Elisabet

Resumé ....

Länge sen sist var det ..., men roligt att ses.

Klockan tio noll-noll är det dags för provtagning på vårdcentralen i Getinge.
Jag är där i god tid och slår mig ner i väntrummet, det som har fått nya möbler - dödens tråkiga -, stela, ja, det hela påminner mer om en militärförläggning.

I det större väntrummet står sofforna med ryggen mot varandra .., fy, så tråkigt att sitta och stirra rakt in i en vägg, i stället för att ha ett öppet rum och som tidigare - med öppna ytor - så där så man ser varandra!

"Det är väl nån konsult förstås som har varit i farten  ...?" säger jag, men det visar sig vara självaste vårdcentralchefen som bestämt det hela.

Vi är några stycken som väntar, däribland en granne från Stensjö - min namne -, och det blir lite småprat .., dessutom kommer vi in i provtagningsrummet samtidigt.

Som vanligt är det hopplöst att fånga mitt blod och sköterskan, som är solbränd ("Jag var i Turkiet i september, det kanske sitter kvar sedan dess ...?" säger hon) blir lite nervös och när det femte provröret ska fyllas (tre får hon kassera), börjar hon darra på handen.

Nu har jag plåsterlappar lite här och var på armarna, men det spelar ingen roll.

Ett EKG skulle också tas.
Så här prydligt ser det ut när mitt sextioåriga blåsljuds-hjärta är i gång.
Lilla älskade hjärtat! 
Tänk, visst är det nästan helt otroligt ....., tänk bara på en bilmotor som någon gång tvärstannar eller hackar lite .. men våra hjärtan (dom flestas) går och går och går, från den dagen vi kom till världen och fram tills dess att det är slut på det roliga.
Visst är det  f a n t a s t i s k t! 
Det är ju som ett  m i r a k e l!

Är man lydig så är man.
Så här står det på skriften från Hallands sjukhus:
"Kvällen innan operation rekommenderar vi att ni dricker två Pre-op. En klar näringsdryck som ni köper Apoteket."

Det gjorde jag också .., ja, alltså .., inhandlade drycken .., och känner mig nu ungefär som pv när han dagen innan Vasaloppet kämpar med sina Vitargo (som han tycker är såååå hemska!).

Sist av allt en sväng in på Konsum i Getinge.
Till min oerhörda förvåning upptäckte jag att där fanns Milanokakor; något jag knappt sett röken av sedan flytten från Ystad och närheten till Möllers Bageri.

Alldeles osökt kom jag då att tänka på den rara bettankax.

Ja, så har förmiddagen förflutit.
Har intresseföreningen noterat?
Då kan ni lägga ifrån er pennorna.

Tack, tack.