Träffade en sådan en gång. Tuff tjej som fick se ett o annat i sitt jobb men när jag skulle ta ett blodprov på henne så var hon livrädd!!! Höll på att svimma och blev så blek så.
Rexxie: nej, det har du ju rätt i .. men jag menar att han är tämligen blödig av sig när det gäller det här med sjukdomar och läkekonst. När det gäller hjärtflimmer är han däremot inte det minsta blödig ,-)
(Han vägrade att se filmen på youtube där man fick se hur ett knäledsbyte gick till. T.ex. )
Nejdu, det skulle jag aldrig, aldrig heller göra. Turligt nog att det finns folk som vill jobba med det. Men jag skulle inte göra det för alla pengar i världen.
Jag får väl skilja mig från mängden då och säga att jag visst skulle kunna tänka mig ett sånt jobb. Jag tror det är svårt till att börja med men annars väldigt intressant och lärorikt.
Nu är jag inte blödig av mig, svimmar inte av sprutor och är den som plåstrar om alla i familj och vänkrets och "lägger mitella när man är förkyld" som exet brukade säga. Men så har jag jobbat i den medicinska branschen i många år också och varit med på ett stort antal hjärt-lungoperationer så jag vet hur det går till och låter när man sågar upp en bröstkorg t.ex.
Jag tror ju i och för sig inte att lönen är så där jättehög så du gör ju ingen ekonomiskt förlust när du inte vill, Elisabet:-) Men lyckönska din bekant om hon/han får jobbet. Kanske inte något man precis berättar om på en middagsbjudning men annars är det nog bra!
Monet: den nära bekanten har alltid varit den som tyckt om att rota i sår och göra omläggningar och har haft mycket kontakt med döda människor - utan att vara ett medium - ,-)
Jag minns när exet gick polisskolan och hade varit på sitt livs första obduktion, tillsammans med klasskamrater - det var på Rättsmedicinska i Solna -. När huvudet sågades upp, då föll den första till golvet! Han klarade sig dock, ja, exet, alltså.
Om jag inte hade varit så intresserad av människors berättelser så skulle jag nog vilja vara patolog. Att lägga ihop ledtrådar och fundera över varför någon dog passar nog en nyfiken typ som mig.
Mottagningen: jag tittade på några filmer då det obducerades och det var enormt intressant, men inget jag skulle vilja arbeta med. Men det måste ju vara lite som att vara detektiv. Jag menar, den som kan och utför det hela. När jag var liten (7-8 år) sov jag ibland över hos mamma på sjukstugan, då pappa var på kurs. Ibland gick hon till kylrummet. Jag var VETTSKRÄMD för att ens komma i närheten ..., och det satt i under många år ,-)
13 kommentarer:
Instämmer.... nej tack för ett sånt jobb.
Beundransvärda!
Träffade en sådan en gång. Tuff tjej som fick se ett o annat i sitt jobb men när jag skulle ta ett blodprov på henne så var hon livrädd!!! Höll på att svimma och blev så blek så.
Men hantera lik det vågade hon...
Märkligt.
Är det PV som tröttnat på eleverna och vill det lite lugnare omkring sig?
Turtlan: men det gör inte den här nära bekanten, svimmar ...-) Det är en tuffing det. Har alltid varit.
Rexxie: pv ...? Som inte ens lät mig försöka undersöka vad som fanns i hans skadade öga? Som nästan-dör för influensa! Som inte vill se blod ,-)
Nädu ,-))))))
Men det finns väl ingen automatik att obduktionsassistenter vill bli petade i ögonen av någon annan?
Själva poängen är ju att det är obduktionsassistenten som skall vilja peta i någons ögon och inte tvärtom...
:-)
Rexxie: nej, det har du ju rätt i .. men jag menar att han är tämligen blödig av sig när det gäller det här med sjukdomar och läkekonst. När det gäller hjärtflimmer är han däremot inte det minsta blödig ,-)
(Han vägrade att se filmen på youtube där man fick se hur ett knäledsbyte gick till. T.ex. )
Är det du?
Nejdu, det skulle jag aldrig, aldrig heller göra.
Turligt nog att det finns folk som vill jobba med det.
Men jag skulle inte göra det för alla pengar i världen.
Eva och Jessica: inte för hur hög lön som helst! Aldrig i livet!
Jag får väl skilja mig från mängden då och säga att jag visst skulle kunna tänka mig ett sånt jobb. Jag tror det är svårt till att börja med men annars väldigt intressant och lärorikt.
Nu är jag inte blödig av mig, svimmar inte av sprutor och är den som plåstrar om alla i familj och vänkrets och "lägger mitella när man är förkyld" som exet brukade säga. Men så har jag jobbat i den medicinska branschen i många år också och varit med på ett stort antal hjärt-lungoperationer så jag vet hur det går till och låter när man sågar upp en bröstkorg t.ex.
Jag tror ju i och för sig inte att lönen är så där jättehög så du gör ju ingen ekonomiskt förlust när du inte vill, Elisabet:-) Men lyckönska din bekant om hon/han får jobbet. Kanske inte något man precis berättar om på en middagsbjudning men annars är det nog bra!
Monet: den nära bekanten har alltid varit den som tyckt om att rota i sår och göra omläggningar och har haft mycket kontakt med döda människor - utan att vara ett medium - ,-)
Jag minns när exet gick polisskolan och hade varit på sitt livs första obduktion, tillsammans med klasskamrater - det var på Rättsmedicinska i Solna -.
När huvudet sågades upp, då föll den första till golvet!
Han klarade sig dock, ja, exet, alltså.
Om jag inte hade varit så intresserad av människors berättelser så skulle jag nog vilja vara patolog. Att lägga ihop ledtrådar och fundera över varför någon dog passar nog en nyfiken typ som mig.
Mottagningen: jag tittade på några filmer då det obducerades och det var enormt intressant, men inget jag skulle vilja arbeta med.
Men det måste ju vara lite som att vara detektiv. Jag menar, den som kan och utför det hela.
När jag var liten (7-8 år) sov jag ibland över hos mamma på sjukstugan, då pappa var på kurs.
Ibland gick hon till kylrummet. Jag var VETTSKRÄMD för att ens komma i närheten ..., och det satt i under många år ,-)
Jobbet är "Rättsmedicinsk assistent", nästan samma som obduktionstekniker fast på Rättsmedicinska.
Ska bli intressant .
Håll tummarna!
// Dr Böhlander
Skicka en kommentar