Den lediga dagen ....

... av den blev det intet, men eftermiddagen blir fri i alla fall.

Och då blir det dragning i lotteriet!

Herr Notarius Publicus är på plats och ni ska veta vilken fin vinst han har med sig .., jag funderar på att göra en extradragning bland alla som är med den här gången .., jo, så får det bli!

Ni får hålla ut tills i eftermiddag.

Tisdagsfönstret ....

Ett alldeles underbart fönster på en lika underbar bil (vi hade en sån ...!) ..., och ingen behöver väl tveka över vem som höll i håven ...?

Nej, just det.

Och så här ser hela bilen ut.

Innan jobbet ...

Tre timmar på stranden.
Till en början är vi nästan ensamma, men så småningom fylls det på.
Mest småbarnsfamiljer .., och bråk om vems tur det är att ha spaden eller hinken och pedagogiska föräldrar och en sur mamma som säger "faaaan!" och "va faaaan!" - hela hon ser sur ut - ja, som en surkart är hon och pv ligger under det grekiska parasollet och han somnar och snarkar och jag puttar på honom och sen badar jag och badar ännu mera och där ute i vattnet står en kvinna som är präst och hon säger snällord som värmer hjärtat och inte visste jag att hon har såå små barn.
Hennes hud är blek.

Eckes Britt kommer också ner .., hon har vit badrock i frotté och är  - det har jag sagt tidigare, men nästan allt är ju ändå sagt någon gång förut - en av de vackraste kvinnor jag har träffat .., och Britt tar av sig badrocken och går långt ut och simmar en stund.
Ecke är hemma.

Pv, han tröttnar på solen långt före mig och åker hem och fixar lunch .., vi sitter under ett grönt parasoll  och harry har lagt sig i skuggan under vinbärsbusken.

Ikväll kommer Gunnar.

Å, så roligt det ska bli!

Det bästa för Lena ...

Det bästa i veckan har varit just veckan.

• Härligt väder - kommer inte ihåg när det var så här fint så länge? Jag minns ju min barndom här i Särdal på det här sättet, men det är ju längesen.
• Kravlös tillvaro vid havet - jag har bara varit; nä jag har klippt gräsmattan och skrapat och målat tre fönsterbleck, lagom mycket mao :-) 
• Semester tillsammans - Maken påbörjat sin semester och det är mysigt att hinna ses, för i vardagen jobbar vi så mycket.

Lena.

Inställt besök på geriatriska mottagningen ...

Igårkväll på jobbet var det min tur att låsa och göra allt det som hade med kassorna att göra.
Det var första gången på över en månads tid och lite av dom där självgående rutinerna hade jag väl lämnat hemma ..., dessutom hade vi suttit i mer än tre timmar på raken och vi hade köer som ringlade sig till mejerikylen, så kanske var man inte på "topp" vid stängning.

På väg hem, bara ett bara hundra meter från affären, slog det mig att jag hade glömt En Viktig Sak, så jag vände om .., körde till chefen och hans fru som just skulle äta pizza, fick nycklarna ...,  åkte tillbaka ..., och så krånglade låset, så där stod jag - hysterisk - och väntade på att larmet skulle gå!

Vilken panik!
Till slut löste det sig (chefen kom ...) och efteråt rann kallsvetten när jag moppade hemåt.
Då var jag i det närmaste hemma en timme senare än vanligt och pv hade varit ute med bilen och letat mig!

"Å, älskade vän!! Å, jag tänkte att någon hade kört på dig och nu låg du i diket och var halvdöd!" sa han smajlande.

Idag på morgonen ringde chefens fru och sa "Bettan, minns du vad du gjorde med nycklarna till tobaksskåpet?"

Jag sa att det visste jag ju .., jag hade lagt där dem dom skulle vara ..., men nä, där var dom inte.
I en timmes hade Bodil, Johanna och Noeline letat och letat.
Tobaksskåpet förblev låst och ingen kunde köpa cigaretter.

P a n i k!
Igen.

Och jag kände igenom byxfickorna och butiksskjortan - nix, ingen liten nyckel -, men jag var så övertygad om att nycklarna var i affären .., jag minns ju tydligt hur jag plockade ner den och lade den på avsedd plats!

Men det är en sak att man tror sig minnas .., det har hänt tidigare att man varit tvärsäker och sen har det visat sig vara helt annorlunda .., så jag tog helt sonika bilen, kände mig gråtfärdig och körde raka spåret till affären .., hämtade Bodil .., och hon sa att ..."Bettan, det är ingen idé, den finns inte!" .., och jag gick till kassa 1 där det var öppet .., bad den rara kassörskan öppna kassalådan och se .., där, bland övriga nycklar låg den!!

Om jag säger att jag nästan grät av glädje, så är det en underdrift!

Problemet är att själva den där plastbiten som sitter på nyckeln, den hade försvunnit redan i lördags och det var väl därför ingen reagerade på den där lilla oansenliga nyckeln som låg bland de övriga, så där helt anonym!

Stort kramkalas utbröt .., "Bettan, sätt dig och ta en kopp kaffe med oss!" sa Bodil och just då upptäckte jag den ordinarie mejeriansvariga Carina och sa hur alldeles omåttligt efterlängtad och välkommen hon nu var ..., att jag beundrade hennes förmåga att alltid ha hemma rätt saker i ost/juice/silldisken och hon loooog och sa att vi hade fixat det bra ändå, vilket ju var snällt, men måttligt sant, tycker jag.

Nu har jag fem lediga timmar fram till klockan tre, då jag ska arbeta kväll och sen stundar tre helt fria dagar!

Jag ska gå raka spåret ner till havet.
Bada.
Känna mig lycklig.
Och befriad.

Och jag ska inte ringa geriatriska mottagningen och be om en Alzheimertest.

Att hitta hem ....

Jag köpte mig en limegrön klänning i lent linne.

Stora sidfickor.

Sååå enkel.

Men tänk ..., att man kan bli så glad av en tygbit!

Dagens fönster ...

Från Tropikhuset i Uppsala kommer detta vackra .., såväl fönster som näckrosblad - modell lite större variant -!

Den som hade fönsterhåven med sig på semestern söderut, det var madamen från Skellefteå, nämligen ellem.

Det bästa för annannan i Portugal ...

Mitt bästa i en ganska ljummen (vilket i och för sig var underbart!) vecka var att vi på söndagen fick upp ett antal ting på väggarna. Det är mitt mål för den här sommaren att faktiskt få riktig ordning och reda överallt och att inte längre ha tavlor stående på möbler osv. Vi har bott här sedan december 2010...

Jag blev särskilt nöjd med den här planschen. Det var ett infall att jag kunde ha den högt upp över en bokhylla. Men genast jag fick upp den insåg jag att det var ännu rättare än jag alls hade tänkt. För det här visar ju utsikten ut över trädtopparna (från den skulptur i Kivik Art Centre som författaren och musikern som bor granne vill ha bort).

Jag gillade skarpt att besöka den och gillar skarpt att titta upp på den när jag sitter vid min dator!

//Elisabet säger: och särskilt bra var det ju att du fick det gjort, ja, jag tänker på titeln på boken där till vänster ...., det stämde ju bra det.

Och så några eftermiddagsfönster ...

.... från flygplatsen El Prat i Barcelona.

Det var annannan som agerade fönsterfångerska.

Glöm inte att läsa om hennes morgon den 17:e juli.

Ett underbart inlägg!

Efteråt ....

... när han badat och jus ska till att skaka av sig vattnet .., då fångar AP honom på bild!

Harry, alltså.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Gårdagen (lördag) som helt ägnades åt Midnattssolsrallyt: först som funktionärer och sen som publik. Så himla roligt!! Jag älskar att vara på rally, oavsett om det är som tävlande, service, funktionär eller publik.

Tillökningen i familjen: katt nummer fyra. :-)
Inte alls planerad men så välkommen så. 

Han kom till oss från en vän som inte kunde ha honom kvar.

Ulrika.

Sprallglad ...

Igårkväll ..., på väg ner till havet.
AP tog bilden.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Hej
Det bästa i veckan var nog slutet på den.
Veckan avslutades med båttur med goda vänner till Sundsveden och Räkfossa.

Hemfärden ...

En bra start på semestern.

Barbro.

Bilder från en alldeles ledig lördag ...

Då blir det utflykt till vackra Varberg - det  måste vara en av vårt lands vackraste städer ? -, där det pågår sedvanlig torghandel och det är inte vilken handel som helst; det är absolut smockfullt på torget och där är grönsakshandlare och blomsterförsäljare, såna som har antikviteter (eller i alla fall gamla tallrikar och sånt ...), kläder förstås .., hushållsredskap .., dom största jordgubbar jag skådat ..., ja, det är otroligt med folk där! 

Själv åker jag dit i akt och mening att hämta två linneklänningar som jag beställt.

Nu har jag snart dylika tills jag trillar av pinnen och det känns skönt.

Ni vet, den där känslan när man  hittar kläder som man direkt trivs i - kläder som är en själv -, den känslan betyder så oerhört mycket för ens välbefinnande.

Sen kommer jag hem och upptäcker att AP och hennes väninna Linda har kommit.

Det är förstås hästen som ska hälsas på, ja, även mamma och pv.

Vi går till stranden .., någon badar flera gånger .., andra solar. 

En tredje går ut med segelbåten för att försöka fånga makrill.

Från stranden ser vi honom ute på havet.

Vi ligger eller halvsitter bland blommande Marviol .., överallt på stranden finns denna ljuslila blomma! 

Och Ecke och Britt kommer ner för ett förmiddagsdopp .., Ecke - nästan helt blind - stöder sig på hustrun och tillsammans går dom ut i vattnet. 

Lååångt ut! 

"Å, så där vill jag bli när jag är över åttio!" utbrister AP och tittar på dem.

Kväller.
Tillsammanspromenad ner till havet igen.
Jag plockar gulmåra, rölleka och dom här söta gula sakerna vars namn jag inte vet.
Inte för ett ögonblick tänker jag på crème fraiche eller yoghurt (tack Monet som talade om hur detta stavas - nu tar jag Arlas version och försöker hålla mig till den ,-) ..., jag bara gläds åt den lilla buketten och detta att vara fri och ha en dotter på besök!

Ena sidan av åkern .., där finns som en stor rabatt av ..., baldersbrå, kanske?
Sååå vackert!

Det är fruktansvärt torrt i Halland just nu .., 21:a dagen utan regn och med högsommarvärme mest hela tiden ..., radio Halland pratar om ett stundande bevattningsförbud.
Jo, det fattas ju bara det, nu när vi har växthus ...

Det bästa för Anne i Mantorp ....

Hej!

 

Visst skulle det passa finfint med postit-lappar till mig, men allra helst skulle jag vilja vinna det ljuvliga bokmärket. Mina börjar bli slitna och nya bör införskaffas, så jag håller tummarna för ännu en turdragning.

 

Ja så var det Det bästa då. 

Kan ju inte vara annat än turen ut i Farmorskogen med hundar och stora och

små ungar. Hittade alldeles nyuppkomna kantareller som blev till två smarriga kvällsmackor. Nu hoppas jag på regn, så småttingarna som blev kvar på tillväxt inte torkar bort.

 

Varm kram från Anne i Mantorp

 

Dagens fönster ...

Och fönsterfångerska - verkligen på hugget -, är madame Turtlan på holiday.

Den allra finaste ...

... buketten .., plockades lite hipp som happ bara.

Och nu ser jag att jag måste tvätta duken.

Åter avsändaren ...

Igårkväll, när vi satt i den där grillkåtan uppe på Tärnvägen, säger Anna-Karin plötsligt att hon har med sig nånting till mig.

Ingenting förstår jag.

Och så försvinner hon en stund och kommer sedan tillbaka med det ni ser på bilden och jag bara häpnar .., för såna ripor, gjorda av gips eller keramik, hade jag på 80-talet hemma i Malå .., och jag kommer för mitt liv inte ihåg vem konstnären var.

"Den här gav du till Eva någon gång ...", säger Anna-Karin.

Eva var alltså min svärmor, men finns nu inte längre i livet.

Nu har Anna-Karin "dödsstädat", ja, så uttrycker hon det .., och då tänkte hon att den här får Elisabet tillbaka.

Nu finns här alltså i det gula huset tre små vita fjällripor och oj, så glad jag blev!

Dagens fönster ...

Från sticklägret häromsistens, fångade Ulrika flera fönster.

Det här är ett av dem.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det måste vara att jag kunde hämta mina nya glasögon – så nu ser jag bra ut

Den turkos bågen är mer åt det blå hållet än det gröna och matchar precis linnetyget i min tunika.

 

 

Den svarta är en modell som man ibland kan se på politiker och industriledare, där de i debatter drar av med ena handen och sedan pekar på sin motståndare med för att förminska Honom/henne och förstärka sin egen synpunkt. Just precis så ser de ut, fast jag vet inte om jag ska peka så himla mycket med dem. 

Mest bara ha dem på.

kram
Ann