"Vilken fin katt du är pElle ...!" säger veterinären och pElle spinner och spinner. |
Och han är så innerligt go och fin mot veterinären som säger att knölen till 99 % inte är en varböld, han är uttorkad, har tandlossning och troligen problem med njurarna.
Efter en stunds prat kommer vi överens om att inte inleda en massa undersökningar och behandlingar som kan utmynna i en eventuell operation.
Veterinären är u n d e r b a r och när jag säger ..."ååå, förlåt att jag inte kan behärska mig .., det kan ju inte vara så trevligt att se gråtande människor på jobbet ...", så är hon bara vänlig och klappar på kinden.
Och så kommer hon efter en stund in med en spruta och han får ett stick i magen.
Ser ni knölen ovanför hans högra öga? |
"Får jag hålla i honom ...?" frågar jag och det får jag.
Så han ligger i min famn och möter min blick och ännu andas han ..., vi är ensamma i rummet och jag säger att han har varit världens finaste katt och tack snälla pElle för alla dom här åren .., både i Skåne på landet och i min lilla etta .., hos pv:s mamma Gunvor i Ljungby och i Steninge och dom där dagarna i Alingsås och tack för alla nätter du har legat vid min huvudkudde och jag har stoppat in handen under din mjuka mage.
Sen tippar han huvudet bakåt och sen är det slut.