Halmstad, igåreftermiddag.
Ett par timmar har han stått där vid kajkanten, ja, han har flyttat sig hela tiden, i akt och mening att fånga storfisken.
På hans högra arm sitter fiskekortet - inplastat i en slags bindel - och han säger att fångsten inte varit särskilt lyckad .., men han lever ju på hoppet.
Nu är det havsöring som gäller, sen blir det lax.
Vattnet är Nissan .., en av dom där floderna som det var så viktigt att lära sig, då, när man gick i småskolan.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter, är en flod nånting i stil med Amazonfloden eller Nilen .., och att då, i sin ungdom, för första gången få se det som mest liknade en större bäck , blev närapå en chock.
Men just här, där Nissan snart mynnar ut i havet, där känns den väl någorlunda flodaktig.
2 kommentarer:
vi skrattar fortfarande gott åt den första gång jag åkte genom Halland och såg de bäckliknande "floderna". Jag hade Ångermanälven och Indalsälven att jämföra med och jag bara gapade... så mycket tid vi hade lagt på att lära oss namnen på de här små-åarna i skolan.
Lyckliga Grodan: ja, precis så var det för mig också! Och jag minns hur häpen jag blev! När jag sedan läste Mikael Niemis "Dragspelsmusik från Vittula" där han tog upp just det här .., DÅ kom jag ihåg den där känslan!
Nu fick vi lära oss Norrlands floder/älvar också, från Muoni längst i norr, till Ångermanälven i "söder", men ändå .., det var inte dom vi tragglade ,-)
Det var likadant med herr Kantarell som stod i backen och blåsippan .., dom hade man ju aldrig sett skymten av!
Skicka en kommentar