Inne på sluttampen ...

Återstår nu endast tre arbetsdagar på sjukstugan i Malå, ja, för äldsta dottern, Maria. Det var för två och ett halvt år sedan som hon tog hundarna med sig och "flyttade hem", efter trettiotvå år i Stockholm, Rågsved, Inverness i Danderyd, Lagnö och Upplands Väsby. 

S o m  hon har trivts i Malå, såväl med jobbet på sjukstugan, som med boendet och alla vänner. Att ha arbetat med respiratorpatiener på KS (eller akuten på Danderyd) och hamna på en vårdcentral i inlandet, ja, men vilken skillnad det blev, men det gick bra förstås, det blev liksom ett helt annat slags jobb och så mycket kärlek hon har fått från patienterna! Åååå, det blir nog känslosamt att säga farväl när det är dags.

På torsdagkväll efter kvällspasset tar hon hundarna och kör söderut. Så väntar en veckas ledighet, därefter åter till jobbet på CIVA på Karolinska (först lite inskolning), där hon arbetade innan flytten hem.

Bilden visar vyn från vårt f.d. hus i Malå. Maria var 6 år när vi lämnade Kungsängen och flyttade hem ..., direkt efter gymnasiet susade hon och kompisen Lotta iväg till Sthlm .., så vände hon åter efter skilsmässan och nu tillbaka igen. Till Emma och Emil .., till AP och alla vännerna och ett nytt slags liv.

Dagens fönster ...

Från Kristinehamn i Värmland kommer här en hel svärm med fönster! Det är ellem som var redo med håven och så här skriver hon:

 "Här kommer en drös fönster från Kristinehamn. Det är min gamla gymnasieskola som är utbyggd och ombyggd, Brogårdsgymnsiet. 

Tycker de har lyckats bra att passa ihop det gamla och nya."

//Tack ellem! Har du kört bil ner själv, eller blev det något annat färdmedel ?

Och så här kunde det se ut på ett gammalt vykort.

Första gången ...

Aldrig någonsin hade jag sett något liknande som detta, i Habo Kyrka i Västergötland! 

En slags ram med mängder med garntrådar i olika färger och jag förstod ingenting! 

Aha, så här var det alltså! 

Helt nytt för mig!

Och på ett bord intill fanns alltså korgar med garn; bara att välja vad man ville att bönen skulle handla om. Någon som sett detta i någon annan kyrka? (Noterar att korgen där de gröna trådarna låg - markerande skapelsen och klimatet - är tom. Ja, hade jag valt själv, så hade det nog blivit den färgen.

Dagens fönster ....

Så här skrev avsändaren som var annannan: 

"Vilken fönsterbild! Japansk illustratör som jag följer på Instagram."

Illustratörens namn är Akira Kusaka.

// Tack! säger jag och ler åt månskärvan som dinglar runt kattens svans.

Blivande kvällsdopp ...

Pappan tog bilden.

Lördagsfönstret ...

.... fångades i Torups kyrka, ja, det var i måndags och det var jag själv som höll i håven.

Fredag och returresa ...

Så här var det: Hotellet i Vänersborg hade ett väldigt annorlunda badrum; liksom uppdelat i tre sektioner. Först kom man till duschen - som ett litet pytterum - därefter ett mellanrum med bänk och spegel och så sist av allt, med egen dörr, toalett och handfat. 

Kanske var det därför jag inte kom ihåg att där fler rum att titta i, utan bara öppnade den första dörren och tvär-kollade, då, innan vi skulle gå till bilen? 

Min necessär blev kvar. Den är dessutom inte en r i k t i g  sådan, utan mer som en kylväska av handväske-modell. 

I denna väska hade jag min plattång, favorithårschampot som heter Björk och beställs på nätet, rakhyvel för skäggborttagning, rakgel, hårborste, plus allting annat. Att be hotellpersonalen besöka posten, skaffa en kartong och posta detta till mig, nej, det kändes inte bra, jag vet ju hur mycket dom har att göra. 

Så .., jag frågade pv om han kunde tänka sig att göra mig sällskap upp för hämta dessa för mig så viktiga prylar. Det kunde han. 

Jag körde hemifrån .., förbi Falkenberg Varberg, genom jobbiga (trafikmässigt) Göteborg, men i  Trollhättan, där fick pv ta vid. 

Efter besöket på hotellet körde vi till Brinkebergskulle, knappt 1 km från hotellet, där det finns en sluss. Så där satt vi och inväntade båtar i parti och minut, men allt som kom var en  p r å m  som hade med sig gud-vet-vad .., somligt skulle i alla fall till Göteborgs parkförvaltning. 

Nåväl, vi tröstade oss med var sin räkmacka till lunch. Det var en äldre herre som tipsade oss om den saken ..,. "Detta är den bästa!" sa han leende, just som han parkerat sin bil jämte vår. 

Förutom ett besök i Trollhättan och ny sluss att titta på (gjorde pv, jag satt kvar i bilen), så tog vi sikte på någonstans att svalka oss och plötsligt dök det upp en skylt och där svängde jag till höger. 

Men ååå, vilken fin liten badplats som i mycket påminde om Solviksbadet hemma i Malå, med den skillnaden att här var det betydligt mer långgrunt, + 25 C (!!!) att simma i och vattnet mera gulbrunt. Fin botten, dock. 

Två dopp blev det för oss båda .., en äldre man satt och sov i sin brasse-stol och gapade så stort så en svala nog hade kunnat ta en flygtur ut och in ur hans mun och jag log för mig själv och tänkte att oh, aldrig i livet att jag ska somna på stranden hädanefter! 

Nu är vi hemma igen och konstaterar att vi har sett mer av Västergötland på dessa två tur-och-returresor än vad vi någonsin gjort tidigare! Trollhättan visade sig vara så ..., annorlunda, tyckte jag. Kuperat och brant och med Göta Älv längst där nere. Så fint! 

Just så var det.

Det som fastnade ....

Jo, men det var nog ändå takmålningarna i Habo Kyrka; dom som fick mina läsglasögon att ideligen trilla ner på golvet. 

Vi stod alla och gapade och tittade uppåt, så där så nacken nästan gick itu och då dråsade glasögonen ner på golvet. 

"Less is more ...", var i alla fall inget som gällde för de två herrarna/målarna Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson, båda från Jönköping.

Dagens fönster ...

Och här är det bild nr 2 från min namne, när bilden togs på besök i ett ljuvligt boende i en sjöbod i Skärlövs hamn, på Öland. 

Tack Elisabet! säger jag. 
Att se mera av Öland står på min att-göra-lista.

Sen blir det bättre ....

Sällan har jag sett pv så uppgiven som de senaste veckorna; eller egentligen sedan det här hände med vinkelslipen. 

Just då och efteråt - i veckor - var segling inte ens att tänka på och fortfarande har han inte full kraft i sin vänstra hand. 

Sen var det ju kalas och annat och jag var inte alls sugen på att ge mig ut på havet, nej, gärna ville jag vara hemma hos katterna. 

Då skulle han och bröderna och några till ta en gubbsegling i Bohuslän och pv fick nytt hopp. 

Nej, då blev det inställt. 

Nu tyckte jag rent synd om honom och hur det var kom vi överens om att ta en kort-segling till Torekov (tar 4 - 5 timmar) och det var precis vad vi gjorde idag. 

Inte blev det mycket av planering .., då vi ju kom hem från Västergötland igår. Vi packade ihop det viktigaste och vid elvatiden kastade vi loss. Allt fungerade som det skulle! 

På båten pratade vi om hur skönt det nu skulle bli, nu, i mitten augusti, ja, säkert inte alls så många båtar i hamnen. Ack, så fel vi hade! Vi fick plats vid kajen - längs med - och det tog inte lång stund förrän den ena segelbåten efter den tredje kom till hamnbassängen och letade plats. Vi fick ett tyskt par från Heiligenhafen intill vår båt (så nu sitter vi ihop) och strax därefter fick det paret en ny tysk båt ihopbunden med sin. Det är som ett pussel. Och nyss kom en stooor motorbåt in och snurrade runt för att - om möjligt hitta någonstans att slå läger - men icket. 

Vad har vi gjort? Städat upp i båten .., bäddat min säng (i köket) och pv ligger i akterruffen .., jag hör att han lyssnar till Sjörapporten och vi har ätit supergod mat på restaurang Varvet. 

Här är tyst och lugnt i hamnen. Tidigare ikväll spelades högljudd musik från en stooor motorbåt med svenska ungdomar ombord. Det var uthärdligt, då det var allt från Staten och kapitalet till Carola och Stones, allt i en salig blandning och det sjöngs hejvilt till låtarna. 

Men nu: tyst. 

Och pv är glad att ha fått hissa segel och kika efter mötande båtar och göra en fin-fin tilläggning vid kajen. 

Tack och lov för goda vänner .., i morgon får katterna mat av Eva och Ulf och vi kommer ju hem samma dag. 

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner under täcket ..., det är imma på plastfönstren i kapellet och kommer säkert att vara rejält kyligt i morgonbitti. Nio grader i Stensjö i morse. Det tyska paret intill oss, hade varit ute och seglat i sex veckor. Trängts med andra båtar i Skanör .., kommit till Oslo och häpnade över de höga priserna .., men tog sig inte söderut igen. Antingen hade det varit halv storm, eller så stiltje. Nu var förhoppningen att segla i ytterligare fyra veckor, sedan fick det vara nog. I 60-65-årsåldern, kanske. 

Medelåldern på segelfolket är hög. Och vem som yrkesarbetar kan vara hemifOrån så länge ..? Och alla som har småbarn?  Mest förundrad är jag över hur människor har råd med dessa schabrak till jättebåtar? Jag fattar det inte. 

Nu ska även jag krypa i säng. (Livet är inte endast segling Ecke ska operera sitt andra öga på tisdag; hornhinnan håller på att brisera, ja, hela det ögat ... och då blir det narkos, hu! Och min alltid så rara före detta svåger i Arvidsjaur, han vårdas nu på palliativ avdelning och är så dålig.) 

Livet i ett nötskal. Nu hör jag måsar gasta och några överförfriskade män skratta hejdlöst. Pv har somnat.

Dagens fönster ...

Från min namne kom det här fönstret (och ännu ett) seglande genom rymden. 

Eller genom någon kabel, kanske. 

Så här skriver avsändaren: "Hej Eisabet! Här kommer ett par fönster från Öland. Det ena på Sant Kankt Knuts kapell. Det fandra från ett ljuvligt boende i sjöbod i Skärlövs hamn. En plats att gärna besöka igen. Kramar och ha en fantastisk sensommar!"  

// Tack Elisabet! säger jag. 

Det andra fönstret kommer i morgon.

Onsdagmorgon ....

Två dagars "road-trip" eller bilutflykt, kan det bli någonting? Ja, det kan det  v e r k l i g e n!

Eftersom pv:s seglats med sin bror och deras gemensamma kompisar blev inställd, kom vi på tanken att köra till närliggande Västergötland och se oss omkring. 

I mycket var det bloggvännen, hon som tidigare kallade sig "sportiga jenny" (numera mitt liv som Jenny) boendes i Jönköping, som inspirerat. Ni vet, hon som ger sig ut på utflykter dels i närområdet, men även på andra ställen 

Hon har dessutom kontot jennys utflykter .., ja, ni ser! 

Så vi gav oss iväg i måndags och hade då bokat billigt boende i Vänersborg. 

Ett av stoppen blev i Åsle Tå (vilka namn det finns i Västergötland) där vi tittade på sju backstugor. Så väldigt intressant! Önskade så att barnbarnen fått se detta. Sju backstugor där människor levt ett hårt liv, kunde vi titta in i! Och vid varje stuga fanns ett anslag som berättade om vilka som bott i just den stugan och hur deras tillvaro såg ut. 

Rena historielektionen!

Detta var nog en av de finaste stugorna, oj, så enkelt och trångt det var i de flesta! 

Minns Elliot förundran över det gamla huset i High Chaparall från tiden då så många svenskar hade utvandrat och när han kom till bilen, så sa han att ..."farmor, det fanns många bord där i stugan!"

Vilket liv att leva i detta! 

Svårt att se texten klart här på bloggen, till stor del beroende på att jag har så dålig syn (jag vet, det finns optiker!) , men så här såg det ut vid varje stuga; så intressant!

Vad mer tittade vi på? 

Jo, dörren stod öppen till Torups kyrka där det samma dag skulle vara själaringning för den avlidna kvinnan Kerstin Saborini, så där tittade vi in, efter att pv inhandlat elva-kaffe-bröd på ortens bageri.  

Och vi åkte vidare .., besökte Varnhems klosterkyrka, den sanslöst annorlunda Habo kyrka .., 

körde bil genom ett landskap där skördetröskor var en vanlig syn på ganska och slingriga vägar och vi konstaterade att Västergötland är ett sååå vackert landskap. 

Eftersom jag inte äger förmånåga att fatta mig kort, så blir det stopp här. "Forts. följer i nästa nummer", som det brukade stå i tidningar förr i världen. Tack till grannen Annelie och Sonjas dotter Maria, vilka gav katterna mat!

Dagens fönster ...

Dyker ner i bloggarkivet och i augusti 2013, finner jag det här finurliga fönstret som speglar sig i en väckarklocka på Visingsö pensionat. Där befann sig då Turtlan och så här skrev hon: 

"Hej!

På Visingsö finns ett fint litet pensionat som heter just Visingsö pensionat. Så där fyra fem rum i ett vanligt större äldre hus med s t o r trädgård. En härlig frukost med nybakt och hembakt bröd.

Där på mitt sängbord stod den här fina väckarklockan. Tänk att hitta en sån fin gammal klocka sa jag, passar perfekt in i miljön. Det fanns också en fin gammal radio på rummet.

Där i klockan finns just fönstret i tiden.

.... sen imorse så såg vi att både klockan och radion var nya men i gammal stil....

Men vad gör det. Fint var rummet och pensionatet likaså! 

Rekommenderas!"

// Tänk, så bra att kunna göra ett svanhopp rakt ner bland alla fönster som kommit! Tack Turtlan!

Söndagkväll i soffan Ektorp ...

Tänker på vilken bra dag det här blev. Pv hittade felet till dieseleländet och kom hem tjugo kilo lättare. Så skönt för honom! Då visar det sig att det blir knepigt med gubbgänget som skulle med .., en ska på sin mors begravning och så är det någon slags "gubb-paddling" och bäst det är (eller sämst), så blir båten kvar här i Skallkroken. 

"Men jag lovar att hänga med på någon sväng till Torekov eller till Glommen och så hem igen dagen därpå ...", sa jag i ett försök att vara snäll. Nästa år - om allt är som det ska - kan vi ha katterna på pensionat och därmed vara borta längre. 

Å andra sidan har jag njutit omåttligt av detta att vara på hemmaplan. Att pyssla i trädgården, sköta om tomaterna som exploderar fram i växthuset .., att bada nere hos oss eller i Skallkroken .., och vi har haft gott om gäster och allt har varit trivsamt. Och jag trivs ju så innerligt bra med katterna! 

Bilden visar den lilla nässelfjärilen (här är MÄNGDER, MÄNGDER!) med ena vingen till hälften sargad/avriven . Den var här även i morse, men tyckts klara sig ändå. Det finns ju trebenta hundar och katter vilka fixar tillvaron bra, så kanske den här lilla krabaten också gör det. Och titta, så vacker, med den blå bården längs vingarna! Man kan i alla fall inte klaga på Moder Natur som designer.

Halmstad tur och retur ...

Först ett besök hos arbetsterapeuten för pv. Inte kan då någon människa klaga på bristande engagemang från sjukvårdens sida, vad beträffar att få igång hans rörlighet i de två sargade fingrarna på vänsterhanden. Den ordinarie terapeuten har semester och den nya tar det hela på allvar. Nu har han fått uppmaning att träna handen 1 gång i timmen! 

Medan han visar upp vad han kan, väljer jag att sitta i sjukhusfoajén, mest för att det kan vara intressant att se människor komma och gå (betänk att vi bor på landet ...), men det är skralt med den varan. Döm om min förvåning när jag plötsligt upptäcker friherrinnan som kommer gåendes mot mig! Så roligt! Hon har besökt ögonmottagningen och raskt avbokar hon färdtjänsten hem till Steninge och väljer att göra oss sällskap till Sonja. 

Vi har med oss kaffe och koppar, men en rar kvinna i personalen säger att "det bjuder vi på" och så kommer hon med såväl koppar som kaffetermos. Såå vänligt! 

All personal visar sig vara hit till landet invandrade kvinnor, men från olika håll och kanter. Om nu dessa skulle skickas tillbaka? Vem kommer i så fall i deras ställe? 

Ja, jag vet, jag har skrivit om det nästan var gång vi har besökt Sonja eller när man själv varit inlagd, men så är det ju; sjukvården skulle ju haverera utan alla dessa kvinnor eller män. 

Som så ofta sitter Sonja i "sin" fåtölj i dagrummet när vi kommer. 

Oj, så glad hon blir av att se Lena/friherrinnan!

I köket - som ligger i anslutning till dagrummet (ett av två)  - förbereder en gladlynt kvinna lunchen, som idag skulle bli korv stroganoff. Till kvällen vankas smörgåstårta! 

Och vid ett bord, lite för sig själv, sitter en man och pratar och gestikulerar .., och ideligen sträcker han sin högra hand mot någon som bara han ser. 

Och när vi sitter i dagrummet kommer en kvinna försiktigt tassande och frågar försynt om vi har en sax? 

"Nej, men jag såg en i köket", svarar jag. 

Aha .., hon drar lite i sin lugg och visar .., det är den hon vill klippa. Det kan jag säga redan nu, hamnar jag på ett boende, göm alla saxar, eller se till så jag inte får luggen i ögonen!

Så blir vi hos Sonja i en dryg timmes tid och vi pratar om boendet och att hur bra det än är, så kanske man saknar detta att sköta sig själv - eller mer att  r å  sig själv -. 

"Ja, precis ..!" säger Sonja.

Och detta att känna sig till besvär .., att ens barn till exempel nu får tömma ens tidigare boende .., den känlan får man nog lägga åt sidan. Livet går i en cirkel. 

Under många år är man förälder och tar hand om sina barn och under årens gång måhända även barnbarnen.. , så blir man äldre och rollerna förändras. 

Och pv berättar om den kommande seglatsen till Bohuslän, kanske tillsammans med sina bröder och andra "gubbar" och när Ulf (som drabbades av stroke och nu lever ensam) kommer på tal, leeer Sonja och säger att denne pojke har allt en alldeles särskild plats i hennes hjärta. 

"Ni vet, Ulf  föddes ju morgonen efter Göstas och mitt bröllop och Gunvor, (höggradigt gravid och syster till Gösta) och Viking var ju där på bröllopet, ja, det blev allt lite speciellt!" säger hon. 

Det var den 3:e november 1957.

Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin i hela mitt liv sett ett vardagsrum fyllt med fler prydnasprylar, tavlor, tidningsurklipp inom glas och ram ., än i frukostmatsalen på Albertsgården i Norra Häljaröd i Skåne. 

Kanske var det värdinnans mamma - hon som drev det hela från början - som åsetadkommit allt detta och så bara fortsatte Diana att driva det vidare i samma anda?

Hemtrevligt var det i alla fall, bland alla gäss och hundar i keramik eller porslin!

Ps. När jag lyriskt berättade om det här boendet som var så personligt, ja, för min syster i Australien, fick jag till svar. "Inte kan man då tro att vi är släkt! Aldrig att jag ville välja ett sånt boende, nej, jag föredrar stora, internationella hotellkedjor utan krusidull!" Läste och looog. Nej, vi är verkligen så totalt olika! Ds.

Dagens fönster ...

Det tredje fönstret som fångades under Turtlan och hennes M:s roadtrip, det är det här. 

Så här skriver hon: Hej!

"Här fångade håven ett fönster med tillhörande gardiner och ett större antal burkar.

Fönstret finns i Skärhamn på Orust närmare bestämt hos Styckens bageri och speceri. 

Vi köpte med oss några bullar men om man vill sitta där och dricka kaffe med tillbehör, så kan man sitta vid detta fönster."

//Tack Annica som tog dig tid! Så omtänksamt.

En annorlunda torsdag ... 

Så underlig tillvaron kan vara! 

Vaknar vid 6-tiden och har överdjävulskt ont i min högra höft, bara så där poff! Kan knappt gå. Pv hämtar kryckan som jag en gång fått låna av min systerdotter Rita (och som bär Landskrona Bois färger) och jag haltar omkring här hemma och undrar vad som hänt. 

"Ja, men ring vårdcentralen!" säger han. 

"Aldrig i livet, inte efter en enda dag med sån värk, nej, det gör jag inte!" får han till svar. 

Tar Alvedon, lägger mig på soffan .., somnar och sover i 2 timmar. Har väl varit spänd, förstås. 

Drömmer att jag har kraftigt flimmer - eller är det inte en dröm ..., jag vet inte -!

Pv kommer hem från friherrinnan som han hjälpt att installera - eller mer .., sätta ihop en gasolgrill. 

Jag berättar att det känns lite bättre i höften och vi kör till Skallkroken där pv ska kolla båtmotorn; nej, den går inte helt rent ännu - kanske har det kommit in fukt i dieseltanken - och jag tar ett låååångt dopp i ett våldsamt blåsigt hav .., håller hela tiden i mig i badstegen .., längst ner .., och vågorna slår ideligen över mig. Känner mig som vore jag i en annan dimension. Såååå ljuvligt. 

Efteråt pratar vi middagsmat. Å, så  jag längtar efter något nyttigt .., kanske en grekisk sallad .., och vi bestämmer att så får det bli, men först en sväng till affären för att köpa det som fattas. Därutanför står den röda Åleds-pizzabilen och då glömmer jag bort det där nyttiga och föreslår att vi köper en pizza och delar på den. Så det gör vi. Ja, ja, så mycket var det med hälsosamma. 

Åker hem. Pizzan är jättegod och vi har vitt vin kvar och slår upp var sitt glas.

Sen blir det kväll. 

Tittar på SVT-play; ett program som handlar om Vindelälven och det är så vackert. 

Reprisläser mejlet från min systerdotter vars mor - min äldsta syster - varit på en minnestest.  Kommer ihåg precis hur det var när jag själv följde mamma; det gällde samma sak. Googlar olika termer .., sådana som jag glömt bort benämningen på, t ex  "ekekutiv test" .., och adas-test.

Så där har dagen varit. Omtumlande. Härlig. Lite rörig. Lite annorlunda.

Inte långt kvar nu ...

Maria är nu inne på sina sista veckor i Malå och nu har hon ledigt i flera dagar - då det ska VRÄKA ner regn -! 

Men en vacker himmel över Malån ., det fick hon i alla fall fånga igårkväll. 

Tänk, att det kan bli så vackert!

I bilen på väg till 4-årskalas ...

Fotot från SR:s hemsida, men det var Katarina Josephsson som höll i kameran. 

Så här var det. På väg till Landskrona och utställningen "Flykten", hade vi lyssnat till P1 och så blev det gudstjänst från Ahlsviks hembygdsgård på Svartsö, det visade sig vara en repris från något tidigare år. Jag tillhör väl de nödtroendes skara, men såna här sånger .., dom gör mig så innerligt glad! 

Men det ska jag säga .., vilken glädje det var att lyssna till all denna sångglädje och det var psalmer som man åtminstone kunde kanske de två första verserna på och jag höjde volymen och sjöng med, om och om igen! 

Följande psalmer var det: 

SvPs 200: I denna ljuva sommartid (P Gerhardt/N Söderblom)
SvPs 11: O store Gud (C Boberg/trad)
SvPs 249: Blott en dag (L Sandell/O Ahnfelt)
SvPs 231: Oändlig nåd (J Newton, A Frostenson/trad)
Sv 251: Var jag går i skogar, berg och dalar (C O Rosenius/O Ahnfelt)
Mrs Crawford's Favorite (trad)
SvPs 300: O hur saligt att få vandra (J Blomqvist/R Lowry)
Överlåtelsebön (liturgisk text/A Forsslund)
SvPs 235 Han har öppnat pärleporten (F Bloom/A Dulin)
Tibast (A Forsslund, P Gardemar)

Och jag minns hur ofta pappa brukade sjunga om "Var jag går i skogar, berg och dalar", särskilt när han körde bil! 

Stort tack till producenten Katarina Josephsson för reprisen av programmet! Du gjorde min dag!