Igår kom förstapriset med posten ...

... nämligen boken Kulörtvätt, där bland annat Eva på Frösön medverkar.

Och så hade den jämtländska madamen bifogat ett av sina härliga kort - den här gången som vy över Östersund -, visst är det fint!!

Och till och med postpåsen blir vacker!

Och här har hon skrivit om vårglädje!

Vill ni vara med om utlottningen av detta ljufvliga, så tänk då efter vad som har gjort er extra-varma-i-hjärtat och så mailar ni glädjen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela som vanligt.

Dragning blir det på lördag.

Dagens fönster ...

Nästan som en tavla är det .., så vackert, så vackert .., och nu i dagsljus.

(Igårkväll visades samma fönster som skugga mot väggen).

Monet fångade ögonblicket.

På jobbet ...

Jobb från två till åtta.
Mycket att göra!
Full fart och långa köer.
Frukt, mejeri, kassa, brödet, mera mejeri, juice och ost.

På väg till personalrummet för en paus, hör jag någon ropa mitt namn.
"Hej Elisabet!"
Det är lilla Isabelle som är och handlar med sin mamma.
Jag böjer mig ner och ger henne en kram och berättar hur innerligt glad man blir när någon ropar ens namn så där glatt.

Isabelle håller en lista i sin hand och säger att där står det vilka djur som ska begravas.

"Jahaaa på det viset ..", säger jag och tänker att djur kan ju visserligen ha underliga namn, men .., ja, ljus sirap och grädde .., njaa ...?

Issabelles mamma ler.
Hon förstår lika lite hon.

Och så berättar jag om pElle som nu är död och väntar på att komma i jorden, ja, jag berättar om sigge nilsson också .., att han mest ligger på sängen i Gunnars rum och helst på ullpläden eller inuti min rosalila fleecejacka, det är nästan det bästa han vet.

Sen säger vi hej och tack och ha det så bra och på väg till fikarummet tänker jag - som så många gånger tidigare - att jag vet precis på pricken vad jag tycker bäst om i mitt jobb.

Just det.

Alla småttingar.

Ett kvällsfönster ...

.. från södra Frankrike.

I morgonbitti kommer det på riktigt.

Monet höll i håven.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

 Hej Bettan

Mitt bästa i veckan var att jag fyllde 40 år och hade fest för mina vänner.

Jättetrevligt hade jag...o nu har jag firat tillräckligt så nu får det dröja tills jag fyller 50 med att ha fest (åtminstone födelsedagsfirande..)

Sedan har jag idag bestämt att nu är det vår, för nu ligger sommarsulorna på bilen....

kramar i massor

Ingela i Ystad

//Elisabet säger: åååå,  s t o r t  GRATTIS till den nyblivna fyrtioåringen!! Jag tror nog att alla som läser här håller med!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bild: Anne

Go´dag, go´dag!

Här kommer det bästa i veckan för mig, som var när jag pumpade vårluft i min klumpiga cykel och
stack ut på byn och uträttade några ärenden.

I morgon blir det ny cykeltur och då lite utanför byn för att handla. Det är ju inte riktigt klokt att man
har placerat enda affären här i Mantorp 1 kilometer utanför byn. Nu när det är så mycket miljötänk
har jag lite svårt att förstå att man helt krasst räknar med att byborna ska ta bilen till mataffären. För
att inte tala om oss som inte äger en bil eller körkort och har det bekymmersamt med att få till det
med handlingen.

Ja, det var lite gnäll från Mantorp där det också planeras för fullt för systerbesök från Amerika som
blir i slutet på April. Hur kul som helst ska det bli.

Anne i Mantorp

Minns ni ....?

Den som följt med här på bloggen i några år, kanske kommer ihåg hur jag raljerade över pv:s blommiga gardiner, vilka numera tar igen sig i ett linneskåp.

Ja, en av gardinlängderna användes för övrigt till svepning av pElle och jag vill bara meddela att det var pv:s idé.
Och pElle vilar ännu i frysboxen ute på altanen, men snart blir det jordfästning med efterföljande kaffestund på altanen.

Nåja. 

När jag nu för en stund sedan googlade på gardintyger - det ska nämligen bli sommarfint i Gunnars Rum -, vad tror ni att jag fastnade för .., om inte .., just det .., ett blommigt tyg! 

Det är det som syns på bilden.

Fast nu tror jag att det ska få bli kuddöverdrag i stället.
Visst är det vackert? 
   

På grannens hustak ...

Och detta är vad jag lyssnar på.

Om Aina, Kerstin och Alfhild.

Litet utdrag från hemtidningens sida med minnesord över avlidna.
Vilka livsöden.
Som små romaner blir det.
Eller filmer.
Och ändå är detta bara små, små skärvor av det som kallas livet.

"Aina föddes den 9 november 1922 i den lilla byn Bodberg, som Oskar och Judith Hanssons andra barn. Redan som nioåring fick hon parallellt med skolgången börja jobba som ”lillpiga” där arbetsuppgifterna bestod av att sköta hushållet, mjölka korna och sköta ladugården.
Hon var så liten att husbonden sågade av köksbordets ben så att hon skulle nå upp till bordet."

Och om Kerstin i Kålaboda.
"Kerstin trivdes allra bäst hemma. Hennes omtanke om familj släkt och vänner var stor. Hon älskade att sköta sina blommor i trädgården och hemmet var fyllt av blommor och vackra saker. Kerstin hade ett glatt sinne och var en person som spred mycket glädje omkring sig. Vi minns många trivsamma stunder tillsammans över en kopp kaffe med hembakat fikabröd."

Och Alfhild i Jörn.
"Hon har betytt mycket för barnbarnen i Arjeplog då min bror hade ensam vårdnad om sina fyra barn.
På fritiden blev det mycket bärplockning och fiske i den vackra naturen kring Laisvall. Idrott var också ett mycket stort intresse för mamma. Hon kunde till exempel inte se på när Sverige eller Skellefteå AIK spelade hockey, det blev alldeles för spännande.
På onsdagarna träffades ett gäng kvinnor för en stunds trevlig samvaro och samtidigt stickade de barnkläder till behövande genom Röda Korset. Hon läste mycket och löste många korsord.
En stor del av somrarna tillbringades i V Stavträsk, där blommor, bär och potatisodling stod på agendan. Otaliga är de fiskar hon rensat, stekt och rökt efter fiske med mjärden."

Dagens fönster ...

... finns i Haarlem i Nederländerna.

Och jag säger bara en sak: tack och lov att jag inte är fönsterputsare just där!

Lundafarmor var fotograf.
Och som ni ser .., så råder vita-gardinlagen även i Nederländerna.

Så här ...

Andra solnedgången på raken. Jo, jo.

... såg det ut när jag moppade hem ikväll efter jobbet.

Iskallt .., jag hade kunnat ha femdubbla lager kläder, så hade det gått rakt genom märg och ben.

Just innan Skipås, vid Hulabäcks hage, svängde jag över på vänstra sidan väg och tog fram mobilen.

Så här såg det ut.

Och hela tiden hörde jag koltrastens flöjtande.

Tips på hotell i Malmö ...

Kerstin i Dalarna och hennes man ska besöka Malmö (och lyssna till Iron Maiden) i mitten av juli.

Nu undrar hon om jag har något bra förslag på hotell .., men jag har ju mest ägnat mig åt att byta tåg i den skånska metropolen; en enda gång har jag sovit i manglade hotell-lakan just där.

Vad säger ni ...?

Har ni några bra förslag?

Ps. Dessutom har hon fyra biljetter till konserten (10:e juli, södra läktaren på Malmö Stadion) till försäljning om någon är intresserad! Hojta i så fall! Ds.

Mossfolk tipsar om Park Inn.

Samt Ibis.

Själv har jag en gång övernattat på Elite hotell, mitt emot Centralstationen.
Mest minns jag frukosten.

Fler förslag ...? SoF .., bodde ni kanske på Park Inn?

Veckans vinst i lotteriet ...

Eva i röd klänning. Grann och fin.

Det här är veckans förstapris i Uppmuntringslotteriet; en bok som kommer från Jämtland, från Eva på Frösön.

Hon har minsann själv bidragit med flera alster - boken har titeln Kulörtvätt - och där finns hur mycket läsvärt som helst.

Ett litet, litet axplock ..., författat av frösömadamen själv.

Det blir väl fint?

Glöm nu inte att skicka in era bidrag till bisse151@gmail.com och gärna bild till, men det är inget måste!

Nu är han här!

Och tänk .., att man kan bli så glad för lite trudelittande från en fågel.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Veckans bästa var lätt. Det var min tatuering som jag gjorde i fredags.

Förra året på min 60-årsdag fick jag “en önskning eller upplevelse eller vd du vill ha eller göra” utav maken och sönerna, och inte förrän i år har jag tänkt färdigt på vad jag vill göra. Jag ville ha något som varar, som påminde mig om familjen och som kunde vara ett minne och då blev det en tatuering.

Motivet då? Det tål att tänka på – det är ju inte som att färga håret direkt. 

Jag menar om håret inte blir bra kan man ju alltid raka huvudet 

Det skulle vara något som anknyter till mina fina “pågar” och som dessutom visar min attityd till tillvaron.

Då blev det en haj!
 

HAJ är begynnelsebokstäverna i mina söners namn – Henrik, Anders och Johan och bokstäverna finns också i mönstret på hajkroppen, om man ser noga. 

Hajen  måste hålla sig i rörelse hela tiden för att inte sjunka, eftersom hajen inte har någon simblåsa.

Det vill jag också - jag vill inte stagnera och sluta utvecklas. Jag vill fortsätta vara nyfiken och prova nya saker. Den dag jag slutar med det kommer jag att sjunka, precis som hajen.

Jag är så glad för min haj!

Ann.

// Elisabet säger: å, vad det är roligt med människor som går sin egen väg och inte bryr sig i vad andra tycker och tänker! Om man har haft samma frisyr i trettio år, så är man nog inte den typen som färgar håret rosa-lila, men OM jag hade tyckt att det varit en himla läcker grej, så hade jag nog ändå inte gjort det .., det modet saknar jag. Det gör däremot inte Ann.

Heja dig, säger jag bara.

Tankar för dagen ...

Sex minusgrader under natten och det nyper i kinden när jag vid halvåttatiden tar morgonsvängen med harry.

Åååå, sicket fågelkvitter som möter oss och på lagårdstaket sitter sju nyanlända gravänder och precis som vanligt, så lyfter dom i exakt det ögonblick som jag tar fram kameran!

Solen mot lagårdsväggen.
Hela tiden hörs kvittret från småfgålarna!
Doft av ...., vår.

 

Och jorden vittnar om någon som har haft fullt upp i helgen.
Överallt syns spår!

Hemma igen svämmar hjärtat över av glädje - staren har kommit -!

Under alla år som jag hälsat på eller bott i det gula huset, har familjen stare hyrt en liten etta under någon av tegelpannorna på taket.
Först har vi då - i några veckor -, fått lyssna till en kärlekskrank herr stare som ihärdigt sitter på tv-antennen eller i något träd och lockar på någon trevlig starfröken .., och sen ., det eviga flygandet fram och åter när när ungarna ska matas!

Nu sitter han där, herr Stare,  just på antennen och siiiirlar så vackert, men när kameran tas fram, flaxar han iväg till grannens körsbärsträd.

Jo, men visst .., det går bra att trudilutta därifrån också.

Och apropå rubriken .., så var det programmet helt ljuvligt nu på morgonen.
Tack Claes Hultling!

Dagens fönster ...

Först stod det så här: 

katten ligger m huvudet i min hand o tassarna p tangentbordet annars hade jg kunnat sktiva mer om bilderna!

Sen kom ett nytt mail: 

.. så nu kan jag skriva igen.

Jag satt på ett café igår och väntade på en kollega strax före tolv. Servitören bar ut tre skummande ölglas till någon, inte osannolikt turister, som satt ute i solen denna enstaka verkligt soliga dag i denna erbarmligt regniga vår.

annannan

Kväller ....

Jobb från halv tre till sju - det är ju ingenting - och trevliga kunder .., där är Isabelle och lilla, goa, rara Filippa .., en litauisk pojke som visar upp tre fingrar när jag frågar om han är fyra år .., han heter nånting som liknar Kajus ..., och där är en äldre kvinna som säger "jag blir så glad när du är här Elisabet, min mamma var född och uppvuxen i Laxbäcken utanför Vilhelmina och när jag hör dig, då är det som om jag hör min mamma och det känns nästan som om man möter en släkting ..." .., och där är en havande kvinna som säger att nu är det bara en vecka kvar.

Mellan kassavarven blir det allt det vanliga; mejeriet, juicerna, frukten och pressa kartonger, ja, det går liksom av sig självt.

Arbetar med J, som kunde vara min dotter eller nästan mitt barnbarn.
Hon, liksom dom övriga sommarjobbarna som nu arbetat helger i nästan ett års tid, är suveränt duktig och allt flyter på. Man behöver aldrig fråga eller komma överens om nånting .., man vet precis vad som ska göras. Underbart, är det!

På väg hem - jag kör moppe - är solen på väg ner på andra sidan havet . , mot Danmark till.
Jag tänker på filmen från tidigare idag, där femtio människor fick frågan vad dom ångrade att dom INTE gjorde, ja, i sitt liv.

Och medan jag susar förbi Steninge där det doftar gödsel, tänker jag på pappas sista timme i livet, det var då som mamma ringde från Lycksele lasarett .., hon sa att pappa var så dålig, så dålig och ville jag kanske prata med honom?
 
Jag var tjugotvå år och tvåbarnsmamma och borde ha varit vuxen uppgiften att ta luren och säga "å, så jag har älskat dig pappa!"

Men ..., nej.

Jag var skräckslagen över att pappa skulle dö och jag bad mamma hälsa till honom, ja, att han hade varit en sån underbar pappa.

Men .., att jag älskade honom över allt på jorden, det sa jag inte.

Det .., tänkte jag på när jag nästan var hemma.

På väg till stranden ...

Någon har uppenbarligen blivit himla less.
Nu får det vara nog!
Bäst att stryka under med två streck.

I säkert två veckors tid har det varnats för att börja elda utomhus.

Risken för gräsbänder har varit stor. 

Hur tänker man då .., när man slänger en ännu glödande fimp i gräset?

Nej, detta blev inte resultatet .. , men det hade ju kunnat bli.

Hela området - nästan - nere vid havet, är nu bränt.
Och när labradoren Elvis kommer på besök (vi ska ha honom sista veckan i maj), springer han och harry fram och åter över allt det svarta .., igenkänningsglädjen är enorm, fast det nog är ett halvår sedan dom träffades.

Då .., var Elvis den som alltid lade sig platt.

Nu .., har han blivit karlaaktig och säger ifrån på skarpen och harry blir förvånad, men ger sig.

Härligt!

Det bästa för Hedgrenskan ...

Veckans bästa var helt klart dagen när jag var hos Lilla Familjen och hjälpte dottern att mocka ut hästarnas vindskydd.

 

Hedgren

Tre listor från Mantorp ...

1.  Listan tillhör troligen en kvinna i fertil ålder.

Och katt finns i familjen.

 

 2. Tillhör listan här ovanför.

3.  Äldre kund, tror jag. Det är bokstaven M jag utgår ifrån.

Och en från Haverdal.
"Emil klockan 16.00".
Och så ska det planeras för trädgården.

Tack Anne i Mantorp för listbidraget! Alltid lika roligt är det!

Femtio människor - en fråga -. 



Och det handlar  i n t e   om musik.

Det handlar om vad man ångrar mest.

Femtio personer i Galway på Irland fick frågan.

(Vi tillbringade en dag just i Galway, pv och jag själv. Vi åt fish´n chips och tyckte att livet kändes bra. Ingen frågade om vi ångrade nånting.)

På frukostbrickan ...

All klokskap kommer inte från professorer.
Nej, även småkillar vara precis hur kloka som helst.
Och småtjejer också, förstås.

Alltid - alltid - fina bilder hittar jag här!

Någon - som tycker om älgar - har blivit utmanad.
Här får man veta det man kanske inte visste.

I en röd liten stuga, har någon haft fest.

Det finns ju såna som har svårt för att fatta.
Dom får ett alldeles eget inlägg minsann.
Jo, jo.



Nu är vi i Moskva och alla varma leenden och gör mig så lycklig!



Inga musikfrågor.
Här får människor svara på helt andra saker.

Såja, det var allt för idag!
På brickan, alltså.

Dagens fönster ...

En hel massa såna, kommer från Nederländerna - nej, inte från Utricht - utan från Haarlem.

Även  här råder uppenbarligen vita-gardinlagen, men å andra sidan har den ju nu anammats i ett gult hus på en kulle i landet Halland, så jag ska väl akta mig för att raljera alltför mycket.



Riktigt vackert verkar det vara där!

Och det var Lundafarmor som var redo med fönsterhåven.



Ännu en film från Haarlem .., den tillägnas Anna i Sheffield, hon längtar nästan alltid efter julen!

Bäst idag ...

Det är lilla Isabelle som berättar att hon har målat i sitt rum; ja, gröna väggar ..., och tänk, att marsvinen också fick färg på sig .., en blev lite grönprickig och en lite lila.

Och så får jag veta att Isabelle har pengar hemma.

I sin plånbok.

"Har du klippt luggen också, så fin du är!" säger jag.

Nej, det har hon inte.

"Det har frisörskan ...", säger Isabelle och ler så varmt.

Alltid är det så. 

Det är småttingarna som man faller pladask för.

 Det bästa för Barbro - mellansystern -.

Veckan i fjällen har varit jätterolig, men det bästa som hänt är att jag äntligen tagit mig i kragen och börjat färdigställa de gardiner som jag vävde 2009 när jag jobbade i Vilhelmina.

Kram från kusinen.

Vad man minns ...

En liten Ivar-Nicke vars händer alltid var så varma.

Nånting som alltid har förundrat mig, det är detta med vad man minns.
Det är ju liksom aldrig det där storvulna som lägger sig i minnets byrålådor - inte för mig i alla fall -, utan det är det där småttiga .., det till synes obetydliga, just då, i stunden.

Tonårstid och pappas varma hand mot min kind .., när han gick in till köket och passerade mig där jag satt i fåtöljen.

Svägerskan som borstade mitt hår i fyrtiofem minuter rakt av - utan att vilja ha nånting i gengäld -!

Doften av potatis hos min mormor i Dikanäs.

Sånt.

Och när jag i hemtidningen läser minnesorden över nyligen avlidna, slås jag återigen av att det ofta är just på det viset.

Så här (bland annat) skriver barnbarnet - Charlotta -om sin mormor, Inga Holmström i Byske.

"Vår kära Inga hade alltid en vilja att ta hand om sina egna och se till att man hade det så bra som möjligt. Detta på olika sätt, allt från att laga mat till att se till att det inte var för öppet kring halsen, som hon sa när det var vinter."

Hon skriver också att mormor hade ett hjärta av guld och en famn stor som ett hav.

Vilka minnen att lämna efter sig!




 

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Erik (barnbarn till Eva ...) har praktik i en kajakaffär SWIMA.

Det är oerhört spännande och han har ju påsklov nu.

Idag fick han pröva en ny kajakmodell och bli med på deras hemsida.

Vilken lycka för honom och för oss alla.

Kramar eva

 

// Elisabet säger: det var Erik som i fjolsomras fick göra pv sällskap ut på havet, ja, i den lilla segelbåten, en Askeladden. Och det var då som det började gå höga vågor och blåsa och mormor Eva stod på klipporna och höll andan och nästan svimmade av skräck .., men iland kom såväl Erik som PV och sååå fylld av beundran pv var över gossens lugn. 

.

Tänk, vilka gåvor bloggvännerna har! Eva tecknar så fint, så fint!

Mössen verkar flytta. Undra på det för snöhögen är så liten nu.

De springer in under grannens betongtrappa.

Snabbt pilar de iväg men jag ser inte att de släpar på matförråd?

Robin Hood kilar djärvt under staketet.

Musmesen vänder vid minsta ljud.

Men båda kilar in under trappan.

Deras små hål i snöhögen droppar sönder......

Våren tar över.

Kram eva

På frukostbrickan ...

Ett dinkelbröd, ännu ljummet .., och så en ny variant.

Å, sicken lycka! 
Alldeles nybakat bröd från det lilla bageriet i Slöinge och vi var tre kvinnor som hade kommit några minuter för tidigt och fick vänta .., och vi stod där en stund och surrade och i bakgrunden hördes en kvinna räfsa i slänten .., stooora lövhögar, allt medan koltrasten flöjtade!
En bra början på en lördagmorgon!

Nåväl ... lite smått och gott i annan form finns också på brickan!

Först ut är den där frejdiga madamen i Göteborg!
Nu får vi minsann göra henne sällskap till tatueraren!

I slutet av maj kommer Mian från Falköping och Annika från Kävlinge på besök!
Å, så trevligt det ska bli!
Så länge kan ju hon - västgötskan -, roa sig med att ta helt sagolika bilder.

Det finns många olika sätt att vara "besatt" på. 
Själv har jag alltid varit skrivgalen - vare sig det har gällt att skicka vykort, skriva evighetslånga brev (arma mottagare!) eller bloggande - och det är säkerligen någon bokstavskombination i grunden, men det gör mig inget (det är värre för dom närstående...).
Och allt kanske man inte rår för. 
Det kanske är genetiskt betingat .., det där att "dit det bär, dit bär det ...", som min pappa sa om mamma och mig.
Min kusin Barbro, hon är precis likadan.
Jag är fullständigt övertygad om att i hennes hjärna finns bara vävstolar.
Titta här bara ...! 

Världens bäste bloggare, det vet man ju förstås inte vem det är.
Men en av mina absoluta favoriter, det är den här filuren.

Hon som ska flytta till Kina och är en hejare på stenografi, hon har en film på sin blogg .., en film som gör mig på gränsen till illamående och ändå vill jag titta. 
Här är den.
 
En - annan sorts film -, kom igår i min mobil.
Det var AP som skickade den -.
Och glad blir man.

Nästa år fyller jag sextio.
Ja, käre Gud.
Under veckan i Sälen frågade AP hur jag tänkte fira min kommande födelsedag .., ja, hade jag några planer?
Femtioårsdagen firades i stillhet på en kinarestaurant i Ystad.
Jag var då en relativt tämligen nybliven ensamseglare och hade knappt lärt mig navigera på livets stora hav .. vi var kanske sju, åtta personer runt bordet och stora kalas har aldrig varit min cup of tea.
"Men nästa gång .., då ska jag skippa januarifirandet och i stället sikta in mig på den första veckan i september .., och då ska jag - på något vis -, för första gången vara med om detta.
Antingen inomhus, eller i Hyde Park.
Vinns det på Triss, ska jag bjuda med barn och barnbarn också. 
Stå och vifta ska jag också göra.
Och t ä n k .., om dom spelar detta .., som är det vackraste musikstycke jag vet!



Har ni inte sett filmen. vars titelmusik det där vackra var .., så har ni missat nånting ljuvligt.

Nu, govänner, tänker jag ta mig en skiva av det nybakade dinkelbrödet .., så .., en trevlig lördag önskar jag er alla! Själv ska jag om några timmar påbörja mitt fyradagarspass.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Den som dras först .., får den stora äran att välja pris.

(Demens kan utvecklas tidigare än ni tror. Jag säger att andrapristagaren får välja mellan dom två priserna .., ja, ja .., det fattar ni ju att så är det inte ,-)

Teet är den här gången sponsrat av ellem i Skellefteå.

Tack snälla! säger jag.

Sommapratarskivan kommer från oss på kullen.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Hej på dig, fina Elisabet!

 

Här kommer veckans bästa: det är helt klart känslan av vår som infinner sig om dagarna nu.

Solen, blå himmel, långa promenader iklädd tunn jacka tillsammans med bästa väninnan eller som vid tillfället då fotot togs: i Malmö med äldsta dotterns flickvän.

Kram på dig.

Annika.

Kirurgi på vardagsrumsbordet ....

Bild: Anette Sjöstrand, YA.

Ja, så är det.

Det är annannan som tipsar om ytterst intressant artikel i Ystads Allehanda.

Det handlar om kastrering av katter.

Kommer ni ihåg Eivor ...?

Eivor har ibland skickat in DBIV till den här sidan .., hon bor i Adak utanför Malå och har i många, många år varit en eldsjäl för byns biograf och filmfestivalen som hålls där varje år, och där massor med kändisar har kommit på besök.

Eivor är en varm kvinna med mycket humor.

Om ni klickar er fram till 1 timme och 15 minuter (lite drygt) i den här filmen, då kommer ni att få höra vad Jonas Gardell tycker om Eivor i Adak.

Heja dig, Eivor! säger jag bara.

Förmiddag i april ....

Ute på kustvägen möter vi nu på morgonen en man och hans hund.
En springer spaniel.
Det blir lite småprat - mest om vädret - och mannen berättar att han under promenadens gång har hört staren flöjta.

Dessutom visar det sig att mannen är uppvuxen i Lycksele.
"Jaha ja .., dig träffade jag i somras nere på stranden och sommaren dessförinnan också, nu kommer jag ihåg .., vi har gemensamma bekanta i Vormträsk!" säger jag.
Just så är det.

Och mannen, som i vanliga fall bor utanför Stockholm, berättar att han nu är här på besök.
Hunden, som är en stillsam herre, heter Castor och är tolv år.
"Ja, han är så fin, men du förstår, han har börjat skälla som en galning mitt i nätterna .., jag tror kanske att han börjar bli dement ...?" säger mannen och det blir lite småskratt .., jag tänker på mamma och hur absurd tillvaron kan bli; inte bara för människor, utan kanske också för hundar?
Sen säger vi hej och ha det så bra.
"Ja, vi lär nog ses fler gånger .., jaha, du bor där uppe på kullen där segelbåten står vid vägen ..?" säger mannen.

Efteråt .., tänker jag på vad detta med gemensam dialekt kan åstadkomma.
Allt blir så ..., enkelt.

Vid lagården alldeles nära det gula huset, flyger kajorna av och an.

Inte en stare så långt ögat når.

I alla år som jag bott här, har vi haft herr och fru Stare med småttingar boendes under en av tegelpannorna. 

Hoppas - hoppas ...! 

Och ödehuset ...., det ser ut som rekvisita till någon skräckfilm nästan.

Och ändå .., så vackert.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Hej Bettan!

Det bästa-i-veckan-bidraget som egentligen skall vara i förra veckan, består av två/tre saker....kan liksom inte välja vilket.

 1. Med anledning av min födelsedag denna veckan hade jag mina syskon, syskonbarn, min lilla mamma på middag  i söndags.
Det bjöds på lax från Tullstorp, vilket var mycket uppskattat...Ett axplock av mina fina presenter bidrar jag med på bild. Bland annat fick jag en må-bra-helg på hotell Mossbylund, där jag skall passas upp och spa-a.
Behöver jag säga att jag skall njuta i fulla drag...jag som jobbar alltid...hihihi...

2. Solen har verkligen lyst på oss i Ystad. (Därav bilden på jordgubbsbladet)

3. Sedan sista bidraget som egentligen passar in på nästa lottdragning men som jag vill nämna den här. Jag skall i skrivande stund lansera ett konstprojekt för mina klienter med hjälp av en kollega. Det blir nog lite meckigt att koordinera 70 klienter, men det skall gå, därav namnet projekt.

De skall efter bästa förmåga med handavtryck måla 4 tavlor som skall auktioneras ut till privatpersoner eller företag, med tillika fint målade motiv på i mitten.
Vinsten av dessa tavlor skall skänkas till välgörande ändamål av eget val. Eftersom mina klienter har sociala brister och olika nivåer av handikapp skall detta bli spännande att se vad resultatet blir.....o vilken välgörenhetsorganisation de bestämmer sig för.....

Ja detta var mitt bidrag till DBIV.

mvh och massor av soliga kramar

Ingela i Ystad

// Elisabet säger: ja, jag har för länge sedan tappat räkningen över vilken vecka som gäller .., för det kommer bidrag lite hipp som happ - av bloggvänner som också har tappat räkningen -, men nu struntar jag i det där .., det är ju glädjen som räknas, inte dagarna.

Ikväll blir det dragning i alla fall.
Bara så ni vet.

Och är det någon fler som vill vara med, så hoppa bara på tåget!

Mejla det som gjorde dig glad till bisse151@gmail.com, så är du med, du också.

En tripp till Frankrike!

Och så finns det marknader av annat slag än den mänskliga.

Här är vi i Frankrike!



Ännu mera Frankrike, så här på en fredag i början av april ...?

Börjar man, tar det aldrig slut ...

När jag letar filmer från Utrecht, hamnar jag på alla möjliga ställen!

Jag ser en man bli uppäten av stor fisk (vilket ju naturligtvis är fejk ...), under någon sekund ser jag en kinesisk man flå en levande orm ..., jag får följa med på en cykeltur genom en europeisk stad.

Och så hamnar jag här.

Våren 1969 gick jag ut nionde klass och vi åkte då på skolresa till Hamburg.

Minns jag inte fel, promenerade vi just här?

Den här lilla filmen är sannerligen ett tidsdokument: speakerrösten .., musiken .., männen som ser ut precis som min pappa gjorde, då, i slutet av 50-talet.

Och kvinnorna ....

Jag undrar hur deras liv kom att bli ..?