Pelle deppar ...

Det är lika spännande hemskt var gång Pelle ska puttas in i kattburen.

Ofta springer han och gömmer sig under sängen så snart han ser den ..., och sen har jag ett sjå att locka fram honom.

Väl på plats, är han from som ett litet lamm.

Men det är då det.

Kväller ...

Detalj av anslagstavlan vid busstationen i Sjöbo.


"Nädu Bettan, du tar inte cykeln hem .., det är glatt ute .., nu hoppar du in i bilen!" säger den omtänksamma Maria som arbetar kväll med mig och just så blir det.

En bra dag har det varit.

Alla kolonialvaror på plats .., mycket att göra .., och fyra nya glassfrysar har anlänt.

Många danska kunder, för att inte tala om estländare och polacker.

Och en ung kvinna bördig från Åsele.

Pelle möter mig i dörren när jag kommer hem.

Då blir det tillagning av fisk .., det telefonsurras .., (kanske får jag besök av Samos-sällskapet Kent nästa helg och jag gullber honom att ta med sig en bra film ..) och pensionatsvärden hör av sig och vi stämmer av inför morgondagen.

Tåg från Ystad 14.08 ..., ankomst Halmstad tre timmar senare.

Till middag blir det Gräsänkans heta räkgryta (fast såååå het är den inte), säger han.

På vardagsrumsgolvet står kattburen och väntar.

Från Hasse i Ö-vik ...

... kommer bilder som han har tagit från sin balkong.


Nog minns jag när vi åkte från Malå till Stockholm eller tvärtom och passerade Örnsköldsvik .., det var just hoppbacken man lade märke till.

Och Hägglund & Söner .., tror jag att det var?

Tack du snälle Hasse!

Hjäääälp ...?


Tittar på ett bokomslag på 50-talssidan och kommer osökt att tänka på något annat.

Kommer ni ihåg vad illustratören hette som gjorde så underbara omslag till Allers, t.ex.?

En man var det.

Man kunde knappt se skillnad på om det var ett fotografi eller en teckning.

Någon ...?

Inte Arnold ...?

(En annan som jag kommer ihåg är Ib Thaning som ofta illustrerade i Femina.)

Kanske ....

... det vore läge att hänga upp älsklingstavlan?

Den som en längre tid har stått lutad mot elementet.

Ung mamma kör barn till dagis ..

Då kan det se ut så här.



Just det.

Dagens fönster ...

Ett helt underbart litet fönster.

Kanji-madamen tog bilden.

Tack snälla, rara!

Och så ... är det över.

Jag vet inte vem som tog bilden.
Men tack ändå.
Nu vet jag: det var Madelene Nattfrost som fångade ljuset.

Den femte april förra året hände detta.

Idag .., var det Evas tur.

Vi är många nu, vi som har förlorat våra föräldrar.

Nicoline på Fädernegården .,. Christina på Stribergs Station .., jag själv.

Och nu: vännen Eva på Frösön.

Och där är andra bloggvänner som har förlorat en älskad make eller en son.

Och tänk, att aldrig någonsin att man kan föreställa sig hur det ska bli.

Hur tomt det blir.

Som ett enda stort eko.

Pling i min inkorg!

Och där finns ett mail från Catarina .., ni kanske minns henne .., madamen som tillbringade ett år i Marocko?

Så här skriver hon:

"Jag säger ju att jag har blivit lite nördig efter att ha läst boken "Äkta vara".

Nu håller jag på och lagar matlåda till lunchen imorgon och jag tar fram en påse med frysta grönsaker.

Jaha - kollar på baksidan vad GRÖNSAKERNA innehåller!!!!

Flera stycken E-ämnen, det är stabiliseringsmedel (och varför behövs det i grönsakspåsen?), aromämnen (smakar inte grönsaker GRÖNSAKER?), vasslepulver (till vilken nytta?), smakförstärkare (av alla konstigheter!!!!), modifierad stärkelse (vad är det?) samt kryddextrakt.

Själva påsens innehåll består av haricots verts, sockerärtor, broccoli, lök, tomat (och det är här som stabiliseringsmedel är tillsatt -blir tomaten vattnig eller vad??), basilika (är det kryddextrakt tro?), spenat, ost, olivolja, vegatabilisk olja (räcker det inte med olivolja?), vitlök och så kommer då aromämnen.

Ja Herrejösses!

När den här påsen är uppäten (är ju lite snål oxå!) så är det färdigköpt från frysdisken.

Smaklig måltid, hälsar Catarina.".

Kväller ...

Bilden tog bloggmadamen för ett par år sedan.

Tre timmars extrajobb på kvällen, det går i ett huj!

Jag ska lösa av Malin som vill se sin handbollsspelande man göra sitt tusende mål just ikväll och Malins två söner väntar på att mamma ska bli klar för dagen .., den yngre av dem sitter på en stol vid pantmaskinen och har närapå somnat när jag kommer.

Och där är många danska familjer som antingen är på väg till eller ifrån Bornholm som nu kommer och handlar.

En tös på kanske nio, tio år .,. är kritvit i ansiktet och sitter på en stol och mår illa.

"Oj, har ni åkt med färjan ..?" frågar jag hennes mamma.

Nej.

Familjen har kört via bron från Hellerup utanför Köpenhamn och kanske har flickan drabbats av influensa? säger mamman.

Stackars liten att må illa redan innan överfarten!

När klockan är en bra bit över åtta, cyklar jag hemåt.

Det blir cykelspår på trottarens tunna snötäcke.

Och nu är man hemma och kokar fisk till en jaaaaaamande Pelle, samtidigt som man tittar på danska serien Sommer.

Danska tv-serier är alltid välgjorda, tycker jag.

Just det.

Konstiga ord hit och dit ..

Personen på bilden har inget som helst samband med texten.

Den eminente bloggaren Stationsvakt, han har en hjärna som är konstruerad på ett lite annorlunda vis.

Han kan fundera över de mest osannolika saker och nu har han varit igång igen.

Det gäller ordverifikationerna, ni vet, dom här underliga sammansättningarna av bokstäver som tjoppar upp när man har kommenterat eller själv publicerat.

Och när jag har läst Stationsvakts inlägg .,. då ler jag stort för mig själv.

Jo, jo.

Då kommer jag nämligen ihåg detta.
(Glöm inte att läsa kommentarerna .., ååå, dom är så härliga!)

Hemfrån-Anitha tipsar ....


... apropå diskussionen om vad vi äter.

Så här skriver hon:

Efter jag läst om margarintillverkning (ex. Milda, Becel)så håller jag mig till Smör!

Se bifogad länk.

Becel Pro-activ skall INTE ätas av gravida, ammande kvinnor, barn under 5 år eller personer som äter kolesterolmedicin! (enligt varningstext)

Hur många ställer fram sitt Becelpaket på frukostbordet och låter hela familjen breda det på sin macka - liten som stor?

Lästips ..

En fullständigt suverän bloggare, det är Cattis med sin sida där hon tar ofta tar upp detta med vad som finns i vår mat.

Man blir närapå chockad när man läser hennes inlägg, där hon sakligt redovisar innehållet i det vi ofta köper så där bara utan vidare.

Becel, till exempel.
(Just det, PV).

Så här skriver hon t.ex. om Glutamat.

"Så, det gäller alltså att vi konsumenter inte ger upp.
Alla som vänder på förpackningen och tar upp luppen kan göra nytta.

Sen gäller det att vara observant oxå.
För livsmedelsproducenterna är luriga ibland och byter namn på tillsatserna.

Glutamat exempelvis, börjar bli känt hos många som ett nervgift som man ska passa sig för.
Ett nervgift som orsakar halsbränna, illamående och tryck över bröstet.

Och vad värre är, enligt nyare studier även verkar kunna skapa hyperaktivitet hos barn, fosterskador, allergi, astmaanfall, depressioner, tillväxtproblem, etc.

Men det smakar ju så gott och är ju så BRA för livsmedelsindustrin eftersom man kan smaksätta nästan vilken gegga som helst med det.

Därför går kallar man den även för E 621, smakförstärkare eller andra konstiga beteckningar som mononatriumglutamat, dinatriumguanylat och dinatriuminosynat.

Så för all del, låt er inte luras!"

Den sidan rekommenderas varmt!

Upphittat ...

Fast den här rosa inköpslistan bad jag faktiskt om.

Den tillhör en rar kund som heter Katarina.

"Få se .., vad är du född i för stjärntecken ..?" undrar jag.

"Jag är kräfta ...", säger hon.

"Och så är du garanterat storasyster ...?"

"Ja, helt rätt!" svarar hon leende.



Den här däremot hittade jag i en röd kundkorg.



Och den här låg på golvet.

Tidigare ....


... lyssnade jag alltid till Radio Malmöhus när jag hade ledig dag.

Det gör jag inte längre.

Förut var där en enda programledare som pratade lite mellan musiken.

Nu är där två; en kulsprutepratande ung madame, samt mannen som tidigare, - och alldeles lysande -, skötte programmet på egen hand.

Ibland är där nu t.om. tre programledare.

Helt ärligt begriper jag inte varför?

För mig blir det bara ett evigt svamlande och inte ett dugg bättre.

Nu blir det "Ring P1" i stället.

Nu lyssnar jag till andras gnäll.

Med posten ...

... kom häromdagen två vita kuvert.


I det ena kuvertet fanns en liten kokbok och två små underbart vackra fröpåsar!

I det andra, en stegräknare!

Avsändaren är en madame med synnerligen gott kom-ihåg .., jo, hon minns förstås att jag har berättat om hur få maträtter jag alternerar mellan och än värre ställt var det ju med pensionatsvärden .. men nu minsann .., nu kan jag alternera mellan "Festlig morotssoppa", "Grekiska pannbiffar med klyftpotatis", för att inte tala om "Gerds inlagda sill" på sidan 44.


Har ni sett en sån söt fröpåse ...!
Den ska få följa med till landet Halland.

I boken, som är som en liten skatt (skriven av Lotten Thörngren och med filuriga illustrationer av Cecilia Torudd), finns även tips inför festen .,. när ska man öppna presenterna .., och inte minst; hur man ska få gästerna av trivas.

Nu kan jag alltså gotta mig åt minst tjugotvå olika middagsförslag och när allt är tillagat och uppätet .., ja, då åker stegräknaren fram och så blir det raska promenader!

Det ni ...!

Vem som var så filurig och rar och postade detta?

Jo, det är den här rara och omtänksamma madamen!

Tack snälla, rara, goa! säger jag.

Lediga-dags-fönstret ...

"Hej Elisabet !

Här kommer ett fönster från Jämtland , närmare bestämt från Svartsjöarna som är mitt paradis på jorden särskilt på vintern.

Det ligger några mil utanför Östersund och i dag när jag tog en skidtur i det vackra vädret så åkte jag förbi detta fönster och tänkte att det här ska jag skicka till Elisabet .

Har läst din blogg i säkert ett år och den har varit till stor tröst och till stor glädje många gånger .

Ha de bra !

Hälsningar Gunbritt."


// Hur glad blir man inte över såna här överraskande rader från en helt obekant människa!!
Jo, man blir så varm och lycklig och tänker att livet är så generöst!
Och tack till Gunbritt! hälsar bloggmadamen.

Olikheter ..

PV lagar mina sandaler.
Sånt ger bonuspoäng.

Om man börjar sällskapa med en man eller kvinna när man är en bra bit över femtio, ja, då är det inte alldeles enkelt.

Man kånkar på en ryggsäck sprängfylld med erfarenheter och upplevelser och allt detta bär man med sig, och vare sig man vill eller inte, så finns allt det där samlat och ligger och skramlar i botten på den där mentala ryggsäcken.

När jag för något år sedan tittade in på pensionatvärdens presentation på dejtingsidan, då tänkte jag att .. nä, det där är inget för mig.

Eller, rättare sagt: att bloggmadamen inte skulle vara nånting för honom.

Där stod att han sjunger i kör .., spelar golf .., tycker om att åka skidor, såväl längd som utför .., och säkerligen stod där nånting om camping också .., och så seglingen, förstås.

Inte minst seglingen.

Jag själv hade skrivit att en sak är i alla fall säker, ingen man skulle träffa mig på golfbanan och absolut inte på ett gym och utan några som helst problem kan jag ligga minst en halv dag på en solig strand. No problem! (Det kan nämligen nästan inga människor på dejtingsidor ., dom vill alla vara aktiva och alla tränar på gym minst tre gånger per vecka!)

Och när vi nu har träffats i nästan på pricken ett års tid, den där körsångaren/skidåkaren/seglaren/cyklisten och bloggamadamen.., så har dom här olikheterna inte blivit ett dugg mindre.

Inte alls!

Pensionatvärden är den i särklass mest energiska människa jag har träffat .., han är liksom alltid i farten och han bjuder hem släkten eller körmedlemmarna på middagar och han fixar fika till körsångarna och han åker rullskidor eller cyklar och han hugger ved och bakar bröd eller gifflar och kokar plommonmarmelad och har sig.

Själv ligger jag mest på soffan.

Eller bloggar.

Eller tar mig en macka.

Och han är himla miljömedveten och det är inte jag.

Inte så värst, i alla fall.

Han är betydligt mer röd i sina åsikter än bloggmadamen.

Och ändå ..., kan man begripa hur det går till .., så funkar det riktigt bra.

Då tänker jag så här .., alla dom här testerna som man ska göra på dejtingsidor hit och dit för att se vem som borde passa en allra bäst .., dom tror jag faktiskt inte längre på.

Jag minns en man från Västergötland som mailade mig och berättade att våra åsikter stämde överens till 97 procent och egentligen var det väl bara bröllopet som fattades.

Det blev inte alls som han trodde.

Visst är det underligt det här ..?

Vad är det som gör att man faller för vissa människor?

Jag har varit tillsammans med tre män.

Alla tre är nummer två i syskonordningen och alla tre har två bröder.

Alla tre är dessutom födda i jungfruns tecken.

Håhåjaja .., det är ju ren kemi det handlar om, säger vetenskapen.

Ödet, säger jag.

Äh .., slumpen, menar pensionatsvärden.

Jaaa, man kan ju undra.

För kung och fosterland ...

Idag hade jag en kund i kassan som arbetar ..., inom flygväsendet, kan vi ju säga.

En himla rar och trevlig madame.

Den kunden berättade att hon, i sitt arbete, rätt så ofta möter vårt lands statschef och hans tyskfödda hustru.

För att inte tala om parets mörklockige son.

"Oj då ...! Och hur ....?" sa jag och smajlade inställsamt.

Jodå.

Nu fick man allt veta.

Minsann.

Ett tisdagkvällsfönster

.... från den rara Gerd i Norsjö.

Och tänk, i somras var hon och maken Kjell här i Ystad, tillsammans med familjens nytillskott Tyson, en lurvig hund med mycket charm.


Tack snälla! säger jag.