lördag 24 juni 2023

Dag 3 ..., Viken, Ven, Borstahusen och slutligen Barsebäck. 


En relativt lugn dag till havs. Just som vi skulle kasta loss från hamnen i Viken, sa pv att nu skulle han sätta segel medan båten ännu var vid bryggan och så skulle jag "hålla fören mot pålen". 

Jag sa att han fick förklara precis ., ja, jag ville veta liksom steg för steg. Så det gjorde han och det fungerade jättebra! Vi gled ut så fint!

Första stopp blev Ven. Eller det blev inget stopp alls, vi vände i den relativt lilla hamnen där färjan från Landskrona kommit med ett lass turister. 

Då bestämde vi oss för Borstahusen, egentligen bara tvärs över sundet. 

Oj, så annorlunda där var! En svängd pir och på piren satt säkert hundratals människor - mest ungdomar - och solade. Vi hade lagt till längs med och när vi åt lunch i sittbrunnen, var det som att befinna sig på en teaterscen. Bara halvmetern ifrån oss halvlåg 21 skolungdomar på rad! De må ha varit hur fina och rara som helst, men så mycket fri insyn till oss, nja, det fick vara. Vi kastade loss igen, men hade då hunnit äta lunch och Harry var rastad.

"Då önskar vi er en trevlig resa!" sa en av killarna så snällt. 

Det är inte särskilt långt mellan Borstahusen och Barsebäck - 10 sjömil, ungefär 2 landmil - men vinden dog nästan ut och det blev helvetiskt varmt på båten! 

Pv satte upp taket som skydd, jag blötte en frottéhandduk som jag lade över nästan hela Harry och tvingade i honom vatten. 

Kom fram hit till hamnen vid 17-tiden och så det vanliga. Jag var totalt slut på. T o t a  l t. 

Plockade undan .., pv rastade Harry, vi åt lättsam middag (fil med cornflakes och skivade jordgubbar, det goda brödet från bageriet i Torekov, lite sallad och några skivor vattenmelon) och därefter kom livet åter. 

Jag tog ett dopp i havet, låg i LÄNGE, kände hur det svalkade. 

Vår båt är den med den bekanta blågula flaggan. Danskar framför oss. 


Vederkvickt till såväl kropp som själ och med Niveas solskyddsmedel nr 50 som doftar överjordiskt gott och med ett hår som min pappa - om han hade varit i livet - genast hade kammat. Han skulle ha tagit upp plastkammen från bakfickan och försökt få styr på lockarna och det hade aldrig lyckats. 

Det är Nivea på nästippen, inget annat. 

Nu är solen på väg ned bakom piren ., jag har ett långfinger på höger hand som snart gör mig tokig pga all värk, men det är ju en bagatell i det stora hela. Oj, så knöliga mina fingrar på höger hand är. 



Frågade nyss pv var Harry var? Då visade han mig den här bilden. Å, lilla gubben .., han har hoppat upp och lagt sig i förpiken där husse ligger och där det är mycket svalare än hos mig; jag ligger i aktern.

Älskade hund! Sååå mycket glädje du skänker oss.






1 kommentar:

Kristina sa...

Det är skönt för gamla hundar att få sova ...