Morgon i landet Halland ..

En enda ek som har fällts till marken, och det var inte världens äldsta ek heller .., ger hur mycket arbete som helst.

Först att fälla den .., såga i bitar .., kvista .., slänga på släp ., tömma från släp .., fixa vedklyven .., kämpa med klyvningen .., bära till vedboden och slutligen trava och trava.



På gräsmattan ligger d r i v o r med ved.



Och den nyinköpta motorsågen har bruksanvisning på ..., ja, nån slags svenska.
Så här, t.ex.

"Försök aldrig att sågamed ändan av svärdet, risk för att svärdet svängar tillbaka.
När svärdet svängar tillbaka vill vänster hand röra platta för säkerhetsbroms.
Kedjen stoppar genast och ströman brytas. Se fig.15."



Alldeles intill stentrappan där jag, när det är varmt och soligt ute, brukar sitta och dricka kaffe .., där har myntan nu exploderat och jag ångrar bittert att jag inte tänkte på, eller visste .., hur frodig den plantan är och hur den tar över och vill vara värst och bäst och störst.

Nu blir det till att rensa i den lilla rabatten!

Alla Kaprifolerna växer och mår bra . .., humlen också.


Klockan halv fyra.
Då ser det ut så här.

Det kommer att bli fint.

Norröver ...

Tågresa Ystad - Halmstad.

Tre timmar.

Halvsover mest hela tiden.

Lyssnar till två unga mäns prat om jordens energibehov .., och om politik.
Och en kvinna i min ålder som för sin far berättar att hon ska ta mamman till vårdcentralen i morgon och sen kommer dom på besök.
Om och om igen berättar hon samma sak.

Helsingborg är underjorden och Båstad är vitsippor i slänten.

Och så Halmstad.

Beslutar mig för att i n t e t a den vanliga vägen till Sonja och Gösta, utan går åt andra hållet, runt själva kvarteret.

Upptäcker två för mig helt nya hotell .., en liten minilivs, en frisör som har två stora speglar utanför sin entré ..,. en tatuerarsalong .., och så är jag framme.

En koltrast flöjtar.

Sonja bjuder på hembakat bröd och nybryggt kaffe och Göstas fötter är svullna som trädstammar och han har ont och sitter vid köksbordet och skriver dagbok.

Deras lägenhet är den vackraste jag någonsin har varit i.

Ever, ever.

Högt i tak.

Fönster som .., ja, jag har inte ord nog.

Efter en halvtimme dyker pv upp från körsjungandet och det blir ännu mera prat (om dejtingsidor, älskare och husröjning) och sedan åker vi norrut och sigge nilsson kommer springande så snart bilen har parkerats och jag ger honom mat och pussar och kramar och på rumsbordet ligger en motorsåg (ännu inte uppackad) och diverse post och i hallen trängs sånt som är utplockat från sommarhuset i Steninge och på gården ligger två fällda tallar och rester av en stor ek och i morgon ämnar jag plantera spireorna och göra i ordning i tvättstugan och jag tänker att det märks att herr pv har huserat här själv i två veckor.

Det är vad jag tänker.

Tre nya bilder!

Ååå, vad ni är underbara!

Här kommer smultronställebilder från helt okända männinskor!

Och tack ellis, turtlan och betti för att ni bönhörde mig!

Jodå, en lydig kvinna är minsann också en lycklig kvinna ...

Men flera bilder ryms .....

Idag i kassan ....


Jag märker det på en gång .., åååå, så fin hon är idag, den här kvinnan!

Nej, inte fin .., hon är läcker!

Vackra kläder .., vacker i håret .., ja, hon ser alltid bra ut, men idag bättre än någonsin.

Sextio år, max.

Och så kommer hon fram och ska betala och jag säger allt det som jag tänkte och kvinnan tittar på mig och skjuter upp glasögonen i håret och så säger hon att det var precis vad hon ville höra, just idag.

För så är det, att hennes cancer har spridit sig till prick hela kroppen, från bröstet till ryggen, till skelettet och nu till levern och hon går på cytostatika och har idag arbetat tre timmar och nu är hon så totalt slut på, att benen knappt bär henne.

"Ja, jag lever ensam .. jag är inte gift eller så .., och ikväll kommer tre av mina väninnor och lagar mat och fixar och har sig och jag ska bara få ligga på soffan och ta emot all den där värmen och omtänksamheten ., gud, så skönt det ska bli!" säger hon.

"Och vet du Elisabet, jag bestämde mig i morse att idag skulle jag verkligen göra mitt yttersta, jag skulle bli fin ..., och tänk att det märktes ...!"

Och så fumlar hon med icakortet och kommer inte riktigt ihåg koden till visakortet, men det ordnar sig.

Det är som om tröttheten äter upp henne.

Och så tackar hon för sig och går sin väg.

Pling-pling i inkorgen!

Ett av dem.

Och där är tre smultronställebilder och jag blir så glad så jag nästan spricker!

Men gärna flera!

Vill man vara anonym, går det också bra.

Hur som helst, maila bilden till bisse151@gmail.com .., så blir det smultronställevernissage nu till helgen, här på bloggen.

Nu lockar jag igen (det bar sig minsann senast ...): Ingela i Malå .., hohooooo! Cecilia N ..., hojt-hojt! ellem i Skellefteå ...!! Kerstin Sjölund (repris-hojt!) ellis-pellis! LindaLotta! Pensionatsvärden! (jodå, jag kan lägga in bilden, bara du tar fram den ...). Anna Åberg!
Och herr Stationsvakt, han är svårflirtad minsann, men jag gör ett försök.
Och Ryssbälts-Sven!
Christina Alvner, men du är nog för upptagen!
Och Monet som har barnbarnsbesök och säkert inte hinner läsa bloggar!
Den alltid så rara Smulan?

Ni har ett par dagar på er!

Och alla andra också.

Ni är sååå välkomna med era bilder!

Tisdagsfönstret ...

... finns i Ystad.

Den vita byggnaden var Folktandvård när vi kom flyttande hit 1993.

Nu vet jag faktiskt inte vad den inrymmer.

Och ännu en smultronställebild ...

... har kommit susande genom rymden.

Ååå, den är så härlig och visas såklart i sin helhet, tillsammans med de övriga, nu till helgen.

Den här bilden kommer också från ett annat land.

Från Jämtlandet.

Fru Grå .., Kerstin i Svedjan ..,. ellis ..., Turtlegirl .., å, det är många som har smultronställen!

Kom igen nu!

Vid tiotiden ringer telefonen.

Det visar sig vara en man som jag inte har pratat med på säkert tre år.

En från dejtingsidan.

Och nu har mannen - som jag aldrig har träffat, utan kanske bara telefonpratat med två, tre gånger - ja, han har tänkt på våren som stundar och på Valborg och grillkvällar och männniskor som går omkring och ser så lyckliga ut ..., och det är då han hittar mitt telefonnummer, ja, det är nedskrivet på ett papper som sitter i en pärm och det är den pärmen han har rensat och då blev det som det blev, säger han.

Det var då han beslutade sig för att ringa.

Och han frågar hur läget är och jag berättar om mitt liv och om avhoppet från dejtingsidan och att det faktiskt var pElles förtjänst ., ja, att jag då kände att livet inte hänger på om jag har en man vid min sida eller inte och jag berättar om pensionatsvärden i Halland och att jag tänker flytta och hela den biten.

"Jahaja, på det viset ..?" säger mannen.

I säkert fyrtiofem minuter går pratet hit och dit.

Mest dit.

Mannen berättar att han, jodå, visst har träffat kvinnor under dom här åren, men det är så svårt allting och inte vill dom flytta söderut heller och skulle det visa sig fungera, ja, då har dom katter och han är ju pälsdjursallgergiker.

Ett enda elände är det.

Och han berättar om sitt stora hus och om renoveringen av fönsterna och lagården och han berättar om sitt arbete och om barnbarnet som fyller år i dagarna och lite får jag veta om kvinnorna som han har mött och jag ligger på soffan Ektorp och sneglar lite på tv-bilden utan ljud och säger "ojdå ..." och "ja, det är inte lätt här i världen".

Och medan manner pratar och pratar tänker jag att det är så det är här i livet ., all denna längtan vi människor bär inom oss .., denna ständiga längtan att Höra Till .., att vara en del i en flock .., att få känna oss älskade och behövda och jo, när våren kommer kan det kännas än mer påtagligt och hur väl som helst minns jag första sommaren som ensamseglare .., ååå, jag tyckte att grillkvällar utomhus borde förbjudas och aldrig hade jag väl sett så många människor som gick hand i hand som just dessa vår, - och försommarkvällar!

Det är vad jag tänker på medan mannen fortsätter att berätta om sitt liv och sin ensamhet.

Och all denna hans längtan.

Och ännu ett ...

... smultronställe har anlänt.

Ett som finns i minnet hos en mycket god vän.

(Bäst att förklara att ni bara får se en liten pjuttdel av bilden .., hela kommer förstås på vernissagen .-)

Några kvällsfönster från Piteå ...

"Hej Elisabet!

Har varit och flanerat i stan idag och fångat ett fönster från stans bästa konditori, Ekbergs.

Har alltid varit ett måste att gå till när man är hemma.

Har ooootroligt goda blåbärsbakelser.

Verkar fortfarande var hit alla går och fikar på lördagar, precis som när jag var ung och lika goda bakverk nu som då,men tyvärr inte kaffe i kanna längre.

Kram Babsan.

I charkrummet ...

... står den alltid så rara Maria Hansson och skriver svar på kundernas frågor.

Så här är det: vi har en tyck-till-låda nära entrén och där kan kunderna skriva ner sina tyckanden eller önskemål och så töms lådan en gång per vecka och på måndagarna skriver Maria ner svaren från personalen.



Jag tycker att själva idén är genialisk!



En gång i världen var Maria på väg att bli mattelärare, men så kom nånting emellan.

Nästan när man än träffar henne i butiken, så möts man av ett sååå varmt leende.

Maria har tre töser och Alva, som är i mitten, henne ska jag minsann intervjua och så ska ni få höra och se vad hon tycker och tänker.

Det var Alva som när hon var yngre alltid ropade "heja Tettan!" när hon kom in i affären och såg mig i kassan.

L y c k a.

Och nu har ...

... det kommit ett smultronställe susande från ett land inte så långt härifrån.

Åååå, så härligt det ser ut!

Fler som vill vara med på smultronställevernissagen till helgen?

Maila då bilden som du tagit till .., bisse151@gmail.com, så samlar jag dem alla på en gång.

Måndagsfönstret ...

... finns i Ystad, på en av alla tvärgatorna här intill.



Och jag frågar mannen om det är okej att jag tar en bild eller två?

Det är det.

Pling i min inkorg ...!

Fru Grå har fyllt år och i födelsedagspresent får hon bland annat en spa-behandling.

Ja, en annorlunda en.

Minst sagt.

Så här skriver hon.

"Bilfärd till Malmö.
Jag fick träda in i ett fotspa - *Doktor Fisk & Spa.*.
Först fotbad och massage från en massagestol, sedan fotspa med FISKAR.
Underbart. Bifogar bild.
Mina små tassar var som barnafötter efter 15 min fiskbehandling."

Maggan .., Lena .., Marie ...


Tre ljuvliga smultronställeplatser (två ute och en inomhus) har nu anlänt och väntar på fler kamrater.



Ja, en liten,liten, liten glimt bara ....

Ni har hela veckan på er!

Maila sedan bilden till bisse151@gmail.com, så blir det smultronställevernissage nästa helg.

Litet möte med portar och garagedörrar ...

Falurött träplank ... gröna dörrar.

Och jag går på liten promenad innan det är dags för arbete.
Slår mig ner vid kajen och tittar på en man som ägnar sig åt kastspöfiske.
Mobilpratar med sonen.
Vänder ansiktet mot solen.
Himlen är knallblå.



Plast-lack-färg i mer illrödfärg, alldeles intill den övre porten.



Någon kanske har varit på dåligt humör?

Och jag känner tydligt att brunt aldrig kommer att bli min färg.
Ååå, jag minns med fasa alla 70-tals bruna hus med gula fönsterkarmar.



Snett mitt emot det bruna, finns detta.
Genomtänkt.
Men här blir det knepigt med stockrosor i rosa.



Huset är vitt - blåsticket är helt mitt fel -.


Typisk skånsk dörr, såna som man ser hur många som helst av i Skillinge och Simrishamn.



Värdshuset nästan mitt i stan.

Första maj ...?

Njet.

Tjugofjärde april på Österporttorg i Ystad.

Gulskjortor samlade under platanerna.

Utbytt ....

Att dörrar och fönster är viktiga för hur husets själ ser ut, det tycker jag verkligen.

Och det här är väl ett underbart exempel på den saken!

Ja, jag menar ...., när dörr och fasad inte alls hör ihop.

Liten påminnelse .......

Glöm nu inte kameran!

Söndagsfönstret ...

.... finns i Ystad.

Citat från Aftonbladet, april 2010.

Det är krönikören Lena Melin som analyserar den brutna förlovningen mellan prinsessan Madeleine och hennes Jonas.

– Så väl känner jag inte till deras förhållande, men eftersom de inte setts tillsammans offentligt sedan i december och det inte verkar ha fungerat är det bra att de gjorde slut. Madeleine är bara 27 år och har stora chanser att hitta en ny man, säger hon.

"Har stora chanser att hitta en ny man ...".

Det är tur att man sitter ner när man läser detta.

Är det det viktigaste här i livet?

Att hitta en ny man?

Man baxnar.

Lite eljest ...

Idag har jag arbetat eftermiddag, i stället för sju till halv två och det gick bra det med.

Annorlunda, var det.

Lite som att byta arbetsplats, för även om man känner arbetskamraterna, så är det inte det gäng som jag själv kamperar med om helgerna.

Och jag har varit ovanligt mycket ute på golvet .., frontat, hjälpt Rickard med frukten och lite sånt.

Underbart roligt!

Kom hem strax efter åtta och det blir eftermiddag även i morgon.

Jo, nu blir det spännande att se hur knäet klarar sig.

Titt i inkorgen ....

Och nu har smultronställeplats nummer två anlänt!

Å, så roligt!

Gääärna mera bilder!

Någon eller några ...

... här i stan, ägnar sig åt att klistra upp såna här lappar på lyktstolpar och elskåp.

Eftersom jag ofta har en penna liggande i kappfickan, kan man lätt ändra lite på texten.

På en lyktstolpe ändrade jag till .."sångkultur", i stället för mångkultur, "turism" - i stället för sionism och kvällsfika i stället för narkotika.

På en annan ändrade jag på raden längst ner, så där som på bilden.

Tippex är himla bra.

Tyvärr var kameran hemma just då, men så här såg det ut.

Efteråt.

(Och numera har jag alltid såväl Tippex som tuschpennan med mig .-)

Pst ....

Liten påminnelse, bara .....

(Det första smultronstället har anlänt. Och den här gången visar jag alla samtidigt.)

En glimt av glädje ...

Ibland behövs det så lite, så lite för att göra en människa glad.

Hemvärnet som marscherar längs gågatan, ja, det gör mig glad.

Och mannen som går i täten .., före musikanterna .,. titta på den mannens leende!

Sånt .., gör mig jätteglad.

Hjärtat blir varmt.

Lite mänsklig värme så där under några ögonblick bara.

(Ja, nu ser jag, att som uppladdad film syns det nästan inte .. men mannen upptäckte mitt filmande och loooog så varmt.)

Lördagsfönstret ...

... finns på gågatan i Ystad.

I blomsteraffären "Kronan på verket."

Ett slags vernissage igen ...


För någon tid sedan visade bloggvännerna sina favorittavlor.

Hur skulle skulle det vara om ni nu tog en bild av er favorithörna där ni bor?


Utsikten från min hörna.
En riktig bild kommer vad det lider.

Kanske vid köksbordet .., kanske i älsklingsfåtöljen?

Eller i soffan?

Om ni har lust alltså.

Ta i så fall en bild .., berätta gärna varför ni tycker så mycket om att sitta just där .. och så mailar ni den till bisse151@gmail. com, så ska jag lägga upp dem här på sidan så där kanske på måndag eller tisdag nästa helg.
Då är jag ledig och hinner gott och väl.


(Någon undrade vad det där 151 i mail-adressen står för? Jo. Enkelt. Det är mitt födelsedatum.)

Morgon i landet Skåne ...

Och jag känner mig förfärligt otrogen när jag bara går raka spåret förbi mitt "gamla" bageri, ja, det är nästan så att jag vill ta en omväg.

Det känns så där som om man plötsligt struntar i en bästa-kamrat, för att man har hittat nån annan som är mycket trevligare och bättre.

Men så tänker jag .., ånä, under vårt första år här i stan var jag ytterst trogen stamkund på Möllers .., och i ytterligare sju år (sedan jag återvände till stan, från landet ...) har jag varit en såå trogen kund, nu kan gott någon annan få ta del av mina pengar.

Såja, då känns det genast lite bättre.



Och längs gatan är det vid tio i åtta som en ström av frukostsugna människor och somliga parkerar utanför Möllers och andra vid Söderberg & Sara och alla vill vi ha färskt bröd till frukosten.

Jag köper mina vanliga .., "Petit Pain" för 8 kronor stycket, plus deras överjordiskt goda kavring som är avlång och rund och smakar kummin.

Sen går jag hemåt.

L y c k l i g.

(Och nä, just det. LCHF kommer aldrig att bli ett alternativ för mig. Jag ÄLSKAR bröd.)

På agendan ....


Egentligen har jag ledig-helg, men nu ska jag arbeta för Karina, och blir på så sätt fri två helger på raken, vilket känns som ett mindre mirakel.

(Det finns andra som mer än gärna tar extrapass .., Rickard, jämnårig med min Anders, ska arbeta sex helger i rad!)

I vanliga fall arbetar jag sju till halv två på lördagar.

Så icke i morgon.

Då är det halv två till åtta som gäller.

Åååå, vilken lycka!

Då ska jag ha en skön morgon med Ring-så-spelar-vi .., och nya bageriet med sitt goda bröd och kanske en tidning ..., och bara ha det bra.

Det är tanken.

Från landet Halland meddelas att där klyvs det ved.

Ni kanske kommer ihåg den där eken i Steninge som fälldes till marken, det är den som nu ska tas om hand .., ja, den ska förvandlas till lagom stora vedträn.

Kväller ....

Idag har himlen varit blå.

Och mellan varven har det regnat, haglat, solen har flödat och det har blåst.

Kort sagt: det är väl detta som kallas för aprilväder.

Absolut en åsikt ...


Finns det ett bättre program i SVT, ja, i hela tv-världen, än "Så ska det låta"?

Och vilken publik ikväll!

Men vem är denne Magnus?

Jag tycker mig aldrig ha sett honom tidigare.

Nästan hemma ...

... kommer en ung flicka susande förbi mig.

Hon står på en skateboard och bara puttar iväg sig med ena foten.

Ååå, sicken frihetskänsla! tänker jag.

Efter jobbet ...

Anslagstavlan på Österporttorg.


... blir det liten promenad på stan.

På gågatan.

Så sällan går jag där, att det nästan varje gång har tillkommit nya butiker.

Andra har försvunnit eller är på väg att tacka för sig.

Det blir en kort runda.

Inköp av örhängen - dom gamla vanliga - vita pärlor.



Och ett besök i blomsteraffären.

Inga tulpaner, men ett väl vackert fågelbad.

Köpte jag det?

Njet.

Den här månaden är kärv.


"Det är jag som är hunden.
Tänk, att man nu har hamnat på en blogg!
Tycker ni inte att jag är rätt snygg?"

Nästan längst ner på gågatan - härifrån sett - finns nu affären "Kronan på verket".

"Har ni alldeles nyligen flyttat in?" frågar jag häpet.

"Nä, inte alls .., det var i augusti, tror jag ..?" säger expediten.

Jahaja .., på det viset.

Och där blir det inköp av en underbar tulpanbukett och en vacker murgröna på båge.

Till min förvåning upptäcker jag en livs levande liten hund i affärens skyltfönster.

En liten stund småpratar vi .., sen går jag hemåt, snuvig och eländig.

Fredagsfönstret ....

... finns på lilla tvärgatan här intill.

Och aldrig i mitt liv har jag skådat en större pelargonia, än den som stod där bakom fönstret.

Ojdå, kära nån ..!

På innergården står en liten samling med cyklar.

Några av dem används inte särskilt ofta och i en av dem, i cykelkorgen, där har Fru Koltrast inrett en liten lägenhet.

En BB-avdelning, kan man säga.

Inte alldeles enkelt ....


I kväll hade jag två tyska män framför mig i kassan.

Två sportfiskare.

Och jag frågade var dom kom ifrån?

Jo, från Tyskland.

Från "Black Forrest", svarade dom och jag fattade ingenting.

"Black forrest?" det låter ju mer som ett engelskt fotbollslag.

Och så tänkte jag att det kanske var nån sån fisk som dom fångat.

Svartskogsfisken?

Precis när dom hade gått sin väg, förstod jag ju.

Aha!

Dom var från Schwarzwald!

Så säger vi ju i Sverige också.

Jag har haft andra tyska kunder som berättat att dom kommer från Bawaria och det var samma sak där .., det tog tid några sekunder innan jag förstod att dom menade Bayern.

Vid vattenhålet ...

Raklång i sanden.

Sommarljud.

Skolbarn som leker "Under hökens vingar".

Vågskvalp.

Glädje.

Ännu flera rumpor!


Litet klipp tillägnat madame Hedgrenskan, apropå vad vi pratade om igår.

Och här ett klipp till alla vi som - egentligen - tycker att det här med kungahus hit och dit ju är totalt förlegat, men ändå sitter som klistrade vid tv-apparaten när sånt här visas.

Det handlar förstås om någon slags personlighetsstörning.

Ja, hos oss, alltså.

Klippet är aningen inaktuellt, men rätt trivsamt ändå, tycker jag.

När man går bakvägen ...

Bakom planket.

Det här att veta om att man snart ska lämna nånting - nånting som står ens hjärta nära -, det kanske blir lite som när en människa får ett besked att hennes dagar är räknade, ja, jag menar detta att man plötsligt börjar se allting med nya ögon.

Eller ..., man ser det på ett annat sätt.

Så när jag går hem från bageriet, tar jag inte - som i vanliga fall - Regementsgatan, utan väljer den lilla, smala gatan just bakom.

Där finns gatuhus gömda bakom höga träplank och plötsligt sträcker jag på mig och riktar kameran bakom planket.

Nu minsann, ska här väl uppenbaras!



Förutom rishögen på den övre bilden, ser det ut så här.
Jag står en stund och tittar på kameradisplayen.

Här har jag stuckit in kameran genom en glipa i planket.



Men när jag kommer en bit ifrån, upptäcker jag för allra första gången det stora trädet!

I sju års tid har jag bott alldeles här i närheten .., jag har kommit cyklande från järnvägsstationen hur många gånger som helst - på väg hem -, och aldrig, inte en enda gång, har jag reflekterat över det här vackra trädet!

Av min tid i Ystad återstår elva veckor.

Det känns som en spännande tid .., här ska samlas bilder!

Här ska minsann upptäckas!

Morgon på min gata i stan ..

Och jag tar en promenad till det nya bageriet och köper tre små bröd.

Sen hemåt, men en annan väg.

Bakvägen.

Min lägenhet ligger alltså i det röda huset till höger, på andra sidan vägen.

I hörnan.

Och just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret vid lämna-företräde-skylten.

Torsdagsfönstret ...

Om man känner sig hängig och inte går på långa promenader och inte tar tåget utomlands, till landet Halland, till exempel, blir allt det som är nära viktigt.

Och för övrigt det enda som man får fatt i.

Alltså blir innergården min egen djungel.

Min savann.

Mitt lilla rike.

Och det är där fönstret finns.

Öppet fönster mot Mariagatan ..

Mörker.

Och hundratals människor som passerar mitt öppna fönster, alla på väg från ÖP-hallen.

"Hur gick det?" frågar jag en i högen som just går förbi.

"Förlust ...", svarar han och skyndar vidare.

I Ystad är handboll religion.

Sen stänger jag fönstret och tar mig en sked flytande honung.