Mössan som vännen Bente har stickat.
I mitt barndomshem fanns en traditionell hatthylla i nån slags metall och med pinnar upptill med som en träknopp på, det var där man skulle hänga hatten, ja, om man nu hade någon.
Under hatthyllan fanns krokar att hänga upp rockar och jackor på.
Med den i åtanke bad jag mina barns pappa (när vi hade köpt huset utanför Ystad) att snickra ihop en hylla i trä, men i samma modell och jag kom att älska den hyllan!
Här på pensionatet fanns i hallen endast en Ikeagarderob till förvaring av ytterkläder.
Praktiskt, i och för sig, men också ..., bökigt ., för när gäster kommer på besök så ska dom tränga in sina persedlar i garderoben och det blir rätt så trångt.
Hyllan är längre än den ser ut att vara på bilden.
Och man kan ju måla den vit när man blir less på den nuvarande kulören.
Jag börjar allt mer känna mig som min mamma.
"Ja, ja .., vi ska alla lämna allt detta ifrån oss inom en oviss framtid, så ., det spelar inte så stor roll", sa hon som tog sitt pick och pack (en resväska och en handväska) och susade iväg till Sydamerika i tjugo års tid.
Det räcker med att tänka på människorna i Haiti, så får man perspektiv på tillvaron
Så ..., ja, ni kan ju gissa vad jag föreslog herr pensionatsvärden.
Jepp, att vi kunde sätta upp en "hatthylla" med krokar direkt till vänster i hallen.
Och den snälle pv .., han gjorde just det.
Inte precis samma modell (med runda hörn hade det blivit snyggare, men det kom jag på för sent och det spelar heller ingen större roll), men ni förstår så lycklig jag är!
Nu är det lätt som en plätt för gästerna att hänga av sig kläderna.
Inget prat om att .."ja, men lägg dom här över stolen ...".
Alldeles överlycklig är jag.
Och när jag får min nästa lön, då ska jag titta på mattor till hallen och en liten vägglampa.
Plus ytterligare några rottingkorgar att sätta ovanpå hyllan.
Sen är jag helnöjd.
"Vilket rum ska vi ta sen ..?" frågade pensionatsvärden häromkvällen.
Hmmm.
Nu är det bara att välja.
-
Småler lite...;) Numera är det femårsplanering på det mesta som ska göras i vårt hus..;)
Just står min man och målar om kökstaket. Jag började måla (efter två års diskussioner) sedan fortsatte K. Och snart har vi ett vackert vitmålat tak! :)
Korgar på hatthyllan var en bra idé!
Bloggblad sa...
-
Typiska tecken på när en händig karl är nykär. Jag minns den tiden när jag bara hann halva meningen av "vi borde kanske ha en..." så var det klart.
Nu hinner jag säga hela meningen. Många gånger... men oftast händer inte nåt ändå.
Att han gått med på det här med köket hänger mest på att luckorna börja hänga på trekvart och den ingrodda smutsen uppe i takhörnen går inte längre att damma bort.
Maskiner som fyllt 20 kan också lätt börja krångla.
Och jag/bloggmadamen säger: här gäller således att skynda snabbt! Passion och sånt har, enligt vetenskapen, en överlevnadstid på omkring året .-)