... och telefonpratar med kvinnan som jag aldrig har träffat, faller blicken på det lilla fåret i fönstret.
Det som jag fick av min syster i Australien.
Där, mellan lerkrukan och gardinen, står fåret.
Dag ut och dag in.
Alldeles ensam.
Och så oändligt långt hemifrån.
1 kommentar:
Nämen så fint Elisabet......
Det ulliga lilla fåret som är så långt hemifrån men inbjuder till klappar och smek.
Ska ta den känslan med mig i dag.
Skicka en kommentar