Tillsammans ....

När jag var liten (eller yngre, eller mycket ung) hände det - oftast vid middagsdags - att mamma bad mig att cykla till Brännströms Järn & Sportaffär, ja, för att hämta hem pappa.

I affären (som doftade läder av alla hundkoppel som hängde på krokar direkt man kom in) fanns kanske fyra stolar framför disken och där satt allt som oftast karlar från byn och småpratade.

Mest om jakt.
Eller om fotboll och hockey.
Och skidor, förstås.

Brännströms blev en samlingsplats för karlarna, ett slags 60-talets "After work" långt innan det var ett vanligt begrepp.

I Stensjö - här där vi bor - och alldeles vid havet, finns också en sån samlingspunkt, nämligen en liten blå "stuga" nere vid hamnen, den som heter Oskars Hamn.

Det är den stugan ni ser på bilden här ovanför.

Där samlas var morgon några herrar för att ta sig en kopp kaffe och småprata lite om allt och inget; om vädret förstås och båtarna och fisket och allt som hör havet till.


Nästan alltid när jag tar morgonpromenaden med harry, så möter jag hamnkaptenen som kommer körande i sin vita bil och han vinkar så glatt och jag vinkar tillbaka och blir varm i hjärtat.

Det är ju så det är .., mer behövs inte för mig .., att känna sig "sedd" .., att vara en del av nånting annat.
Alltså blir en liten "vink-vink" till så stor glädje.


I förrgår hade jag en av dom här männen i kassan och han berättade hur trivsamt det var .., att det hade kommit att betyda så mycket - ja, åtminstone för honom -.

"Du vet .., som pensionär, ja, men då hade det lätt blivit att man blivit kvar i soffan hela dagen, nu träffas vi där nere och sitter och pratar och dricker kaffe och ja, det är ju så enkelt alltsammans, men väldigt trevligt!" sa mannen och log.

Och jag frågade om dom kanske ville ha en nybakad mjuk pepparkaka till måndagsfikat?

Tänka sig .., det trodde han att dom ville ,-)

Så nu på morgonen bakade jag en pepparkaka och tog harry med mig och körde ner till båthamnen och där satt dom, mannen från affären och hamnkaptenen som har cancer i halsen, men är på bättringsvägen .., och en liten stund stod jag där och småpratade och det kändes så himla bra.


Sen tackade jag för mig.

I baksätet satt harry och viftade på svansen och just som jag klev in i bilen, ja, då kom en tredje bil körande, just det, det var han med vallhunden, den som är så omåttligt lydig ..., och jag sa till mannen (som också var på väg till kaffet) att "skynda dig in nu, det finns ljummen pepparkaka på bordet!" och mannen log och jag körde iväg.


Det här är utsikten från lilla stugan.
Snart är det bara pv:s båt som ligger i vattnet.