Ett nyårsaftonsfönster ...

Gokväller!

Fönsterhåven var med på vår lilla Göteborgsresa i helgen.

Vi bodde nära Trädgårdsföreningen så när tjejerna var på shoppingtur så slank vi in i Palmhuset.
Det heter väl så...?

Varmt och skönt. Vackert och grönt. Vi blev lite upptinade och fyllde på vårt förråd av grönt.

Där i ett hörn fångade jag det här fönstret till Dig.

Kram från Turtlan

// Och tack snälla! säger jag.

Besparingstider ...

På innan-jag-åker-till-jobbet-promenad med harry, upptäcker jag detta.

Ja, ja.

Det ska vi nog uthärda.

Den vackraste av dem alla ...

... måste väl ändå vara denna?

Från Damaskus till Haverdal ...

Bilden lånade jag från Wikipedia och visar just Damaskus.

Häromveckan hade jag två syrianska gossar i kassan och igårkväll en syriansk herre.
Nej, dom är inte släkt.
Och tänk, så trevligt det är med lite nytt blod bland sedan evigheter tillbaka infödda hallänningar, inflyttade nollåttor och norr, - och västerbottningar!

Mannen, som kanske är i 40-årsåldern, berättade (någon frågade) att han kommer från storstaden Damaskus, men nu bor han i lilla Haverdal i landet Halland.

"Vad jag heter? Adnan ...!" sa mannen och log.

Och jag presenterade honom för en av stamkunderna, han som heter Leif och är i min ålder och även min arbetskamrat Fanny ("is her name really Fanny ...?" sa Adnan som väl tänkte på det engelska ordet funny ...) och så blev det lite prat om kylan (spelar ingen roll alls, sa mannen) och om invånarantalet i Syrien (mer än 20 miljoner!) och mannen sa att han tyckte att svenskarna var så snälla och omtänksamma, ja, det kändes bra, sa han.

Man kan ju hoppas, tänkte jag.

Sen blir det en ny dag och jag sitter i en grön loppisfåtölj och tittar på morgon-tv.
I Eslöv, i Skåne, har någon satt eld på en moské, säger nyhetsuppläsaren.

Och medan jag sitter där med kaffekoppen i ena handen, tänker jag på mannen från Syrien och på dom två småpojkarna från samma land och funderar över hur deras tillvaro i vårt land ska bli och jag tänker också att det hade kunnat vara Emil och Emma eller mina egna barn som flytt från krig och elände och hur dom då skulle ha tagits emot.
Med hat?
Spott och spe.
Eller med värme?

Sånt kan man tänka på en av de sista dagarna i december.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle allt uti landet .., just det, Halland.

Det här är ett älsklingsfönster!

Här finns små saker som värmer mitt hjärta.

Där är dom fina domherrarna från Ann i Göteborg .., där är glas-kristall-grejen som hänger i det högra fönstret - en gåva från Monet i Frankrike - och där ...

... finns också dom härliga adresslapparna som kom - tillsammans med en linneblus - från
Annika i Kävlinge.

Tack Ann, Monet och Annika för glädjen som allt detta skänker!

Men där finns också en orkidée som blommat non-stop sedan jag fick den av min arbetskamrat Carina. Det var i fjol, på min födelsedag och eftersom Carina inte är den som strösslar med ord - så där rent allmänt -, så värmde det hon sa alldeles extra mycket.

Det är Carina som är ansvarig för mejeri, ost, juicer, sill, ja, och så allt brödet ...., och jag har inte ord nog för hur mycket jag beundrar hennes kapacitet!

Sist av allt ligger en liten katt av keramik och sover så gott, just nedanför ljusstaken.
Den är gjord av rar kvinna i Ystad - kund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade under tretton år -.
Om huset hade börjat brinna, hade nog katten varit en av de saker jag i alla fall skulle ha försökt få med mig.

Om pv ...

Bloggvänner undrar och förundras.
Så här är det.

Fortsatt sjukskrivning till och med mitten av januari .., total tystnad är beordrad .., remiss till öron-näsa-hals .., och att detta är orsakat av ett virus.

Bilden togs en sommardag för tre år sedan.
Då fick han prata.

Morgon i landet Halland ....

Vedklyven står ute och fryser.

Det är frostigt och kallt om kalasbyxefötter instoppade i Birkenstocktofflor.
Men nu har småfåglarna fått mat.

Och grannkatten Messi - som varit borta över julen och snart ska flytta till utomlands, till landet Småland -, kom genast på besök när jag fyllde på fröautomaterna.

Dag 3 av 7 ....

Kvart i åtta ringer jag till vårdcentralen och en halvtimme senare ringer sköterskan upp och så tas allt om från början och kvinnan säger "men stackarn .., är det på samma vis ännu!" och så får han ny tid hos samme läkare som tidigare och det blir brått att göra sig klar, för klockan 9.00 ska han vara där och det tar en stund att köra till Getinge.

"Ge honom en varm julkram från oss!" säger sköterskan vänligt.

Igår träffade jag en kvinna - kund i affären -, som hade haft precis samma sak som pv, i sex veckors tid! Helt utan röst och ork! Virus, det också.

Nu är han på språng, allt medan tv:s nyheter berättar om en färjebranden och människor som ännu inte har evakuerats .., och i P1 vittnade Alexandra Pascalido om oro i Grekland.

I Stensjö, i landet Halland, tycks det bli en fin dag.
Mot havet till är himlen rosafärgad.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle - fast inte vårt - och förresten, den där kullen finns ju inte heller just där, det skrev jag av bara farten.

Så här såg det ut igår.

Nio minusgrader ..., isande kalla icke-vindar som ändå kändes.

Och av vilken anledning ....?

Blir det hela tiden dubbelt radavstånd när jag skriver?

Dag 2 av 7 ....

Vi delar upp tiden mellan oss, Fanny och jag själv.
I flera timmar arbetar jag med mejeriet .., fyller på Pro Viva och juicer och ost och allt möjligt annat och det är tungt och slitigt, så där som det alltid är ..., och jag röjer på lagret, bär ut tunga lastpallar och slänger kartonger .., vi tar sten-sax-eller-påse om vem som ska göra brödvagnen (och stå i frysrummet och fylla plåtarna och frysa, fastän man har en fleecejacka på sig) och Fanny har vunnit dom två senaste gångerna, men nu säger jag att ..., "nä, du min sköna i dag ska jag vinna!" och tänk, det gör jag också. 

Alltså slipper jag frysen. 

Kommer hem vid halv nio .., tittar på dokumentären om Astrid Lindgren (del 2), fascineras av denna, till synes, urstarka kvinna ..., pratar med pv - som fortfarande är lika hes -, om vilka av Astrids böcker man tyckte bäst om och jag säger Lotta på Bråkmakargatan, jo, jag var aldrig särskilt förtjust i Pippi, kanske var jag för hårt hållen hemma och så hade det satt spår, så kan det ju vara, men egentligen borde det ju då ha varit tvärtom, jag menar, jag minns tydligt när jag med blyertspenna skrev på min byrås baksida - den var av masonit - där stod sedan "jag ska aldrig låta någon bestämma över mig när jag blir stor!"

Det var på den knottriga masonitdelen jag skrev.
Kanske var jag elva år?
Kanske tolv`?

Nu ska jag göra kväll eller natt. 

Ajöken, sa fröken.

 

Sevärt ...

Många av bloggvännerna har hojtat att "ååå, du bara måste se på dokumentären om Astrid Lindgren!"

Idag repristittade vi på del 1.

Helt fantastiskt vilket tidsdokument och så intressant allt detta vi fick veta om självaste huvudpersonen!

Tack alla som hojtade!

Annat sevärt: den vackra grytan som jag beställde innan jul.

Idag är det premiär .., under locket puttrar en ljufvligt god blandning av bacon, purjolök, färsk svamp, aningens lite zucchini .., chilikryddor samt grädde. Det blir gott till pastan det, innan jag åker till jobbet.

Tänk, att man kan bli så lycklig över en gryta!

Det var via Ulrika som i sin tur länkade hit, tror jag, som grytan blev min.

Nu ska den få stå framme och värma - icke allenast maten - utan även mitt hjärta.

Monsieur Modiano ....

Foto: Marc Femenia

En julklapp var skulle vi ge varandra.

Eller skulle och skulle .., det bara blev så.

Jag hade önskat mig någonting ur nobelpristagaren Modianos produktion och fick
boken "De yttre boulevarderna".

Nu har jag läst ut den.

På en skala mellan 1 och 5, ger jag den betyget 2.

Jodå, jag ska försöka mig på flera av hans böcker, men just denna gav mig inte mycket.

Ni andra som har läst Modiano .., vad rekommenderar ni?
Och om ni tycker att han är mästerlig, vad är det då som ni faller för?

Vad fick då pv av mig?

Jo, en ganska stor skylt som ska sättas på sängkammardörren.

Mitt eget bästa ...

Nio minusgrader och alldeles vindstilla.

Då tar vi harry med oss och går ner till stranden.

Iskallt om fingrarna .., och frusna fotsteg i sanden.

Prasslig strandråg.
Och harry som springer och skuttar och så småningom dyker bästa kompisarna elsa och alice upp .., ååå, då blir det ännu mera spring och hopp!

Tång som flutit i land och nu bildar mönster .., som garnhärvor, nästan.

Tidigare på morgonen tycktes jag höra ljudet av ejdrar.
Men nix .., där är knappt en enda sjöfågel inom synhåll.

Och inte en chans i världen att jag skulle tänka mig ett dopp idag.

 Smått liv i stort liv.

Nästan hemma, just innan vi passerar Ecke och Britts sommarhus, finns detta. 

Hur många vildäpplen som helst som har fallit till marken! 

Och nu är kaffet urdrucket .., småfåglarna har fått mat, koltrastarna skivor av äpplen .., storslalom på tv:n och pv sitter i soffan och tittar. 

En härlig morgon i slutet av december.

Just så.

Söndagsfönstret ...

Två fönsterbilder fastnade i mobilen på juldagen, när vi var till stugan.
Det här är en av dem.

Önskar er en god fortsättning och ett gott nytt år :-D
Förhoppningsvis blir PV kry till nyår också!

Kram från Kerstin

// Oj, så alerta ni är med håven nu i slutet av december! Tack snälla! säger jag. Elisabet.

Och så ännu ett kvällsfönster från ...

"Kan den falla under rubriken Fönster?

Kvällens vinst på Liseberg på Kaninhjulet. Nr 12 är ett hett (kallt....) stalltips.

Frk Grön Kanin i vårt hotellfönster med flera fönster bakom.

Så blir motivationen till den här Fönsterbilden.

Turtlan"

// Jodå, det passar hur bra som helst! Tack madame sköldpadda!

Och så ett kvällsfönster från ...

.... Norrbotten och Bert som skriver så här:

Hej. 

 

Köksfönstret i stugan har blivit en tavla, när jag kliver upp från soffan efter en kort eftermiddagsslummer i juletid.

Varsågod!

God fortsättning på julen.

// Bert

 

Ja, God Fortsättning till dig också Bert, säger jag och tackar så mycket för fina fönstret. 

Vilken snötyngd gran där ute!! Så vackert!

Det som värmde Annes hjärta ...

Hej och God Jul!

 

Nämen, nu har jag återigen missat att skriva och berätta om veckans bästa. Men så är livet som introvert. Men till nästa omgång där jag kan ha förmånen att få ligga och frottera mig i din bloggflock så kommer här mitt bästa.

 

Jag säger bara julbord! 

Det är säkert 10 år sedan jag begick ett julbord, men nu så var det dags och så fantastiskt underbart gott. Måste också göra reklam för Sjögestad motell som ligger vid gamla Riksettan

precis utanför Mantorp. 

 

Det tar 7-8 minuter att promenera dit hemifrån sonens familj och ändå har det inte blivit av tidigare att gå dit och frossa i alla godsaker.

Visst är det typiskt att man förbiser det som är allra närmst.

 

 

En sak till som var det bästa i förra veckan var att jag i år fick iväg mina julkort. 

Förra året var jag ju lite skadad i armen och hade svårigheter med att hålla en penna och då blev det inga hälsningar. 

 

Så nu kommer det kort till dom som jag har adress till och alla ni andra i bloggflocken önskar jag en riktigt God Jul.

 

Anne i Mantorp

Och så här ser han ut numera ...

Pojken - som numera är en ung man - Winai, som ett antal bloggvänner stöttar ekonomiskt, så han kan utbilda sig till bilmekaniker.

Så här såg God Jul - hälsningen ut som kom från honom häromdagen.

Lycka!

Jo, lycka är att göra skillnad i en annan människas liv.

En vanlig lördag ...

... kan se ut så här.

Fru Prickigt Djur har äntligen fått en liten mössa - förfärdigad av den rara, men ack så krassliga, Ann i Göteborg! (Två domherrar följde också med och finns nu i västerfönstret! Tack Ann!)

Så här ser det ut när mössan är på.
"Himla snygg fru man har ...!" tänker nog Herr Prickigt Djur aningen malligt.

Från Ghana kommer två turkosfärgade katter i keramik.
Nu står dom där aningen förundrade över det nya livet långt uppe i norr.
Allt är annorlunda, mot för livet i butiken i Accra.
Inga kattkamrater längre .., bara två prickiga djur i trä.

"Men vi är också från Afrika .., och vi har funnit oss väl tillrätta, ja, vi har bott i Ystad också, men det vet ni förstås inte var det ligger .., det är ännu längre söderut .., och ni kommer säkert att trivas här i det gula huset ...", förklarar fru Prickigt Djur som är omtänksam och tänker på alla.
Det lugnar nog katterna.

Julkorten kom som i en drös när vi var på resande fot.
Nu sitter jag i soffan Ektorp och läser och gläds åt God-Jul-hälsningar och där är Norran-almanackan som jag fått varje år sedan ..., ja, sedan evigheter tillbaka -.

Mellan julkortsläsningen prickar jag in viktiga datum i almanackan.
Första september .., då fyller pv sextio år ..., Emma blir arton i slutet av mars .., Emil sexton just före midsommar .., och så är det barnen i maj, juli och augusti .., och inget vet man om vad som väntar.

Några undrar nog över pensionatvärdens väl och ve?
Så här är det: idag säger han sig vara betydligt piggare och jag har ringt till jourhavande vårdcentral och pratat med en sköterska och pv har själv beslutat att nej, det blir inget sjukhusbesök idag, men på måndag ringer vi igen och hör oss för, om inget annat hänt.