.

Rakt av bara.

Var sin del.

Idag, efter några månaders frånvaro, återvände grannen till sommarhuset.

Från min utsiktsplats såg jag hur han sneglade lite mot pv:s garagedel.

Sen drog grannen försiktigt i presenningen till sin båt .., rättade till den lite .., så där ja.

Ordning och Reda.

Tänk .., om det kunde smitta!

Historien om en soffa ...

Bilden från tidskriften klokahem.
Fotograf: Gunilla Welin.
(Och ja, jag har skrivit till den ansvariga utgivaren och frågat om tillåtelse att få visa bilderna.
Om så inte är fallet, kan ni ju komma och hälsa på mig i fängelset, ty jag har inte fått svar ännu.)

Den som har varit med här på sidan ett tag, vet att jag inte direkt föll så där pladask för soffan i guldbrokad, den som stod i pv:s vardagsrum när jag kom hitflyttande.

Numera - kan man tänka sig .... - , huserar den på den inglasade altanen och fungerar som kattsäng.

I ett inlägg lite längre ner, berättar jag om tidningen "kloka hem", där en bild av den här soffan figurerar.

Nu kommer det förstås att visa sig att det här blir en inne-soffa, om den inte redan är det.

Och så tjoppar det till i inkorgen och där är några rader från Lena Engebrand-Nikou.

Så här skriver hon.

"Jag har en likadan soffa i källaren.
På grund av sentimentala skäl har jag svårt att slänga den.
Tror att den är från sent 40-tal.
Duxsoffa är det minsann!

Den började sin karriär på Frösön, tog en sväng till Tunisien på 60-talet då min familj bodde där.
När jag flyttade till Uppsala på 70-talet fick soffan följa med och blev då omklädd i ett mörkblått tyg med jugendmönster.
Jättesnygg var den!
Sen fick den bli gästsäng.
Nu har den som sagt förpassats till källaren.
Förstå att det är svårt att slänga den."

Som en God Mor ...

Ja, så känner jag mig när blommorna - åtminstone mer än hälften av dem - har fått ny jord.

Och nya - större - krukor!

Den gode pv har många goda sidor, men det här med att pyssla om pelargoniorna .., njaaaa.

Så här ynkligt lite jord hade blomman på den övre bilden.

Nästan tomt, var det.



Och spretig och eländig var den ..., men har blommat tappert.

Nu klipptes den ner ("förlåt, lilla vän!", vill man säga ...), fick ny bostad .., en stor och rymlig kruka och blev omsluten av ekologisk jord.



I söderfönstret ....



Och i köket väntar andra på sin tur.
Nummer 2 & 4 från vänster, var en present från vännen Gunnar i Jämtland.
Dessa pelargonior hade inhandlats i Småland.
(Minns jag inte fel, var det i ett pelargonie-museum?)

Lerkrukor är kanske inte det vackraste som finns, men blommorna trivs i dem.

Moderna krukor är så ynkligt trånga.

Och om två månader kanske, kommer alla dom här blommorna att få bo utomhus.

Tänka sig.

I postlådan ...

Bild från tidningen.
Fotograf: Marie Ullnert (har tagit underbara bilder!)

... ligger en dag en tidskrift som jag inte alls känner igen.

Det visar sig vara en gåva från pv:s dotter, en tidning som heter klokahem,

En tidning som är snyggt formgiven och riktigt läsvärd.
(Dessa omdömen borde förstås komma i omvänd ordning, men om inte tidningen är vacker - enligt mitt sätt att se det - tappar jag ofta lusten att bläddra i den).

Det här var det första numret.


"Jordhuset" - eller skeppet.
Notera parkeringen uppe till vänster.
Fotograf: Jenny Maria Nilsson.
(Endast kvinnliga fotografer .., märker jag nu.)

Där kan man t.ex. läsa om huset i Bohuslän som har isolerats med halmbalar (vi har ju ensillage .., det vore kanske nåt ...?) och där är en artikel om ett "jordhus" utanför Landskrona - hur läckert som helst -!


Jordhusets framsida påminner om biblioteket i Halmstad.
Frågan ..."kan du tänka dig att putsa fönsterna idag ..?" får här en annan dimension.


På sidan 36 finns - till min förskräckelse - en bild på 40-talssoffan.
Nästan på pricken likadant mönster som pv:s, den som nu är kattsäng på den inglasade altanen.
Bilden är tagen av Gunilla Welin.

Längst bak i tidningen finns annonser till olika webbutiker.

Till denna, t ex, som säljer de allra vackraste (och dyra) lampor, vilka jag första gången upptäckte ute på Vigs Ängar - ett antroprosofiskt äldreboende utanför Ystad - .., ett boende så vilsamt och vackert att man bara häpnade!

Och till Country by mail ..., finns också en adress, även om jag ibland blir aningen less på allt det vita och ibland lite puttenuttiga.

"Smart, lyxigt och ekologiskt i köket" ..., finns här.

Mer om Vigs Ängar kan man läsa här - rekommenderas varmt -!

Klockan 7.00 ....


... öppnar jag sovrumsfönstret.

Det är fågelkvittret som lockar.

Igår var där (vid fröautomaten) mängder med bofinkar på marken .., och så de övriga förstås .., de ivriga blåmesarna .., talgoxar .., koltrastar som kalasar på äppelskivorna ., och en fågel vars namn jag inte kom på.

Bergfink?

Ja, kanske.

Ännu ingen koltrast som flöjtar överjordiskt.

Och just nu ser jag dessutom två sidensvansar, en skata och så duvorna i björken hos grannen.

Dagens fönster ...

Alldeles underbara ögonblicks-fönsterbilder - tack Anita -!

Bilden togs på Söder i Stockholm för ett par år sedan.

Somliga bryr sig inte det minsta ...

Ja, vem som vinner Melodifestivalen.

sigge nilsson, till exempel.

Och pv.

Vinnaren tycks glad och lycklig .., den kvinnliga programledaren är högljudd som vore det en VM-final i fotboll .., och pv säger att han tycker att den vackra (det säger jag och en mig närstående son ...) Varga sjöng så fint.

Nu klinkar herr pensionatsvärden på sitt piano och jag tänäker gå och lägga mig.

Ajöken, sa fröken.

Melodifestivaldags ...

Och som vanligt - det är en flerårig vana - ringer Leina och jag själv till varandra och ger poäng till de tävlande.

Brolle - som skrevar lite karlaaktigt på scenen - får höga poäng.

I alla fall av mig.

Och när jag berättar det för Leina, börjar pv att kråma sig på samma sätt, ja, framför tv-apparaten, men det blir liksom inte riktigt samma sak.

Det kanske beror på luggen.

Senare: när Sanna Nielsen sjunger, ger jag henne en 9:a .., (efter henne har jag Nick Borgen) Thomas ger en 6:a och Leina slår till med en ... 3:a. Bill, hennes son, säger att han ska gå ner i källaren och titta på tvättmaskinen som snurrar, den får högre poäng, men han ger ändå Sanna en 4:a !
Leina har Swingfly som favorit hittills.

sigge nilsson ....

"Jaså, ni tycker att jag är stilig ..? Det tycker jag med!"
I mer än ett års tid har matte pratat om att byta gardiner i vardagsrummet.
Det har inte skett ännu.
Och titta baratradgard, dom har omtag också!


"Vilken himla vacker blomma!"


"Man kanske skulle känna efter lite .., ja, om den går att äta ..?"


"Nä ..., jag kollar på fåglarna där ute i stället."


Å, denne underbart egensinniga katt som helst går för sig själv.

Som sover i "eget rum" .., och, om han kommer in i sängkammaren, endast ligger hos pv.

Och som pip-jamar på ett underligt sätt och som springer fort som en raket!

Inför vad som komma skall ...

Det var Anna som ringde pv och utmanade honom på Vätternrundan.
("Rödstjärtsloppet", säger pv att det kallas).

Hon och Micke (som kanske då kan ta rygg på någon annan cyklist ...) skulle anmäla sig, ville pv möjligen hänga på?

Det ville han.

Trettio mil på en cykelsadel - å, hjälp vilken fasa! - tänker jag.

Det gjorde Anna också för några dagar sedan, då hon började svikta.

"Njaaaa .., jag får se ...", sa hon.

Men se nu kom en bild och en liten hälsning.

"Tre mil på 90 minuter!"

Det blir nog Vätternrunda ändå.

Diskussionsklubben går igång ...

I bilen, på väg till stan, lyssnar vi till nyheterna.

Mest handlar det om det förfärliga som har hänt i Japan, och om haveriet i kärnkraftverket.

Det är då vi kommer att prata om Tjernobylolyckan, 1986.

Då var jag gravid och väntade Anders .., jag minns att vi, trots olyckan, åt våra egna hallon och jordgubbar den sommaren.

"Ja, men det såldes nog mängder med jodtabletter i förebyggande syfte ...?" säger pv och menar på apoteket hemma i Malå.

Och jag tänker efter lite.

"Nä, det tror jag inte .., helt ärligt vet jag inte en enda människa som pratade om jodtabletter och vi använde oss i alla fall aldrig av såna ..., nej, jag tror inte att det var någon rusning efter såna ...?" säger jag.

Det är nästan så att pv inte tror sina öron!

Skulle vi västerbottningar, som blev så nerlusade av radioaktivt nedfall, skulle vi inte ha ätit jodtabletter?

"Nä, det tror jag inte .. jag tror att människor hemmavid - på gott eller ont -, inte hetsar upp sig i första taget ..., så näää", säger jag igen.

Om detta diskuteras det livligt i bilen och om jag säger som så .., så tycker väl pv att vi inte kan ha varit riktigt kloka där uppe.

Vi som inte hetsade upp oss.

Då bestämmer jag mig för att kolla upp det hela.

Först ringer jag nummerupplysningen i Adak (tack du underbara Anitha!) och får telefonnumret till den som 1986 var "chef" (eller gift med chefen och arbetade där) på Apoteket i Malå, nämligen den alltid så härliga Britta Holmlund.

Och ja, hon blir aningen förvånad att höra ifrån mig, men jag säger som det är .., att vi nu högljutt livligt har diskuterat detta och inte minns jag någon större diskussion angående jodtabletter och hur var det egentligen nu .., då, efter Tjernobyl .,. såldes lagret av såna tabletter ut på en gång?

Då skrattar Britta, som talar nån slags skånska, trots alla år i Malå.

Jodå, hon minns förstås detta väldigt väl.

Så här var det.

"Vet du Elisabet, det var t v å personer i hela samhället som köpte jodtabletter .., två stycken, jag minns t.om. vilka det var ...!" säger hon (men berättar inte vilka) och jag hör leendet genom luren.

Jo, jo.

Och då ler jag också.

Och pv, han tar sig för pannan.

(Men så dumt är det förstås inte att jodtabletter hemma ...).

Hälsning från Norrbotten ...

"Du Elisabet .., vad kostar egentligen snön. Jag kunde inte hitta något PLU-nummer.
Men du kanske kan scanna!?

Hej från norr."

Det är från filuren Bert förstås.

Plu-numret är 4902.

Bara så du vet.

Sånt som är annorlunda ...


Dom halländska kunderna köper säkertligen tio gånger fler jordärtskockor och broccoli än kunderna i Ystad.

Framför allt jordärtskockor.
(Kanske har dom läst detta ...?)

Och sötpotatis också.

Och djupfryst lax.

Annat som man tänker på, är att kvinnorna som handlar väldigt ofta har "fixade ögonbryn", antingen tatuerade eller tunna, tunna streck .., jag har aldrig sett det på så många kvinnor som här!

Ytterligare en insikt ...

Under veckan i Dalarna kunde jag konstatera att såna här moderna telefoner sannerligen är beroendeframkallande.

Det hände, när vi satt framför tv:n, att två barn och deras föräldrar satt med var sin "telefon" och surfade runt på Facebook och andra sidor.

Nästan som fastlimmade var mobilerna i deras händer.

Så är det överallt numera, tycker jag.

Även i Vietnam.

Titta på den översta bilden av de vackra kvinnorna, klädda för bröllop.

Gissa vem som fyller år idag ....

Jo, han som är så himla bra på att gräva fram fakta av alla de slag och som är så generös (bjuder schangdobelt på fika när man ses i Stockholm, då, på Svens vernissage på Söder) och rolig och snäll!

Nästan sedan jag började blogga (i september 2005) har han varit med på banan, åtminstone för mig.

Vem?

Rexxie, förstås.

"Darling Rexxie"!

Stort grattis härifrån!

Vad som gör en människa glad ...

Slalomåkarna Patrik & Hilda testar pjäxor hos uthyraren någon mil från Sälen.
Patrik till vänster .., han som ska bli så lycklig över dimman som lägger sig över topparna.


Under en av dagarna i Dalarna, pratar vi om vad som får en att bli glad.

Jag vet precis vad som gör mig glad .., det är när människor vågar bjuda på sig själva.

Några exempel.

1. Dom första dagarna i Sälen bor även pv:s dotter Hilda där, tillsammans med sin pojkvän Patrik. Patrik är storvuxen och en av de absolut lugnaste människor jag vet och han har en slags stillsam värme/humor.

När Hilda och Patrik återvänder till stugan efter första kvällens skidåkning, då är Patrik aningen skärrad. Bara aningen. Någon slalomåkare av rang tycker han sig inte vara och har inte heller åkt så mycket som flickvännen och när vi frågar hur det kändes .., så säger han leende .., "ja, det var rätt hemskt .,. jag var ganska rädd, ja, faktiskt mest hela tiden!"

Dag 2 råder dimma i backen och då blir Patrik rent av lycklig.

Vid hemkomsten berättar han:

"Idag var det så dimmigt, ja, nu såg man inte hur högt uppe man var, nu gick det jättebra!"

Sånt får mig att le!

2. Och så stafettvasan och Micke har kört första sträckan och kommer i mål i Mångsbodarna.

Micke är en utpräglad tränings, - och tävlingsmänniska och berättar livfullt i bilen om hur det var vid starten.

"Alltså, jag hade redan i förväg beslutat mig för att i n t e ta rygg på någon skidåkare framför mig .., då skulle jag kanske köra slut på mig .., men .., jaaa .., efter ett tag insåg jag ju att det var ett onödigt beslut .., för jag hade inte en chans att ta rygg på någon alls, alla var så snabba!"

3. Sist av allt .., Anders står och väntar på att pv ska lägga på fäste på hans skidor, det är innan Micke har avverkat sin sträcka och ska växla över till svågern .., och pv pysslar med skidorna och säger till Anders att ..."ja, ta och testa nu, så du vet om dom känns bra ...!"

Runt omkring oss står vana skidåkare med tajta byxor och annan tjusig utrustning och Anders tittar sig lite villrådigt omkring .,. vill gärna testa på en undanskymd plats, så där .., så ingen kollar.

"Ja, testa nu!" säger pv.

Då tittar Anders (som har stått på längdlöparskidor e n gång!) på oss och säger ..." ja, det känns väl .., kanske bra .., ja, jag vet egentligen inte hur det s k a kännas ...?"

S o m vi ler!

4. Eller Anna som glatt och villigt erkänner att hon är "skiträdd" när hon är med i någon hopptävling med Taurus!

Just så är det.

Människor som vågar blotta sig .., som inte låtsas .., ååå, vad jag tycker om såna!

Lördagsfönstret ...

.... hittar man i stugan i Sälen.

Detta var utsikten när vi satt runt köksbordet.

Och morgonsolen var på väg upp och förgyllde grantopparna lite, lite.