Hur segt som helst är det att stiga upp och det är som om alla på affären känner likadant.
Ja, det är ovanligt tyst vid fikat.
Men sen kommer alla kunderna och på eftermiddagen har vi som vanligt måndagsmöte i personalrummet; alla avdelningsansvariga tar upp viktigheter som rör just deras område och bloggmadamen, som minsann är kontorsutbildad, är sekreterare.
"Fast du skriver ju upp så lite ..." säger Helene lite bekymrat.
Jag säger att jag ju minns och i blocket finns stödord.
Vi pratar om den kommande brandövningen och vem som ska göra vad om det värsta händer och det är surr om nästa veckas annonsblad och h u r många "Mamma-Mia-dvdfilmer" ska vi ta hem .., hur många kunder kan tänkas vara intresserade .., hur svårt som helst är det att beräkna ..., så var och en får säga sin mening.
"Späck? Får vi hem det i veckan?" frågar Anna som tvärtittar in.
"Det kommer på onsdag!" säger Lasse.
Nu ska det göras leverpastej förstås.
Och vi får veta att såväl Andreas som Filip har erbjudit sig att arbeta extra i jul och ååå, så glad jag blir, för båda dom pojkarna är så otroligt duktiga!
Det finns nog ingen nu levande människa som är snabbare i kassan än Filip, som för övrigt läser till röntgensköterska.
Men så är han Stenbock också.
I lördags när vi var samlade på liten förfest i personalrummet och väntade in dom som arbetade till klockan sex, pratade vi om stjärntecken. (jag gjorde ...).
Det visade sig att en övervägande majoritet av såväl personalen som deras respektive var födda i Vattumannens tecken!! Helt otroligt var det!
När klockan är fem ska jag gå hem, men jag stannar en en stund och skriver ut protokollet där jag berättar att H snart ska ha semester och åka till Skottland med sin man och så hälsas den nya Malin välkommen och inte minst
Filip, som är praktikant och
verkligen gör så gott han kan och vi önskar Karina lycka till, för hon ska opereras på torsdag.
Och
sedan tar jag sikte på utgången.
I lilla kontoret sitter då Rickard och arbetar .., och den unge mannen som inte är äldre än min Anders, det vill säga tjugotvå, han är kvar även när klockan är halv sex, då har han arbetat över i en och en halv timme!
"Men snälla vän .., ska inte du gå hem?!" säger jag häpet.
"Ja, men det är mycket att göra ....", svarar han och fortsätter sitt arbete vid datorn.
Rickard är kolonialansvarig och det är inte det enklaste här i världen, inte på en sån här stor butik.
Jag säger bara en sak:
så himla duktiga ungdomar det ändå finns!!
.jpg)
