onsdag 10 augusti 2011

Ett annorlunda fönster från Västra Berg ...


... i Värmland, ni vet, ack Värmeland du sköna!

Så här skriver avsändaren:

"Jag har varit ute med håven. Fick fångst...
Bilden som heter hundhusfonster, där skall detta sitta i ett renoverat hundhus.

Hela fönstret är tillverkat av spillmaterial och kniv och sandpapper har gett patina till fönstret."


Den andra bilden är tagen inne från boningshuet på gården Västra Berg som ligger nordväst om Storfors.

På denna gård bor nu Ellert och Inger men där har tidigare bott "storbondens mormors syster".

Hälsningar från Värmland.
Eva."


tisdag 9 augusti 2011

En kvällspigg krabat ...



Aldrig i hela mitt liv har jag haft en hund som är så otroligt morgontrött.

Och ingen som är så kvällspigg.

Att reta pElle .., det är nästan det bästa den kvällspigge vet ....

(Bara när pElle vänder ryggen till, vågar harry anfalla .., men han är lika snabb att retirera och låtsas då som om det regnar .., "nä, jaaaag hade inte tänkt göra nånting, hur kunde du tro det ...?" I bakgrunden knorrar pv. Jag sa att man behöver ju inte använda elsågen när folk har gått och lagt sig och då blev herr snickaren putt ....).

Allsången ...

En av anledningarna till att jag tycker att årets allsång är så himla bra, det är att det är ett sånt ös!

Tempo ..., fart och fläkt!

Och så en annan sak som gör sitt till: bildproducenten som visar så många härliga människor och småttingar i publiken som alla ser så g l a d a ut och det smittar!

Att programledaren därtill är bra på att sjunga och dansa, gör inte det hela sämre!

Heja Måns och hela gänget!


Och så ett kvällsfönster ...


... från Trondheim i Norge.

Cecilia N var där på besök och fick mängder med fönster i håven!

Titta, så finurligt det här är!

Om en timme ....

Allsång på Skansen!

Heja, vad jag längtar.

Nu har jag ringt ....

... till Läkemedelsverket, för övrigt beläget i Uppsala, och där blivit hänvisad till ett annat verk, till Tandvårds, - och läkemedelsförmånsverket!

Jodå, det finns ett sådant också!
(Vad kostar detta skattebetalarna, tro ..?)

Nå, där fick jag tala med en vänlig man som meddelade att nix, pix .., Cozaar får man endast i yttersta, yttersta, yttersta nödfall, dvs, om ens läkare ansöker om någon slags "dispens" - vilket tydligen inte händer ofta här i landet - och då ..., k a n s k e .., kan man få det dyrare läkemedlet.

Så är det.

Att min läkare, som mest sitter och googlar och frågar vad jag själv tror att jag har för fel, skulle fixa en sådan ansökan, har jag svårt att tro .., men jag ska höra med henne.

Så länge får jag allt betala för mina 598 kronor för Cozaar.




Dagens Harry Nilsson ...


Valpen med världens största tassar.

Och jag är hundraprocentigt övertygad att den hunden har tax-gener i sig.

Han gräver som den värsta grythund och i profil och när han sover, ser han ut som en släthårig tax!

Harrys pappa är en svart labrador.
Och det är klart, när jag ser den här bilden, då ser jag ju hur lik varandra dom är.

Främmande ...



Jag satt på stentrappan och bara njöt av att vara ledig.

Solstrålar mot högerkinden.

Fiskmåseskrin från havet till.

Då hörde jag något som lät som en suck.

Och en till.

Och jag vände mig om och tänkte att det kanske var pElle eller sigge nilsson?

Framför mig låg harry och tuggade på en pinne.

Då ...,.´såg jag vad det var!

En igelkott som sover middag vid husväggen!!!

Tisdagsfönstret ...


.... finns i Jämtland, närmare bestämt i Vaplan.

Det är vännen Gunnars svägerska Marianne (tack snälla!) som har tagit bilden från sitt fönster.

Utsikten visar Gunnars hus och vid pilen skymtar fåtöljen där herr Rindå brukar sitta och sola om våren.

måndag 8 augusti 2011

P 1 ....

Har idag lyssnat till Vicky von der Lancken som var dagens sommarpraterska.

Ett intressant program.

Mycket som jag inte hade en aning om.

Och vilka levnadsöden det finns.

Helt klart hörvärt var det.

just nu längtar jag efter ....

syltkakor

bondkakor

milanokakor

kakdeg

lussekatter

marias kanelbullar

en hamburgare

pommes

vinkokta musslor

sniglar i vitlökssmör

sötlimpemacka med herrgårdsost och varm choklad

punkt


Ett kvällsfönster från Ystad ...



Från den rara Linda i Skåne - Ebbas mamma -, kommer den här bilden.

Så här skriver hon:

"I torsdags följde vi upp vår tradition, den årliga sommarkvällen med middag på Marinan i Ystad.

Första gången jag var där, var jag egentligen inte där.

Det var sommaren -09, jag var nyförlöst och babybluesig.

Andra gången, sommaren -10, satt en 1-åring mitt emot mig och strålade ikapp med solen.

Tredje gången, torsdagen den 4:e augusi 2011, då hade jag världens finaste 2-åring bredvid mig som åt med god aptit!

Första gången var du med oss.

Vi saknar dig varje år.

Fönstret är till dig, Elisabet.

Kram Linda med familj."


Älsklingssandalerna i sanden vid Marinan.


//Ja, LindaLotta vet verkligen vad Marinan betyder och har betytt för mig!

Så många härliga hjärtevärmarminnen jag har därifrån!


Detta, till exempel.

Eller den här kvällen.

Och den här!

Om om två veckor, lördagen den 20:e augusti, ska vi äta middag där, tillsammans med min störstasyster! Halleluja, så roligt!

Just nu ...



Och pv är på väg hem på cykel.

Jo, jo.

Och så här blev det ...


På väg hem från apoteket.
Jag har passerat den långa bokallén och närmar mig havet.


Nej, någon subventionerad blodtryckstablett av märket Cozaar, blev det inte, vad än läkaren har skrivit om att "får ej bytas".

"Den som får biverkningar av annan medicin, får helt enkelt betala 598 kronor för att få tillgång till t.ex. Cozaar", säger apoteksdamen myndigt.

Visst, jag förstår att samhället sparar enorma summor på att alltid se till att patienten får det billigaste läkemedlet, men om det nu inte fungerar ?

Jag har råd att betala dom sex hundra kronorna, men säg att jag inte hade haft det?

Säg att jag hade levt på en ynklig pension?

Ska människor med sämre ekonomi få dras med medicinska biverkningar, bara för att man inte har råd att lägga ut kanske 2400 kronor per år till ett läkemedel som fungerar bra för just den patienten?

Helt ärligt, så finner jag det bedrövligt!

"Det gäller att vara b e s t ä m d ...."

Så här är det: när jag första gången får blodtrycksmedicin, får jag en sort som heter Ramipril.

Den resulterar i våldsam torrhosta som varar i två, tre månader och jag börjar tro att jag drabbats av lungcancer.

Vid läkarbesök i Ystad - nu m å s t e jag få hjälp mot hostan som gör mig tokig ! - säger läkaren att .., "jaha, du har Ramipril, ja, men den ger ofta hosta, den byter vi ut!"

Då får jag Cozaar.

Därmed får jag också ett nytt liv.

Efter något år sätts Cozaar ut, nu har patentet upphört och jag ska få en billigare variant, Losartan.

"Inga problem, det är exakt likadant som Cozaar!" säger läkaren och senare: apoteksdamen.

Det är mycket möjligt att innehållet är detsamma, men för mig fungerar det inte.

Jag får senadrag och värk i benen och blir obegripligt trött.

Försöker få byta ut Losartan mot Cozaar och visst, det får jag, men får då betala flera hundra kronor mera!

Så det gör jag.

Mår bra.

För en tid sedan skulle jag hämta ut en ny omgång blodtrycksmedicin, men upptäcker att jag har kvar Losartan och tänker att .., ja, nu gör jag ett nytt försök.

Fem dagar senare blir jag hysteriskt trött .., sover ett par timmar mitt på dagen och på kvällen och hela natten och får kramp i låret.

Samma sak nästa dag.

Och nästa.

Nu ska jag göra ett nytt försök att få byta ut till Cozaar, utan extrakostnad.

För män tycks det inte vara några problem.

"Det var hur lätt som helst! Jag krävde helt enkelt att få en annan medicin!" säger en av männen, han som fick byta till den dyrare varianten, utan att behöva lägga mellanskillnaden.

Själv har jag minsann försökt, utan resultat.

Vi får väl se hur det går.

Uppdaterat: det fungerade! "Får ej bytas ut!" står det nu på receptet, så nu ska jag - förfärligt hostande - åka till Getinge och hämta ut Cozaar! L y c k a.


Över förväntan ...


Lyssnade igår till (s)-ledaren Håkan Juholts sommarpratande.

Det var inte det sämsta, ska jag säga.

Och härlig musik var det också.

Nu ska jag reprislyssna till herr Wikström.

(Det är vad jag gör nu och åååå, vilket underbart språk den mannen har!)

Ibland vet man precis ...



Det händer, särskilt när det är dags att betala räkningar, att jag funderar över nyttan att ha en dagstidning.

Eller nyttan och nyttan?

Man kan ju läsa samma tidning på nätet.

Mer som att det känns aningen lyxigt.

Men så, en ledig måndag i augusti - faktiskt idag -, ligger jag på soffan Ektorp och har en svart hundvalp vid mina fötter och där ligger jag och läser DN från första till sista sidan och det är inget annat än ren och skär glädje.

Ja, mer än så, faktiskt.

För när jag har kommit till Kulturdelens sida 2 och 3 och där har läst reportaget om Olle Ljungström (fantastiskt skrivet av Sanna Torén Björling!) och njutit av det underbara fotot (av Stefan Edetoft), då vet jag precis.

Det är för sånt här, som jag mer än gärna betalar fakturan till DN.

Tre måndagsfönster från ....



... grannlandet i öster, nämligen från Österbotten.

Vilka vackra byggnader!

Vilka jordnära färger!

Det var den flitiga "ellem" från Skellefteå som kom ihåg att ta fram kameran och bli fönsterfångerska!


// Fler som vill vara med?

Fånga då ett eller flera fönster och maila bilden till bisse151@gmail.com.

Kan du avvara blixtbilder, blir jag överlycklig!

söndag 7 augusti 2011

Flera fönster från ...


... nordvästra Skåne, nämligen hos Monets svåger.

Så frodigt där tycks vara!

Och så grööönt och skönt!

Litet möte, eller stort ...


Roger (från England, men sedan flera år tillbaka boendes i Harplinge i landet Halland, det var han som diskuterade så engagerat förra helgen ..), Alice (som kunde vara släkt med AP:s Nelly) och så Harry, med vit svanstipp.

Nere vid havet sprangs och skuttades det och vi sa ..."ja, tänk .., om man bodde i husen där ängen tar vid .., vilken utsikt dom måste ha .., havet - morgon som kväll -!"
Nära havet ...

För att liksom ta adjö av all ledighet (läs: jag har tappat sugen att laga middagsmat ...) åker vi till Ugglarps Camping bara några kilometer från det gula huset och så blir det söndagsmiddag där.

Inga märkvärdigheter.

Menyn är mer än enkel (man får vänta länge på att bli serverad, trots att antalet gäster är få ...) och vi väljer var sin pizza och jag tar ett glas husets rött (smakar förfärligt, men det säger jag inte förrän vi betalar, på en griffeltavla står nämligen att husets vin ska ge gästen en smakupplevelse och det gjorde det också, men åt andra hållet, men det var ju inte den rara servitrisens fel ...) och vi sitter ute och njuter av ljumma och rejält friska havsvindar.

Luften är comfortmjuk och doftar h a v.

Och pizzorna är goda - tunn, tunn botten och gott om fyllning - och skulle jag någonsin drömma om att bo i tält, ja, då vore den här campingen ett suveränt alternativ!

Harry fick stanna hemma och vi smyyyyyger mot ytterdörren för att kolla om där är tyst?

Jodå, han ligger och sover på sin bädd.

På altanen sitter pElle och funderar över livet.

Eller nåt.

Och fin bil kan man köpa också ...



Från Husmodern 1935.

Hur intressant som helst att bläddra i såna expemplar, kan jag lova!

Nu är det bara att invänta posten ...



"Garanterat oskadligt och snabbt verkande"!

Kan det bli bättre?


Och man undrar ju hur det gick för Karl Johansson i Skärgöl, Slätafly.

Fick han någonsin sin lärarinna?

Nu är det slut ...


... på det roliga.

I morgon börjar Det Vanliga Livet igen.

Dags för pv att arbeta.

Själv är jag ledig.

Och har semester där nästa vecka.
Mord i sikte ...

Vaknar till ett förfärligt tjatter från familjen Skata, men även av ett annat ljud .., ett skräckslaget skriiiande.

Lämnar sängvärmen och ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.

Jo, där på grannens gräsmatta ser jag sju skator som står samlade i ring runt en fågel - en trast eller stare eller hackspett - och nu förstår jag .., dom har tänkt sig att äta färsk pippi till frukost och funderar väl som bäst på hur man bäst ska avrätta den arma krabaten.

Och ja, jag vet att naturen är precis så grym och att vi människor inte är ett dugg bättre ( i kylskåpet en trappa ner ligger t.ex varmrökt bog i skivor, någon stackars gris som fått sätta livet till för att jag ska ha gott pålägg .., skillnaden är bara att det är någon annan som sköter avlivandet ...), men detta - sju mot en - , uthärdar jag inte att se, så precis som i Ystad när jag om nätterna sprang ut i bara särken och hojtade åt stökiga och brölande pojkar som i fyllan och villan skulle slåss, gör jag nu samma sak.

Hojtar först!
Klappar i händerna!

Sen går jag ut och vid det laget har skatorna förskräckt flugit sin väg och den arma fågeln - den som skulle förvandlas till frukost -, gömmer sig under rhododendronbuskaget och blir kanske uppäten lite senare, ja, säkert blir det så.

Men aningen bättre känns det.

Söndagsfönstret ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

När bilden tas är klockan kring halv åtta på lördagmorgonen.

Snart ska kaffet serveras, vi bara väntar på att Maria ska bli klar med sin hårtorkning.

Uppe till vänster om äppelträdet skymtar en liten svart krabat som leker med en plastbytta.

Och mannen som sitter och studerar sin I-phone (det måste vara vad alla i den åldern och yngre sysslar med större delen av den lediga tiden ...), är den rare mågen.

Han som är Vädur och storebror och har vänster tumme upp.
(Sysslar med pengar, ja, då borde man ju vara analytiskt lagd!)

Därtill gift med ett Lejon som är storasyster och har höger tumme upp.

En Vädur och ett Lejon ..., båda storasyskon .., där borde det vara starka viljor i rörelse, kan man gissa.

lördag 6 augusti 2011

" ... och därmed förenade vådor och obehag".


Annons från tidningen Husmodern, nr 37, år 1935.

Eftermiddag ..


"Vingklippt" - passar nog bra i sammanhanget.


Ååå, havet är ljummet och inte en endaste manet ser vi skymten av!

På klipphällen sitter två tonårspojkar från Stockholm.

Dom t v e k a r.

Lite småprat blir det .., vi får veta att deras föräldrar har ett sommarhus en bit bort och nu funderar de två pojkarna (som ska börja gymnasiet om några veckor) att ta sig ett dopp .., men helt säkra är dom inte och så är det ju det där med maneterna.

En man i vår ålder simmar fram och tillbaka.

Det visar sig att han tillhör arrangörerna av dagens "Simma 200 meter och ta simborgarmärket", men inte en endaste människa har anammat hans upprop och vi säger - unisont - att vi har avverkat långt mer än 200 meter, men tack ändå för erbjudandet.

Sen går vi hemåt och är lika varma när vi är tillbaka på kullen, som när vi gick hemifrån.

Från frysen hämtas en glassbåt .., under vinrankans blad har harry sökt skugga och det är just som jag har hängt upp baddräkten som jag upptäcker fjärilen.

Så vacker är den!
Ett fönster som väckte varma känslor ...

... det var det här det.

Slut i rutan ...


Och så är det dags för äldsta dottern med familj att återigen köra till Helsingborg.

Halv tio spelar BSK pojkar f.-99 sin tredje match.

Såååå roligt har det varit att ha dem här och Emma har sovit i Hildas rum och förgyllt mormorshjärtat nånting så otroligt.

Här står vi alla, före avresan söderut.



"Hejdå lille Harry ..,. ajabaja, att du skulle bita hål i mina byxor!" säger Maria.


Nog har Emma lyckats spankulera omkring i två par upphittade skor nu på morgonen.

Den t.v. tillhör som bekant pv (arbetsskor, är det väl bäst att förtydliga .., ja, inte i skolan, utan hemma ...) och den andra har varit ena hälften av mina älsklingsskor alla kategorier, nämligen ett par Rieker - världens skönaste sko -!

"Mormor, det är två högerskor jag har ..., haha ..!" säger Emma leende på väg till bilen.

Fyra fönster från Österbotten ...



... närmare bestämt från Nykarleby kommun i vårt östra grannland.

Det är ellem från Västerbotten som varit framme med håven!


// Och titta, så vackra dessa fönster är! Annorlunda färgkombination, t.om. soptunnan (?) matchar!
Humlen finns där också ... mmmm!
Synd bara att elskåp ska finnas till.

fredag 5 augusti 2011

Nutidstestet vecka 31.

7 rätt av 10 möjliga.

Av de 10023 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 6643 (66%)


Äntligen, ett någorlunda resultat i Dagens Nyheters nutidstest.

Det har varit bedrövligt den senaste tiden.


// Resultat för pv: 7 även han.

Att kropp och själ hör ihop ....

... det förstår man när man läser detta.

Igårkväll ...


Bad i ett ljummet hav - Maria och Emmas kompis - och solen på väg ner.

Själv var jag på personalfest.

Mågen Peter tog bilden.

Och vi bara väntar på ...


... regnet .., ty himlen är åskblå och jag ångrar att jag föreslog kvällsmat nere vid havet!

Men se .., vi klarar oss!

Vi sitter på filtar och äter massor med färska räkor, var sin havskräfta och var sin signalkräfta och vitlöksbröd som ännu är ljummet.

Hela tiden leker Harry med vindruvor eller bara springer av glädje!

Han är den allra mest morgontrötte hund jag någonsin har träffat, men lika trött som han är på förmiddagarna, precis lika kvällspigg är han!


Emma har gömt sig under filten och nu blir harry som galen .... och vill bita och nafsa i Marias byxor, ja, som en duracellkanin är han!

Senare på kvällen äter vi nötkaketårta och firar Marias födelsedag, några dagar i efterskott.

Gitarren åker fram och det sjungs så där lite lagom.

Och Emil (vars lag vann sin andra match med 6 - 2, varav ett mål var Emils ), ringer och berättar om en klämd tå och nu kanske han inte kan spela matchen i morgon.

Sist av allt masserar jag Emmas rygg med lavendelolja och för en mormor är detta höjden av glädje .., att ha ett tonårsbarnbarn som ligger raklång över ens ben och så får man massera hennes rygg i en halvtimmes tid.

Efteråt doftar det lavendel i hela rummet.

Fredag i landet Halland - och Skåne -.


Då blir det besök i Helsingborg, där Emil och hans lagkamrater i BSK pojkar -99 spelar cup.
Själv blir jag i flera timmar varandes nere vid Sundstorget, i väntan på pv, som har tagit färjan över till Helsingör.

Jag promenerar runt lite .., sitter på en bänk och bara tittar på alla fotbollsspelande ungdomar och på deras föräldrar, dom flesta i 35 - 40-årsåldern och nästan alla pratar skånska.

Det känns .., hemtamt.

Och säkerligen femtio personer som frågar om dom får klappa Harry?

Det får dom.



"Ååååå, så fin han är! Vet du, jag har en hund som heter Doris, men hon är mycket större än din, vad hette han nu ..., harry, ja, hon är mycket större än Harry!", säger lilltösen.

När jag frågar var hon kommer ifrån, funderar hon en bra stund.

"Jaaaaa ..., ja ..., faktiskt kommer jag från ..., från Skåne!" säger hon till slut.


Det är så här Doris ser ut.
En rhodesian ridgeback

Sen kommer hennes pappa och småpratar lite.



På morgonen är det frukost här på altanen.
Då är det dr Böhlanders tur att gosa med den lille svarte krabaten.
Precis som sina syskon är även den äldsta en stor djurvän.


Emma lånar mormors kamera och sitter och testar hur nära man komma med kameran.


Och sen är det hennes tur att gosa lite ...


Och ta bilder på sina tjusiga Converse.

I min ungdom kallades dessa helt enkelt för "tennisskor" och var inte det minsta märkvärdiga.

Nästan exakt likadana såg dom dessutom ut och fotsvett fick man alldeles gratis, ja, om man nu hade såna skor.

Det är kanske därför jag inte har köpt mig dylika.

Jag tillhör de Omodernas Skara.

Och nu är vi hemma igen och Harry har åkt tjugo mil utan att kräkas; nej, idag gick det hur bra som helst, även om det dreglades friskt till en början.

Så underbart om det löser sig!

Och så var det personalfest ..


Först samling vid Haverdals Golfklubb vid halvsjutiden och då skulle den som så önskade, få en liten lektion i hur man slår ut en golfboll.

Nu visade det sig att instruktören missuppfattat tiden och inte alls fanns på plats, men det spelade ingen roll .., vi övade oss bäst vi kunde.

(Ja, Mattias demonstrerade visserligen hur det skulle gå till ..., men det visade sig vara lättare sagt än gjort att få till den där svingen ..., och undertecknad, som saknar all form av koordination, hade ett sjå att ens hålla klubben på rätt sätt!)

Alla fick en liten hink med bollar och så slog vi.

Och gapskrattade!

Jag kan ju säga att spridningen på dom vita bollarna var rätt stor.

Själv fick jag iväg några mer än femtiometer och när det väl lyckades, ja, då var det ingen som noterade det hela ,-)

I rosa en bit bort skymtar J som om tre veckor ska bli mamma för första gången.


Så blev det grillbuffé ute på verandan och solen på väg ner i väster och det var ett ljuvligt ljus!
På bilden skymtar Alex som på min fråga vad hon tänker arbeta med, svarade "jag ska bli chef!" och det är så ovanligt att man får det svaret, så jag bara häpnade!

Men h ä r l i g t, är det!
Det skulle a l d r i g någon i min klass ha svarat hemma i Malå, inte någon tös i alla fall.

I gult sitter Anne-Marie.
Hon och maken har massor med djur .., där finns grisar, kor, två hundar, ja, säkert mer än så! Anne-Marie är charkansvarig.

Längst till höger syns Anna.
Man skulle lätt kunna ta henne för en fransyska och Anna läser till landskapsarkitekt på Alnarp i Skåne.


Här syns Charlie.
Han är - precis som Anne-Marie -, också i charken och pluggar på Chalmers i Göteborg.
Till höger om honom, med världens tjockaste hår, sitter Hanna som ska bli lärare.


Och här kommer ännu en Johanna, för dagen med "förlängt hår".

I affären har vi röda bärkassar som är något i stil med "ekologiskt tillverkade", ja, där fanns ett litet anslag när vi började med dem som sa .."en röd kasse som är grön".

Med Johannas läppstift är det ungefär samma sak.
Nämligen ett grönt läppstift som blir rosa!

Ja, just så var det!

Johanna läser på journalisthögskolan i Göteborg.

Och så fanns alla andra också .., Emmeline och hennes syster Amilia .., där var den spralliga Carina som sköter mejeriet .., där var den säljduktiga Gunilla i charken .., Johanna som väntar barn .., där var Sofia, Anna, ännu en Johanna .., chefen och hans fru förstås .., där var Peter från charken och Mattias.

En jättetrevlig stund tillsammans blev det och mycket prat och skratt om jobb.

Alldeles eniga var vi att det finns två fraser som vi får höra hur många gånger som helst per dag, ja, egentligen tre.

Nr 1 är: "ja, det första man blind på är ögonen ..." (sägs när kunden inte hittar och någon ur personalen visar att ja, här är det).

Nr 2 är: "Ja, det man inte har i huvudet, får man ha i benen ..." (sägs förstås när kunden lämnat affären och upptäcker att han/hon har glömt något och genast återvänder).

Och slutligen nr 3: "Konstigt, det fungerar i alla andra affärer!" (när kortet inte fungerar).

Vid tiotiden ringde jag till pv och bad honom hämta mig, ty hemma på kullen fanns då dr Böhlander, hennes man, Emma och kompisen Ellie!

Ååå, sicken glädje att få träffa dem alla!

Dagens fönster ...


Å, håll med om att skånska fönster är så otroligt vackra!

Det här kommer från Haväng på Österlen och så här skriver avsändaren:

"Helt enkelt ett fönster som finns på (eller heter det vid....) vandrarhemmet vid Haväng strax norr om Kivik.

Stråtak och blomster.

Helt enkelt så var det.

Turtlan."

Fourmum sa...

Åh, där har jag varit, mer än en gång till och med :)

Första gången var jag och hälsade på bondgården bredvid för att titta på en hundvalp som var släkt med min tidigare hund.

Andra gången var 2 veckor senare när jag skulle hämta hundvalpen :)

Tredje gången var förra sommaren när vi mellanlandade där och passade på att bada vid Havängs vackra strand.

Det är så vackert där.. så där så man blir alldeles tyst och bara står där och njuter, försöker memorera och spara känslan ..

SoF sa...

Åh, älskade Skåne! Aldrig att jag tröttnar på allt vackert där.
Fastän det bara är 14 dagar sedan jag var där senast - så skulle jag kunna tänka mig att åka dit igen...snart. :)
Tack för en jättefin fönsterbild!
Varma idag-äntligen-regn-hälsningar!

cruella sa...

Det vandrarhemmet utgör borterändan på min löprunda, väldigt fint, för att inte tala om Verkeån och backarna och heden och tallskogen omkring:-)

ellem
sa...

Å, så vackert! ellem





torsdag 4 augusti 2011

Tidig kärlek ...


Min pappa var alltid noga med att man skulle ha sidbena i håret!
Exakt på pricken minns jag hur han kammade håret; hur han tog upp kammen ur högerfickan och liksom måttade för att få benan rak.

Bilden är tagen vid Solviksbadet hemma i Malå.

Hela min uppväxt har varit fylld med hundar!

Mest hamiltonstövare.

Där var Lola, Buster, Sessan och Tina och småvalpar varje vår - pappa hade kennel -.

Så småningom kom taxen Snobben i familjen och en släthårig foxterrier fanns där också.

Sen blev jag vuxen och fick egna hundar.

Där var på 70-talet en härligt matglad labrador från Krägga utanför Stockholm, en rymningsbenägen finskstövare från Norsjö .., en vit spets som hoppade från svärmors balkong på sjätte våningen i Angered utanför Göteborg och så .., 1993 kom en glatt svansviftande cocker spaniel från Kungälv till familjen. Då hade vi flyttat till Ystad.

Två gånger har jag blivit hundbiten.

Första gången när jag var sex år .., det var grannen Stures släthåriga tax som högg mig i ansiktet - just under vänster öga och här kan man verkligen tala om "nära ögat ..."- och ärret är väl synligt än idag. (Sedemera bet han sin husse i näsan och så småningom, men alldeles för sent .., togs hunden bort).


En annan gång blev jag biten i benet av en ilsken liten krabat som jag råkade passera med min cykel.

Hunden på bilden, den som nosar mig i håret, tillhörde Eskil Mattsson som under en kort tid arbetade på Domänverket i Malå.

S o m jag älskade den taxen!

Och s o m jag älskar lille Harry!!'

Just nu ligger han vid mina fötter här under bordet .., glad och nöjd efter att ha fått smaka lite av en Lithells varmkorv, men han fick den kall.

Ååå, han sover så gott och han gör mig så lycklig!

Ja ..., det var väl mest dit jag ville komma.

Och så två torsdagsfönster från ...


... Striberg, i Västmanland.

Där bor förvisso madame Alvner, men nu var det inte hon som varit igång med fönsterhåven, utan det skötte Ulrika om.

Samma Ulrika som nu befinner sig på ett slags väckelsemöte för redan frälsta, ja, i Dalarna.

Okej, stickläger, då ,-)

Ps. Och har någon enda missat Christina Alvners fullkomligt underbara bilder och filmer från hennes resa till Kina .., så klicka här, så får ni en glimt! Ds.
Idag ....

... är en underbar dag!

Då kommer nämligen dr Böhlander mcd familj på besök!!

Och på lördag .., kommer sonen upp från Malmö!

Inget annat än ren och skär l y c k a är detta.

I skrivande stund är klockan snart sex på morgonen.

En kråka kraxar.

Pv vittjar nät.

Och jag ska snart moppa till jobbet.

onsdag 3 augusti 2011

Och så ett kvällsfönster från Frankrike ...


"Hej i Halland,
Häromkvällen var vi på vår vingård med anor från 1000-talet.

Nu fint restaurerade men med den gamla känslan kvar.

Här är ett fönster från uteterrassen som du kanske tycker om.

Kram Monet."

Förmiddag en dag i augusti ...


Praktiskt är det att turas om att läsa en bok.

Igår var det min tur .., idag pv:s.

"Var är du nu, vad handlar det om ...?" frågar jag.

Jaha ja .., vi har kommit ungefär lika långt.

Och mellan varven badar jag i ljummet och glasklart vatten.

Samma plats som igår .., helt perfekt är den.

Inga maneter.


Harry får också bada .., han simmar några meter med mig och ruskar sedan av sig .., där han står där uppe på stenhällen.

Sen somnar han och sover länge .., vi har med oss en stolsdyna som nån slags parasoll, men helst ligger han i solen.

Åååå, vad vi tycker om honom!

Åååå, så man vill pussa honom på det där vita under halsen!

Tänk, visst är det förunderligt, att en liten hundvalp kan skänka så oerhört mycket glädje!



Medan husse plockar björnbär och matte löser korsord, kurar harry ihop sig mellan handdukarna.

Och nu är strandstunden förbi och jag ska strax ta moppen och åka till affären.

Det gäller - som alltid - att Ta Vara På.

Under många, många år ...



... tyckte jag att detta var det absolut bästa från Allsång på Skansen!

Jag vet precis varför .., det är den där totala glädjen hos dels artisten, men mest hos publiken.

Klicka er fram till 6.54 och framåt .., och titta på människornas ansikten .., så många leenden tror jag knappt är samlade på bild!

Tänk, vad musik kan göra!

Men så igårkväll vid allsången, just på slutet, när Grotesco och denne underbare Henrik Dorsin uppenbarar sig och de övriga och sjunger om bögarna .., då hände precis samma sak!

Vi satt i soffan och loooooooog och skrattade och jag tänkte att detta var så genialiskt gjort och texten så underbar och det var ett sånt tempo, att jag fick gåshud!

Värre var att senare på kvällen läsa kommentarerna på svt:s hemsida och där se hur människor trodde att detta var på allvar .., att man totalt missuppfattat all ironi!

Missade ni programmet?

Åååå, titta på reprisen och bli glad!

I frukostmatsalen ...


Som trogna läsare här på sidan kan konstatera, finns papperspåsen på golvet ännu kvar.
(I hörnet vid spisen).
Den där pv slänger pappersrester.
Ibland står där två påsar.
Det har hänt att där funnits tre.
Men inte länge till.
Harry tror att det är godis i påsarna och har börjat bära ut dem på gården.
Matte ler.


Först tre tallrikar med kokt fisk .., sen en där det även serveras hundmat.

Efter en stund byter sigge och harry med varandra.

"Åååå hjälp, så gott med hundmat!!" tänker sigge.

Harry tycker att fisk är mycket godare och tar sigges rester.

Alla är vänner.

Än så länge.

Dagens fönster ...



"Det här fotot tog min dotter med min kamera under Midsommarhelgen.

Det är hennes pojkvän som skymtar genom fönsterrutan.

Det är inget fusk med bilden, den ser faktiskt ut så här i original."


// Nej, det är alltså inte Guy som stod bakom kameran, utan hans dotter, Linn Jonsson Storkamp.

Tack snälla! säger jag.

tisdag 2 augusti 2011

Ett tävlingsfönster ...?



Madame Cecilia N skickar en något annorlunda fönsterbild och föreslår en gissningstävling?

Var kan bilden vara fångad?

Ja, jag begriper inte hur en endaste människa ska känna igen sig, men se .., det tror hon att ni gör!

Ära och berömmelse (i alla fall just här i den trängre bloggkretsen ...) utlovas, enligt fönsterfångerskan, ja, till vinnaren.

Ett kvällsfönster ...



... från det fagra Västerbotten!

Det var hemifrån-Anitha som var på hugget med fönsterhåven!

Och så vackert där är .....!
tacksamhet

låren är dallriga

och brösten har förlorat all spänst

- det var länge sedan det hände -

men är förstås än värre nu

och rumpan hänger nog också

och armarna är inte särskilt vältränade

- faktiskt inte alls -

och ändå

säger han som är pensionatsvärd

"ååå, vad jag älskar dig min vän!"

det är när jag just har kommit upp från havet

iklädd den svarta baddräkten

den vars resår nästan har försvunnit

eller om den kanske är uttänjd

i alla fall

så är det vad han säger

på väg hem från falkenberg

i höjd med heberg

och alldeles ensam i bilen

det är då jag tänker på det

det där han sa