Och detta ska bli mitt hem, tänker jag.
Det är när jag tar en sväng ner mot havet till.
Jag hör bofinken och duvkorr och ser dimman över havet.
Hemma igen räfsar jag slänten ner mot segelbåten.
Det tar emot.
Jag har liksom ingen kraft kvar.
Ett gott råd: vad ni än gör, plantera inte Bok om ni önskar ha en lättarbetad tomt.
Under drivor av löv tittar små exemplar av Blåsippor fram.
Nu blir pv glad, tänker jag.
Sist av allt sätter jag mig på altanen (regnet har, som ni förstår, upphört) och lyssnar till Stararna som sitter uppflugna i grannens träd.
Fem stycken starar som siiiirl-flöjtar så mitt hjärta nästan brister.
4 kommentarer:
Vilka härliga vårbilder.
Längtan till vår blir ännu påtagligare när man ser dina bilder och samtidigt ser ut genom fönstret, där ute fortsätter snön att falla ner timme efter timme.
(Tack för vykortet med dom fina tulpanerna på)
Lyckliga du som har mera vår än vad jag har... min gård är fortfarande nästan helt täckt av snö.
Men hallå! Bokblad som är så vackra!
Gunnar och Inkan:jag minns när vi bodde i Västerbotten och syrran i Lund berättade att dom satt ute i nån park och hade det så skönt och allt blommade .., man höll på att svimma av avund. Då hade vi själva meterdjup snö.
Bloggblad: verkligen .., men inte att räfsa upp ,-)
Skicka en kommentar