Idag är det Efit-dags .....

Och jag hänger på så gott jag kan, sen stundar jobb från tolv till kvart över åtta, så jag får samla ihop resten av dagen senare ikväll.

Andra som är med hittar ni här. 

Eller rättare sagt här.

Varmt välkomna ni som tittar in!



Kring 7.00 hänger jag ut påslakanen på vädring.
Underbart väder även idag.
Det är underligt, den här sommaren tar liksom aldrig slut.
Och småfåglarna kvittrar lite.

Klockan 8.00 passerar jag hallen.
Medan Obama kämpar för sitt politiska eftermäle, slår jag på radion.

Vid 9.00 äter vi frukost ute på altanen.
Harry passar på att gosa med sin allra bäste vän ..., husse.
Ja, liiiite vill han nog få lite rökt skinka också.
Eller en ostbit.

Vid 10-tiden.
Öppnar skåpet i hallen och upptäcker att där finns sex flaskor såpa.
Plus att där är en i badrummet.
Det betyder att någon har varit på Gekås.
Och det var inte jag.
Det betyder också  att vi kommer att kunna ha rena golv i åtminstone ett par år framöver.

Just innan 11.00 .., har jag städat badrummet och passerar fotoväggen i hallen.
Dörren mot gården står öppen och speglar sig älsklingsfotot av en liten Emil som letar lakritsstenar som sedan läggs i mormors - dvs mitt - knä.
Det är länge sen nu.
Han som letade lakritsstenar är tonåring och har minsann annat i tankarna än fina stenar.

Klockan  12.00 börjar jag arbeta.
Ute på lagret står en fruktvagn som jag får ta mig an.
Hela tiden ringer telefonen .., fort får man ila till kassan!

Klockan 13.00 tittar jag in i charkrummet där A-M står och fixar till bufféer.

Åååå, så vackra dom är!

Klockan 14.00 är det påfyllning av mejerivaror som gäller.
Där jag står där inne i kylan, hör jag hur kunderna pratar på andra sidan.
Liiite känns det som kurragömma.

Vid 15.00 tiden tar jag mig en kopp kaffe.
På fikabordet ligger vårt kom-ihåg-block.
Det är mest min text där ....,-)

Vid 16.00 tiden är det lätt panik på affären!
Tösen som ska avlösa Johanna halv fyra, hon har missat att titta på schemat och nu är hon i Nyköping.
Telefonen går varm .., det rings till alla töser som vi har, men alla är antingen bortresta, arbetar extra på andra ställen eller är upptagna på annat sätt.
Och chefen och hans fru är bortresta!
Johanna - som ska på släktträff - ringer elva gånger till sin storebror Mattias som är schemaansvarig, men Mattias är ute på stillsam promenad med labradoren Elvis och har lämnat sin mobil hemma.
Inte förrän vid femtiden får hon tag i honom.

Vid 17.00-tiden är han då på plats, denne underbare Mattias som - den dagen har blir sin egen - kommer att bli världens bäste affärsman!
Nu bjuder han kunderna på chokladgodis och blir min arbetskamrat fram till stängning.

Vid 18.00-tiden tar jag mig en kopp kaffe.

Kring 19.00 kommer en kund och säger att han har hittat en hörapparat i spelavdelningen, på bordet där.
Aj, aj.
Jag skriver en skylt och hänger upp så kanske, kanske den som nu inte hör så bra, uppmärksammar vad som har hänt.

Klockan 20.00 eller just innan, kommer dagens sista kund som heter Lennart.
Lennart är född och uppvuxen i Malmö och kan prata ryska - ja, om han vill, alltså -.

Kring 21.00 har behån fått vila i exakt en halvtimme.
Den åker av  d i r e k t  jag kommer hem och sen råder inget annat än Fritt Fall!

Kl. 22.00 sitter vi och tittar på US Open i tennis.
Samtidigt kommer sigge nilsson in och hoppar upp i soffan och lägger sig nära harry.
Det är första gången det händer och vi bara gapar.

Vid 23.00-tiden har pv och harry gått en trappa upp, medan sigge nilsson och jag själv befinner oss i soffan. Jag stryker min kind mot hans huvud, ungefär som kattmamman gör när hon slickar sina kattungar .., och han spinner och är så snäll.
Sen tänker jag att nu är det ändå dags att gå i säng ., det där glaset med vin gjorde förstås sitt till.

I morgon tänker jag titta in till övriga deltagare.
Godnatt, govänner!

Dagens fönster ...

Ett alldeles underbart vackert fönster från ett ödetorp strax utanför Nora, nära Striberg.

Då vet ni vem som hade håven redo.

Just det.

Och här är vinsten ...

... ja, i glädjelotteriet!

Tack du rara Gunilla och tack till Bloggblad som stod för portot till förra veckans vinster!

Mitt på dagen ...

... tar jag bilen och kör till Steninge.

Prickig solstol ställs på stranden och jag har med mig dagstidning (som inte går att läsa, det blåser för mycket ...) och en bok (jag är för nyfiken .., tittar mig mest omkring ..) och två gånger badar jag och det är svalare i vattnet än igår, kanske sexton grader?

En av dem. Vid kl.12 på bilden syns midsommarstången.

Jag räknar till tre maneter, men dom håller sig lite till vänster om stegen, så det är bara att simma åt andra hållet .., men lite läskigt är det.

Vid andra doppet ser jag inte en enda manet!
U n d e r b a r t!

Pratar med en äldre farbror med stockholmsdialekt .., han berättar om tidigare resor till Marbella (där avloppet då på 60-talet, när han var där, gick rakt ut i havet) .., om Phuket i Thailand ("vi höll oss mest kring poolen min fru och jag ..., och så vänliga människor där var .., inte som araberna som blev sura om man inte handlade i deras butiker, thailändarna bara bugade och bockade ...", säger han) och så får jag veta att i hans ungdom, eller mera barndom, tillbringade hans familj en semester i Bohuslän - i Hunnebostrand -, på ett pensionat .., och oj, så många stora brännmaneter där var, ja, i havet, alltså.

En kvinna med illrött hår går längst ut på klipporna och hoppar i därifrån.

Kvinnan som var med på bilden av fötterna igår, kommer också och badar.

"Hej, är du här idag igen ...?" säger hon och det är jag ju.

Länge, länge badar kvinnan .., simmar fram och tillbaka .., spanar lite efter maneterna .., men tycks helt obekymrad om dem ändå.

En alldeles bedårande dag är det.

Litet meddelande till alla rara bloggvänner ....

Förra veckan - och säkerligen nån annan vecka också -, så skrev jag att ja, men nu kanske lotteriet borde upphöra .., för är det nånting jag  i n t e  vill, så är det liksom att tvinga på er att skriva om glädjen.

Precis så är det.

Men - och nu ler jag stort när jag sitter här och skriver - .., då hinner jag inte mer än öppna mailen dagen därpå, så finns där glädjerader från rara bloggvänner och då tänker jag att .., ja, men det spelar ju ingen roll egentligen, om det så blir bara en enda som delar med sig, då struntar vi i själva utlottandet, utan jag bara lägger in glädjen.

Jag blir ju själv så innerligt glad av er glädje! 

Men ni anar väl dilemmat?

När jag så för en stund sedan kom in i affären i Haverdal, så sa Gunilla i charken att jag hade nånting att hämta, "det sitter på anslagstavlan vid ditt tidsschema", sa hon.

Ingenting förstod jag!

Och när jag tittade vad där var, så log jag ännu mera!

I en charkpåse låg inte kyckling eller grillade korvar, utan vackra armband (!!) och där fanns en lapp med hälsning från en för mig okänd (eller jag kanske bara inte vet att det är du som ÄR Gunilla?) medmänniska som hälsar att detta är priser till lotteriet, om det kan komma till användning!

Och när jag en stund senare kom hem, då fanns där ett paket i postlådan .., jo, se där .., där var vinster till lotteriet från Babsan i Uppsala!

Ni är bara så  u n d e r b a r a!

Tack Gunilla och tack Babsan! 

Då säger vi så här ..., att det som får bli den här omgångens vinst i lotteriet, det ett av dom där vackra armbanden och jag ska ta en närbild så ni kan se lite bättre.

Hittills har Babsan och Eva från Tyresö berättat om vad som värmde deras hjärtan ..., vill någon fler vara med så välkommen med ditt bidrag till bisse151@gmail.com, så .., ja, ni vet! 

Äldreboendet ...

Mamma på geriatriska avdelningen i Ystad. Bra bemötande av ung läkare.

Tittade igår på dokumentären i SVT om äldreboendet i Lycksele - som säkerligen inte är vare sig bättre eller sämre än andra -.

Kontentan: jag hoppas att det finns piller som gör att man snabbt kan ta sig av daga innan det är dags.

Ja, detta att hamna på ett boende och få torftig mat till middag (färdigstekt fläsk som värmts upp .., som t.om var härsket ...), nej, aldrig och helt utlämnad till andras godtycke! 

"Vill du ha en smörgås?" frågade en ur Smedsbergets personal ( i tv-programmet).

Smörgåsen till kvällsfikat bestod av ett tunt smörgåsrån, ja, man kunde få en dubbel också.

Kanske är det 5-2-dieten som satts i system på boendet?

(Och ja, det är väl det enda roliga man har att se fram emot .., frukostar och middagar .., på ett sånt boende, menar jag.)

I stället för kameran ...

Bilden har jag lånat från Kristanstadbladet. Ja, där sitter dom och kalasar på sillamackor.

Igår valde jag att köpa färsk filéad sill, i stället för en ny kamera.

Har man tillbringat en del av sitt liv i Skåne, vet man hur ljuvligt smarrigt det är med sillamackor!

Det var vad jag gjorde till middag igår.

För den som inte vet ..., så steker man panerade sillar (som strömmingsflundra), lägger dem på en skiva rågbröd .., röd skivad lök ringlas ovanpå .., flingsalt .., en dutt creme fraich (Monet, jag lär mig aldrig stava detta!) och så citron till.
Nu ville jag ha det liiite matigare och lade även tunt skivad potatis på mackan.

Å, hjälp .., så gott det blir!

Och nästa dag - om det blir några rester -, kan man ta hårt tunnbröd och som pålägg ta just en eller flera stekta sillar. Zoegas kaffe till .., ja, sen är man i himlen!

(Pv tycker inte alls om nåt som har med sill att göra, inte inlagd sill och absolut inte Janssons Frestelse som är  n ä s t   intill det bästa jag vet! Han fick äta lasagne.)

Och ännu ett fönster ...

Nej, precis som jag inte klarar av neddragna persienner eller stängda dörrar, har jag svårt för fönster där man inte ser ut eller in .., så det får bli ett till, vårt eget.

Om ni tycker att det är dags att måla och kitta, så .., jodå, men alla fönster ska bytas ut och till nästa sommar kanske ...?

Den obeservante kanske upptäcker att ljusslingan utan namn har kommit på plats.

Ja, det är ju snart jul så ,-)

Dagens fönster ...

... finns i det som nog varit ett stall i lilla Stensjö.

På andra sidan kustvägen.

Jag tog bilden en tidig morgon.

Ingen rubrik alls ...

Vid fyratiden i Steninge.
Tre stycken är vi som badar; en dam i min ålder eller äldre .., en betydligt äldre man som bryter på tyska och så en hel massa brännmanter.
Kvinnan står på piren och håller koll.
"Simma inte så långt till vänster nu, där är två ganska stora ena ...!" säger hon.
Det är det sämsta med hösten .., när maneterna kommer och ligger där och guppar under ytan.

Efteråt - när vi tre har klivit upp - ber jag att få ta en bild av våra fötter, så där tillsammans.
"Fötterna ...?" säger den tyske mannen.
Ja, säger jag.
Och så tar jag bilden.

Mot söder ser det ut så här .., då har jag badstegen bakom ryggen.

Och rakt västerut, mot Danmark ..., ser det ut så här i motljus.
Längst ute till vänster på holmen finns även där en stege, men där har jag inte klivit i ännu.
Kanske i morgon?

Sjutton grader var det i havet.
U n d e r b a r t!

En slags lycka ...

Tre lediga dagar och jag har bestämt mig för att köpa DN alla tre dagarna.
Så det gör jag.
Nu är det dag 2.

Jag ligger på soffan och bläddrar mig fram .., tittar på bilden här ovanför och blir varm i hjärtat av glädjen hos mannen uppe till höger!

Och jag läser insändare .., och en recension av Hanne Kjöllers senaste bok, den ska jag nog beställa.
Här kan man läsa något av Hanne Kjöller.

På familjesidan trängs bokstäver som berättar om människors liv.
En dotter berättar om sin pappa.
Jag läser och tänker att på fyra små spalter framträder bilden av en människa.
Så fint skrivet var det.

Men pElle hade blivit glad ...

Åker in till stan i akt och mening att titta på en systemkamera.
S o m   jag tittar!
Ja, jag orkar faktiskt inte titta hur länge som helst och ingen expedit kommer och frågar om jag möjligen vill ha hjälp, nej, personalen är upptagen med annat.

Så jag lämnar butiken.

I stället köper jag sillfiléer av fiskhandlaren och två hela sillar till sigge.

pElle, han blev som tokig när jag kokade sill .., åååå, så han kråååmade sig runt mattes ben och jaaaamade och hoppade upp på bänken och försökte norpa åt sig lite sill när jag spolade den i kallt vatten.

Sigge, han bryr sig inte så värst.

Och bäst tycker han ändå om harrys torrkulor.

(Vän Av Ordning behöver nu inte kasta sig på tangentbordet och berätta att katter inte ska äta hundmat, det vet jag redan. Men tack för omtanken.)

En torsdagmorgon i september ...

Närmaste grannens gräsmatta.

Det där högtrycket som alla pratar om, det håller sig i alla fall på behörigt avstånd från landet Halland.
Åtminstone från Stensjö och Ejdervägen.

Men varmt och skönt är det.
Luften är fuktig och efter en halvtimmes promenad med harry, är håret alldeles kruslockigt.

Räknar till tjugoen duvor ute på den numera stubbade åkern .., ett oräkneligt antal mördarsniglar  ligger på grusvägen eller på daggvåt asfalt ...,  vi möter två bilar - en är polskregistrerad .., bakom oss går en ihärdigt motionerande man med svängande armar (han svänger dem inte så där som unga kvinnor gör, men inte långt ifrån) ..., och på vänster sida av lillvägen, mitt emot Nilssons, hittar jag en liten adresslapp i gröngräset.

Hos grannen nere vid vägen.
Ordning och reda.
En stockros strääääcker sig mot väggen för att få ljus och själv sträääcker jag mig för att nå med mobilen över den höga häcken.

Väl hemkommen upptäcker jag en koltrasthona som flugit in i den inglasade altanen och inte tar sig ut .., oj, så hon kämpar för att hitta räddningen!

Medan harry sitter på helspänn där utanför, går jag in och fångar henne försiktigt, försiktigt ..., och så får hon flyga iväg och gissa, om en svart hund blir snopen ...!

Sigge, som betraktat skådespelet på avstånd - sittandes under lilla eken - bryr sig inte.
Han putsar pälsen.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Så här skriver Eva:

"Flygresan Halmstad-Bromma i solen var fantastiskt vacker, men bäst är att hjälpa barnbarnet med läxorna! Här är det matte.!"

Dagens fönster ...

"Jag och Henke for till Lindesberg och tog en fika igår och då fick håven komma fram. :-)"

 

Ja, det var inte jag och Henke som åkt till Lindesberg, utan Ulrika. 

 

Stickmadamen.

Harvey, Tori och Mrs Ping ...

Onsdagkvällar är nästan heliga för mig, då är det först danska dokumentären Hospitalet (bilden) och sen följer RPA från ett sjukhus i Australien.
Två timmar med operationer och allt möjligt intressant!

Ikväll har jag fått se när Harveys hjärntumör togs ut (ååååå, så spännande!), när Tori fick nytt korsband så hon kan fortsätta sin karriär med nån slags fotboll och Mrs Ping - som inte kan någon engelska och har grannarna som tolk - hade en tumör på sidan av sin tunga och det åtgärdades förstås också.

Så mycket glädje, oro och lättnad i programmen!

Minst glad var nog den gamla danska damen på bilden här ovanför.
Hon kom in med ett blödande sår i huvudet .., och det blev väldigt dramatiskt med blodtrycksfall och annat elände och någon dag senare fick den rara damen veta att hon hade en tumör eller om det var metastaser i sitt huvud.

"Men nånting ska man ju dö av och jag är så gammal ...", sa hon stillsamt och log vänligt mot läkaren.

Och nu har jag suttit här och skrivit, så där så jag glömde se hur det gick för Harvey!
Ajabaja.

Ps. Och reklam börjar bli vardagsmat för mig! Bäst är Icas .., jag älskar den! Sämst är lusmedlet Paranix och Dove hud, - eller duschkräm. Ds.

Från sjuksalen ...

Eländet med adressändringen på min dator, gör att jag börjar må illa.

Jag minns en gång när min chef i Ystad meddelade att jag skulle hinna inventera alla fyra tobaksskåpen vid kassorna, i princip på en halvtimme - det skulle göras en gång per vecka -, plus att allt det andra med kassorna skulle föreberedas. 

Inte en chans i världen att det kunde hinnas med och när jag insåg att det här är kört, så fick jag gå raka spåret till toaletten där jag kräktes.

Det har hänt tidigare också.

Och nu på morgonen, när jag tappat bort (läs: glömt) lösenordet till Youtube via min Iphone, skaffat nytt mejlkonto för att öppna nytt konto på youtube och kanske på så sätt ta mig in - feltänk hela vägen! -, och slutligen tappat bort mitt vanliga mailkonto (hittades förstås), så kände jag kallsvetten bryta fram och inom loppet av någon minut vällde illamåendet upp!

Jodå, ni har helt rätt .., att bli så till sig är ju totalt vansinne, men man rår inte alltid för hur man är skapad. Det blev väl  nåt fel där förstås .., Vår Herre hade kanske för bråttom .., (det mest troliga är väl att jag själv hade för bråttom ,-) eller så råkade jag få nån egenskap från något restlager.

Det är väl sånt man får leva med.
(För att få ordning på nerverna ställde jag mig och duschade iskallt .., det hjälpte. Ett slags reningsbad.)

Och lagom till tre lediga dagar slår förkylningen till med besked!

Vardagsrummet förvandlas till sjuksal och harry hoppar upp och kryper ihop vid mina fötter.
Från tv:n visas bilder från Obamas ankomst till Sverige .., det finns liksom ingen hejd på euforin bland journalisterna, inte ens de som i vanliga fall håller sig sansade.

Så där ligger jag i soffan och tittar på Mr President, denne stilige man som kommer nerskuttande från det jättelika flygplanet ..., och sms från mina barn susar genom rymden .., en är intresserad, den andra inte .., men barnens mamma fascineras allra mest av herr Oscarsson, statsvetaren, som har sån energi och sån .., ja, sån utstrålning och så mycket .., kunskap!

Jag är inte ensam om den saken.
Att fascineras av herr statsvetaren, menar jag.

Ledig dag ...

Vid 7-tiden tar jag harry på promenad ner mot havet.
Islandshästarna i hagen vet förstås att gräset är mycket grönare på andra sidan.

En liten pirat har glömt sina badtofflor på stranden.

Nästan hemma börjar harry väääääddra med nosen .., och så lämnar han helt sonika matte och springer glatt och hälsar på Ecke som just har hämtat tidningen.

Å, så högt älskad denne före detta ystadbo är!
Vift-vift-på-svansen och Ecke klappar harry på huvudet och säger att han är en fin hund.

Sen är jag hemma och tänker skicka en film från min Iphone till Youtube, men se, då måste jag logga in mig och plötsligt kommer jag inte ihåg vare sig användarnamn eller lösenord.

Åååå, så jag kämpar, men stört omöjligt är det!
Då beslutar jag mig för att skapa ett nytt konto på Youtube, men det hjälper inte ., jag måste ha rätt lösenord i mobilen och plötsligt kommer jag mig inte in på vanliga mailadress och inte heller på bloggen och jag är dunderförkyld och börjar må illa ...., och så kommer jag ju på att jag inte har loggat ut från det nya kontot och allt löser sig.

Ja, inte allt.
Jag kan fortfarande inte skicka filmer från min Iphone till mitt youtubekonto.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och kurera mig.

Ajöken, sa fröken.

Sånt man kan fundera över ...

Ibland häpnar jag över hur annorlunda skolan är numera.

Pv berättar ibland om ideliga omprov ..., ja, klarar man (eleven) inte att få godkänt, då kan man få göra omprov på omprov, även om det mest berott på ren och skär lättja,  detta att eleven helt enkelt inte visat  minsta lilla intresse under tidigare lektioner, ja, helt enkelt skippat dem rakt av.

I en artikel i någon av de stora tidningarna läser jag om högskoleelever som inte förstår svensk text på lite högre nivå och det kan gälla elever som i sin tur ska bli lärare.

Helt obegripligt är det ju!

Sen kan man ju fundera över vad allt detta beror på?

Herr Harrison funderar också.

"Men vi bor i USA ...." 

... sa mannen som stod framför mig i kassan.

Egentligen var han och frun från England, men nu var dom på besök i Haverdal, hos goda vänner.
"Have a nice day ...", sa mannen innan dom tackade för sig och lämnade affären.

Nu stänger butiken en timme tidigare och hur underbart som helst är det att komma hem halv nio, i stället för halv tio.
Men oj, vad vi får skynda oss för att hinna med allting!

Mejeriet ska fyllas på, liksom allt i ost, juicer och sill .., brödvagnen (dvs det som ska gräddas i morgonbitti) ska göras i ordning i frysen .., och så är det förstås allt det andra och ikväll var det ovanligt många kunder och fullt upp.
Flera rek som skulle skickas och en äldre kvinna köpte sexton frimärkshäften och jag fick veta att hon skulle skriva tackbrev till alla som varit så oändligt vänliga och hört av sig efter hennes makes bortgång. 

"Han blev åttiofyra år och hade varit krasslig under lång tid, men så nu .., när han blev verkligt sjuk, gick det fort ..", sa hon.

Och lilla underbara Filippa kom in och handlade tillsammans med storasyster Petronella och deras mamma.
Vi bjuder barnen på bananer och Filippa kalasade på en banan - skalet tog hon bort - och så åt hon den på längden och det gick ju det med.

Ja, så har det varit på jobbet.
Men nu .., nu vankas tre helt lediga dagar på raken och sol mest hela tiden.

I morgon ska det badas i havet - arton grader, sa en kvinna att det var i vattnet - och jag ska bara, bara njuta av den här förunderligt härliga hösten eller sensommaren - välj själv -!

Vid 11-tiden ....

... tar jag trädgårdsslangen och duschar mig själv med iiiiskallt vatten.

Jag står ute på gräsmattan .., harry ligger en bit därifrån och sover i skuggan under ett körsbärsträd.

Efteråt sätter jag mig på altanen och bara njuter av sensommarvärme.

Från grannen hörs gräsklipparljud = sommarljud.

Nu och då nåt enstaka fågelkvitter.

Och så kommer Evas Långe Make förbi med köksskåp som vi så vänligt har fått (till den kommande gäststugan) och han kånkar in dem i det som någon gång i framtiden ska bli ett vardagsrum med utsikt mot lillvägen. Det där rummet där det ska finnas en hörnsoffa .., en skänk .., fönster åt alla håll och kanter ..., en skön fåtölj ... och lite annat.

Men nu sitter vi ute i morgonsolen och dricker råstarkt Zoegaskaffe och jag räddar en långbeneskrank från drunkningsdöden .., den får sitta på min arm och torka, men det tycks hopplöst ändå .., dessutom har den tappat sitt vänstra bakben som ligger och flyter i harrys vattenskål. 

Arma lilla krabat! 

Mycket surr blir det! 

Mest om hantverkare .., och intressanta artiklar i DN (dom jag tycker är intressanta har L.Maken inte läst och tvärtom ..) och om president Obamas besök i Stockholm .., om logistik och ingenjörer .., planeringen av Öresundsbron och glädjen i att röja - och då menar jag att göra sig av med saker och ting -.

Jag berättar om den där frihetskänslan när jag flyttade till lägenheten i Ystad .., trettioen kvadratmeter och mest loppismöbler .., det var en otrolig känsla av frihet, detta att inte kånka på en massa saker!

Eller mamma som reste till Sydamerika och allt hon hade med sig var en resväska och hur vi fick prassliga par-avion-brev där hon berättade om glädjen i att inte vara insnärjd i prylar.

Efter tjugo år återvände hon .., kom till flygplatsen på Kastrup och allt hon hade med sig var - nej, inte en resväska - utan en liten handväska.

Sånt kan man tänka på.

Men nu blir det snart moppetur till jobbet och sen väntar tre lediga dagar på raken.

Det är som den allra största gåva. 

Och jag undrar jag hur äldsta dottern har det idag?

Igår deltog hon i sitt livs allra första crossfit-pass.

Jo, jo.

 

Och inte en vindpust! 



Hjärtat blir lika glatt var gång jag ser alla svalorna som nu är så säkra i sin flygning ..., småttingarna som tidigare vinglade omkring på landningsbanan, ja, dom kommer nu farande likt projektiler och slår sig ner som ingenting!

Inget flygledartorn behövs .., det här fixar dom själva!
Och jag undrar när den morgonen ska komma när inga små svalor längre syns till.
Jo, lite ledsamt blir det.
Men människor någonstans i Afrika kanske då tittar upp mot himlen och utbrister ..."å, nu är svalorna här!"
Så är det förstås.
Vi får dela på glädjen.

Kring ödehuset är det tomt och tyst.
Just där bakom brukar familjen Rådjur hålla till och det vet harry .., han spanar alltid åt det hållet.

Himlen är ljust blå.
Luften hög och klar!

Och jag är förkyld.

Dagens fönster ...

Ett fönster från min systers stall i nordvästra Skåne.
Härinne huserar sju hästar varav två fölungar som är supergulliga med mjuka nosar och varma pustar från näsborrarna.

Kram från Monet

Uppdatering ...

Jo, jag upptäckte nyss att ännu en bloggare uppdaterat.

Hur intressant som helst är det!