Denna dagen ett liv ...

Äldsta dottern tar sitt diskbråck och åker in till stan tillsammans med pv .., det blir besök på vårdcentralen på Nyhem och utskrivning av Strong Pills. Ingen hemresa idag, det får vänta tills i morgon.

Väl hemkomna bjuds det på semlor och kaffe.

Och sen .., tar vi Nelly med oss och kör till stranden just hitom Ugglarp.
Det kraaaasar under skorna när man går längs havet .., så ofattbart mycket snäckor är där!

Nelly är alldeles sprallig och springer fram och tillbaka i vattenbrynet!
Perfekt!
Det där ska bli min melodi .., där är hon så glad och lycklig!

Två unga töser kommer ridande på var sin häst!
Sen blir det full galopp!

Trots att det bara skiljer 4 km mellan Stensjö och Ugglarp, är stranden så oerhört mycket bredare!
Det hela påminner om Jyllands stränder eller västra sidan av Själland.
I love it!

Ja, man kan ju tänka sig sämre ställen att ha ett sommarhus på.
Faktiskt.

Igår gjorde jag lammstek med potatisgratäng till middag (och äldsta dottern fixade rödvinssåsen), idag är det pv som står för matlagandet. Då blir det räkgryta. Och friherrinnan gör oss den äran.

Och så här ser det ut nu .., dottern i loppisfåtöljen, den som sigge använder som klösbräda .., eld i kaminen och Rod Stewart som sjunger för oss alla.

Och här kommer farfar ....

Igårkväll fick jag - helt oväntat - en bild på min farfar, Anders Fredrik Nilsson.
Jag låg under täcket och tittade om och om igen på fotografiet .., tänkte att hans gener finns i mina och mina barns ådror.

Denne Anders Nilsson föddes den 12:e april 1881.
Han gifte sig med Anna Elisabet, född den 8:e mars 1883.

Tillsammans fick dom sju barn, två dog i späd ålder och min pappa, nummer två i ordningen, berättade om den där lille gossen Arne som bara blev knappt året och hur ledsamt det var när han dog.

"Han var så fin", sa pappa, som när detta hände var åtta år.

Anders Nilsson, min farfar, blev 42 år och dog av TBC.
Ett år senare dog hans fru - min farmor - Anna Elisabet Nilsson, hon blev 41 år.
Om detta har jag berättat säkert hundra gånger här på bloggen.

Fem barn blev föräldralösa.
Det är inte särskilt länge sedan ..., och åtminstone ett av barnen drabbades av tbc, men överlevde.

Om denne min farfar berättade pappa en hel del.
Han hade ett häftigt humör och en gång, när pappa var i åtta-tioårsåldern, skulle han hämta hem korna för mjölkning, ja, på kvällen. Då upptäckte en stövare som jagade en ekorre och pappa glömde alldeles bort det där med korna, jakten var betydligt mer spännande ..., och när han väl kom hem, senare än vad som var tänkt, fick han så mycket stryk av sin pappa .., ja, han kunde liksom aldrig glömma hur arg pappan varit och för en sån sak!

"Det var nästan så att jag blev hatisk mot honom ...", sa pappa.

Här kan man höra om minnen från Hällnäs sanatorium i Västerbotten.

Om gener och hur de kan påverka olika släktled, kan man läsa här.

Dagens fönster ...

... finns i lilla, lilla bageriet i Slöinge.

Eller .., själva bageridelen kanske inte är så liten, men där man står och väljer sitt bröd .., det är pyttigt. Ett enda bord finns och så en soffa fylld med vackra kuddar.

Sommartid kan man välja att sitta utomhus, under fruktträden.

Liten hälsning från Winai i Thailand ....

Så här ser han ut nu, den unge mannen som vi - ett antal bloggvänner - hjälper med utbildning till bilmekaniker.

Det är lite drygt halvtid nu och glädjen över att kunna förändra en annan människas liv - förhoppningsvis till det bättre - gör hjärtat varmt.

Tack för alla hälsningar Winai!

Det bästa för Eva på Frösön ...

 Hej Elisabet!

Nu känner jag att det var längesen jag skickade det bästa i veckan till dig. Långt före jul.
Och nu är det bara två veckor kvar av januari, denna månad som ofta är kall här i Jämtland.

Efter en snöfattig månad kom så snön i förra veckan. Massor av snö.
I förrgår tog jag, som vanligt, en förmiddagsrunda med Otis. Vid Frösöbron kunde man se halo, två små solar på var sin sida om solen. Makalöst vackert. Gnistrande snö och rimfrostiga träd, minus 18 grader. Som jag älskar dessa dagar, har med åren blivit en vintermänniska. Jag vill inte vara utan denna årstid.

På eftermiddagspromenaden gick vi upp till "Krönet", som är en skarp kurva långt uppe på Frösön. Därifrån har man utsikt över Östersund.

Just den här eftermiddagen stod solen lågt och ett dimtäcke började lägga sig över staden. Jag kände mig så lycklig just i den stunden. Att få blicka ut över vår vackra stad, ha min fina hund bredvid mig och att ha mina nya icebugs på fötterna.

Den stunden var helt klart den bästa stunden den här veckan.

Kram Eva

Litet brev från Nelly ....

"Det är jag som är Nelly .., några av er kanske känner igen mig från bilder som min mattes mamma har visat på det hon kallar för bloggen, men om inte, så vet ni nu.

Jag är en Jack Russel och är tio eller elva år, jag kommer inte ihåg riktigt .., och nu, medan matte och husse är i Afrika och jobbar, ska jag få bo i landet Halland, hos mattes mamma och pv.

Flera gånger har jag varit här och hälsat på och egentligen trivdes jag så bra hos mattes syster, Maria .., och hennes familj .., då får jag ligga själv i sängen hos Maria och dom har en jättestor soffa där jag får sova och alltid är det nån som vill prata med mig (även om jag inte är så värst pratsugen, jag tänker mest på mat), men här, här finns ju såväl harry som en katt som heter sigge, så jag är inte ensam.

Alldeles nyss tog mattes mamma mig och harry på en lååång promenad, den som hon kallar för långrundan.
Vi gick förbi flera hästhagar, men det är jag van vid, jag brukar skälla på hästarna i stallet på Ekerö, särskilt om dom buffar och har sig i spiltan .., men här gick dom bara i hagarna och harry, han är skiträdd för hästar, men det är inte jag.

Egentligen ville jag inte alls gå på den där Johansson-rundan, för det blåste motvind och är grus på vägen och hela tiden var jag långt efter mattes mamma och harry.

Men när vi närmade oss havet och jag förstod att vi var på hemväg .., då var jag FÖRST!
Där det var som brantast och mest krångligt att gå, där drog harry omkull mattes mamma, hon ramlade raklång i en massa ljung och hon blev jättearg på harry och sa att han skulle "skärpa sig".

Hela vägen hem sprang jag före dom andra .., in i hästhagen (där det inte är några hästar just nu) och mattes mamma ropade på mig flera gånger och sa "hiiiiiit Nelly" och hon försökte se så där bestämd ut som matte gör (min matte, hon kan verkligen Se Bestämd Ut ..., hon kan fostra hästar och ja, hennes mamma säger att hon, min matte alltså, har fostrat hela familjen under hela sin uppväxt), men det struntade jag i, jag kom inte .., jag gjorde precis som jag ville .., jag låtsades nosa i mossan och sen sprang jag allt vad jag kunde till grinden (över en liten bro över en bäck, jag nästan halkade!) och där kom mattes mamma och kopplade mig och då blev jag sur.

Nu är vi hemma igen
Det verkar som om jag ska bo här i flera månader.
Jaha, ja.

Jag ska nog lära mattes mamma hur jag vill ha det.

Hälsningar från Nelly."

Dagens fönster ...

Jag undrar om jag känner någon enda människa som bor vackrare till, än pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil i Jämtland.

Inte många kilometer från Gunnar i Vaplan, högt beläget och med svimningsvacker utsikt över landskapet, där hyr dom ett timrat hus som är som .., ja, det är så fint, så fint.

En stoooor lagård finns också (med höns) och minst en katt.

Det är den som skymtar i fönstret.

Födelsedag ...

Det var då det ...

Om man betänker att följande har hänt: man har ramlat från en trappstol och brutit arm, kanat på mage nerför jägmästarens branta trappa och brutit nyckelbenet, halkat på golvet på Ica i Ystad och brutit handleden, ramlat på isgatan utanför ett gult hus och fått en spricka i handens ben, blivit hundbiten i ansiktet och sydd med 21 stygn, varit med om en bilolycka där vi ansågs ha räddats av änglarna och i samma krasch fått näsan förvrängd .., opererats och blivit kastrerad ..., fått knäproteser - 2 stycken -, hamnat på ett allmänt sjukhus i Aten på grund av en våldsamt inflammerad hörntand ..., ja, då är det ändå alldeles omåttligt lindrigt mot för vad som egentligen  k u n d e  ha drabbat en ..., och om man då har fått leva i hela sextioett år, då kan man sannerligen skatta sig lycklig!

Det är just vad jag gör.
Skattar mig lycklig.

Och jag ska säga er som är yngre en sak: det är alldeles underbart att bli äldre!

Helt ärligt har jag nog aldrig känt mig mera harmonisk och i fas med tillvaron, än just nu.

Tillfreds.
Just det.

Galen av lycka är man ju inte varje dag .., ibland är det grått och trist och allmänt eländigt, men i det stora hela, jo, det är ett sånt befriande skönt liv, utan en massa krav, men allt hänger ju förstås på att man är frisk och kry.

Och så detta .., att få fira sin födelsedag tillsammans med äldsta dottern (som hade tänt ljus överallt när jag kom hem .., åååå, det doftade så hemtrevligt!, lägg därtill en brasa i kaminen ...) och också med friherrinnan som kom med blommor och de allra finaste presenter (en hemsydd duk + bordstabletter  + vackra fingervantar) och så pv som kom från jobbet och med en present som kan få människor att tro att hans sambo är en våldsamt het dam .., jag fick nämligen en brandsläckare av det större formatet.
Det ni.

Och så ringde telefonen - det var från Ghana - och AP sjöng och pv:s bror ringde från Skåne och sjöng alla verserna på Med en enkel tulipan och Anders ringde också och vi sa att nästa lön, då bokar vi biljetter och äldsta dottern sa att vet ni hur dyrt det är med visum och vi nästan svimmade!
Det är svindyrt!

Jo, men det är så roligt att fylla år.

Tack för rara hälsningar .., för vackra kort med fjärilar (gissa vem ..,det hade kunnat vara sländor också ---.) och ljuvliga vinterbilder från Jämtland (gissa vem ...) och överstrykningspennor från en filurig madame i Lund ..., ja, så är det, ni är inget annat än änglar!

Nu går den här lyckliga människan och lägger sig.

Och plötsligt ....

 ... uppenbarar sig solen!

Då har jag städat klart .., julbonaderna har åkt ner .., Ella Fitzgerald och Melody Gardot har sjungit vackert för mig - om än inte samtidigt -, jag har renbäddat till dottern .., och nu ska här köras till återvinningen..., det ska handlas lite och köpas gott fikabröd och sen en sväng till den alltid så omtänksamma friherrinnan, för en kopp kaffe.

I det andra fönstret blommar ännu orkidéen så fint .., den har blommat oavbrutet i ett års tid!
Och i röjningen hittade jag träskålen som min pappa har gjort .., det var året innan han dog .., lilla pappa som inte var nån stor snidare, men skålen är fin just för att jag vet som har gjort den.

Och lillkatten i keramik sover och sover och sover .., kristallprydnaden från Monet och adresslapparna från Annika i Kävlinge samsas med det övriga.

Onsdag i januari ...

I nästan hela mitt vuxna arbetsliv har jag - säkerligen av en slump - haft onsdag som ledig dag.
Andra dagar också, men dessa har varierat.
Onsdagar däremot .., ååå, som guldstjärnestunder!

Och förmiddagen blir som alla andra förmiddagar .., ett låååångsam tillvaro .., med harry-rastning .., frukost med nybryggt kaffe och god macka .., tidningsläsning ..,  det ska dammsugas och plockas bort (Äldsta Dottern kommer ikväll ...) , kanske - men bara kanske - ska jag putsa fönster.

Inget snöande.
Inget regn.
Himlen är gråmulen.

Och pensionatsvärden arbetar och en av hans elever, som dessutom arbetar extra i affären, berättade hur roligt det var att ha honom tillbaka.

"Thomas är snäll och duktig på att förklara .., och så verkar han tycka om sitt ämne och att undervisa, det smittar liksom av sig på oss andra ...", säger hon när vi möts på jobbet.

Igårkväll ägnade magistern någon halvtimme till röstövningar.
På köksbordet hittade jag nu på morgonen det här papperet (bilden).
Jaha ja .., nu förstår jag.

Mera förmiddag.
Zoegas kaffe i favoritmuggen .., en kallelse till Hässleholms sjukhus den 25:e februari, mest för att ha ortopedkirurgen som bollplank för att få veta hur och var och om .., eller är det här nånting jag får leva med, och i så fall, borde jag då ändra arbetstiderna?
Sånt.

Men just nu är det tämligen kaotiskt på jobbet .., en som slutar helt, hans syster ska läsa till socionom och kommer endast att arbeta helger .., F som jag kamperar med på helgerna, hon är på vift ute i världen och blir borta i tre månader (just nu på Bali!) och någon annan har artros i sin fot och sjukskrevs igår och en fjärde väntar på besked för sin knäprotesoperation som förmodligen blir av om en eller två månader.

Alldeles enkelt ska det minsann inte vara att i det läget lägga ett fungerande schema.
Och tänk, om jag då skulle komma och säga .."ja, hej .., nu är det så att dom vill byta ut min gamla knäprotes, jag blir borta i flera månader ...", nej, det får vänta i så fall.

I morgon arbetar jag förmiddag och då är det min uppgift att fixa frukost.
Ååå, då ska det bli lite gurka och paprika till brödet och osten .., och kanske ett levande ljus.
Det är som torftigt i vanliga fall, ja, enligt mitt sätt att se det.

Och så tänker jag på detta.
Om nu dottern och mågen under ett år av sitt liv bor i Afrika .., nog borde man väl ändå?
Sonen, som säger sig vilja göra mig sällskap, hittar andra flygsajter än dom jag letar på.
Helt otroligt, han menar allvar. 

Ja, ja.
Den som lever får se.

Lediga-dags-fönstret ..

Hej!

Tomten har gjort sitt och klättrar ut genom fönstret. In kom han ju via skorstenen.

Bilden är tagen i Trastevere i Rom, förra veckan.

Hälsningar Bert.

//Elisabet skriver: ni missade väl inte Berts underbara inlägg .., ja, han tjänstgör ju som språkpolis!

Dagens fönster ...

Om man tar till vänster nedanför det gula huset på kullen, sedan går rakt ner mot havet .., svänger höger .., passerar den lilla porlande bäcken som just är framme vid målet .., går rakt fram med havet på vänster sida .., och halvvägs till hamnen tar till höger, rakt upp mot backen ..., då, när man är på toppen, då passerar man ett litet vitt hus, alldeles hitom Fabrikör Johanssons enorma bygge.

På den gården, där det vita huset står, där finns också en lekstuga.
Och det var där jag fångade fönstret.

Gårdagens bästa ...

Efter en hektisk eftermiddag på jobbet, med postkrångel och en vänlig Astrid hos supporten .., och någons oro hur det ska bli med jobbet i vår och välkomnandet av den nyanställde, han som är storebror till den som snart slutar (skönt med en man, vi är mest kvinnor och blandad kompott tycker åtminstone jag är det allra bästa) ..., efter allt detta kommer jag hem och faller ihop i fåtöljen.

Pv - även han trött efter första dagen på jobbet (i sex veckor drygt har han varit sjukskriven) - bjuder på fruktsallad ..., vi sitter i soffan och säger inte så mycket .., går i säng tidigt, säger godnatt och sov gott.

Den hese somnar nästan genast, en liten, liten stund ligger harry nära matte, men flyttar sig sedan - precis som alltid - till fotänden av sängen, med huvudet på husses fötter.

Jag läser en bok, skriven av Michael Cunningham och tänker att jag tycker om sättet boken är skriven på; själva läsmelodin, men orkar inte med mer än ett tjugotal sidor .., sedan får boken vila.

P1-prat från klockradion.
Och jag vaknar till .., skruvar på ljudet.
Fantastiskt, så intressant det är!

Det blev nog dagens bästa och detta var vad det hela handlade om.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Det är idag måndag..
Igår söndag var jag hemma på rast på mitt tolv timmars arbetspass.
Jag la mig helt sonika ner raklång på soffan och ställde klockan, la ifrån mig mina glasögon på soffbordet.

När klockan ringde tog jag mina glasögon och skulle sätta dem på mig,
men döm om min förvåning, snarare panik, ena skruven saknas i skalmen....!!

Jag kunde definitvt inte ha på mina glasögon, de satt inte kvar på näsan! I panik började leta
bland mina andra "gamla glasögon".... hittade ett par....

Körde tillbaka till jobb, storgråtandes, ögonen rann, det var helt fel glasögon, men jag fick ju inte komma försent....

Men mitt bästa är:
att min söta optiker lagade mina glasögon på ett kick, helt kostnadsfritt...jag hade önskat att det fanns en jouroptiker igår när jag "körde i blindo"!

så mitt bästa i veckan trots att det är måndag, det är att jag fått synen tillbaka....

Det skall väl tilläggas att jag har mer än bara ledsyn, men jag kan säga att när jag fick mina vanliga glasögon lagade, ja då skulle jag kunna pussa min optiker så glad jag blev....

kramar i massor

Ingela i Ystad.

Det bästa för AP .....

"Att Maria har bokat resa till Ghana i mars ....", skriver hon som är lillasyster.

Ja, just det.
Maria och hennes väninna Malin.

Nästan det godaste jag vet ...

Rårakor som inte är riktiga såna, men nästan.

Man river ett antal skalade potatisar, en palsternacka modell lite större .., en stor morot ..., pytsar i salt, vitpeppar och svartpeppar eller chili om man har det hemma. Två ägg rörs i och så rör man om ordentligt .., klickar sen ut en rejäl skedfyll i stekpannan ..., - här steks på näst högsta värmen och allra bäst blir det i gjutjärnspannan -, vänder det hela när det fått färg och blivit knaprigt i kanterna ..., och till detta serveras sedan stekt bacon och lingonsylt.

Då är man i himlen.

(Och eftersom vi förra veckan sålde färsk broccoli billigt, 2 för 10:-, blev det sånt till också.)

Det bästa för Cruella/Helena ...

Jag älskar ju vinter (och alla andra årstider) så lyckan var i det närmaste total när kylan och snön anlände lagom till jul. Inte blev det sämre av meddelandet att ansvarig trotjänare dragit upp skidspåret fast det hunnit bli julhelg!

Så på juldagen var det dags att rota fram låneskidor och pjäxor för en tur tillsammans med syrran precis i solnedgången vid två halv tre.

En av julens höjdpunkter.

Cruella/Helena

Vill ni vara med ....?

Jo, det var ett bra tag sedan det var någon dragning i glädje/uppmuntringslotteriet .., och ännu är ju inte herr Notarius Publicus riktigt hundra .. men jag tror ändå att vi kör igång lite smått.

Några har redan troget delat med sig.

Eva i Tyresö visade äppelskapelsen som barnbarnet Erik förfärdigat .., och den fjärde januari berättade friherrinnan om en alldeles underbar promenad med hunden Schejken och fika på stentrappan blev det också .., och Anne i Mantorp, denna bokälskande madame, hon sprudlade över glädjen att ha kalasat på ett julbord - ja, inte på själva bordet förstås -, men ja, ni förstår.

Mitt eget bästa är väl ändå att vi nu - äntligen -, har svingat oss över jul och nyår!
Att det inte blir mörkare än det har varit .., ja, att krokus och påskliljor väntar där under granriset!

Annat som gör hjärtat glatt: instagrambilderna från Ghana.
Dotterns så uppenbara glädje över ett annorlunda liv.

Ännu mera Instagram; denna ständiga glädjekälla för min del.
Och människor i New York som berättar om sina liv.
Som den här tösen.
Texten här nedanför.

Vilken drivkraft somliga besitter!
Vilken vilja!
Själv tillhör jag skaran som mest har drivit omkring på Livets Stora Hav .., hittat lä mellan varven ..,  .., lidit skeppsbrott och seglat iväg igen .., men inget har varit särskilt planerat.

Ändå har det blivit bra, jo, jag är så tacksam för mitt liv och hur det har gestaltat sig.
Men oj, så jag imponeras av människor som är precis åt andra hållet!
Förundras och .., jo, imponeras.

Att äldsta dottern kommer på besök i veckan - tillsammans med lilla Nelly som ska bo här i flera, flera månader -, det bidrar också till hjärtevärmen.
Bilden ger en vink av vad som väntar .., dottern är nämligen betydligt mer ambitiös vad gäller städning än sin mor .., men jag har några dagar på mig.

Nåväl, det blev mycket om mina glädjekällor, men det må vara.
Vinsten den här gången blir senaste numret av tidningen "Drömhem och trädgård" .., det är därifrån den översta bilden kommer.

Känner ni för att dela med er .., så är ni mer än välkomna att skriva ner glädjen och mejla den till bisse151@gmail.com.

Just så.

Dagens fönster ...

..... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., just det.

I fönstret speglar sig elden från kaminen och att det ösregnar ute, ser nog alla.

Just nu, när klockan närmar sig 06:00, stängdes ytterdörren - pv tog tunga ryggsäcken med sig för att promenera till Skipås dit bussen kommer -.

"Vill du inte ha skjuts?" frågade jag.

"Nej, det behövs inte ...", ssvarade denne alltid så idoge man.

Och harry knorrar lite .., va .., ska husse ge sig av .., han som har varit hemma sedan början av december!!  Helt bra är han inte heller, Harrys husse .., nej, vi är lite oroliga hur det ska bli med hans röst. Tänk, om den aldrig återvänder helt och fullt?

Efteråt ...

Det har nog blåst ännu värre någon gång, men detta kändes som rena fasan själv!
Igårkväll när vi hade krupit under våra täcken, då skakade sängen .., ja, hela huset!
Och det dååååånade som om åskan gick!

Jag tänkte att nu åker nog hela växthuset.

Nej, det stod där så fint, men så hade ju pv bundit ihop dörrarna så elegant.
Det blå snöret blev kanske räddningen.

Nere vid havet flög skummet hit och dit .., det såg ut som bomull!
Jag stod där i mina Birkenstock och frös om tårna ...., för att inte tala om kamera-handen!

Hela stranden under vatten.
Ungefär vid klockan ett på bilden, skymtar klipphällarna där harry brukar skutta omkring och där vi hoppar i när det badas. Ja, i alla fall gör pv det.
Helt obegripligt så högt vattnet går!!

Och fåglarna flög kors och tvärs och höll sig nära vågorna; säkerligen virvlar det upp godsaker.

I lilla hamnen var vägen ut till yttersta piren helt överspolad och oframkomlig.
Pv fick vackert stanna med harry i bilen, medan jag knatade fram mot havet och vågorna som slog höööögt över klipporna.

På hemväg.
Tala om   m ä k t i g t !