onsdag 6 juni 2012

Stort möte ...

Det är jag i kassan och framför mig en kvinna i 65-årsåldern och bakom henne en tös på kanske nio år, inte mera.

Kvinnan som ska betala, har tjockt, grått hår - det är himla snyggt - och det är vad jag säger till henne.

"Men ååå, vilket fint hår du har!"

Ungefär så.

Sen tänker jag på tösen som ska betala och då säger jag .."men du har också fint hår .., ja, du är fin hela du!" och då ler flickan så varmt och går för att packa i sina varor.

Efter någon minut (kvinnan och jag själv pratar om problemet med att ha alltför tjockt hår och jag berättar om mamma som hade nästan som hästtagel och därtill självfall!) harklar sig tösen, tittar på mig och säger ..."men du har också fint hår ...". 

Hon säger det med  en röst som är så mjuk och len och jag blir så rörd så jag nästan börjar att gråta.

Det blir ett ögonblick av totalt samförstånd.

Av nån slags ... "vi-är-snälla-mot-varandra-grej", utan att ställa oss in.

I flera timmar efteråt - ja, även nu när jag sitter och skriver det här - ler jag bara vid tanken på den där tösen och hennes oändliga omtanke om kassörskan.


Nån som vill flytta till landet Halland?

Alldeles intill strandängen nära havet, där ligger jättefina hus med stora tomter!

Åååå, så man kan drömma om att man hade haft pengar!

Fast då brukar jag komma ihåg min f.d. svåger från Lomträsk utanför Arvidsjaur, som, när jag hänfört visade honom dom gamla, charmiga fiskarlängorna belägna ett stenkast från havet (i Svarte, utanför Ystad), utbrast: "men fy f*n så hemskt att bo så nära havet, hä måst ju blåsa nå hemskt och va kallt!"

Inte det minsta imponerad var han! 

Å, hur jag gapskrattade!

Det förtog liksom den där tillstymmelsen till avund som jag faktiskt - helt ärligt - hade känt var gång jag promenerade förbi och genom fönstren som vette mot gatan, såg rakt ut till havet!

Så ..,. om ni nu har drösvis med pengar över (jag har det inte ,-), så kan ni tar en titt på till-saluhuset-här.

Här, alltså.

Bilden har jag lånat från mäklarsidan och kanske hamnar jag nu i fängelse.

Nån vänlig själ kan man väl komma och hälsa på mig i alla fall?

(På bilden ser ni även den stora lagården inte långt härifrån ..., t.v. om Eckes gula hus.
Byn längst bort i bild, vid klockan 11.00 ungefär, är början på Ugglarp.



Här och nu ..., avsnitt 592.

Först förmiddagsfika nere vid lilla hamnen.
En bit bort, på andra sidan bäcken, ser vi fyra, fem gubbar som står och surrar.
Det är samma gäng hela tiden .., pensionärer som träffas där nere och tar en kopp kaffe och pratar om livets allvar - ja, fiske och sånt -.

Och efteråt en stunds pysslande ute på gården.
Blommorna får vatten .., jag rensar lite ogräs .., en tomatplanta får större kruka .., jag klipper ner flädergrenar som blivit översållade av svarta löss .., allt medan pv gör sig redo för en träningsrunda på cykel.

"Tja, en tio, elva mil blir det nog idag ...?" säger han.

Fast först har han letat cykelpumpen (och plånboken) och beskyllt sin sambo för att ha städat bort den. 
Jominsann. 

Sen visar det sig att så var det inte alls.

Och grattis till vinnarna!




Och eftersom vi ska ut på prommis och ha kaffetermosen och fika med oss, så lägger jag in filmen redan nu.

Just det.
Ingen ordning alls är det.

Och det var den rara Barbro från Uppsala (Babsan) som sponsrat filmen!

T a c k   snälla!

Nationaldagsfönstret ....

Ja, men då passar väl det här som allra bäst.

Två lagårdsfönster .., granskogen som står där hög och ståtlig och en rödmålad vägg.
Tack Ulrika i Västmanland som var framme med håven!

Klart att lille Victor ska vara med ...

Det HÄR var mitt bästa i veckan. Att Victor, som fick födas fram i hast pga komplikationer ändå klarade sig helt undan skador och är en helt frisk liten bebis. Halvfransk som sin storebror, 2.9 kg och tre dagar på bilden. Mormorslyckan är total!!

Hälsningar Monet.

Och Elisabet säger så här: en sak är säker, ni måtte ha starka gener på mödernets sida .., för även den här lille krabaten är ju lik sin mormor!

tisdag 5 juni 2012

Resumé ....

Att arbeta till nio i stället för till åtta, går bättre än förväntat.

Först blir det en dryg timmes möte med sommartöserna och jag har gjort bilder i bildprogrammet och känner mig nästan som en "riktig fröken" och Bodil och Mattias är också med och stöttar och kommer med egna synpunkter och tips och Mattias visar skillnaden på färsk vitkål och den som inte är så purfärsk och han visar även olika tomatsorter och berättar om differensen när det gäller priset och sen blir det allt det andra förstås .., vad gör vi vid ett rån ...? .., och det blir även gott om skratt och jag känner mig så lycklig och vill verkligen att dom här rara töserna ska känna en slags stolthet över att vara duktiga kassörskor!

Det är mycket att tänka på.
Inte bara allt det vanliga .., utan också detta att det finns kunder som kanske börjar bli dementa och som har svårt med koder och att betala .., där finns dom som blir stressade när det ska betalas med kort och där finns småbarnsmammor som har en baby på armen och två småttingar som är trötta och gråter och jag säger att då kan man ju skynda sig upp och packa i hennes varor, jag lovar .., på hedersord, att hon blir glad!

Sånt.

Än så länge - innan sommarruschen kommit igång på allvar - innebär dom två extra timmarna att man hinner med mer än tidigare .., i en hel timmes tid fick jag i lugn och ro fylla på fruktdisken och tömma hela leveransen (som inte var större än två burar), rensa bort och lägga till och sen var det Malins tur att ta sig an mejerikylen.

Mellan varven hann vi få in lite läsk, Myrr, Radar och lite annat och vi var klara i god tid.

Sista tio minuterna blev det prat med kunder om detta med resor och hur spännande det är!
Malin ska nämligen åka till Paris och hälsa på en kompis och det blir prat om just detta att vara i ett annat land .., jag berättar om mina barns önskan att se Eiffeltornet och exet som hittade parkeringsplats nästan intill själva tornet och jag bara gapade av häpnad .., sen blev det mindre lustigt - krock i en rondell och nästan som i film av Tati - (läs: total kaos!) och kartläserskan vars namn börjar på E och slutar på t, hittade sedan inte rätt avfart och vi bytte helt enkelt land och körde en annan väg hemåt!

Och det blir prat om vänstertrafik och om fransmän talar bättre engelska nu än tidigare.

Och nu är jag hemma och ska ta mig te, gjord på mynta från rabatten och allt känns bra och jag börjar inte förrän två i morgon och ska nu bara   n j u t a.

glädjelotteriet ....

bild: anna-lena i tumba berättade om glädjen med resan till skottland
och hennes man John fick visa upp sig framför kameran ...


det är inte många timmar per dag som vi ses nu
pv och jag själv

han ger sig av vid sex på morgonen
jag kommer hem halv tio på kvällen

inte fick vi till någon dragning igårkväll heller

men
i m o r g o n 

då börjar jag två
och han är ledig



ska vi säga att vi har filmen på plats klockan 11.00 pip 

följande är med i lotteriet

annannan i portugal
eva på frösön
kusin barbro
mossfolk - fru norling - i örebro
guy i arvidsjaur
gunbritt
lena /motvillig blogg
anne i mantorp
ann i göteborg
ulrika i kopparberg
anna-lena i tumba (jag älskar bilden av din man med fjäderprydd huvudbonad!)
sportigajenny
och sist men inte minst
turtlan
Elizabeth med z .....

Dom senaste veckorna har jag arbetat mer än vanligt.

I vanliga har jag - i alla fall varannan vecka - en tvåochenhalvdagsledighet - men nu har det varit på ett litet annat sätt (det har bytts pass, så det här blir tredje jobbarhelgen på raken, dvs, ingen helt ledig helg) och jag har varit i mejerikylen och lyft tunga mjölkbackar och jag har hoppat upp och ner på en rull-pall för att nå översta hyllorna med ansjovis och yoghurt och allt möjligt annat .., och då blir resultatet att knäna tar stryk .., nätterna förvandlas till ett elände och jag är stel som en pinne på förmiddagarna.

Att gå ner till havet är hart när omöjligt och inte en bild därifrån har funnits på bloggen på flera veckor!

Men .., då kan man ju i stället ägna sig åt något annat! 

Till exempel kan man titta på detta

Tack "Annas mamma" Monica som berättade om den här programserien!

Just nu, med sena kvällar (ännu svårare blir det nu man inte är hemma förrän halv tio) är det knepigt att hänga med i tv-serier, men ära vare SVT-play!

Nu missade jag visserligen det första avsnittet, men har i alla fall kunnat se det andra.

Himla intressant!

(Och definitivt något för dig, min äldsta dotter!)

I morgon ska jag mig an detta.

Lovsång ...


Och den vackra koppen som jag fick av Anna-Karin!
Det händer mellan varven att jag allvarligt funderar på att säga upp prenumerationen på DN.
Billigt är det inte och det är väl då, när räkningarna ska betalas, som dom där tankarna kommer upp.

Pv, han kan läsa dagstidningar i skolan ..., och visserligen har vi gott om tidningar i affären, men ingen tid att sitta och läsa dem.

Nej, jag vill kunna sträcka ut mig i soffan Ektorp .., med harry vid mina fötter och läslampan tänd .., och så i lugn och ro få bläddra mig igenom alla bilagorna, även sporten.

För mig är det ren och skär  l y c k a.

Och idag, att få läsa ett fantastiskt välskrivet inlägg av Jasenko Selimovic  (fp), denne man som jag har fascinerats av sedan jag för många år sedan hörde och såg honom i en intervju - det var nog i den vevan då han hade fått arbetet som konstnärlig ledare för Göteborgs Stadsteater -, ja, men vilken glädje är inte det!

Då, vid den där intervjun, hade Selimovic varit i vårt land i sex år och pratade en närapå felfri svenska! 
Jag var så imponerad så det var inte sant!

Hans debattartikel i DN - här är den -!

Och efter Selimovics inlägg kom jag till min alldeles särskilda favorit i DN: Hanne Kjöller och sen, hade jag inga som helst problem med att tänka mig en fortsatt prenumeration på den här underbara dagstidningen!

Inte my cup of tea ...

Nej, rhododendron har sannerligen inte varit vad jag fallit pladask för.

Men var morgon eller kväll när jag promenerar förbi Eckes gula hus, då ändrar jag mig.

Något så ofattbart vackert som den enorma rhododendronhäcken som slingrar sig längs den lilla bäcken .., ja, jag sträcker händerna och ger upp! 

Detta är inget annat än trolleri!

Dagens fönster ...

Och här bor nog någon som är förtjust i blått.
Lika bra att jag skickar de här fönstren till dig också på en gång. De är tagna i staden Lorgues en bit från oss och med direkt tanke på dig. Datortrassel har gjort att jag inte kommit åt dem förrän nu. Minns att annannan skickat dig liknade med fönstertvättställningar från Portugal. 
Undrar om man hänger tvätten inne och sen fäller ut ställningarna?
Kram/Monet
 Här är bilden som Monet pratar om .., tagen av just madamen i Portugal.

måndag 4 juni 2012

Vad som betyder så mycket ...

Om någon av mina arbetskamrater från Ystad läser detta, kommer dom att smajla igenkännande.
Där gjorde jag nämligen så, att när det var dags att lära upp nya sommarstjärnor, då visade jag på bilderna jag tagit av Hanna Carlén - före och efter - och så stod det ..."vem vill man hellre möta i kassan"?

Nu är det kanske inte alla som vill mötas av ett leende, men i alla fall "storhopen", som vi säger hemma.

Och idag gjorde den här tösen entré och gjorde det med den äran!
Efter att ha haft chefen eller undertecknad som back-up (verkligen bakom ryggen), så stod hon själv i kassan och även om hennes kinder blev allt flammigare, så klarade hon det galant!

När arbetspasset var slut, bad jag henne agera skådespelerska och det klarade hon ju också.

Sista timmarna var det bara Anna (då hade den leende tösen fått gå hem ..., "å, jag har ont i knäna!" sa hon och jag tänkte att ..., ja, ja, då kan jag också få ha det!) och Anna är också ny och idag föll liksom allt på plats för henne och när det var lugnt, visade jag hur man fixar stängningen i kassan (spel, post, osv) och vi repeterade tre gånger och tänk, hon fixade det hur bra som helst! 

Och hon klarade av att lämna ut paket och ta emot rekommenderade brev, ja, hon var sååå duktig! 

En härlig kväll var det, men å, så trött jag var när klockan var tjugo över nio och jag satte mig på moppen och susade hemåt. 

Det var iskallt om fötterna och solen på väg ner över havet .., en vacker himmel över Steninge och nu är det snart dags att krypa i säng och i morgon börjar jag tre igen och kanske får vi filma i morgonbitti, om det ska hinnas med? 

Nu är det mörkt inomhus.

När jag förstrött letar efter hanna-carlén-bilden (som jag inte hittar), ramlar jag över den här.
Ååå, så glad jag blir! 

Arbetskamraterna i Ystad visste att jag alltid hade ett sånt sjå att hålla behåbanden på plats och så skulle jag på återbesök till ortopeden i Hässleholm och just som jag satt i väntrummet, då kom det här meddelandet från kompisarna på Ica Supermarket. 

Sånt gör hjärtat glatt! 
Ännu ett par år senare!



På morgonen ...

Börjar man arbeta klockan 15.00, har man gott om tid att göra annat. 

Förbereda för morgondagens möte med alla sommarvikarierna till exempel .., skriva ned var som är viktigt och  allt annat .., kreditköp, lottinlösen, spel på hästar och Lotto/Keno/Matchen/Bomben/Lördagsgodis .., postärenden och läkemedelsutlämning, ålderskontroll, var finns vad .., avstämning av kassorna och hur man börjar dagens arbete .., tidningsreturerna och datorhanterande .., koder och lösenord .., ja, det tar aldrig slut! 

Det är inte jämförbart med rymdforskning eller hjärnkirurgi, men tillräckligt knepigt ändå.

Och så ska man ju vara trevlig.
Alltid tillmötesgående.
Vara vänlig, även om man önskar kunden dit pepparn växer.
Inte låta sig trampas på, men aldrig ta någon Kamp med kunderna.
Kunderna är vårt levebröd.

Ikväll är det debut för mig att sluta 21.15.
Då är jag hemma vid halv tio, ungefär. 

Nåja, så har ju en hel drös andra människor det .., alla inom sjukvården, poliser, alla som arbetar med kollektivtrafik, kör taxi .., arbetar inom restaurant,-  och nöjesbranschen, alla som säljer biobiljetter och visar filmer .., tänk, så många vi är med oregelbundna arbetstider! 

Så många som aldrig bryr sig i vilken dag som är rödmarkerad i almanackan eller inte.
Som aldrig planerar klämdagar för att få extralång ledighet! 

Och nu blir det lunch!

Dagens fönster ...

.... kommer nästan-hemifrån .., från Skellefteå (på Skellefteå BB föddes två av mina barn, den första och den siste, knappt tretton mil enkel väg .., det gällde att knipa igen!) och från Ellem.


Och det här var det bästa för annannan ....

Hej Elisabet!

Den här veckan är det inte svårt att välja höjdpunkt.
Jag har varit på konferens i den alldeles sagolikt vackra försommargröna universitetsstaden Tübingen och där sammanstrålat med sådana kollegor som också är vänner och som det är så särskilt roligt att vara tillsammans med.

Festkvällen inleddes med en dryg timmes stakande på floden Neckar, en båtkarl, en båt och tre av de kollegor jag allra helst i världen är tillsammans med. Och jag. Och en ljuvlig junikväll och djupa samtal.

Hälsn
annannan

söndag 3 juni 2012

Det bästa som hände under veckan ....och lite om lotteriet.

Såja, nu har jag lagt in alla gläjdebidrag och ni orkar kanske inte läsa allt på en gång, men då kan ni ju pytsa upp det lite, ta ett i taget.

Lotteriet hanns inte med ikväll, då jag har arbetat till åtta och inte kom hem förrän vid halv nio ...,  och i morgon är jag inte hemma förrän halv tio (stänger 21.00) och likadant på onsdag och torsdag.

Men vi ska försöka fixa dragningen i morgonkväll!

Och mitt eget bidrag (jag är ju inte med i lotteriet, så jag skriver här) .., jo, det är som följer:

Det var den där morgonen när jag kunde gå nerför trappan utan att gå som ett litet barn - ett och ett steg - och jag kunde gå på promenad med harry utan att ha ont.

Ååååå, så lycklig jag var!!


Så här svullet är mitt knä nästan för jämnan.

Att gå i shorts, nä, det får nog vara .., och pv brukar skoja och säga ..."ja, det är ju tur att jag inte valde dig för dina knäns skull!" och det får man väl förstå.

Nåja, det spelar ingen roll.

Det hade kunnat vara värre.



Det bästa ...

Eva på Frösön minns all glädje förra veckan ...

Hej Elisabet!

Den här veckan har jag levt på minnen från förra veckan.


1. Varma stunder vid havet.


2. Promenaderna. Längs vägen vandrade vi bland olivlundar, djur och mängder av vackra blommor.


3. De vänliga människorna.

4. Alla vackra, vita hus.

5. Kontrasterna.


Sist men inte minst förgylldes veckan av att vi fick träffa vår blivande familjemedlem Otis.
Han är bara tre veckor än, liten som ett marsvin men så söt.

Guy i Arvidsjaur säger så här ...

Äntligen sålt!
Även en mulen dag, som den första juni, händer något som verkligen gör mig lycklig. 
På eftermiddagen skriver jag under köpekontraktet på  huset i Arvidsjaur.  
Kanske det borde heta säljekontrakt eftersom det nu är sålt. 

Överlåtelse blir det om 14 dagar. En sten lyfts från axlarna. 

Det har gått ett halvt år sedan huset utannonserades första gången och en del olyckliga omständigheter har gjort att allt fördröjts. 


Ett halvår är en lång tid och jag sover både gott och länge följande natt.

Hälsningar Guy

Gunbritt säger så här ...

Hejsan!
Det som har glatt mig den här veckan är att min arbetskamrat blev mamma till en söt dotter.
Som vi har väntat och undrat vad det skulle bli......

Sen blev de äntligen Fredag och efter  sju arbetsdagar så blev det äntligen dags att åka till stugan i Hälsingland.
Väl framme så blev det är härlig skogspromenad där vi plockade liljekonvaljer...en underbar helg har det varit trots regn och rusk.

Hälsningar Gunbritt

Barbro - min kusin - berättar om sin glädje ...


Hej veckans roligaste händelse är det fina besök vi fick av en liten hermelin här i vårt fjällparadis.
Kram önskar kusinen!

En underbar film om den nyfikna lilla hermenlinen finns här
Nånting för Mitt i naturens läsarfilmer, tycker jag.

Lena / Motvillig Blogg säger så här ...

 Hej Elisabet!

Det bästa i veckan har jag egentligen framför mig. I torsdags och i fredags anlände de på annan ort studerande döttrarna hem. De ska sommarjobba här hemmavid och jag ska får rå om dem i tre månader! 


Glädjen och lyckan är stor, men de säger med en mun "att du kommer nog vara lika glad, när vi flyttar tillbaka till Malmö och Göteborg i september"  Jag är inte så säker på det.  / Lena

Anne i Mantorp mailar och berättar ....

Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan!

Det var när jag fick följa med till musikskolan och vara med på äldsta barnbarnets trumpetlektion och sedan
lyssna på yngsta barnbarnet med sina 7-8 åriga kamrater när dom visade vad dom lärt sig under skolåret.
Underbart är bara förnamnet.

Först av allt så sjöng dom av hjärtats lust och var inte ett dugg blyga och sedan var det dags att visa vilket instrument man valt till nästa termin och dessutom få ljud ur dom. Framgången med det var lite si och så och allra svårast var det för saxofonerna.
Om man säger att den som var bäst av dom små- flickorna var hon som fick fram ljud en gång.
Jag kan inte tycka annat än att dom var jättemodiga som satt på scenen inför alla syskon och föräldrar och visade upp sina prestationer.

Det blir säkert jättebra i höst.

Musikskolan i Mjölby är fantastisk och jag gissar att dom är så i hela landet. Och vilka härliga lärare som finns
där. Stor eloge till alla lärare (såklart också mattelärare).

Hälsar Anne i Mantorp.

Och så är det Ann i Göteborgs tur ....

Hej!
Det roligaste som hänt den här veckan är faktiskt två saker.
Att få vara volontär på HBTQ-festivalen var både kul och informativt. Som volontär var jag värd på lokaler där det var föreläsningar och seminarier. Jag var inne och lyssnade på några och insåg genast att jag inte vet mycket alls om HBTQ-världen! Om samhället varit öppnare och ingen behövt vara rädd för att bli utsatt för våld och trakasserier hade en hel massa människor haft ett mycket enklare liv.
Tänk att alltid behöva tänka på hur man klär sig, att alltid behöva se sig om över axeln och inte få gå hand i hand med den älskade. Så tragiskt och hemskt! Jag förstår inte varför inte alla kan få vara som de vill. 
Vi är ju alla människor och jag träffade många, som var så trevliga och intressanta att prata med.

Att få vara med på Dance Walk Göteborg var också det roligaste. Att dansa med vilt främmande människor i solen på Götaplatsen var verkligen upplyftande och gav massor av energi. Alla var glada, diskomusiken flödade ut bort mot Avenyn och vi var säkert 200 personer i alla åldrar; från 8 månader och uppåt. 




En häftig ljudanläggning hade Port du Soleil sponsrat med och vi höll på i en timme!

Jag trodde inte att jag skulle orka så länge, men jo...
Jag hoppas på att det blir repris nästa år och att vi då “dancewalkar” nerför Avenyn i tusental!

Ulrika i Kopparberg säger så här ...


Med risk för att bli tjatig... men Marcus betyder verkligen sådan enorm glädje och lycka för mig. Ursnäll och filurig och lugn och trygg. Urstark och manlig. Ärlig och pålitlig.
"Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kyyyysser som en karl ska"

:)

Jag blir bara mer kär för varje dag som går. Mer kär och mer glad, hela hela tiden.
Han har stillat rastlösheten jag haft i mig hela livet. Jag älskar att vara med honom. Nära nära.
Sova tätt intill hela natten. Vakna tätt intill.
Ja, jag ska ge mig. :) Men lycklig är jag. På RIKTIGT.

Mer glädje: äldste sonens glädje över en härlig vecka i solen tillsammans med kompisgänget och över att han
nu tar studenten.


Och så hela den här helgen, förstås, då jag hållit kurshelg i Rättvik. 15 glada stickerskor som lärt sig massor nytt och haft så vansinnigt roligt tillsammans! Tårarna har sprutat ibland, av allt gapskrattande.

Och att jag den här veckan både fått recensera en stickbok och fått veta att min blogg ska presenteras i en sticktidning. KUL! :-)

Den nyblivna fru Norling säger så här ...

Oj, vad jag har haft mycket att bli glad över i veckan.
Goa barn på jobbet.
Maken som kom in och sjöng med frukost och paket klockan kvart i sex i torsdags morse.
Firande på jobbet. Vackra blommor som kom med blomsterbud. Kort.
Middag på restaurang.
Grillning i skogen.
 
Vardagligheter som vägen-förbi-kramar, att vakna bredvid någon och att ha spinnande katt i knäet. Bland annat.
Och inte minst, besöket hos valparna! 





Anna-Lena i Tumba berättar om sin glädje ...

Jag har varit glad hela tiden i två veckor nu.

Först firade vi makens 60-årsdag med en överraskningsfest som blev mycket lyckad.
Därefter åkte vi direkt över till Edinburg för nästan två veckors bilsemester där.

Vi har sett så mycket vackert och varit med om så mycket roligt.
Som grädde på moset hade vi sol och 25 grader nästan hela tiden.

Vi har åkt på hisnande vackra vägar med vyer över berg och dalar, hav och gröna kullar. Vi har ätit massor med färska, smaskiga skaldjur och förödande goda "scottish breakfasts". Vi har sovit på B&B med sälar utanför fönstret och vi har sovit i slott och dinerat med lorden själv. Vi har förutom massor med sälar sett en val, flera tumlare, havsutter, havsörn, lunnefåglar och massor med andra sjöfåglar. Vi har också sett många kronhjortar, klappat en grå tornuggla och sett en falkenerare flyga med sin falk.

I musikväg har vi lyssnat på massor med säckpipeblåsare både ensamma och i stora band, men också sett gruppen Skerryvore uppträda på distilleriet Bruichladdich.

En del av oss (läs maken) har också provat många whiskysorter och också köpt med sig några flaskor hem till samlingen.

Det har med andra ord varit en helt fantastisk semester som vi kommer att minnas hela livet.
Skickar med en bild på John iförd skotsk huvudbonad på Tullibole Castle där vi bodde sista natten.

// Och Elisabet säger: grattis John på 60-årsdagen från alla oss här på bloggen!

Till Anna-Lenas blogg.


Sportigajenny säger så här ...


Det bästa i veckan för mig var känslan efter att ha klarat av den första guidningen på Visingsö! Visst jag missade lite här och där, men å andra sidan så visste ju inte gruppen vad jag skulle prata om.

Sedan jag i måndags fick förfrågan, och tackade ja till den här guidade bussturen på öa, så har jag haft typ tentaångest! För helt plötsligt var jag ju tvungen att hitta mina anteckningar som jag skrev för över en månad sedan. Jag skulle få ihop ett manus och framför allt skulle jag ju plugga in det! Självklart, så var jag inte klar med mitt guidemanus förrän igår eftermiddag, så jag hade inte så jättemycket tid att plugga in det.
Inte var det bättre att jag hade ett möte inbokat igår kväll och att när jag kom hem därifrån hade en gruvlig huvudvärk. Inget plugg där inte!

(Elisabet förklarar: Jenny skrev det här i fredags. Bara så ni vet.)
Bilden visar sportigajenny i sitt tidigare yrkesliv, som guide i Egypten.

Gissa om jag var nervös när jag klev av färjan på Visingsö vid 13.30 idag och skulle ta mig till gruppen som satt och åt på Restaurang Solbacken? Jag var så nervös att jag hade riktigt ont i magen! Lyckligtvis så släppte det här magonda så fort jag presenterat mig och vi började köra runt på öa. Och jag visste att det skulle bli så här.

Och det kan reta mig att jag liksom aldrig är nöjd med det jag skriver. Jag tycker inte att det är bra nog, men innerst inne så vet jag ju att det är bra. Folk som känner mig ser mig som en person med stort självförtroende och som tror på det jag gör. Men, inför en tenta, en redovisning, eller en guidning, så någon anledning så försvinner det här självförtroendet. Helt plötsligt så står jag där med känslan att jag glömt precis ALLT.

Och det var precis den känslan som sköljde över mig när jag klev in på Restaurang Solbacken.
Känslan som då kom efter den här guidade turen när jag tackat för deras uppmärksamhet, och applåden kom. Och efteråt när flera kom fram och tackade personligen för guidningen. Den känslan är obeskrivlig. Och samtidigt undrade jag återigen varför jag var så sjukt nervös för. För det gick ju bra. Och det visste jag ju att det skulle göra.

Bilden är från Brahekyrkan, ett måste när man är på öa! Vill man återuppleva lite av den svenska stormaktstiden, så är det hit man ska ta sig!

sportigajenny//

Turtlan i Karlstad om sin glädje ...

För mig är det utan tvekan häromkvällen när jag, kära tjejkompis B och vår killkompis J träffades över en tacopaj med lite vin.

Vi satt där runt hennes köksö på sköna höga stolar.

Länge sedan vi alla tre sågs så här även om vi har kontakt regelbundet men nu var det bara vi tre och inga andra. I lugn och ro för prat.
Även om det är sällan märks det ingen skillnad. Ingen tvekan utan vi bara pratar på om nya saker som hänt, om gamla minnen och om livet.

Vi tar alla upp saker vi tänker på och som kanske är lite tunga för oss och på något sätt så stärks vi av varandras reflektioner.
Men också tokigheter, kärlek och glädjen i livet.

De är mina klokaste och käraste vänner sen väldigt länge!

För mig är ett sånt där möte mer än guld värd.
Lycka och stärkande!

Hälsningar från Turtlan:-)



"Oh, You are my ....!"

... nånting ! utbrister pv gapskrattande när han kommer in och hittar mig framför datorn, iklädd anorak och badhandduk.

Ja, jag har ju liksom inte ställt i ordning mig ännu.

Det var detta jag var.



Hrmmm.

Ja, det här med att vara sexig har liksom aldrig varit min cup of tea ,-)

(Man kanske skulle ha skrivit ut hela titeln .., så hade man garanterat höjt besöksstatistiken! Och förstå, alla pilska män som då tittat in i hopp om att få se en pangbrud .., ååå, jag hade velat skåda deras miner!)


Söndagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle allt uti landet Halland.