Såja, nu har jag lagt in alla gläjdebidrag och ni orkar kanske inte läsa allt på en gång, men då kan ni ju pytsa upp det lite, ta ett i taget.
Lotteriet hanns inte med ikväll, då jag har arbetat till åtta och inte kom hem förrän vid halv nio ..., och i morgon är jag inte hemma förrän halv tio (stänger 21.00) och likadant på onsdag och torsdag.
Men vi ska försöka fixa dragningen i morgonkväll!
Och mitt eget bidrag (jag är ju inte med i lotteriet, så jag skriver här) .., jo, det är som följer:
Det var den där morgonen när jag kunde gå nerför trappan utan att gå som ett litet barn - ett och ett steg - och jag kunde gå på promenad med harry utan att ha ont.
Ååååå, så lycklig jag var!!
Så här svullet är mitt knä nästan för jämnan.
Att gå i shorts, nä, det får nog vara .., och pv brukar skoja och säga ..."ja, det är ju tur att jag inte valde dig för dina knäns skull!" och det får man väl förstå.
Nåja, det spelar ingen roll.
Det hade kunnat vara värre.
8 kommentarer:
Hej Elisabeth
Som jag berättat förut har jag också en knäprotes. Det har nu gått snart tre år sedan den opererades in och det är som du säger ingen vacker syn(ja man ser ju inte protesen förstås ) utan knäet där den sitter. Dels har jag ett låångt ärr och sedan en evig svullnad,knäet är liksom oformligt
Funktionellt är det däremot helt underbart.
Dock har jag på nåt vis skämts över dess fulhet och har i princip helt slutat använda shorts eller korta klänningar,ända tills nyss...
När det var dags för mig att skaffa kläder till min ena dotters bröllop kände jag att nu fick det vara nog. Jag provade den ena byxdressen efter den andra,men blev inte alls nöjd-inte förrän jag kastade all skam över bord och inhandlade en snygg kort(nåja mera knälång) klänning av precis den modell jag skulle ha valt medan jag fortfarande hade snygga knän.och tänk så fin
jag kände mig,och vilka komplimanger jag fick!!
Så nu i sommar blir det shorts för hela slanten...bara det slutar regna så...
Det är precis som du säger-det kunde varit värre-jag kunde ha haft kvar mitt trasiga knä och med det en obeskrivlig värk...men jag hade tur och fick en protes. Hurra för dig och mig - Två norrländskor med metall i knäna!
När får du svar på röntgen?
Hoppas hoppas att du får adekvat hjälp snabbt så att du får rätsida på dina onda knän.
Nåt måste vara rejält galet där inne, det är ju inte länge sedan du fick ny knäled.
Hoppas verkligen att du får svar på röntgen snart!
Jag har lite av "samma" problem, jag har dock inte en knäprotes, men däremot så snittade de upp "hela" vaden för mig i oktober 2010, för att man skulle kunna sy ihop huden på framsidan av smalbenet i samband med att man tog bort en knuta där. Det ärret jag har på vaden är inte av den värld, och hela förra sommaren så valde jag att gå med en strumpa över smalbenet, om jag hade shorts eller kjol på mig. Dels för att skydda såren/ärren, men även för att inte visa just såren/ärren.
I år tänker jag fullkomligt strunta i det! Vill jag gå i shorts eller ha kort kjol så tänker jag ha det! Är det någon som mår dåligt av eller har problem med min "krater-vad", så är det deras problem!
Kanske att jag har strumpan på om jag har visning på museet och jag har mina korta snygga byxor på mig! ;)
Monica i Skellefteå: ja, jag bryr mig inte så VÄRST i hur det ser ut, men kul är det ju inte ,-)
Monet: ingen aning!
Jag ringer inte och stöter på heller .. just nu fungerar det bra .., även om det är svullet. Nu har jag desto mer problem med det vänstra ,-(
Mian: tre år sedan är det och man hör ju på Monica att hennes också är rejält svullet .., det kanske blir så?
sportigajenny: absolut ,-)))))
Åh vad jag känner med dig Elisabet!!!
..att vilja sååå mycket och inte kunna fullt ut.
Det bästa som hänt mig nu på slutet av den här veckan är, att jag kan andas igen efter ett sjutusansjäkla ryggskott.
En försiktig kram från Biggan
Svullet kanske, men det borde funka bättre och inte låsa sig.
Nån struktur som hamnar i kläm på nåt vis???
Det trista är väl att det krävs mer än slätröntgen för att diagnostisera...
Biggan: ,-) Krya på dig!
Mian: det låser sig inte längre; inte alls på det viset då det gjorde överdjävulskt ont!
Det är det som är så totalt obegripligt!
Nu har jag kommit hem från jobbet och stapplar fram ... men tills i morgon har det förstås lättat.
Ja, jag ger snart upp!(med att fundera vad det är? knäet är så svullet så det ser inte klokt ut när jag har byxor på mig!
Skicka en kommentar