Hemma igen ...
Och så var det över för den här gången.
Gårdagen blev en evighetslåååång dag!
Upp i ottan vid kvart över fyra för att skjutsa pv till startområdet .., utstädning av stugan .., vaska golv, torka spis och kylskåp och allt annat .., sen iväg och jättelånga köer i mil efter mil, så något hejande i vare sig Mångsbodarna eller Evertsberg, ja, det hanns inte med.
I Risberg hann vi med att få en skymt av pv - han såg pigg och glad ut -!
Andra var deppigare; en dansk herre tog av sig skidorna och tackade för sig .., många besökte valla-om-boden och väntade på att få hjälp.
Speakern i Risberg heter Spjut Bo Andersson (ja, just det); han bor i Venjan och det är Venjans idrottsförening som sköter om den här kontrollen och gör det med den ÄRAN.
Denne herr Andersson är - enligt mitt sätt att se det - ett
föredöme för andra gaphalsar till speakers!
Han är vänlig mot skidåkarna .., hälsar dem välkomna .., berättar om sånt man inte hade en aning om .., "här kommer nu nr si-och-så och det ska ni veta, att det är familjen Andersson och där åker
allesammans Vasaloppet idag ...", och ..."nr ... , hon har födelsedag just idag, då ber vi att få gratulera!" .., eller ..."och här kommer en skidåkare från vårt grannland Norge, närmare bestämt från det vackra området runt Gudbrandsdalen, dig hälsar vi välkommen till Risberg!"
Så där höll han på och jag blev så varm i hjärtat!
Hemresan var HEMSK.
Eftersom jag har dåligt mörkerseende, började jag att köra då det var någorlunda ljust ute.
Sen kom snöyra och snömodd, plogbilar och hemskheter, men så småningom lättade det hela .., Anders tog över ratten .., den slitne hjälten (det var nog det jobbigaste Vasaloppet, konstaterade han efteråt ..., han har åkt tio) sov gott och fick kramp i benen när vi stannade till i Stöllet för att dricka kaffe .., sen körde även han och så där höll det på.
Vid 1-tiden i natt var vi hemma och då var inte långt ifrån att två rådjur fått sätta livet till, bara någon kilometer hemifrån!
Och här hemma möttes vi av vår!
Rabatten prunkar av snödroppar och krokus .., påskliljorna är på väg upp, liksom tulpanerna!
U n d e r b a r t!
En säkerligen trött pv gav sig av till jobbet vid sextiden .., jag har skjutsat Anders till tåget, gosat med Sigge Nilsson .., tackat husskötarna ..., och ska nu försöka få undan det mesta innan det är dags för att köra till jobbet vid tre.
|
Och inte behövde jag tjata = lycka1 |
På köksbordet låg detta ....
Jag räknade ut att det nu återstår åtta arbetsdagar innan det är dags.
Monet i Frankrike brukar berätta lyriskt om den franska sjukvården och det låter onekligen som paradisets förgård, ja, att hamna där.
Nu har jag själv enbart goda erfarenheter av den svenska vården (å andra sidan har jag ju inte så mycket att jämföra med), men
en sak skulle jag önska att någon på ovan nämnda (se bilden) avdelning tog till sig; nämligen själva tonen i brevet som kommer till den blivande patienten..
Ett litet välkommen", tycker jag kanske inte hade stört alltför mycket.
Från sjukhuset i Halmstad låter det ofta som om man är kallad till förhör.
Ja, jag vet .., en bagatell i det stora hela, men ändå och jag inser att det inte är kärleksbrev som ska författas, men ni förstår kanske vad jag menar ...?
Totalt åtta arbetsdagar återstår innan det är dags och det är mycket som ska hinnas med innan dess.
Började med att räfsa klart på gräsmattan .., men en hel del annat återstår!
Jo, men det känns bra alltsammans!
Och finns det kvar några läsare, så hej på er!
Long time, no see.