onsdag 10 november 2010

Här och nu ...


Koltrastarnas lunchservering .., det vimlar av dem här på förmiddagarna!
Om ni tycker att gräsmattan har ändrat färg, så beror det på att jag testade något som hette "färgaccent".



"Har ni snö där nere ...?" frågar Ulrika i Arvidsjaur.

Nej, inte mycket.

Inte minsta lilla snöflinga, faktiskt.




Och jag räfsar löv.

Våta, prassliga eklöv .., eländigt jobbiga körsbärsträdslöv ..., och ihopskrumpna plommonskruttar.

Sandaler på fötterna och jackan uppknäppt.

Varmt och skönt.


Hela tiden medan vi är ute, springer sigge nilsson och pElle runt-runt.

Upp och ner i träden .., över trädgårdsstolen, in mellan syrénbuskarna!

Och blir det alltför spännande, då gömmer man sig under sågbocken och tror att man är osynlig.

Morgon i landet Halland ....



En mig närstående madame skrev så här på sin sida.

Och precis så är det!

Att en förmiddag i november få ha sigge nilsson och pElle inom synhåll (flocken, liksom)..., det är en sån hjärtevärmarlycka, så det är inte sant.

Där är sigge på gröna filten (aldrig har väl något blivit så innerligt älskat av dem, som just denna filt .., tack herrar Carl & Ludvig Svensson, filtfabrikörer från lång tid tillbaka!) och en gammal och trött pElle som ligger på ryggstödet och njuter av värmen från elementet.

Och nya (men begagnade) loppislampan .., och dom blommiga gardinerna.

Tänk, det var på just en sån blomma (nämligen Pulsatilla Vulgaris) som en livs levande fjäril slog sig ner i somras.

Onsdagsfönstret ...



... kommer från Västmanland.

Det är trogna fönsterfångerskan Ulrika som varit i farten.

tisdag 9 november 2010

Trettio dagar - trettio svar.


Det här kan bli trevligt.

Ja, jag ska titta in varje dag och se vad som skrivs.

Och jag blir så glad över att hon är tillbaka!

Sånt här skriver hon också om.

Det tycker jag är intressant.

Landet Halland ...




Ni vet .., den där soppan ....



... som blev så himmelens god, den som tillagades igår .., ja, nu gör jag en ny omgång av den.

Fast mycket större!

Och precis som igår pytsar jag i lite annat också.

Potatisklyftor, till exempel.

Och strimlor av purjolök och en skvätt grädde.

Tack igen, snälla Monica för receptet! hälsar den enjängda madamen i det gula huset på kullen.

"Jaha, det var så dom tyckte ...!"



I oktober 2007 ställde jag en fråga till läsarna på den här sidan.

"Vad tycker din partner/dina barn/dina vänner är dina mest typiska egenskaper?"

Och hjälp, vad dom tyckte ...!

Nu, tre år senare när jag sitter och letar en bild, snavar jag över just det inlägget.

Mycket har hänt sedan dess.

Några har blivit ensamseglare, någon har flyttat från Västmanland till Norrbotten, en annan från Skåne till Halland.

Roligt hade jag i alla fall när jag nyss läste igenom era svar.

Så här var det.


Dubbelörnen har frågat sin man och fått svar..


"Ja du, jag ställde frågan till kära mannen o bad om tre egenskaper....

Kände på mig att en enda egenskap var nog alldeles för svårbemästrat... ;)

Fick till svar, faktiskt rätt så snabbt:
smart
rolig
driftig

Jag frågade kära mannen omm han verkligen menade det han sa...
Du menar om jag skulle stå i rätten, svarade han...
Ja... typ... svarade jag...
Ja svarade han om jag hade Leif Silbersky som advokat

Bannade skitgubbe sa jag o gick... Tror han att han är rolig...

Han ropade att han faktiskt menade det han sa...

så Elisabet... tolka det som du vill... *gapskrattar*

Kramar Dubbelörnen"




På besök i Upplands-Väsby hos dotter, måg och barnbarn, kommer Kerstin och S-G och hälsar på, ja, jag har "så-här-gör-man-palt-lektion" och sedan äter vi just palt med smör och lingonsylt.
Sven-Göran smakar.
"Vad tycker du?" frågar jag smajlande.
Han säger att detta nog var såväl första som sista gången den maträtten beställdes av honom.
Det är Kerstin och Svenne som sitter så prydligt i soffan Ektorp.

Och nu har hemifrån-Kerstin svarat .....

"Sent omsider kommer här ngt slags svar.

S-G tillfrågas och svarar omtänksam/omhändertagande för att i nästa stund säga ngt om "överdrivet noggrann"!! Haha. Men det stämmer faktiskt rätt bra. Försöker slipa bort det värsta pedanteriet och har väl gjort vissa framsteg...

Själv uppfattar jag mig nog som den typiska Stenbocken: du vet (ja, jag vet mycket väl ..., tyvärr .. jag är ju stenbock själv ...) det där med arbetssam, plikttrogen, ansvarskännande etc.

Kram/Hemifrån-Kerstin"

// Och bloggmadamen skulle vilja tillägga: s n ä l l och rolig!



Agnetha också hemifrån, men nu i Skellefteå, säger så här:

"Godmorgon!

Intressant läsning om människors bästa eller sämsta egenskaper.
Jag har då inte vågat fråga någon närstående, antar att svaret blir att jag är nyfiken, envis osv, bara dåliga egenskaper.
Men att läsa andras egenskaper är kul.

Det dina barn sagt om dig stämmer väldigt bra.

Kram! Agnetha."

// Så är det inte alls med henne.
Under en hel drös av år var hon en av mina allra bästa vänner och vi telefonpratade nästan dagligen och träffades ofta hemma hos oss, då hon och Jonny kom drack kaffe.
Och vi har semestrat tillsammans .., i Bohuslän och i Grekland.

För mig är Agnetha en människa fylld av självdistans och massor med galghumor.
På den tiden hon arbetade som bankkassörska, (nu är hon läkarsekreterare) var hon Malås i särklass vänligaste sådan.

Det var en fröjd att komma till hennes kassa; alltid så rar och vänlig var hon!


Hon är utrustad med ett häftigt temperament och kan bli himla arg; men hon har också världens härligaste skratt!

Oj, så roligt vi har haft på Icas personalfester, där hennes f.d. man och jag själv var arbetskamrater.


Lite lustigt var det att Agneta skilde sig från sin Jonny och träffade en ny Johnny, men med h.
Och jag flyttade ifrån min Tommy och började sedan sällskapa med en annan Tommy.

Hur stor är sannolikheten för sånt?



Ingela hemifrån säger ...

När jag frågar Ö (som är väldigt trött och på väg i säng 21.20 en måndagskväll när det är förmiddagsskift) svarar han först att jag är noggrann.
En blick på mitt belamrade skrivbord gör att jag tvivlar.

Men när jag uträttar något, typ tapetserar, bygger, målar eller så, då är jag väldigt noggrann, det är nog sant.

Sen säger han att jag är vetgirig.
Inte nyfiken, vetandessjuk så där, utan att jag aldrig är nöjd med det jag kan och vet utan hela tiden vill lära mej mer och nya saker. Gärna i alla ämnesområden.

Tja, det kan väl stämma också.
Jag tyckte att tonen var lätt uppgiven när han sa det sista.
Kan bero på att jag har en examination i slutet av november att jobba på och läsa inför...


// Jag känner ju inte dig så där våldsamt väl, Ingela, men för mig .., den bilden jag har av dig, är att du är en jordnära och stabil människa. Ganska principfast. En mamma som ser till att barnen är riktigt klädda när det är vinter ..-)


leina säger ...

"Sonen säger efter lite diskuterande att jag har humor. Dottern hon säger Venne....
Det betyder vet inte. Hon har en sen pubertet och allt och alla är emot henne just nu....
Eller vad det är.

Jag tro att hon som bor i bushen skulle säga att jag är en vän som alltid ställer upp i alla lägen. Jag är tyvärr inbillningsfrisk och arbetsnarkoman. Ingen bra kombination.

En fd elev sa häromdagen. Leina du är alltid glad...."

För mig är Leina så här: jag vet ingen människa som lagar så otroligt god mat och som orkar lägga ned så mycket energi på den saken! Leina är sexig, det tycker jag verkligen, inte bara snygg, utan kvinnligt sexig, absolut. Hon är dessutom otroligt snäll och väldigt ömsint.
Jag tror också att hon är känsligare än hon ger sken av att vara.
Och nej, jag ska inte låna pengar av henne ..-)
Dessutom sa någon, jag tror att det var min Anna, att Leina var en av de bästa lärare hon hade haft i skolan.



Och så har bloggmadamen fått svar, dvs, jag själv.


Så här skriver en god vän som har känt mig i evigheters tid, om nu en evighet är ungefär fyrtio år.

"Du frågade efter en egenskap som bäst beskriver dig som person, men det känns så fel att bara välja en.

Du är den du är sammantaget av alla de egenskaper du bär.

Den ena egenskapen förstärks av andra och man är som sagt resultatet, vilket i ditt fall gör dig till ”eljest ´å nalta annars”.


Lyckliga Grodan (numera Härs & Tvärs) ... har också frågat.


på tal om egenskaper har jag frågat grodmannen..
han tycker att min främsta egenskap är min målmedvetenhet...

för mig har det ordet en lite negativ klang..
och vi pratar lite om det..

jag tänker mig en person som tar sig fram med armbågarna dit hon vill..
men grodmannen säger att så är det inte när det gäller mig..

mer att jag klurar ut vad jag vill och hur jag ska nå dit ...
och sedan genomför jag det..

själv tycker jag min främsta egenskap är nyfikenhet..


Tina
säger så här ...

Efter lite analyserande och efter att jag frågat Maken.

Maken börjar med ordet: Arbetsam, jag gillade det inte riktigt först men när han förklarar så blir det bättre.

Handlingskraftig, inte rädd för att hugga i, lite envis.

Jag ser mig själv som stark.

Okonstlad och inte inställsam lägger Maken till... du är den du är!


Anna
sa...

D säger: intressant.
Att det är det som utmärker mig mest när vi träffar människor, de blir intresserade av mig, vill veta mer.

Tydligen.

Själv ser jag mig som envis.


Bloggblad sa...

Vilken kul läsning.
Jag frågade maken - han kunde inte säga ett ord.
När jag sa att jag tycker att jag först och främst är kreativ - då höll han med.

Vissa dagar är det dock enbart "kaotisk" som gäller....
(Om du skulle fråga mig vad det mest typiska för dig är, då skulle jag genast säga "din härliga humor och att du har sån självdistans och kan skratta åt dig själv!" Och att du inte gör dig till.
Jag tycker att du är rak. Du låstas inte. Och så är du en blandning av allvar och skoj.)

Nicoline på Fädernegården sa...

Efter en intervju med familjen säger maken: Vilken sida som är bäst? Du har så många bra sidor. Du har allt.

Sonen säger med glittrande ögon: Vänster sida mamma, där har du ditt generösa hjärta.

Sonsonen säger lika glittrande: Du är så skön för du är så snäll.

Själv säger jag stark.


Cecilia N sa...

Gladlynt och försöker vara närvarande i att jag träffar andra.
Det är min idé om mig.

Att du hjälper andra, sa maken.

Matilda i Australien säger så här ..

Jag frågade min gubbe vad han tycker och han sa att "det går inte att beskriva med bara ett ord."

"Men tre ord, då?" Föreslog jag.

"Nä, det räcker inte heller. Faktiskt så har vi svaret precis där.
Du är komplicerad! På ett bra sätt."

Får jag välja ord själv, då, så väljer jag mångfacetterad.

:)

mammamia sa...

För det första vilken fin bild av dig och din snygga jacka/anorak! Var hittar man sådana,utom hos dig förståss?
Det bästa med mig är att jag kan umgås i princip med ALLA människor,jag är social/trevlig..
(jo men det är SANT...Fast det inte alltid verkar så,hihi)

Ulla, har bott i Malå, säger ..

Min arbetskompis säger: Du säger alltid som det är!


Gerd från Norsjö sa...

I min ungdom fick jag höra att jag är "ful men rolig"!
Stämmer bra,tycker även jag.
(Stämmer inte det minsta det där första och härlig humor har hon verkligen!, hälsar bloggmadamen som har pratat med henne i telefon och sett henne på bild.)


Ellis i Västmanland ..

Jag frågade Sambon och så här säger han:

"Du är ärlig, säger alltid vad du tycker, klarar av att ha många järn i elden samtidigt och är postitivt inställd till det mesta."

Lite senare skriver hon så här:
Jag frågade min 10-årige son, svaret blev: glad!
:-)


Desirée sa...

Hm, jag frågade maken.
Han sa att jag var händig, med praktiska saker.
Men själv ser jag mej nog mest som envis, eller sån som inte riktigt vill veta.


Eva på Frösön sa ..

Jag frågade maken och han sa självdistanserad.
Jag sms:ade vår äldsta och hon svarade: livsbejakande.

Cattis sa...

mm...tänker...sökande,generös och envis.
Att vara envis har räddat mig många gånger - ibland får jag bara passa mig så jag inte blir tjurskallig ;-)
(Hon är Oxe ..., det förklarar det mesta ...)

Lite senare skriver hon:
Stenbocken (som bloggmadamen ...) är ju oxå ett jordtecken - om man nu ska tro på sånt där ;-) fast ibland stämmer det ju rätt bra...
Frågar maken här om en positv egenskap och oj vad han tänker *s..
En varm person, rar och intresserad, oj nu kommer det, får tillägga generad möjligen dålig på att ta emot beröm...

Visionary Soul säger ....

Hmmm... det är för sent att ringa de närstående och fråga, såhär nästan mitt i natten... men... jag tror att dottern skulle säga "smart" om mig, för det gör hon ofta! ;-) "Överkänslig" skulle mina föräldrar säga, andra (och jag) skulle säga "känslig". "Bra på att sätta mig in i hur andra känner och fungerar" tycker jag nog själv (och det har folk också sagt till mig), fast mest har andra sagt "ärlig, på (eller över) gränsen til odiplomatisk" och "varm OCH analytisk"... och om jag får gissa, så tror jag att det sista ordet är vad DU skulle säga, om mig! :-) (Fast du skulle kanske använda ett annat uttryck för det - "krånglar till det", kanske...? ;-))

Annika&Saga säger ...

Godkväll mina damer (o herrar??).

Jag har slängt iväg en förfrågan om mina goda egenskaper till Mattias och till en person som jag inte känt så länge. Ska bli kul att se vad de svarar.
Själv gillar jag att jag njuter av livet och att jag kan leva i nuet.
Att jag uppskattar det lilla i vardagen.
Att jag nästan alltid är glad.

Ok. Nu svarade den personen som jag inte känt så länge såhär:

-snygg
-rolig
-omtänksam
-flitig

WOW säger jag!!!!! Och är nyfiken på om Mattias kommer på en enda... ;)


Lite senare kommer hon på mera.

Jo, men jag kom på en sak till som jag tycker är en bra egenskap hos mig...
Att jag bjuder på mig själv och att jag ÄR mig själv.
Försöker inte vara ngn annan eller konsla till det.

Annela (numera Ruta Ett) säger så här ..

Jag frågade min äldste son och min man och de sa "omtänksamhet".
Det stämmer bra det för det var nog det som gjorde att jag glömde bort mig själv och landade rätt in i väggen.

Min mellanpojk tyckte att det var "envishet".
Det stämmer också tycker jag.

Annela



Lindalotta säger så här ..

En liten eftersläntare...

Jag ska nog ta hand om alla.
Alltså, ta på mig andras problem eller bekymmer, allt ifrån en knapp som måste sys i, penicillinfrågor, kärleksbekymmer, sorg, glädje...

Och alltid på jobb, nästan.

Jag är nog en bra lyssnare.

Nu kommer Mickes svar om mig:

lojal
snäll
pålitlig
envis........
organiserad
hjälpsam



Maria i Oslo säger så här ..

Mitt i natten svar från en som suttit barnvakt.

Mild.

Det är en målande beskrivning på min främsta egenskap.
Det var en journalist som skrev det om mej i en norsk tidning en gång =)

"Mild med et hjerte av gull"
Jag är tacksam för det!

Ps: Ordbekräftelsen jag ser framför mej nu var lite rolig såhär på natten - "smusova" ;)




Jag är envis, har jag bestämt mig för att göra något så genomför jag det..


Malin från Åland, säger så här ..

Uppstyrd, med allt vad det innebär.


Jenny utanför Stockholm säger ..

Jag:
”Du Jonas, vilken är min MEST framträdande egenskap tycker du??”

Jonas:
”Åh vilka svåra frågor du kommer med hela tiden. (frågade honom häromdagen om vilka som är mina fem tydligaste drag ;-))
Öhöh, du är ju alldeles underbar ju!

Nä men att du är omtänksam o go!
Ja, det är du!”

Jag frågar: är det min mest framträdande egenskap det??

Jonas:
”Äh asså, du skall inte fråga mig om sånt här!”


Fröken Cikoria, dvs, jag själv ringer mina barn ..

Den äldsta: mamma, du är den mest positiva människa jag känner i hela världen!
Hon i mitten: "du är lite falskt öppen .., du berättar bara så mycket som du har tänkt .., släpper inte ända in .... och så är du omtänksam och snäll".
Sonen: "Åååå, men det är ju jättesvårt mamma .., du är .. ja, men så svårt .. jag vet inte .., det är ju så mycket .. men du är lättsam att vara tillsammans med!"
Nathalie, min systerdotterdotter: "Hmmm, du är .., trevlig."

Sen har jag slut med pengar och kan inte muta flera ..-)

Om jag skulle säga samma sak om mina barn, skulle jag säga så här:

Den äldsta: impulsiv .., orädd, en otroligt bra mamma, glad.
Hon i mitten: rättfram, oerhört omtänksam, vänfast och pålitlig.
Sonen: känslig, glad, en tänkare .., filurig.

Framför allt döttrarna besitter oceaner av självdistans.

Medan jag sitter i loppisfåtöljen ...



... och telefonpratar med kvinnan som jag aldrig har träffat, faller blicken på det lilla fåret i fönstret.

Det som jag fick av min syster i Australien.

Där, mellan lerkrukan och gardinen, står fåret.

Dag ut och dag in.

Alldeles ensam.

Och så oändligt långt hemifrån.
Ordning & Reda ...


I Luleå har Sven blivit gräsänkling.

Hustrun har rest till Indien.

Vad som då kan hända, ja, om det skriver mannen som nu kammar mattfransarna.

Han som har minst två rävar bakom varje öra och jag förstår att han hade roligt när han skrev och tog bilder.

U n d e r b a r läsning!

Dagens fönster ...



.... finns i Halmstad.

Biblioteket, förstås.

måndag 8 november 2010

På matbordet ...


Idag blev det soppa till middag.

Jättegod, dessutom!

Receptet kom härifrån ..., men jag lade till små bitar kokt potatis, purjolöksstrimlor och en skvätt grädde för att få den aningen matigare.

Vitlöksbröd till.

Mums, så smarrigt!

Tack för tipset! säger jag.

Haverdal ...




På eftermiddagen tar jag bilen och tar sikte på Hemköp i Haverdal.

Men innan jag är där, svänger jag av och tar vägen rakt ner mot havet.

Detta är helt nya marker för min del och det är så vackert så man får ont i magen!

Svänger man vänster, kommer man till Skalleberget .., och där stupar vägen brant ner mot havet och jag tänker på halkan tidigare på förmiddan (någon - jag säger inget namn - gjorde en vurpa med sin nya cykel i morse ...) och vågar helt enkelt inte chansa .., tänk, om jag kanar iväg utan styrsel på bilen!



Utanför affären.

Idag sitter Johanna i kassan.

Alltid som en solstråle är hon!



Slänger ett öga på butikens anslagstavla.

Kattungar till salu .., ja, och dom går på lyx låda och äter gormet mat.




Efter att ha tillbringat snart fyra månader i det gula huset, har jag blivit riktigt bra på det här med källsortering.

(Ni ska veta att utgångsläget var under all kritik, ja, när det gäller mitt tidiga sorterande i Ystad.)

Nu går maximalt en liten plastkasse per vecka till "vanliga soptunnan".

Och vid återvinningsstationen alldeles intill Hemköp blir jag stående en stund och slänger papper, tidningar, tomma kattmatsburkar och diverse tomflaskor.

Jag minns när sommaren var tillända och turisterna åkt hem .., det var i augusti någon gång, då var alla glascontainrarna fyllda och hela området översvämmades med tomma vinflaskor .., ja, det var som ett berg av grönt glas!

Så här såg den ut ...



Inte riktigt lika färggrann som på bilden i det tidigare inlägget.

Men ändå.

Tänk, att ha fått träffa sitt livs första Steglits, så här en alldeles vanlig måndag.

Sen finns det ju ...




... andra filmer.

"Nu ska du få se här .., det här är handen ...., och så lyfter vi så här .., titta noga nu ..., här är skulderbladet .. förstår du? Ja, just det .., du har säkert slitit ut axelleden i ditt arbete, men om jag visar dig och din son som sitter här intill, så inser ni nog hur det hela fungerar .., man kan vrida så här .., och så här ..., ja, tänk inte på den som filmar, detta ska bara ses av ett par miljoner människor och just idag av några som tittar in på en blogg i ett annat land, långt uppe i norden, ingen vet vem du är .., nu visar jag igen .., titta då!"




"Så här ska det gå till ..., nu visar jag försiktigt, försiktigt och vilken tur att din dotter står här och filmar .,. titta, nu lyfter jag armen försiktigt .., du måste öva så här morgon och kväll ..., lugnt och fint .., det är bra! Ser du att jag har på mig mina nya lilafärgade glasögon ..? Dom är väl fina ., ja, ja .., nu övar vi vidare!"

Gäst vid fågelbordet ...



En för mig helt ny bekantskap.

En Steglits.

Vid fröautomaten har även setts en Nötväcka.
Krångel ....


Att boka tågbiljett är inte det enklaste.

Ibland.

Cecilia N vet minsann hur det kan vara.

(Bert ..., du vet kanske råd på hennes bekymmer ...?)

På soffan Ektorp ...




Så här är det:

Det absolut bästa pElle vet, det är att bli masserad (helst av matte) i nacken, eller när sigge nilsson slick-putsar honom på huvudet.

Ååååå, så skönt det är!

För att komma dithän, till detta ljuvliga tillstånd, brukar pElle hoppa upp och lägga sig nära-nära sigge och så buffar han lite på honom .., och blir det då ingen reaktion ,. då börjar pElle själv att putsa sin kompis och när han har ägnat sig åt detta en stund, ja, om han då har tur, då återgäldar sigge vänligheten.

Just så var det nu på morgonen.

Problemet var bara att sigge var trött.

Trött och sur.

Och inte hade han nån större lust att behaga pElle heller.

Och då blev det som det blev.

Måndagsfönstret ...



Ännu ett fönster från Djerba i Tunisien, ja, det är Kesu som hade fångat två i ett enda svep.

Det här är alltså det andra.

Det första var ju det här, det minns ni väl?

söndag 7 november 2010

Igår ...




... såg jag på Ulrika/Ellis blogg en bild på en i mina ögon helt ljuvlig ljusslinga!

Den här, nämligen.

Och jag visar den för pv och säger ..."men å, är den inte underbar!", men se det tycker han verkligen inte.

"Nä, men ..., näää, var hade du tänkt dig att ha den ...!?" säger han förfärat.

Då tänker jag som så .., skulle han måhända hellre vilja ha den där ljusslingan som fanns i Engelska Bokcaféet i Ystad .,. den som syns på bilden här ovanför.

Jag ä l s k a d e den, och hade min pappa varit i livet, han som ofta fick en glimt i sina blå ögon när han såg en tjusig kvinna, då hade jag gärna hängt upp den i köket hemma i Malå och jag lovar att pappa skulle ha smajlat filurigt var gång han tittade på den här välsvarvade madamen.

Nåja.

Ljusslingan med alla små lanternor (som gjort för en seglare ...), ska nog komma med posten vad det lider.

Det är vad jag tror.
Landet Runt ....


Rätta svaret är Noooor-sjö, säger programledaren, med betoning på o:et.

Ja, det är inte lätt, jag kan inte heller uttala alla byanamn i vårt land.

(Ta bara Bjärsjölagård i Skåne ..., eller Tittente, också i Skåne.)

Men Norsjö uttalas som "norschö", ungefär som morsa.

I Arvidsjaur hos Guy, och hos Bert ...




... i Luleå, har det snöat.

Det är fint det också.

Men i landet Halland är det vårvarmt när vi går på långprommis vid havet!

Vid småbåtshamnen blir det stopp; där ska båten ösas och snart ska den tas upp.

Och så blir det lite småprat med en man som bor en bit härifrån och som också är ute och luftar sig i solskenet.

"Jaha, det var dig jag mötte i vintras, du gick med kryckor och sa ..., man kan tro att jag är sjuttio år, men det är jag inte ..., det kommer jag ihåg, jag gick och skrattade för mig själv efteråt". säger mannen leende.

Ännu ett söndagsfönster ...




"Detta är korfönstret i Uppenbarelsekyrkan här i Midsommarkransen i Hägersten.

Den ligger ganska nära där jag bor.

Det är en ful kyrka på utsidan - ser ut som en silo gjord av cement. usch.

Men insidan.... själva kyrkorummet är underbart vackert tack vare detta fönster och utseendet.



Rummet är "stämt" dvs byggd med en speciell design (syns lite av det på kortet) med tanke på att kunna fungera som en riktig musiksal - så att här framförs ofta konserter med körverk och orkesterverk.

Det är en fantastisk akustik i rummet.
De har även spelats in flera skivor direkt på plats - just för att ljudåtergivningen är så perfekt.

Önskar dig fortsatt skön söndag och passa bullarna så de inte blir brända.

Hilsen
Inkan."

Men nu .... är det klart.




Det blir fika ute i solskenet.

Sjunde november ...



tvätt som torkar i vinden

kaffebryggarsörrrrpel

och nybakade bullar

"Är bullarna färdiga ..?"




Nej, inte ännu.

Men snart.

På agendan ...






















.... baka vetebröd, hämta ved, röja i tvättstugan, köpa ägg, gå på långpromenad (hur trist blir inte det när det står på agedan ....!) dricka kaffe i solskenet.

Ja, nåt sånt.

Kanske borde man torka trappan till övervåningen också?

Den där trappan som jag håller så kär.

Dagens fönster ...



... finns på Storgatan i Halmstad.

Frostnatt ....







Och jag hänger upp fröautomaten och talgbollarna.

Efter tio minuter är den första lilla talgoxen på plats.

Bara för att ...



.. jag blir så glad av den här bilden.

lördag 6 november 2010

Ett sent lördagsfönster ...




"Ja det är lite svårt att zooma med telefonen så det blev lite snett och vint ... å lite värmepump kom med också.

Ett fönster till dig och en segelbåt till PV.

Så blev det.

Trevlig helg från Sola stan :-)"

Så skriver Turtlan, som är en av de allra flitigaste fönsterfångarna här på sidan.
lördagkväll ...


köpefilm

och pepparbiff

Eaglehawk i glaset

utanför fönstret

becksvart mörker

och tänk ...

om tre veckor

är jag i London

sitter kanske på restaurant

läser meny på engelska

och skriver vykort

men just nu

- halland -

pv sitter vid datorn

mäter springsträckan från idag

3.5 kilometer

"inte illa!"

säger han belåtet

han tänker på göteborgsvarvet

Biograf Gula Huset på Kullen ...



Ja, ikväll blir det filmvisning i vardagsrummet igen.

Någon som anar vad som ska visas ...?

(Ja, bilden är en ledtråd ...).

Eftermiddagssol i köket ..

Jo, jag hade tänkt ....



.... att gå på långpromenad, men fastnade i vardagsrummet.

Fascinerad och fängslad.

Det var den här filmen.

Och i soffan Ektorp sitter pElle och tittar han också.

Lördag i landet Halland ..


pElle är måttligt intresserad av blodtryck och lägger sig pladask på Patriks mage.


Och såklart leker vi sjukstuga!

Det kollas tryck och puls till höger och vänster och Hilda, som ibland funderar på att bli sjuksköterska (vilket skulle passa henne bra, hon är så lugn och snäll, precis så där som man vill att sjukhuspersonal ska vara!) instrueras av pv, ja, när det är Patriks tur.

"Såja, och så pumpar du upp .., så där, ja ..!" säger han uppmuntrande.

Det visar sig senare att Hilda slår rekord i lågt blodtryck, ja, i alla fall i det här huset.

Måhända betyder det något i sammanhanget att hon är den enda av oss som försöker HÖJA sitt BMI ....

Överlägset lägsta pulsen ståtar pv med (53) och det får vi minsann höra, ja, både en och tre gånger.


Titta!
Nästan som Monet-vatten ... och då menar jag inte madamen i sydfrankrike.


Efteråt åker vi in till stan; till Halmstad.


Tyvärr visar sig biblioteket vara stängt (vem tänkte på att detta är en helgdag ...? inte vi!), så vi promenerar över Nissan igen ..., jag köper en skvallertidning och läser lite om kungens äventyr och en äldre dam står intill mig och säger att "det är ju för hemskt, ja, den där författaren .., och alla kvinnorna, nu passar det att berätta och träda fram, nej, jag tycker synd om kungen!"

Senare, i bilen, läser jag att det är vad folket i gemen tydligen tycker.

Nej, ingen blir särskilt upphetsad (eller förvånad, kanske ...) och krönikören Britta Svensson (som jag gillar skarpt) menar att kungen gjorde helt rätt som inte stod där och högtidligläste ur någon dementi, författad av en pr-konsult eller .., ja, ni förstår.

När vi kör norrut igen, till det gula huset på kullen, är himlen klart blå .., det är strålande sol och pv (som snart ska ut och löpträna .., här ska springas Göteborgsvarvet nästa år ...), frågar om jag vill han en Tom´s mintstång och det vill jag.

Verkligen.

Dagens inköpslista ..

På kvällen .....


... pratar vi dialekter.

Och om krumeluriga ord.

De och dem och dom.

För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".

Det blir dom.

(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)

Och så jämför vi ord.

Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".

Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".

Sånt.

Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.

"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.

"Aorta ..?" föreslår pv.

"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.

Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.

Öppenhjärtig!!

Så var det.

"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.

Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.

Och så är det hela utrett.

Pust och suck.

Ännu någon tid får gruppboendet vänta.

Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.

Lördagsfönstret ...



I ett skruttigt växthus någonstans i Västmanland, där finns det här fönstret.

Trogen fönsterfångerska är vännen Ulrika.

fredag 5 november 2010

En fredagshälsning från Norge ...



Närmare bestämt från vännen Bente.

Tänkvärda ord är det.

Mera hav ...



Hela tiden ..,. precis hela tiden .., skiftar himlen fason.

Till Thomas & mamma!



Välkommen på paltmiddag lördag 6/11 !!

( OBS! detta är en order! )

Otroligt bra för blodtrycket!

/ Dr Böhlander m comp
Vad då ...?


Om man är en stolt mormor ...?

Svar: ja, absolut!

November ...

Vid havet ...

efter läkarbesöket ...


och helt obegripligt är det ju

- eller inte -

men helt plötsligt

medan jag går här med dammsugaren

av märket Volta Diamant 400

är detta

vad jag sjunger på

och

pv, han hugger ved

Man hade ju också ....



.... kunnat skriva så här:

Har varit till Steninge Vårdcentral och blivit friskförklarad!

Farewell, adieu, hejsvejs .., till allt vad blodtrycksmedicin heter!

Det vill säga, om man nån enda gång kunde lära sig att "hålla igen".

Med orden.

Vilket man inte kan.

Ungefär ....


Fotografering hos Ateljé Åke Burwall i Malå. 1958 kanske?


.... så här glad blir man efter ett besök på vårdcentralen i Getinge!

Jag åker dit i akt och mening att få blodtrycket kollat (vid egna mätningar visar det sig att utan piller så är det ändå så bra, så bra) och om det nu, mot förmodan, skulle behövas medicin, så vill jag väldigt gärna byta från eländiga Losartan till Cozaar.

Och jag får träffa en alldeles omåttligt vänlig läkare som heter Monika och är sextio år ("ja, jag förstår dig .,. heltid är inget att stå efter jämt och ständigt, man får förstås prioritera och kanske avstå från vissa saker, men hälsan är viktig ...", säger hon) och hon tycks inte det minsta stressad, utan sitter ner och har ett litet anteckningsblock framför sig där hon skriver ner lite av pratet.

Så där .., ja, hur min livssituation ser ut .., hur jag mår rent allmänt .., om jag trivs i landet Halland?

Sen blir det blodtryckskoll, EKG, det lyssnas på hjärta och lungor, hon känner igenom mina bröst ("stora bröst kan vara svåra att få grepp om, få se nu ...", förklarar hon .., jahaaaa, på det viset, tänker jag och smajlar för mig själv ..) och det tas en massa prover ("det var det värsta så svårstucken du är ..., har du gömt dina kärl!" utbrister sköterskan i lab.rummet, vi är jämngamla, hon har vackert, grått vågigt hår och svär tyst ("helvetes-jävla-skit") när hon inte hittar rätt med nålen och måste sitta och lirka och lirka och till sist så ordnar det sig och då smajlar hon brett av lättnad ..., och hon frågar förstås var jag kommer ifrån ("vilken glad dialekt!") och summa summarum visar det sig att jag blir helt friskförklarad!

"Nej, någon medicin behöver du inte, men fortsätt gärna att hålla koll på trycket ...", säger läkaren innan jag tackar för mig och går hem.

En stor kram får hon och att sen köra milen tillbaka till Stensjö går som en dans!

Just så var det.

MIDDAG!!!




Familjen Göransson/Nilsson beordras att omedelbart bege sig till Ystad för att inta middag med
barn,barnbarn,exet, Karin,Meja,Anders & måg!!
Middag serveras kl 18.00!!!!!! ( kom gärna runt kl 16.00 )
Inga nej godtages!! ( Ystad har fina hotell oxå)


Svar från landet Halland:

Nej, se det går inte, för ikväll kommer Hilda med pojkvän hit och äter middag och sover över, men vi tackar så mycket för erbjudandet! Hälsa alla i det vita huset och kram, kram!!







Idag ...



... fyller en av den här sidans flitigaste fönsterfångare år.

Nämligen madame Monet.

För mig är hon en kvinna som vet vad hon vill och tycker, och hon är inte den som först sträcker upp fingret och kollar åt vilket håll vinden blåser, innan hon skriver en kommentar.

Det är härligt med människor såna människor, det tycker jag, även om man inte alltid har samma åsikter.

Och här kommer ett stort och varmt grattis från landet Halland och från oss i det gula huset på kullen!

Fredagsfönstret ...




Den rara Kerstin ("Tjerstin" som man säger hemmavid ..., ja, hon, Kesu är bördig från Västerbotten och har för övrigt världens vitsigaste namn på sin blogg ...) skickar en alldeles underbar fönsterbild!

Visst blir man glad av såna färger!

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Fönstret kommer från ett hotell på den tunisiska ön Djerba där jag var förra året. (Tillika Medelhavets sydligaste ö.) Hotellet består av några hundraåriga stenhus som fogats ihop med vinkliga gångar. När man klev ut från rummet hamnade man på en takterrass och tittade ner på en av innergårdarna som gick i – rosa."

Och blommande Bouganvillea!

En sådan fanns i köksfönstret hemma i Malå när jag växte upp.

Under en resa till Mallorca 1960 (pappa och mammas första och enda charterresa,därefter reste mamma på egen hand, till Paris, London, New York och Montreal .., och jag önskade sååå att hon hade varit som alla andra mammor som ville åka till sol och bad ...), nåja, under den resan hade mamma tagit med sig blomskott hem till norr och i en tjusig kruka med nåt som liknade guld-boll-fötter, där fanns just en Bouganvillea.

En sommardag i min barndom fick jag för mig att småfåglarna ute på gräsmattan skulle få mat.

Genom det öppna köksfönstret kastade jag brödsmulor i parti och minut, mest parti .., och den oerhört rikblommande Bouganvillean tappade nästan alla sina blad då jag råkade nudda vid grenarna var gång det var dags för brödutkastning!

Jag minns knappt att mamma var arg när jag liten, men dåååå ......, när hon upptäckte den nästan kala blomman, då blev hon arg, för att inte säga r a s a n d e.