Utflykt i landet Halland ...

Först kyrkan i Årstad där jag körde förbi i lördagskväll.

Nu parkerar jag utanför och spankulerar omkring på kyrkogården.

Där ligger förstås många lantbrukare .., en stationsman .., och en trotjänarinna som hette Bernadine. Och alla andra.



Börge Rosenkrans och hans mormor Anna Basse ligger där under jorden.

Det var på den tiden Halland tillhörde Danmark.

Och själva kyrkogården är ..., ja, annorlunda.

Där är inte många blommor .., det kanske är som pv senare säger, att detta är jordbruksbygder med många utflyttade.



Och jag tänker på vilket enormt arbete det måste ha varit att bygga den kyrkan!

Vilka stenblock!



Kör vidare mot Vessigebro .., och stannar till Askome.

En vit, liten kyrka mitt ute på slätten.



Hela tiden hör jag lärkan ...



Lugnt och fridfullt är det.



Ordning & Reda.



Och enormt gamla gravstenar som lutar sig mot stenmuren.

Kyrkan, såväl här som i Årstad, är låst.

Fortsätter och stannar till i Vessigebro.



Å, hjälp .., vilken vacker kyrka som ligger på en höjd med Ätran inte långt ifrån, men detta är nog församlingshemmet .., det är där jag ska möta herr eller fru Humla.

Till vänster om mig, där jag står och tar bilden, ligger kyrkan som en vit marängskapelse.



Fågelkvitter och ...... doft av vår.

En äldre man som gör fint på en grav .., herr och fru Kaja som bygger bo.



En liten flicka som lämnade jordelivet vid 9 års ålder .., det här är hennes plats.
Hennes namn var Rebecka.



Vid söderväggen vimlar det av krokusar!

Jag hör vårens första h u m l a.



Och blir lycklig av färgprakten!



Skarp sol .. , men ni förstår hur fint det var!



Nere mot slänten ligger ett litet rött hus och en katt tittar fram där inifrån.

När jag tar upp kameran, dyker en äldre kvinna upp intill katten.

Pinsamt, är ordet.

Jag vill bara försvinna.


Utsikten från kyrkogården.

Efteråt kör jag till Ullared, men får djävulskt ont i ryggen .., kan inte dra rejäla andetag och tänker tusen tankar .., (typ "propp i lungan") handlar två påslakan och lite påskgodis .., inser att stora shoppingcenter definitivt inte är nånting för mig .., vänder hemåt .., tar Strong Pills och får en hembakad semla när pv kommer hem.

Han är världens snällaste människa.

Nästan som Jussi ....

I flera dagar jag har hört den sjunga.

Sirlande .., så ofattbart vackert!

Och jag har önskat att Mian eller Jan hade varit här och kunnat säga ..., "ja, men det är ju lätt som en plätt .., det är ju ...!"

Men nu .., nu vet jag.

Ty .., medan jag räfsade lite på gräsmattan, upptäckte jag mästersångaren himself, sittandes på en bräda vid det lilla, lilla potatislandet.

Här är han.

Våren som kom av sig ...

... skrev jag om .., ja, det var väl igår eller förrgår, kanske?

Just nu (bäst att gardera sig ...) strålar solen från en ljust blå och aningen molntussig himmel, så det blir nog en fin ledig dag och just nu .., känns det väldigt mycket som vår i luften.

Trogna kommentatorsvännen Cecilia N (hon med världens bästa minne), skickar en bild som visar hur det v e r k l i g e n ser ut, ja, när våren dröjer.

Så här skriver hon:

"Den här bilden tog jag i gårmorse.

Sen har det iofs regnat lite och varit plusgrader, men ändå.

Nån barmark kan man ju inte tala om.

Bara där det är skottat. (Och nej, detta är inte någon skotte-vall. Vi föser ut allt på andra sidan gatan ..."

Cecilia/"

Dagens fönster ...

"Men ska du verkligen ha fönstret på glänt i natt ...?" frågar pv när vi drar täcket om oss.

Jag säger att det ska jag ... från och med nu och hela sommaren och en bit in på hösten.

Och jag vet också varför.

Det är för att få vara med om detta.

För så är det ju ....


... att allt verkligen är relativt.

Litet möte, eller stort ...

På väg in i på lagret, möter jag en äldre herre .., det är vid charkkylen.

"Förlåt .., kom du ...!" säger jag, som är nära att krocka med honom.

Mannen är i 80-årsåldern och har ett leende som verkligen kan smälta polarisar.

Jag frågar var han kommer ifrån?

"Från Västmanland ....", svarar han.

Och så får jag veta att han, i sin ungdom, har spelat fotboll tillsammans med Thore Skogman, ja, alltså .., inte i något känt lag, utan mer som bara på skoj.

"Du vet, när Thore dog, då kändes det verkligen här ...", säger mannen och pekar med högerhanden mot hjärttrakten.

Just så.

Resumé ...

Natten mot idag har pv (som aldrig annars kommer ihåg sina drömmar) drömt att han arbetat som civilspanare.

"Ja, jag läxade upp en fotograf och frågade vad i helvete han sysslade med .., och du må tro att han blev förskräckt!" berättar herr pensionatsvärden vid frukosten.

Historien var mycket längre än så och med i drömmen fanns även schackspelaren Bobby Fischer, men det var det där polisiära ingripandet som verkligen hade fastnat i minnet.

Ibland, när vi är ute och åker bil och pv sitter vid ratten, brukar han blinka med helljuset åt mötande bilister, ja, såna som han tycker kör som galningar .., och i backspegeln ser han då hur bromsljusen tänds hos den som har brått.

Då hummar pv belåtet .., "jo, jo .., se där .., nu tror dom att det är poliskontroll!" säger han, filurigt leende.

Alltså förstår jag att den här drömmen har varit ..., ja, rent av väldigt trevlig för honom .., och medan han gör sig en frukostmacka, berättar han om igen om hur lydig den där fotografen hade blivit, ja, han hade sträckt ut armarna så där som ..., "jag ger mig!"

Själv berättar jag om det - i mitt tycke - bästa aprilskämtet, allt medan jag gör mig redo för söndagsjobb.

Kvart i nio till kvart över fem.

Solen är på väg upp.

Utifrån hörs fågelkvitter.

Söndagsfönstret ...

.... kommer från Västmanland.

Och det är samma flitiga fönsterfångerska som nyss viftade med håven i Skåne.

Jepp.

Stickerskan.

Bara så ni vet ...

Så visade termometern på sjutton grader varmt idag, sade en kund.

Människor kom in och handlade grillkol och glass och många hade lämnat jackorna hemma.

Det tar sig.

I affären ....

I mejerikylen.
Att hålla ordning och fylla in och på varor där, är tungt.
Om jag har varit där i många timmar, brukar jag stretcha på kvällen.
Det tar på i låren och ja, i hela benet.

Ja, jag tänkte presentera er för några av arbetskamraterna i lilla affären.

Här ovanför ser ni Emmeline.

Med henne arbetar jag alltid helg; såväl lördag som söndag och under veckorna läser hon på Halmstad Högskola.

Emmeline är ett energiknippe av Guds nåde och glad och sprallig och rolig att jobba med.

Och så påminner hon om den rara Jenny Lund i Ystad, en före detta arbetskamrat som jag bara älskade!



Det här är Peter.

Peter - som alltid är så vänlig -, är stationerad i charken och gör helt fantastiska uppläggningar, ja, smörgåstårtor och fruktfat och allt möjligt!


Fruktfatet ....


Idag tillverkades tretton pajer .., det var uppläggningar till höger och vänster och till dessa gräddades stora baguetter, så allt var bara att hämta när det var dags.

Festfat för 50 personer görs av charkpersonalen och jag är fylld av beundran för hur kreativa dom är!



Det var knappt jag hann slänga av mig arbetskläderna vid halv åtta, förrän pv ringde och bad om hämtning i Vessigebro, nordöst om Stensjö.

För mig var det helt nya tassemarker och helt otroligt vackert .,. ett böljande jordbrukslandskap .., och i Årstad (en liten by bara) stod en jättestor kyrka på en kulle .., ja, den (kyrkan) påminde om katedralen i Marsvinsholm, inte långt från Bjäresjö där jag en gång bodde på landet. (Utanför Ystad).

Herr Pensionatsvärden har tappat sin mobil och nu blev det aningen förvirrat .., var skulle han hämtas upp egentligen?

Jag parkerade utanför kyrkan och satt där och väntade .., tog en bild av det vackra huset intill, men se då kom ägaren och hans fru ut och gick med väldigt bestämda steg mot bilen och frågade vad jag egentligen sysslade med ..!

Aj, aj, aj.

Det blev till att förklara sig och så var det hela ur världen.

Nu har vi kalasat på en ljuvlig räkmacka (hemgjord .., vi gräddar baguetter på jobbet, några är av fransk modell och lika goda som dem jag köpte i det lilla bageriet i Antibes i Frankrike!).

Såja.

Har intresseföreningen noterat ...?

En inköpslista från Karlskoga ...

Från en rar och omtänksam Eva i Värmland kommer följande rader.

"Var och handlade igår på Kronhallen Maxi i Karlskoga och hittade denna lapp.

Kan den vara från slutet av mars månad då lönen var slut och det saknades pengar?

Må så gott.

Hälsningar

Eva från Värmland."

/Fönsterbilder kommer ju bevisligen till bloggen, men det här är nog den allra första inköpslistan! Åååå, så glad jag blev!

Hittar ni någon lista/lapp, (dom brukar ligga nära kassalinjen, ofta instuckna vid chipspåsar och sånt .., då har människor handlat klart och slänger ifrån sig kom-ihåg-listan .., eller i kundkorgen/vagnen .., ja, då får ni mer än gärna ta en bild av listan och mejla den till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in den.

Numera har jag ett sånt begränsat sökområde för inköpslistor, då jag ju mest håller till här ute på landet.

Avresa ...

Såja.

Nu är anoraken (med generalstjärnan på bröstet) på plats .., plånbok, kamera, Isadora nr 77 ., norran-almanackan .., och allt det övriga på plats.

Även behån, den som åker av i samma stund som jag kommer in genom dörren.

Grannen tvättar sin bil.

Och jag ska arbeta från halv elva till kvart över sju.

Ajöken, sa fröken.

Arbetsdag ....

Halv åtta en lördagmorgon i början av april.
Våren känns avlägsen.

Ovanligt är det att ha hela sängen för sig själv, men så är det den här natten.

Där är bara pElle och jag själv.

Vaknar till dis och dimma.

Från klockradion hörs nyheter.

Död och mera död.
Terror, försvunna människor, eländes elände.

Lämnar sängvärmen .., brygger kaffe .., upptäcker ett rådjur i slänten .., hämtar kameran och filmar (inte minsta lilla rådjur syns i diset ) .., sigge nilsson och pElle släpps ut och tvärstannar vid ytterdörren och sitter sedan som förstenade och tittar mot backen där rådjuret går och betar i godan ro.

Jag ger fåglarna mat .., hör flapp-flaxet från herr och fru Dufva .., ser eldningsrök från grannens skorsten .., och lyssnar till kvittret från fågeln vars namn jag inte känner till.

Hämtar morgontidningen.

På sidan 57 läser jag en krönika av Tomas Sjödin.

Rubriken är "Varför måste man räcka till?" och handlar om den allt mer vanliga känslan av otillräcklighet hos dagens människor.

Allt ska vi räcka till för.

Arbete, familjeliv .., oss själva.

Krönikan bestå av två spalter och avslutningen låter så här:

"I veckan läste jag om matematikern och fysikern Blaise Pascal och hur han samlat sitt centrala religiösa resonemang i det som sedan kallats för Pascals trossats.
Inga övriga jämförelser, men den dagen satte jag mig ner och formulerade Sjödins trossats.
Kan den bli till nytta i någon annans livssituation än min egen, så är ingen gladare än jag.
Den lyder som följer och jag har lärt mig den av mina pojkar: Man behöver inte räcka till.
Det räcker att man finns till.
Allt utöver det är bonus."

Just så.

En hel drös med lördagsfönster

(Jag tror att bilden är klickbar).

"Hej Elisabet.

Här kommer ett litet bidrag till din fönstersamling.

Olidestationen (eller Olidan som vi säger här i Trollhättan), är en av Sveriges äldsta vattenkraftstationer.

Den ligger djupt nere i den s.k. Olidanhålan omgiven av branta och mäktiga bergsidor.

Den monumentala byggnaden som är helt byggd i granit smälter väl in i den storslagna omgivningen.

Byggnadens arkitektur, dess inpassning i landskapet och dess anknytning till industristadens utveckling och historia gör Olidestationen till en av Sveriges intressantaste industribyggnader.

Texten ovan har jag lånat ur boken "Värt att se i Trollhättans kommun".

Olidan invigdes 1910 och firar således 101 års jubileum i år. F

För den som är intresserad av att studera Olidan lite närmare så är det guidade visningar under sommaren, och varför inte passa på att besöka Trollhättan under Fallens Dagar i juli då man har möjlighet att se fallpåsläppen?!

Hälsningar sportigajenny"


//Hör ni bloggvänner, visst förstår man att den sportiga Jenny arbetar som turistinformatör?

I juni 2006 skrev jag på min gamla blogg följande om Trollhättan.
Det var den tekniske supporten, vännen Christer, som då arbetade där och var alldeles till sig!

framför tv:n


skavlan och a-ha-mannen med spretigt hår

och arja från finland

och mannen som spelar violin i raketfart

där är också den underbart kloke yusuf

- han -

som en gång var cat stevens

och nu sitter där med grått hår och skägg

och mest liknar en snäll farbror

och sjunger så att nackhåret reser sig

sist av allt lykke li

hela tiden tänker jag på

att jag såg henne sitta i en enormt lång bil

det stod lykke li på utsidan

hon vinkade till människor som stod på trottoaren

ystad ?

stockholm ?

sen kommer jag på

att det nog var i london

jag var just på väg över gatan

Dagens "på jobbet" ....

På väg in i på lagret, möter jag en äldre herre .., det är vid charkkylen.

"Förlåt .., kom du ...!" säger jag, som är nära att krocka med honom.

Mannen är i 80-årsåldern och har ett leende som verkligen kan smälta polarisar.

Jag frågar var han kommer ifrån?

"Från Västmanland ....", svarar han.

Och så får jag veta att han, i sin ungdom, har spelat fotboll tillsammans med Thore Skogman, ja, alltså .., inte något känt lag, utan mer som bara på skoj.

"Du vet, när Thore dog, då kändes det verkligen här i hjärtat på mig ...", säger mannen och pekar med högerhanden mot hjärttrakten.

Det finns människor ....

Texten gäller inte den alltid så energiske grannen.
Bilden togs alldeles nyss.


... som blir totalt däckade när det svänger kraftigt mellan låg, - och högtryck.

Människor som knappt tar sig upp från sängen eller soffan.

Människor som blir dränerade på energi.

Som får värk i nästan alla leder.

Det blir helt enkelt någon slags Error i systemet.

Sådana människor borde få skicka en "kraschrapport" till den Ansvarige Utgivaren - Vår Herre eller Vår Fru - kanske.

Men tänka sig .., som ett mirakel är det, - eller inte ... -, att vid femtiden på eftermiddagen, då vaknar den totaldränerade människan till liv.

Långsamt - men ändock -.

Och den som känt sig så alldeles förfärligt under isen, börjar ana livsandarnas återkomst.

Det är då, just då, som lågtrycket där ute har förvandlats till ett högtryck.

Det är just då som solen visar sig.

Så enkelt är det.

Och så knepigt.

Roligaste aprilskämtet ...?

Ja, jag skrattade i alla fall gott.

Och allra mest looog jag åt "lönetillägget" och läsarnas kommentarer.

(Erja L kom med tipset - det tackar man för!)

Ännu fler exempel på årets lurendrejerier finns här.

Ikeas är hur härligt som helst!

Och nu vet jag - tack vare tidskriften New Scientist -, vad det kan bero på att pv har "restless legs" .., jo, jo, det var väl det man kunde ana ....

Sen lunch i landet Halland ....

Och det kan jag säga er, att "dagens rätt" - skivade äpplen -, är en höjdare på menyn!

Detta har serverats dagligen i säkert tre, fyra månaders tid och är oerhört eftertraktat av framför allt herr och fru Koltrast.

Ännu mera glädje ...

En personlighet är han.
Notera hur alldeles perfekt musiken är anpassad till filmen.
För övrigt tycker jag att den som sätter samman Antikrundan borde få medalj.
Sååå finurligt ihopklippt!

Det finns människor som bara genom att finnas till, sprider värme.

Till och med genom tv-rutan.

Idag på min lediga dag, gör jag ingenting.

Dricker kaffe .., kalasar på mjukt tunnbröd med bredbar leverpastej och smörgåsgurka (för övrigt en frälsningsupplevelse).., eldar .. och tittar på svt/play .., ja, reprisen av gårdagens antikrundebesök i Ystad.

Det är då den där människan med all värmen dyker upp.

Klicka på filmen så får ni se .., alldeles helt underbar är han - silversmeden Olle Ohlsson från Stockholm -.

Och här finns hela inslaget om herr silversmeden. Vid 21.52 börjar det.

(För övrigt tycker jag att han påminner om dig, Gunnar i Jämtland.)

Diskussionsklubben har sammanträde ...
(Eller: "nej, jag har inte alls tagit din strumpa!")

Vill ni dra på smilbanden?

Titta då här.

Och har man legat nära varandra i mammas mage och inte kunnat prata på riktigt, då är det himla trevligt att äntligen få prata av sig!

Ledig dag ..

Bilden från innergården i Ystad.

Ja, ni inser väl vilken eminent rubrikmakerska tidningsvärlden har gått miste om, när jag i stället valde kassörskeyrket!

Kände ni hur spänningen rent av steg inombords, vid åsynen av den lockande rubriken?

"Ledig dag ..."!

Vad kan nu ha hänt i landet Halland?

Svar: här har inte hänt just nånting.

Efter en orolig natt har jag iklätt mig älsklingsanoraken (den med generalstjärna på vänster sida av bröstet), satt igång kaffebryggaren, skivat äpplen till koltrastarna (som tackar genom att sjunga från någon annan tv-antenn ...) .., slängt ut solrosfrö (till mössen, som ändå gärna vill titta in under diskbänken och se om där finns någon mer varierad kost) .., och nu ska här tändas ljus .., det ska bli gomorron-tv och nyheter och senare idag ska här tittas på dvd-film (tack Eva på Frösön och dina fina blommor på kuvertet gjorde hjärtat glatt ...), ja, ungefär så.

Fram tills i morgonkväll är jag s.k, gräsänka.

Det ska nog gå bra det med.

Förresten upptäckte jag nyss en liten krokus som tittade upp i rabatten.

Och i ett träd på Den Ordentlige Grannens tomt, sitter herr och fru Dufva och kuttrar kärvänligt.

Just så.

1:a - aprilfönstret ...

..... finns i Skåne och är inte detta ett april-lurar-fönster, så vet inte jag.

"Hittepåfönstret" finns i Landskrona och då förstår ni vem som höll i kameran.

Just det.

Ulrika.

Stooor glädje!

Heja Skellefteå AIK - och Västerbotten -, som nu går till final mot Färjestad.

(Hockey, för den som inte är intresserad).

Hjääääälp, så glad jag över vinsten!

Dagens "På jobbet" ....

Ett rekommenderat brev till Kambodja, jo, det blev spännande att hantera den biten.

Trevade mig fram i menyn .., ringde sedan Postens support (en vänlig kvinna) då jag kände mig aningen osäker

"Ja, hej du, Elisabet här på Hemköp i ..., nu ska jag skicka ett rek till Kambodja, men du ..., ska det inte skrivas inte ut någon lapp för avsändaren ..., så där som det görs vid inrikes rek ...? Inte det? Å, I love You! Då har jag gjort helt rätt!"

Det visade sig att allt var som det skulle.

Nu åker två böcker i ett grönt rekommenderat kuvert till en ung man som bor på ett hotell i Siam Reap.

I Kambodja.

Vare sig postnummer eller gatuadress fanns förstås.

Och glädjen är nästan obeskrivlig när man lyckas.

(Senare förvandlas man till biljettförsäljerska. Jo, då ska en gladlynt herre hämta ut biljetter till Halmstads hemmamatch i fotboll i helgen. Ny pärs. Man hinner knappt pusta ut efter den första, så kommer nästa .., men jag s k a lära mig detta så det sitter som ett rinnande vatten!)

Minns ni reklamen ....?

Den där ..."Nu har jag bestämt mig"?

Ja, det var reklam för ett Lättmargarin.

Nu har jag också bestämt mig.

Jag ska aldrig mera färga håret.

Från och med nu ska allt det grå och silvriga få explodera fram som det vill.

Varför?

Jag orkar inte hålla på längre.

Förmodligen är jag helt gråhårig innan sommaren är här.

Bara så ni vet.

Och skulle vi träffas och ni inte känner igen mig, kan jag bära namnskylt.

Hela tiden något nytt ....

Igår två brev som skulle skickas som Express (varav det ena till Norge) och tänk, jag fixade dem alldeles själv!

Ett tredje tog chefen och Mattias hand om (krångligt värre).

Dyrt är det, 95 kronor extra.

Nåja, det går framåt.

Och ni anar inte (eller det kanske ni gör) hur många paket som hamnar fel, som kommer till helt fel postutlämningsställe!

Dagens fönster ....

... finns i det lilla, lilla gula huset, allt uti landet Halland.

V A R N I N G ....

Om ni i morgon hör eller ser på nyheterna att någon som handhar a-kasseuppgifterna (dom huserar i Östersund) har begått harakiri, så skyll på mig.

Den pappersexercis som susat fram och åter mellan Stensjö och Östersund är inte liten.

Och varje gång får jag ett nytt mantra, det är rena moment 22.

Till slut bad jag dem stryka mig ur registret; jag struntar i pengarna!

Fick svar av en kanslist som heter"Gerd" att det går inte.

"V.g. fyll i kassakorten för vecka 4 och 5", skrev hon.

Ikväll blev jag galen och skickade sju veckors kassakort rakt av.

Gerd kommer att gå i backen när hon öppnar sin mail i morgon.

Om ett möte ...

Dagens strandfynd.

Att arbeta eftermiddagar passar mig perfekt.

Nu hinner jag äta frukost i lugn och ro och jag plockar undan och tar den sedvanliga svängen ner till stranden.

Blå himmel.

Solsken.

Jag slår mig ner vid klippan som känns som vore den min egen och jag spanar ut mot fågelön och ser bara ett enda ejderpar.., och där är några fiskmåsar lite längre ut .., och på den andra ön, som jag knappt ser ordentligt ens med kikaren, sitter skarvar med utspretade vingar på tork.

På stranden hopp-flyger två sädesärlor.

Skickar och får sms .., ett är från den rare mågen som idag fyller år, dagen efter dotterns födelsedag.

Blundar.

Gör ingenting.

Lyssnar.

Sen hemåt igen.

På lilla grusvägen möter jag kvinnan som varje morgon går en lång promenad med sina hundar och nu blir det en stunds prat, ja, hon undrar om jag inte vill följa henne längs vägen .., hon ska gå mot Kvarntorpet till, mot Ugglarp, alltså.

"Jaså, du ska arbeta snart .., men om du vill kan vi göra sällskap och gå rundan från Glassvik och hit, det blir flera kilometer, du vet, jag går minst tretton tusen steg per dag, jag och hundarna .., ser du .., Alice har fått eksem vid högra örat, typiskt labbar att få sånt, ja, som hon slänger sig i alla bäckar .., ahaaa, ni funderar på att skaffa hundvalp, vilken ras ...? det vet ni inte än ., men du kan få mitt telefonnummer så kan vi väl promenera ihop, har du någon penna ...? inte, men det är lätt .., är du morgonpigg ...? jag brukar gå vid tio i åtta, eller egentligen precis tio i åtta ..., förresten såg jag en citronfjäril igår!", säger kvinnan som är några år äldre än jag själv.

Och så upprepar hon sitt telefonnummer.

Tretton tusen steg var morgon, just det.

Det är svårt att förklara att jag inte är ute i nåt slags motionssyfte.

Jag är mer ute i ta-hand-om-själen-syfte.

Och så tar hon sina hundar och knatar iväg.

Nästan hemma möter jag sigge nilsson .., åååå, så trött han är och ååå, så han kråååmar sig!

Allt känns bra.

Och någon har fått spader ...

... och ligger ihopkurad och sover i en blomkruka, när jag kommer in.

Skamset hoppar han upp och försöker låtsas som om ingenting.

"Vad då ...? Skulle jag ha lagt mig i blomkrukan ..., nä, nä?"

Jo, jo.

Och stackars avocadoplantan är lite vinglig.

(Natten mot idag drömde jag att sigge blev innebränd i en kamin. Hur han än försökte och hur j a g än försökte, fick jag inte ut honom och som han jamade. Fortfarande ingen sigge hemma, men han kommer väl.)

Försvunna ....?

Till min förvåning finns ingen pElle hemma när jag kommer ner på morgonen.

Ingen pElle som ligger på soffan eller i fönstret och gottar sig åt elementvärmen.


Ingen pElle som ligger på den eleganta soffan i guldbrokad.
Ni vet, den som har fått miljöombyte och huserar på den inglasade altanen.
(som ska förvandlas till ett inomhus-vardagsrum).

Borta, bara.

Och pv ringer från jobbet och jag frågar om han möjligen har sett till pElle?

Och sigge är inte hemma heller.



"Men har du tittat på stolen under köksbordet ..?
Där låg pElle i morse, ja, han har ju varit ute på vift hela natten ..", säger pv.

Och ser man på ....

Halvt medvetslös ligger han där, gamlingen.

Det är knappt att han öppnar ögonen när jag pratar med honom.

Nu återstår bara att få hem tonåringen sigge.

i kassan


igår på jobbet

och kvinnan som betalar sina varor och ser så rar ut

sen

bara så där

frågar hon om vi kan följas ut och promenera någon gång

"du vet

vi har träffats förut

det var jag som tog dina agraffer på knäet

och vi bor ju grannar"

säger hon

varmt leende

Onsdagsfönstret ...

... finns i Landskrona - fönstermetropolen -.

Det var Ulrika som - när hon vittjade fönsterfångarhåven - hittade just detta.

Sicken tur!

för tre år sedan ...

var det passionerat värre

nu

säger pv

"ja, jag går upp och lägger mig och läser en bok ..."

och jag svarar

"ja, jag kommer, jag tar med mig min"

det är väl det som kallas för vardagskärlek

Insikt nr 400 ...

Att komma hem till staren som flöjtar från tv-antennen ..,till en apelsinfärgad sol på väg ner i havet .., till ja-må-hon-leva-sång och Emma som blir fjorton år och som skickar ett sms där det står "jag älskar dig mormor" .., till dukat bord .., till kycklingsallad och ett glas rött vin.

Och på tv Skellefteå AIK - Luleå i hockey (heja Skellefteå, där, på BB, föddes två av mina tre barn, ett i augusti 1972, det andra i juli 1986 ...) och mellan varven - fotboll från Råsunda - och pElle i mitt knä och sigge som jaaaaamar och vill ut.

Allt det .., är ingenting annat än ljufvligheter.

Mer behövs inte.

Efteråt ...

... när jag kommer hem och har parkerat bilen, är detta vad jag ser och hör.

Ett kvällsfönster från ...

... Landskrona.

Sällan, eller aldrig har någon varit så flink med fönsterhåven, som vad Ulrika varit under sitt besök i den skånska metropolen, den som ligger mellan Malmö och Helsingborg.

Och många är vi som häpnat över hur vackert där är!

Idag åker Ulrika norröver igen, till ett annat sorts liv.

Inget hav, men en liten porlande bäck i närheten av huset.

Det är ju så det är, hullerombullerlivet.

Här finns fler bilder från den sista kvällen i Landskrona.

Tre timmar kvar ...

Bilden är - hopefully - klickbar, kanske ser ni bättre då?
Och logiskt är det ju att vi bor på Ejdervägen.

... innan det är dags att ge sig av mot affären.

Så jag gör som jag brukar .., tar på mig yllekappan och virar halsduken flera varv runt halsen och så raka spåret ner till havet.

Kikaren i kappfickan.

Och jag går till "min"klippa och står där i iskalla vinden och spanar ut mot lilla ön där jag räknar till totalt tolv ejdrar, vilka ligger där i vattnet och simmar lite hit och dit.

På stranden ser jag en välbekant liten figur, nämligen lilla Motacilla alba.

Ååååå, så glad jag blir!



Det har blåst - och blåser ännu - rejält ..., och på stranden ligger drivor med skräp!

Plastpåsar, rep, en lockförsedd hink med okänt innehåll .., sedvanliga mjölkförpackningar med dansk text .., och där ligger även en ilandfluten tandkräm med lite baklängestext.


Från slänten kommer nånting som ser rostigt ut.
För att inte säga ..., äckligt.


Och jag plockar upp plastpåsar och två pet-flaskor och bär mig med hem.

Tanken är att där väl ska finnas en soptunna på parkeringen, just där naturreservatet börjar, men se, det gör det inte.

Så där går jag med fladdrande plast och tänker att med stigande ålder blir man allt mer lik sina föräldrar.

Min mamma brukade, när hon cyklade någon mil, ta med sig en plastkasse och så, när hon såg cigarettpaket eller annat skräp i dikeskanten, så hoppade hon av sin cykel och fyllde plastpåsen.

Å, vad vi tyckte att mamma var fånig!

Nu är det andra tider.

Storstädning ...

I två dagars tid har jag nu kånkat och burit på allehanda rat.

Kvistar och grenar har förpassats till kortsidan av huset, där pv sedan kan använda det som bränsle till pannan (nära till också).

Så här (bilden ovan) såg det ut i söndags.



Igår bar jag allt till en och samma plats, så skulle det bli enklare för pv att sedan lasta allt på släpen, den vi ska hyra för några timmar.

Det blev riktigt fint på gräsmattan.


Om ni klickar upp bilden, så ser ni vilken finurlig inskyddsanordning grannen har byggt.
Helt insynsskyddade är dom.
Dessutom binder själva "skyddet" samman Friggeboden med huset.

Men ...., så kom pv hem igåreftermiddag.

Då inleddes någon sorts "källsortering" och den fina ordningen försvann i ett huj!

Tillkom gjorde också två styck presenningar .., diverse plåt och annan skrot.

S o m den stackars pensionatsvärden suckade.

"Ja, men tänk så fint det ska bli på tomten!" sa jag.

Och pv menade att sånt här jobb verkligen inte "är roligt" och när jag svarade honom lät jag precis som min lågstadielärare Hedvig .., ja, jag är fullständigt övertygad om att hon hade sagt nånting i stil med ..."men allt kan inte vara roligt här i världen ..."

Om jag säger som så .., så stod bloggmadamen inte särskilt högt i kurs igårkväll, ja, frågan är om inte pensionatsvärden rentav ångrade det här sambolivet .., för tänk, så skönt det var tidigare, då bara slängde man saker under en presenning och sedan var allt så fridfullt och när man kom hem från arbetet, trött och slut på, fick man lägga sig i lugn och ro på soffan av guldbrokad och ingen stod där iklädd en förfärlig anorak och dillade om humle som ska planteras över hela tomten!



Men titta nu .., nu återstår bara att såga ner lastpallarna och frakta undan några sopsäckar med trädgårdsavfall (komposten är fylld!); sedan ska här planteras humle som täcker den färgglada väggen mot vedboden.

Det kommer att bli så fint, så fint.

Världens bästa Emma ...

... fyller 14 år idag.

Bilden togs för fem år sedan, när vi besökte Bakkens Tivoli utanför Köpenhamn.

Så här såg hon ut just då.

Jättegrattis från mormor!

Tisdagsfönstret ...

"Hej!

Tycker att jag har ett härligt fönster till dig.

Det är från Köpenhamn och Costum House som är en restaurang nere i hamnen, precis där Malmöfärjan la till förr.

Man ser vattnet spegla sig i fönstret.

Huset är det gamla tullhuset som utanpå är sig ganska lik, men inne är det totalt förändrat sen tulltiden.

Gå gärna i på deras i mitt tycke lite röriga hemsida, rörig men vacker på något sätt."

Hälsar kotttanten :)))


//Har du ett fönster eller flera som du vill visa upp? Maila det då till bisse151@gmail.com och berätta gärna lite om vad vi får se .., så blir det ännu bättre! hälsar Elisabet.

Vardagsglädje ...

Kaka söker maka ....

Från söndagens GP.

Numera är man kille och tjej tills man går i graven.

"Sjuttiofemårig tjej söker ...", kan man läsa.

Eller ..."åttioårig kille i skick som ny".

De allra flesta män söker kvinnor som är åtskilligt yngre än dom själva.



En fördel är förstås om man är något likasinnade.

Delar samma ideal och så.

Och den här damen kan faktiskt tänka sig en äldre man.

Ja, adlig, förstås.

På väg upp ....

Det är inte mycket i växtväg som jag är så förtjust i, som just humle.

Och titta ..., nu är den på gång!

Bäva månde pv!
(Ja, som inte delar denna min hänförelse ..)

Dagens fönster

Från mannen som är på resande fot och vars tangentbord tappar den ena bokstaven efter den fjärde, kommer den här bilden.

Så här skriver han på sin blogg.

"Datorn påverkas också av kylan och fukten.
Idag är det fyra tangenter som inte fungerar.
Nytt rekord och problemet följer vädret.
I Hoi An där solen sken var det bara en tangent som krånglade.
Jag hoppas att vädret är bättre och att tangentordet också fungerar bättre när jag kommer tillbaka till Thailand om en vecka."

Bilden visar en husfasad från Vietnam.

Ett "kvällsfönster" som handlar om Ville ...

"Hej!

Här kommer ett par bilder på barnbarnet Ville som är fotad genom bilrutan på morfars Saab V4.

Ville är 4 år och älskar bilar, bilar, bilar, helst rallybilar.

Han har tittat på rallyfilmer hemma hos morfar sen han blev född.



När Ville var två år åkte han runt med sin "bobbycar", även ute.
Men det var lite konstigt för han var mer nere i diket och rullade runt än på vägen.

Vi kom till slut på att han gjorde ju som rallybilarna på filmerna.
Åkte av vägen, snurrade runt m.m..

När han var 2 och ett halvt år visade han fröknarna på förskolan att man kan titta på rally på Youtube på datorn.

När han ska sova har han alla sina älskade rallybilar med sig i sängen, uppradade längs kanten.

Ha de så bra, kram."

// Och dom underbara bilderna kommer från Villes mormor, Erja.

Tack och bock! säger jag.

Mästarnas mästare ....

Nu är söndagkvällarna räddade!

Heja Stenmark!

Heja Evy Palm!

Struktur var det .. ja.

Senare, när pv piggnade till lite, idkade vi hyggesrensning.
Sly och annat som inte var så nödvändigt, togs bort.
pv sågade - jag kånkade.
Så småningom ska jag räfsa i slänten och komposten ska flyttas och omgärdas av trä.

Precis som inomhus, flyttar jag högar runt, runt även ute på tomten.

Här, i mitten av den övre bilden, har stått en ranglig sågbock, en säng som ska sågas upp i bitar, plus massor av kvistar, grenar, hö (just det, som rådjuren aldrig ville ha ...) och vedträn!

Så när pv idag är borta och ligger under husgrunden i Steninge, beslutar jag mig för att röja på framsidan av gården.

I timmar drar jag alla kvistarna (värst är slån med sina långa taggar och jag tänker på Jesus på korset och törnekronan, allt medan jag försöker att i n t e sticka mig) och jag bär dem till kortsidan av huset, där det sedan förut ligger kvistar som ska eldas upp.

Hos pv förfars intet.


Och den breder ut sig åt andra hållet, ner mot vägen.
Där arbetas det för fullt med att isolera och bygga till på ett mindre hus.

Så här ser högen ut efter två timmars idogt kämpande.

Som en stor majbrasa!


Pilarna = rat.
Aldrig är pElle så sprallig som när vi - pv och jag själv - är ute tillsammans.
Nu springer pElle upp och ner i slänten .., sätter sig på en stubbe och tittar på oss arbetare .., skuttar vidare upp i äppelträdet och tycks på det hela taget alldeles upprymd.

Senare, när pv kommer hem - trött och slut på -, är jag fylld av energi.

Det är inte han.

"Men du .., om jag hyr en släp på jobbet, då kan vi forsla bort allt skrot som finns här ..., ja, vad säger du om tisdag, nej, torsdag kanske .., eller rent av i morgon .., ja, jag drar fram allt som ska slängas och så kommer du med släpen och vi hjälps åt att fylla den och sen är det klart, det är väl hur bra som helst ...!" säger jag entusiastiskt.

Efter middag och lite övertalning ., så enas vi om att på onsdag när pv slutar tidigt (men inte jag), då ska allt rat vara borta.

Detta är "före-bilderna".

(Ja, vad menar jag med rubriken? Jo, min chef Bodil sa en dag att ..."Elisabet, jag tycker att du är så strukturerad, skulle du kunna tänka dig att ..?" Aldrig har jag sett mig som strukturerad, inte förrän idag ,-)