onsdag 14 februari 2024

Upphittat .... 

Pv röjer i sitt sovrum och upptäcker ett gammalt .., ja, typ "album" som jag av någon outgrundlig anledning lämnat i hans rum.  Å, så roligt att spankulera omkring bland minnen från ett annat liv! 

En av bilderna var denna. Jag minns  e x a k t  känslan. 

Det var skidtävlingar i Norsjö, fem mil från Malå och Anna hade tävlat och hon sa efteråt, att hon hade hört mitt hejande i flera kilometer från starten! Ja, ska man heja, så ska man. 

Anders som är född i början av juli, torde väl ha varit sex, sju månader kanske och halvsatt i vagnen, den som numera skulle anses förfärligt omodern och säkert var det redan då .

Och jag minns glädjen när hon upptäckte honom och kom fram och småpratade och jag tänkte att å, sicken lycka att ha fått en lillebror när man själv varit lillasyster i tio år. Hon som var äldst, var också en snäll storasyster, men det är klart, är man tonåring finns det annat än småbröder i tankarna.

Till höger om vagnen står Annas klasskamrat Matilda. Matildas mamma heter Gudrun och var min klasskamrat under hela grundskoletiden .., och efter förskollärarexamen tog hon över sina föräldrars butik hemma i Malå "- ”Burwalls foto och papper" - tror jag den hette och den drevs av Gudruns föräldrar Åke och Linnéa och togs alltså så småningom över av Gudrun, som drev den till år 2018. 

I den butiken tillbringade jag hur många timmar som helst av min barndom! I samhället fanns då tre livsmedelsbutiker: Karlssons Livs (ägaren Axel hade dessutom slakteri i en del av huset), Konsum, samt Ica Nilahallen. Så var där Nystedts kläder, en skoaffär, Folkes kiosk, Pressbyrån, en möbelaffär , en färghandel, Bergströms textil, en radiohandlare, en järnaffär och Malå blomsterhandel, ett apotek, ja, Sparbank, Handelsbank och Föreningsbank, fanns också. Säkert har jag glömt någon butik. Hotell fanns och Folkes barservering. 

Men gissa, hur spännande det var att titta in på Burwalls! Där köpte jag olika slags pennor, papper, RX-lim, filmrullar, Barbiekläder, (minns precis var på disken Barbies tjusiga kläder låg), dagböcker, julklappar av olika slag, böcker på bokrean, brevpapper (såna i förpackningar med kuvert till) , och sega sockerbitar, såna här fyrkantiga. 

Det hände ofta att man gick och bara "kollade", ja, tittade på alla leksakerna ., eller beundrade fina prydnadssaker vilka stod på parad längs en vägg ..,  eller så pratade man lite med tant Lotty Lönnberg som var mammas nästkusin/tremänning och från fjällvärlden även hon. Under vad som känns som hela min uppväxt, arbetade tant Lotty i affären.

Längst in i butiken fanns Åkes fotoateljé och finns där någon malåbo som inte suttit där inne och blivit fotograferad? Ibland hände det att några av dessa foton hamnade i skyltfönstret, då i början av december. Fotografiet här till vänster, av en ung bloggmadame, togs av just Åke Burwall.

Alldeles vid ingången till butiken hängde en slags rullanordning med vykort, ofta tagna av Gudruns pappa Åke. Ovanför butiksdörren var en liten mässingklocka placerad så att var gång en kund kom in eller lämnade butiken, plingade det till. Jag minns exakt plinget och hur det lät. 

Och utanför utanför butiken, längst till vänster om dörren, på själva husväggen .., fanns en godisautomat. Där kunde den som hade de rätta mynten köpa t.ex kexchoklad eller något annat gott. Det gällde bara att ha jämna pengar. 

Så var det.

13 kommentarer:

Anonym sa...

En förstoring av mig hamnade i Burvalls skyltfönster, upptäckte det en skyltsöndag så på måndag gick jag in och frågade om jag kunde köpa det så att det skulle försvinna från skyltfönstret och det fick jag. / Agnetha

Anonym sa...

Hur mycket av allt detta finns kvar idag tro? ellem

Anonym sa...

Agnetha: Jag tror jag minns det fotot! Du måtte ha varit en pingla, för det var minsann inte vem som helst som hamnade i skyltfönstret! ❤️ /Elisabet

Anonym sa...

ellem: ja, jag är nog inte ett person att svara. Ica och Konsum finns kvar, minst två banker tror jag också, förhoppningsvis Pressbyrån. Agnetha vet nog ..? /Elisabet

Anonym sa...

Jag tror att det bara är Swedbank som är kvar. /Agnetha

Anonym sa...

Tror inte att Pressbyrån är kvar heller, har för mig att lokalen där Pressbyrån var tillhör Nilahallen nu./Agnetha

Tony sa...

Fina minnen.

Elisabet. sa...

KulTur i Natur: ja, det var mycket som tjoppade upp från den lådan i hjärnans arkiv, må du tro.

Elisabet. sa...

Agnetha: tack! Bra att nån har koll!

Monet sa...

Jag tycker det är helt makalöst vilket minne du har när det gäller din barndomsmiljö! Hur kan du bara minnas alla namn, personer, hur det såg ut och luktade, vad folk jobbade med och vilka händelser de var inblandade i. Vilket myller av personer! Jag ser ju framför mig samma femtiotalsmiljö som jag själv är uppvuxen i - sedan länge förgången men idyllisk sett i ett backspegelperspektiv. Jag får ju känslan av att detta för mig okända Malå var Norrlands absoluta centralort och att precis allt hände där!

Och apropå det, häromdagen i det sk Sverigesvepet i Efter Fem på fyran intervjuades en elvaårig pojke från Malå om sin förmåga att härma fåglar på ett fantastiskt sätt. Han var inte lika verbal som du kan man lugnt säga. Det var mera som att se och höra Stenmark på sin tid!

Elisabet. sa...

Monet: ja, jag förstår det inte själv! Det är samma sak när det gäller miljön hos mormor i Dikanäs. Doften från farstun .., en slags kylig potatisdoft .., knirret från lagårdsdörren när mamma skulle mjölka ., skramlet från separatorn .., hur det doftade och såg ut i det rum där min döde morfars kläder hängde på galgar utanför garderoben.
Och nej, Malå var sannerligen inte någon märkvärdig centralort ., men för mig måtte samhället ha satt outplånliga spår.
Men sedan finns det ju massor som jag inte kommer ihåg.
Jo, jag såg killen som härmade fåglar. Helt underbart var det!

Gunnel sa...

Men oj vilken söt bloggmadam. Stor igenkänning på det du skriver om. Härligt blogginlägg. Min kusin och jag brukade cykla till Malå och fota oss hos Burvall, köpa godis på kiosken och fika på Lundgrens konditori. Det var tider det.

Elisabet. sa...

Gunnel: och i min tidiga ungdom passerade klasskamraten Gunilla och jag baksidan av Lundgrens café/bageri på väg till skolan och där - på baksidan i plastbackar - låg då bröden på avsvalning innan det var dags att köra ut dem till olika butiker. Gissa, om det doftade gott!