Det är nya avtryck i sanden var morgon, ja, nästan som att man får post.
Där finns namn som Olle, Hanna, Tuva och Leo.
Hon som rastar hundar .., skriver också en hälsning.
Att harrys pappa är labrador och ska ha lämnat labbe-gener efter sig, det är nästan obegripligt att förstå! harry är smidig som en gasell och springer på ett h e l t annat sätt än kompisen Elvis.
Harry skuttar, nej, han f l y g e r över tuvorna!
Men Elvis är starkare och som en bulldozer .., ibland vräker han omkull den där lille sprätten, liksom för att visa vem som bestämmer.

Elvis är inte bara en Rasren Hund, han bor i stan, i lägenhet.
Han är alltså stadsbo.
Och mellan varven tar han igen sig, han, den äldste.
Nu är det bara några dagar kvar tills matte och husse återvänder hem till landet Halland.
Åååå, så tomt det då ska bli för harry!
Ingen att leka med nere på stranden .., ingen att bråka med inne i vardagsrummet .., ingen att kämpa med om det där lösa skinnet som Elvis hade med sig.
I en timmes tid blir vi ute .., och det slår mig att mest hela tiden går jag omkring och ler för mig själv .., ja, det är en sådan ofattbar glädje att ha djur omkring sig!
Må så vara att ekparketten numera täcks av hundhår .., och att någon stal det som var kvar av osten i morse .., det spelar ingen roll.
På hemväg passerar vi husen som ligger närmast havet; det är bara ängen mellan.
Många har stengärdsgårdar och man ser att det översta lagret är fixat under senare tid, för grunden är lagd på tegelstensvis, medan det längst uppe ., mest är ditlagt som på hög.
Tomterna är jättestora, med husen mot slänten till och så fri sikt mot havet.
Varifrån vinden oftast kommer är inte svårt att se heller.
Till vänster om dom här husen, finns året-runt-boende grannar och somliga möter jag nu och då i affären.