Hoppsan ...!

Jo, kanske den här filuren.

Ystad ..., den 16:e april ..

Aldrig, att jag upphör att förvånas över att man har hyacinter ute i trädgården!

För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, är hyacinter nånting man har på bordet när det är jul.

Men ni förstår så vackra dom är så här ute i det fria!

Längs havet ...

... ligger badhytterna på rad.

En är nedbrunnen.

Dörren är öppen och där inne trängs solstolar, ett bord och en trasig lampa.

Och utanför, på marken, en tidning.

Om Sigge, högt blodtryck och lite annat.

Sigge är en riktig ystadprofil.

Ofta ser man honom komma cyklande på väg ner till sin "hodda" vid havet.

Där sitter han mest hela förmiddagarna och matar svanar och andra sjöfåglar och så vildkatterna som han tar hand om.

När jag arbetade i lilla kvartersbutiken, då kom ofta Sigge in och köpte kattmat på burk.

Sigge är född på julafton och är alltså Stenbock.

Och när jag nu på morgonen tar en promenad längs havet i akt och mening att börja det nya livet (för vilken gång i ordningen, kan man fråga sig ..), då upptäcker jag honom.

Han sitter som vanligt på sin bänk utanför "hoddan" och har en påse bröd i ena handen.

Alldeles intill står hans kompis som har hälsat på med sin hund Blondie.

Och så börjar vi att småprata lite.



Sigge är en sån människa som jag tycker så oändligt mycket om.

Ett naturbarn.

En som inte krånglar till det.

En som är sig själv.



Här brukar han också sitta.

Familjen Svan är nära vänner till Sigge.

Dags för kalas ....

Idag fyller min före-detta-granne hemma i Malå år.

Numera bor hon i Uddevalla och jag själv i Ystad och våra liv ser inte alls ut som dom gjorde för ett antal år sedan.

Vi rör oss på andra savanner.

Ingen i min bekantskapskrets lagar så vanvettigt god mat som Leina.

Och hon är omtänksam och omåttligt generös.

Här kommer en stor grattiskram från mig!

Torsdagsfönstret ...

... hittade jag på gågatan i Helsingborg, en dag i april år 2006.

En alldeles ljufvlig ostbutik var det.

Eller är det.

För människor med högt kolesterolvärde och som av vänliga läkare eller sköterskor uppmanas att endast ta en enda ostskiva på mackan .., är ett dylikt fönster att liknas vid kokain på kakfatet för en drogberoende.

Så är det.

Glöm inte ....

... åååå, denna underbara skribent!

Hon som skriver så att huden knottrar sig.

Och med bilder som gör hjärtat varmt.

Kl. 21.05 i Kunskapskanalen.


En åker hem och en åker bort en åker hit och en åker dit

Kåge Jonsson åker tillsammans med fotografen Bo Öhlén tåg genom Sverige i början av 1980-talet. En film om några tågresenärer, deras tankar, samtal och möten under en resa genom folkhemmet i andra klass. Ett folkhem, som precis som i dag, befinner sig i kris med ökad arbetslöshet och ekonomisk oro.

Från 1983. Även i K 17/4

Läkare ...? Nätack.

I affären där jag arbetar, utdelas ett par gånger per år en s.k. kundenkät.

Det är ett A4-ark med rutor där kunden ska betygsätta personalens bemötande och så allt annat förstås; sortimentet .., prisnivån .., ja, kort sagt helhetsintrycket av butiken .. och som tack för deltagandet får kunden ett paket kaffe.

Helt ärligt är det alltid lite nervöst när alltsammans (från centralt håll ...) har sammanställts och så kommer svaren och det är diagram och uppgifter om hur butiken sköter sig i förhållande till andra affärer och så ligger svaren där färdiga att ta del av .., ofta i form av ett litet häfte på bordet i personalrummet.

Kundernas egna omdömen (där finns rader att skriva ner vad man tycker är bra och mindre bra .., med egna ord ...) är kopierade bara .., somliga har undertecknat med sitt namn, andra inte och ibland känner man igen handstilen och tänker .. "jaha .. ja ..,".

På det hela taget är det väldigt intressant, men också h e m s k t.

Man är helt i kundens våld och råkar personkemin inte stämma .., då kan man ana vad svaret kan bli.

Precis så är det med en sida på nätet som jag hittade mer som av en slump.

Sidan fyller säkert en funktion .. men det hela blir ju också helt och hållet subjektivt.

Om jag kommer till en läkare med förhoppningen om att bli sjukskriven och inte blir det .., tycker jag då att läkaren är mindre kompetent?

Det är sånt man kan fundera över när man hittar nåt sånt här.

Fyndiga rubriker - nä, inte hos mig -!

På väg från Helsingborg till Ystad.
Året är 2005.
Det är september månad.

Från södra Frankrike, där syrénerna just nu blommar som allra bäst, därifrån kommer en utmaning från madame Monet.

Så här skriver madamen.

"Libby har utmanat mig och jag tror att det hela går ut på att hitta sina tre bästa rubriker och berätta varför man tycker det. Skriver man varje dag som jag blir det ett hästjobb av guds nåde."

Själv anträdde jag bloggandets värld den 30:e september 2005, oerhört inspirerad av bland annat den, i mina ögon, fenomenale herr Stationsvakt.

Det är snart fyra år sedan.

Och här borde det ju, om bloggmadamen vore det minsta lilla kreativ, vimla av finurliga rubriker.

Problemet är .., att det gör det inte.

Rubrikerna i mina inlägg är lika enjängda som bloggmadamen själv.

Här är det mest "Dagens fönster" ..., "Kväller" .. eller "På jobbet".

Det allra första fönstret uppenbarade sig den 31/10 2005 och sedan har det ju bara fortsatt.

Fem dagar tidigare finns där ett inlägg från Ellis.

Och jag märker att vi är två som är lika enjängda .., haha.

Så här skriver västmanländskan den 26:e oktober 2005, som då ännu inte besökt Ystad.

Ellis sa..

Vilken underbar bild (angående bilden längst uppe här ...), speciellt när man vet att havet finns så nära. Jag *älskar* havet.

Nu bara måste jag åka till Skåne. :-)

Nej, någon rubriksättare kan jag aldrig kalla mig.

Jag väljer oftast den enklaste vägen.

Men skulle jag nu nödgas välja tre rubriker .., då norpar jag någon av undantagen.

Dom här tre får det bli.

Motiveringen?

Nja, ingen särskild .,. men jag skulle nog klicka och kolla tror jag .., om det vore jag själv som surfade runt.

• Eländigt sex, men bara i september
  

• Många soldater. Få flickor.

• Fredagen den 25:e april i fjol .., bara några dagar efter att jag hade ramlat i affären och brutit handleden, visade det sig - till min oerhörda förvåning - att min äldsta dotter hade skrivit ett inlägg på min blogg. Jo, hon hade fått lösenordet, då hon någon dag tidigare skulle meddela den församlade världspressen om bloggmadamens fall och nu passade hon på.
  Någon doktor är hon ju inte, nej, hon arbetar i skolans värld, men helt plötsligt förvandlades hon till Dr Böhlander. Det visade sig (även detta till min förvåning ...) att hon dessutom var utbildad advokat. Och nä, här finns ingen fyndig rubrik ., men det visar å andra sidan att dylika inte alltid behövs .., för ååå, vad jag hade roligt åt detta!

• Jo, men här hittar jag en lite halvfyndig sak.
  

Och själv tycker jag att det här .., det är härligt exempel på en finurlig rubrik och jag lovar att skribenten kommer att få drösvis med sökningar nu från Google på det sista ordet!

Och näää, jag utmanar inte någon .., den som känner för det får hoppa på rubriktåget.

Födelsedag ...

Idag fyller den här långbenta och tjusiga madamen år, ja, ni vet .., hon som är fotbollsfantast .., tycker om sommar och sol och blommor och har en katt som heter Selma och en man som heter Micke.

Och ett litet pyre i magen har hon också och en väldigt trevlig och rar mamma; nämligen bettankax.

Stor födelsedagskram kommer härifrån!

(pElle hälsar till Selma ..:)

Till "herr Viktigpetter" i Norrbotten ...

Titta här sån vacker Scilla!

Jodå.


Men Bert sa...

"...och gräsmattor översållade av scilla .."

Är du säker? Det var inte vårstjärna, då.

Tittade blommorna upp på dig, så var det vårstjärna.

Hängde de nedåt, så var det scilla.

. Sign.:Viktigpetter."

Se där, ja.

Det kändes bra.

Hälsar den smajlande bloggmadamen.

Lediga-dags-fönstret ..

.... finns i vackra Brantevik på Österlen.

Den här rara madamen tog bilden.

Tack snälla!

Vet ni vad jag tycker är underligt?

Jo, att när man pillrar i örat med en Topz, så börjar i alla fall bloggmadamen att hosta.

Alltid.

(och ännu konstigare tycker jag att det är att jag ibland tycker att det känns som om jag har medelhavssand i örat .., ett halvår drygt sedan jag simmade i det turkosblå havet!)

Prick hela kvällen ringer telefonen.

Det är helt underbara samtal från Hamar i Norge .., från Växjö .., Alingsås .., Stockholm .., en bil utanför Upplands Väsby .., från Ystad .., och sist av allt, från ett pensionat i landet Halland.

Vi pratar om ingenting egentligen, men lite om läkarbesöket.

"Var hon skånska ..?" frågar pensionatsvärden och syftar på den unga läkaren.

"Jaaa .., ja, det vet jag inte ...?" svarar jag.

Det är då det slår mig .., att jag inte längre tänker på den saken.

För mig är numera skånska det n a t u r l i g a.

Det är bara när jag hör ett annorlunda prat, som idag, den där kunden som visade sig komma från Västergötland, som jag reagerar.

Kanske betyder det att man har acklimatiserat sig?

Kanske.

Mågen ute på äventyr ...

Det är väl detta som kallas för att vara optimist.



Och vid dom röda pilarna skymtar den hurtfriske svärsonen.



Jo, jo.

Så kan det gå.

Säger svärmor och ler lite plirigt.

(Men vinterbad lär ju vara hälsosamt ....)


Sen är det dr Böhlanders tur.

Ja, men det hade man väl kunnat räkna ut .., kvinnor kan.



Kvinnor Kan.

Just det.

Och så börjar ett nytt liv. Igen.

Rusningstid .... är inget för bloggmadamen.

Läkaren heter Malin och är knappt fyrtio år .., hon är ytterst saklig och har en varm blick.

Det verkar faktiskt som om hon bryr sig.

Vi pratar om blodtryck och kolesterol och jag får berätta om mina föräldrar (pappa, vältränad och icke-rökare som dör i en hjärtinfarkt när han är 66 år ..) och mamma med sin Alzheimer (men hon lever länge .., dör bara några veckor före sin 86-årsdag) och vi pratar om mina halvsystrar som förstås är pigga som nötkärnor (och magra ... inte att förglömma ...) och vi pratar även om vad som är livskvalitet och inte ..., och kan jag tänka mig att gå ner i tid arbetstmässigt .., har jag den möjligheten?

Upplever jag stress på jobbet?

Jag säger att det gör jag .., jag är verkligen en sån som helst vill ha allt undangjort redan innan jag börjar .. min mamma var precis likadan, det kanske är nåt genetiskt?

Om tidningsreturerna blir gjorda i dag eller i övermorgon spelar egentligen ingen roll, men själv vill jag helst ha dem gjorda igår.

"Men jag upplever dig som en väldigt lugn människa ...?" säger läkaren.

Ja, det gör jag också.

Min yngsta dotter sa en gång att "mamma är som tjuren Ferdinand ..".

Kanske kan man vara allt på en gång?

Och sen, när besöket är tillända och jag har fått recept som ska hämtas ut på apoteket och kört tillbaka till affären (tack snälla Malin för lånet av bilen!), så är det som att börja om igen .., man sitter i bilen och tänker att jaha .., nu måste man ta tag i sitt liv på riktigt om man alls vill ha ett liv och det vill man ju.

Fyra timmar senare är arbetsdagen tillända och jag cyklar hemåt och solen flödar från en ljust blå och bara aningen molnig himmel och jag ser humlor och hör en koltrast och när jag har kommit hem till min lilla etta, hittar jag nedanför brevkinkastet ett kuvert från kapten Lintott .., och där inne i kuvertet gömmer sig en liten påskduk där han har broderat så fint .. "Glad Påsk" står det som överskrift och så är där en liten nykläckt kyckling där under.


Mormorshjärtat blir alldeles varmt.


Lilla Kycklingen.

Den här duken måste förstås ramas in.

Den nyblivne pensionären ...

... han, Hasse från Ö-vik .., han har nu all tid i världen att fotografera och när jag kollade mailen igårkväll, ja, efter bortavaron i landet Halland, då hittade jag till min glädje en hälsning från Hasse.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet.

En bild från Höga Kusten.

Den höga ön rakt fram är Högbonden En gammal lotsplats.

Hasse."

Tisdagsfönstret ...

Från Solveig kommer det här helt underbara fönstret susande!

"Det gamla fönstret i norr blickar ut över vattnet ....", skriver hon.

Och apropå gatukonst som jag skrev om för några dagar sedan, så bifogar Solveig en länk och när man har klickat på den och tittat .., så sitter man nästan och bara g a p a r av pur förvåning!

Det var den här.

Tack snälla! säger jag.

Om och om igen ...

Som vanligt har jag svårt att bestämma mig .., lift med unge herr Rörmokare till Malmö .., Öresundståget .., eller pv:s röda Volvo från landet Halland till Ystad.

Till slut väljer jag att åka tillsammans med rörmokaren, Emil.

Det blir en resa fylld med prat.

Om allt möjligt surrar vi; om yrkesval .., drömmar .., förhållanden .., om att bo på landet eller mitt i Malmö .., om musik .., och om syskon.

I Malmö är det sommarvärme.

På Centralens uteservering sitter solbrända människor och dricker öl.

Tåget till Ystad går från spår 10 och när tåget kommer in, upptäcker jag helsingborgarens bror som också har blivit lokförare och jag väntar tills tåget har stannat, så öppnar jag dörren till förarhytten och kliver rakt in och ger honom en stor kram.

Bosse är en del av en flock som jag under tre års tid tillhörde.

Ååå, jag blir så glad av att se honom!

Sedan stundar avresa till Ystad och från början till slut sitter jag och läser Håkan Nessers tjocka bok som jag verkligen inte har kommit på god fot med, inte förrän nu .., nu är den plötsligt hur bra som helst!

Stationerna bara susar förbi och när vi är på hemmaplan och sakta smyger förbi småbåtshamnen, ser jag på en balkong en kvinna som tar ner den blågula flaggan.

"Skönt att vara hemma ..:? Du vet .., borta bra, men hemma bäst ...?" säger den rara tågvärdinnan och ler så varmt mot mig.

Och så cyklar jag hemåt.

I den ena anoraksfickan skramlar ett litet röse av snäckskal, plockade på stranden i landet Halland.

I den andra vilar min nyckelknippa.

Det är väl ungefär så det är.

Ett sent kvällsfönster ...

... från Lilla Essingen i Stockholm.

Där bor Anna, Micke och lilla Nelly.

Tre barn har bloggmadamen.

Alla har hamnat i Stockholm eller i dess närhet.

Pling i min inkorg!

Det spelar ingen roll hur gamla ens barn blir, man blir alltid lika glad över deras glädje.

Eller egentligen mera så här: finns det nånting som man som mamma eller pappa blir lyckligare över, än när man vet att ens barn är lyckliga?

Så .., när jag i min inkorg får bilder från en .., kanske dressyrtävling .,. med mellandottern och hennes häst, han med Nike-märket i pannan, - Taurus -, då förstår jag hur glad hon måste ha varit.



Och så en bild på lilla Nelly som nu är frisk och kry efter operationen.

Visst är hon söt!

"Jaha .., då ska vi se här ..."

Om man nu ska ge sig på äventyret att ha solfångare på sitt hustak, då är det en klar fördel att ha en brorson som är rörmokare.

Det är precis vad pensionatsvärden har.

Och hett efterlängtad är Emil (det är han som är rörmokaren ...), när han på annandagen dyker upp.
Därtill är han, precis som bloggmadamen, Stenbock.
"Det är du också va ...?" frågar han mig, när herrarna tar paus.



Pannrummet är kanske inte nånting för Sköna Hem.

Dagen till ära kommer till min förvåning sopborsten fram och jag önskar innerligt att jag hade haft en före-och-efter-bild.

Var det inte Moster Mjölgumpa som visade upp sin mans garage ... och det var då jag skrattade så jag låg dubbel efteråt!


Så här ser ritningen ut ...., nedplitad på en kartongbit och förfärdigad av Emils pappa, han som är så duktig när det gäller detta med energi och värmeåtervinning.

Solfångarna är på plats, men nu ska kopparrören och värmeväxlaren installeras.



Emil .., han sätter sig med ett kollegieblock och filurar lite över ritningen.

På bordet intill står en kanna med kaffe och där är uppvärmda gifflar och valnötsbröd.

Småfåglarna kvittrar.

Själv funderar jag över om jag ska anta erbjudandet att låna pv:s Volvo till Ystad, alternativt lifta med herr Rörmokaren, alternativt ta Öresundståget.

Ja, det är svåra val här i livet.

Annandag Påsk ...

Solljus genom fönstret.

Avocadoblomma tackar och tar emot.

En livs levande solstråle ...

Vill ni bli riktigt, riktigt, riktig glada och lyckliga idag?

Jahapp, det vill ni.

Då ska ni klicka på den här länken och ni kan hämta näsduken också.

By the way.

Måndagsfönstret ...

... finns på pensionatet .., ja, det är badrumsfönstret fotograferat utifrån.

I den stora syrénbusken satt förra våren en liten Svarthätte-fågel och sjöng nånting så överjordiskt vackert!

Någon slags glädje ...


När solen och värmen flödar, blir sms:en liksom annorlunda.

Så här, till exempel.

Fyra kvinnor skickar små meddelanden.

"Har just gullat med ett gäng pyttesmå lamm ..-)

"Och vi sitter och äter glass. Otroligt fin kväll!"

"Jag är på cykeltur till goa vänner. Underbara dagar med detta väder! Hoppas att din hosta snart är ett minne blott! Kramar.

"Men ååå, visst är arbete utomhus rena rama lyckopillret! Här doftar det vitlök från fingrar och ugn ,-) Känslan är lättsam och glad. Barfota,"

"Jobbar i G:s trädgård. Frågade vad han hade för rat längst med kortsidan av huset. Stockrosor, svarade han ,-)"

Kväller ...

Vi sitter i soffan och tittar på ett helt ljuvligt program från Gryts skärgård, i Östergötland.

Hela dagen har Pelle hållit sig i närheten av oss.

Han har klättrat i plommonträdet och lekt med en liten gul boll och i minst en timmes tid legat på min bröstkorg och sovit djupt.

Som en trasdocka är han.

Trött och slut på.

En inte alldeles purung herr Katt.

Kanske tolv år?

Mycket har han varit med om .., han blivit påkörd av en bil och kom hem vind och sned och efter ett par dagar var han sig själv igen.

Och han har utkämpat våldsamma fighter med Bjäresjös andra kattherrar och återvänt hem, ärrad och blodig.

Nu är det som ett helt annat liv för Pelle.

Pensionärslivet.

Han verkar rätt nöjd med tillvaron.

Harmoni ...

Den som har katt eller hund, vet precis hur det är.

Den där känslan.

Det bästa som finns ...

Göran Persson, ni vet, vår före detta statsminister, berättade i något pratprogram att han alltid började att lösa sina korsord längst uppe till vänster.

Det gör inte jag.

Och med lite-lite-lite hjälp av den idoge pensionatsvärden (som handtvättar tegelpannor .., och sedan kånkar upp med dem först på stegen och sedan på taket ...., ja, frånsett min mamma, så tror jag helt ärligt att han är den mest energiska människa jag någonsin har träffat ..., synd att han inte kan säga samma sak om bloggmadamen ...,-), ja, med lite hjälp av honom, så ordnar det sig.

Då blir hela krysset löst.

Jipppiee!

Och bloggmadamen blir lycklig.

Förmiddag på pensionatet ...

Då ser det ut så här i köket.

Giffelreceptet fick pensionatsvärden av mig i fjol, när vi hade träffats.

Därefter har det blivit gifflar morgon-middag-och-kväll

"Du har inte funderat på att byta till nånting annat ...?" säger jag lite plirigt.

"Ja, men jag har ju bakat kanelbullar i tjugoåtta år .., det är ju bara ett enda år jag har pysslat med gifflarna, men är det på det viset .. nog kan jag ...!"svarar herr Bagaren då.

Nädå.
Det behövs inte.




Och så valnötsbrödet förstås.

Svindelgott.

Morgon på pensionatet ...

Då blir det frukost med valnötsbröd, äggröra med knaperstekt bacon och kaffe eller te.

Till dessert 1 st hjärtmedicin (pv), 1 st antibiotikapiller (bloggmadamen), samt 2 st stora, gröna tabletter för att mjuka upp kroppens allt mer stela leder (bloggmadamen).

Sist av allt leker vi doktor och kollar blodtrycket på varandra.

En liten vit mackapär med texten "Digital blood preasure monitor HEM-403 C", visar med digiala siffror hur det är ställt med våra tryck.

Ja, ni ser ju .., det hela är romantiskt så det förslår.

En kakelsättares vänstra hand ...

På påskaftonen blir vi bjudna på middag hos Sonja och Gösta, som är pv:s moster och morbror.

Vi är många som sitter runt bordet i matsalen och till vänster om mig, där hamnar Roger.

Roger (som är måg i familjen) heter Aldrige i efternamn och kommer från England, närmare bestämt från Denham.

Det första som slår mig när jag nu för första gången träffar honom, det är att han ser så norrländsk ut .., ja, jag hade hade kunnat satsa ganska mycket pengar på att han vore uppvuxen i Norrbotten.

Alldeles oerhört påminner han om någon som jag har träffat, men vem ..?



Herr Kakelsättaren visar sig vara 48 år .., han är Jungfru .., har glada ögon och är nummer två i en syskonskara på fyra ... (det är storebror Nigel som är golftokig .., Roger själv .., Timothy som bor i Australien och så de tre brödernas lillasyster, Clare ...).

"Vad har du för intressen ...?" frågar jag.

"Jo, jag tycker om kitesurfing ..., och att flyga, ja, jag har flygcertifikat .., jag skulle ha velat bli pilot ...", säger Roger.

När jag frågar honom vad han tycker är den största skillnaden mellan England och Sverige, för det är här i Sverige och landet Halland som han lever tillsammans med sin Maria, då ler han lite innan han svarar.

"Ja, jag tycker att ni i Sverige .., ni är ofta så ..., det är som om ni tycker att Staten ska ta hand om er från det att ni är små tills ni blir gamla .., det är ganska tungrott här och ... och livet är på ett vis enklare i England .. människor är inte så ..., ja, men det kanske beror på klimatet i det här landet .., så är det kanske ...?" säger han varmt leende.

Ungefär så är det med kakelsättaren Roger Aldrige.

Dagens fönster ...

... finns hos Sonja och Gösta, pensionatvärdens rara moster och morbror.

Dit blev vi bjudna på påskaftonsmiddag, men vid tio bad jag att få åka hem till pensionatet .., hes igen och hostig och varm om kinderna.

En alltigenom trevlig kväll blev det med massor av god mat!

Påskaftonspyssel ...

Fr.v. Ann, Mattias, Mats och Kerstin.
Ann och Mats är kusiner till pv.

På självaste påskaftonen beslutar sig herr pensionatsvärden för att nu, nu ska solfångarna, dom som har bidat sin tid liggandes under grön presenning på altanen, nu ska dessa komma på plats!

Så han ringer till kusinerna som är i Haverdal på besök och frågar om där möjligen finns någon som har lust att vara honom behjälplig med detta att få upp två solfångare på taket?

På påskaftonen.

Tänk, att det finns det!

Och efter kaffe och uppvärmda gifflar ute i solskenet, diskuteras det hur man ska gå tillväga .., är det någon som inte direkt är lockad av att skutta omkring på taket ..? ja, det planeras noga.

Pensionatsvärden är den som sitter på taket och ska ta emot solfångarna.

Och så börjar förevisningen!


"Hur går det ..? Ni håller väl i er ordentligt? PV .., nog borde du väl ändå ha nån slags lina runt magen som håller fast dig ...?"

Längst uppe på taket, på själva nocken, står Mattias och håller emot med stadiga rep, så där så inte fångarna ska susa iväg ner mot marken.


Fast det har han inte börjat med här ..., nu gäller det att flytta den nya fångaren till vänster och det är inte gjort i en handvändning och sedan ska den fästas.

Det är ganska spännande att stå där nere på gröngräset och titta på det här äventyret.



Och se där .., två nya solfångare på plats!!

Om man umgås flitigt med en man som är omåttligt intresserad av detta med alternativa energikällor, så kan man förstås inte undgå att påverkas.

Nu händer det ofta att jag, när jag ser nybyggda hyreshus i Ystad, tänker att .., så dumt, att man inte har solfångare på taket, allra helst när det vetter mot söder!

För övrigt är det en solig och fin dag.

Pelle är hängig .., och bloggmadamen är hes och hostig, men det går åt rätt håll.

Och tänk, i flera månader har jag haft ett rött märke eller mer som ett sår mitt framme i pannan.

När det har varit stressigt på affären (när j a g h ar upplevt att det varit stressigt ..), har såret blivit illrött.

Den senaste tiden har det varit konstant fnasigt, ibland lite sårigt och som ett stoppmärke.

Idag .. är det helt försvunnet.

Just så.

Till Mian ...

Titta här nu .., så fint dina tomatfrön växer här på pensionatet.

Herr Pensionatsvärden stod igår och snabbräknade ut hur grobarheten blev i procent och han tycktes mer än nöjd med resultatet.

Ja, ja .., är man mattelärare, så är man.

Frukost på pensionatet ...

Frukost i pensionatsmatsalen.

Vi äter perfekt kokta ägg och pratar om den äldre mannen som igårkväll ringde till programmet Karlavagnen och vittnade om hur han "delade sin hustru" med en annan man .., alltigenom praktiskt tyckte han att det var var ..., och de två progamledarna, betydligt yngre än den 76-årige norrbotteningen, trodde knappt sina öron.

Och så blir det prat om Ring-så-spelar-vi ..., och detta att pensionatets två resterande solfångare, dom som ganska länge har legat invirade i en grön presenning på altanen, borde komma på plats idag.

Sånt.

Och Pelle, han har hittat en alldeles egen solstråle på rumsgolvet.

Där, mitt i det varma soliga, har han krupit ihop och sover så gott.

Ja, det är väl ungefär så det är.

Påskaftonsfönstret ...

I en tavla som pensionatvärdens dotter Hilda en gång har målat, speglar sig två fönster.

Och är inte detta en riktig påsktavla, då vet inte jag!

Kväller ..

Långfredag känns som en evighetslång dag.

När klockan är halv tio på kvällen orkar jag inte en sekund längre.

"Nä, jag går och lägger mig ...", säger jag till pensionatsvärden som tittar på ett musikprogram.

Pelle, han sover ute på altanen i en vit trädgårdsstol.

Och alla fåglarna har tystnat.


På savannen brinner elden ....

Humlan

Jag ställer mig vid söderfönstret för att titta vad pensionatvärden pysslar med.

Då ser jag den.

Humlan.

Host-host!

"Ja, jag kanske skulle lägga mig i det andra rummet, ja, så där så får du sova i lugn och ro ...?" säger jag till pensionatsvärden, när det är natt och jag bara hostar och hostar.

"Gör det du ...", säger han.

Inte ett dugg ledsen låter han.

Ja, det är så det är, har jag läst i någon söndagsbilaga.

Efter ett år brukar passionen tacka för sig.

Då kan man ligga för sig själv.

Matte är en retsticka ...

.... det är nog vad Pelle tycker.

Någon slags rehab ...

I en och en halv timmes tid promenerar vi i solgasset.

Vi tar inte gamla göteborgsvägen, utan en liten grusväg som går intill och efter någon kilometer svänger vi vänster, rakt ner mot havet.

"Jahaaa .., nu kommer vi runt .., tänk, den här vägen har jag aldrig tagit!" säger pensionatsvärden häpet.

Även om alfabetet hade tiofalt fler bokstäver, skulle det inte gå att beskriva hur vackert där är.

Där är små röda stugor med spröjsade fönster och gräsmattor översållade av scilla .., där är lärkor som drillar i skyn och citronfjärilar och tjocka humlor och pensionatsvärden tar av sig sin röda jacka och jag dricker vatten om och om igen.

Och så havet.

Det är ett landskap så avskalat och ändå så ..., mjukt.

Detta ska bli min egen "Lindenäsrunda".

Och nu ska jag ta hostmedicin igen.

Den tar aldrig slut den där eländiga hostan.


(Lindenäsrundan är en kanske 7-8 kilometer lång vända hemma i Malå. Delar av rundan består av en grusväg som är slät som ett salongsgolv och det doftar pors och barrskog .... och där cyklade jag hur ofta som helst eller gick med nån av stövarna! När vi kommer hem till Malå i sommar, ska jag låna två cyklar och så ska jag visa pensionatsvärden hur fint där är.
När kvinnor plötsligt började motionera flitigt längs Lindenäsrundan, då visste man att äktenskapet var på upphällningen ..-)

Och nu blir det ...


... långpromenad längs ur-gamla E6:an.., den som en gång i världen gick till Göteborg, nu kommer man bara upp till Nya Vägen.

Jag längtar att gå i närheten av åkrar och ängar och lite skog.

Och så är det lika bra att börja nu .., för jag vet precis vad läkaren kommer att säga på tisdagförmiddag.

Det kommer att handla om ...

• kolesterol
• ändra matvanor
• mera motion

Lika så bra att pricka av nummer 3 på listan.

Långfredag

"Blommor till mig ...? Är det möjligt ..?" säger pensionatsvärden häpet när han, på Skärtorsdagen, via sin mobiltelefon får besked att blomsterhandlaren är på väg med leverans.

Och medan vi handlar påskmaten, funderar han över vem som är avsändare?

"Jag tror aldrig att jag har fått blommor hemsända .., så roligt!" säger han och smajlar stort.

Strax efter att vi återvänt till pensionatet, kommer blomsterbudet.

Jag sitter vid köksbordet och kollar lite när pv öppnar papperet och så ler han stort .., ja, där är minsann en hälsning till mig också!

Tulpanerna har kommit susande hela vägen från Västmanland!

Och minst tre gånger har han försökt komma fram på telefonen för att tacka, men icke .., så nu blir det ett t a c k från bloggen, för min mobil går plötsligt inte att sms:a med.

Alltså ellis och compani: en mycket glad pv hälsar och tackar!!



Och nu är det långfredag och sedvanlig frukost.

Valnötsbrödet .., äggröra med bacon .., plommonmarmeladen .., te i en kopp och kaffe i den andra.

Till vänster skymtar tomatplantorna (Mian .., du ser .., dom tar sig ...!) som idag har fått ta av sig plasthuvan och solstrålarna kommer insmygande från öster.

Det ser ut att bli en fin dag.

Under natten ....

... hostar jag nånting så hemskt .., det är precis som när mina döttrar en gång i världen hade kikhosta.

Det tar liksom aldrig slut och jag håller handen på höger sida av ryggen.., ååå, det sliter och draaaar i nån muskel som jag knappt visste fanns!

Vid tretiden stiger den stackars pensionatsvärden upp ur sängen, så där tjopp bara.

"Nä, nu går jag ner och hämtar hostmedicin åt dig, det är ju hemskt som du låter..!" säger han.

Och jag tar en klunk direkt från flaskan ...(sådant gör pv chockad ..."va, man måste ju dosera!") och tänk, nästan som ett mirakel är det .. men hostan upphör bums och jag faller, äntligen, i djup sömn.

Då börjar jag i stället att snarka.

Högljutt.

Stackars herr pv.