Det finns gott om guldstjärnestunder från norrifrånsemestern.
Den där resan Hem.
Ibland pratar vi om den, pensionatsvärden och jag själv.
En av dom där stunderna, var frukosten vid morbror Olafs köksbord.
Stillsamt morgonprat .., stövaren Rissla .., och känslan av att ha åkt kana i tiden.
Och morbror Olafs tårar när jag jag kramade om honom och hur rörd jag blev när han sa att ... "men huvva, du skratta ju precis som Ann-Gerd!"
Den där morgonen.
Så många känslor som tumlade om.
Och utsikten från köksfönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar