Kvart i nio kommer friherrinnan och hämtar mig; hon har tid för kontroll av ena ögat och behöver hjälp att ta sig hem igen - en chaufför alltså -.
Halmstad och Brogatan möter med morgonsol av bästa sorten!
Nån har ställt ett fönster på vid gavel.
Och vi passerar Rings Blommor som skyltar så fint!
Jaha, så kan man alltså också göra .., ha gul lök i skyltfönstret.
Eller drivor av orkidéer och hortensia!
Och färgglada primulor!
På andra sidan gatan ser det ut så här .. så många - enligt mitt sätt att se det - direkt anskrämliga skyltar samlade inom loppet av några meter!
En ung man står och röker på trottoaren .., och en kvinna i vår ålder passerar oss.
Ögonkliniken ligger en bit längre fram längs gatan och i entrén sitter ett anslag - en arg lapp - kanske.
Förmodligen satt den övre lappen där först av allt .., och så blev irritationen för stor och så kom den nedre upp.
Inne i väntrummet slår jag mig ned i en sittriktig fåtölj av den hårdare sorten och medan friherrinnan går ut och in från undersökningsrummet (här går det undan!) läser jag ett gammalt nummer av tidningen M. En artikel visar före-och-efter-bilder där en kvinna fått behandling för sin dubbelhaka och det spelar ingen roll hur mycket jag än tittar, så ser jag ingen skillnad på bilderna.
Kanske borde jag också boka tid för synundersökning?
En annan artikel visar hur man kan utöva yoga på alla möjliga -för att inte säga omöjliga - ställen; även när man handlar i en livsmedelsbutik.
Jodå, det är bara att sträääcka ut och tääänja mellan hyllorna.
Sen hemåt igen.
Vi dricker kaffe .., friherrinnan, pv (som ju har ledig vecka) och jag själv.
Nelly sover.
Lilla älskade pigan!
Åååå, så förfärligt tomt det kommer att bli den dagen vi inte har henne!
Och ute vid lilla eken spatserar tre fasanhönor och pickar efter frön.
En fjärde försöker ideligen att få komma till det där matbordet .. men blir bryskt ivägsjasad av dom andra! Fy, vilka egenyttiga damer!
Och snart dags för jobb.
Två till åtta, ikväll med Emma som hoppar in lite då och då och gör det med den äran.
Precis nu hoppar sigge upp på bordet.
Alla som har katt vet att det är hart när omöjligt att ta en bild av dem ..., för så fort i alla fall sigge ser kameran, vill han komma sååååå nära som möjligt!
Lille fine sigge som nu ofta ligger på sängen i Gunnars Rum och som till och med kurat en stund hos pv när det var sängdags, men inte länge .., men en kvart, tjugo minuter kanske?
De tar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar