söndag 25 maj 2014

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Så fin hon är på bilden, Ulrika!

- att sitta i skuggan en jättejättevarm dag och sticka och titta på glada barn som springer fram och tillbaka i strålarna från en vattenspridare.


- lamm, killingar, kycklingar, kalvar, stickning, kolbullar över en brasa, häst & vagn... som JOBB!
Dagens fönster ...


Så här på Mors Dag tänker jag lite extra på mamma .. hittar en bild från Dikanäs och där sitter mammas fastrar och farbröder och där är en moster och det är sommar och dom har slagit sig ner i gröngräset ...,  händerna är solbrända ..., kanske har man ställt upp sig lite extra för fotografen och längst till vänster skymtar alltså dagens fönster.

Om allt går som det är tänkt, kanske vi är där på besök i sommar.


Apropå inlägget här under ...



Ja, och Spencer Tracey .., så tycker jag att filmen "Gissa vem som kommer till middag!" är en av de allra bästa filmer som någonsin gjorts och med helt suveräna skådespelare.

Har du inte sett den, så här kan du läsa lite om vad den handlar om.


Och det blir bara värre med åren ...


Det är väl åldern förstås .., det här att man blir så otroligt lättrörd.

Igår upptäckte jag att den här till synes så sympatiske mannen Anders Gyhlenius, han som var med i tv-dokumentären "En svensk klasssiker" och där kämpade - inte bara mot trettio mil på cykel eller nio mil på skidor - utan även mot sin cancersjukdom ..., ja,att han inte längre är i livet.

Och då, när jag då ligger på soffan och läser om denne kämpe med det breda leendet, då blir det för mycket .., och när jag ska högläsa för pv, då håller inte rösten.

"Oj, vad han såg snäll och trevlig ut!" säger jag.

Och sen läser jag en insändare där en kvinna som har arbetat som valförättare berättar om en äldre invandrad herre som kom till vallokalen i finaste kostymen och med slips, och när han hade avlagt sin röst, så böjde han sig fram och bugade så högtidligt.
Detta att få rösta .., att få bo i ett land där människor faktiskt får gå till en vallokal och lämna sin röst .., det var så stort för honom!

"Men hör här ...!" säger jag till pv och ska just till att berätta om den där mannen, ja, då är det färdigt igen .., jag känner hur tårarna kommer.

Eller när jag läser dödsannonsen där den unga mamman - hon som i tv vittnade om hur eländig cancervården kan vara .., och nu inte längre är i livet - har skrivit "himlen är överskattad" ..., samma sak! 


Men det kan också vara en sån enkel sak som att man tidigt en söndagmorgon råkar slänga en blick ut genom köksfönstret och så tänker man att .., men vilken ljuvlig dag det verkar bli .., och man öppnar fönstret och hör småfåglarna kvittra och ser pv stå framåtlutad och rensa ogräs i potatislandet.

Bara en sån sak kan få hjärtat och ögonen att svämma över.



Min pappa var likadan.



När han tittade på filmer med Spencer Tracey eller Mickey Rooney, då satt pappa ofta och torkade tårarna med en blårödrutig näsduk som togs upp ur byxfickan ..., och när Silvia blev vårt lands drottning och skred fram mot altaret, då var det rena tåreflödet hos pappa ..."men så grann och fin hon är ...!"



Själv började jag storgråta 2:53 in i filmen här ovanför.

Det kanske är genetiskt, det där lipandet ...?

Och hur är det med er andra ...? 
Är det samma sak för er ...?
Har det förändrats, eller är det ungefär som förut ...?

Berätta, om ni vill och har lust!  hälsar lipsillen Bettan.

lördag 24 maj 2014

Ett eftermiddagsfönster ....


... från Göstas och Sonjas lägenhet på Strandgatan i Halmstad.

Ni ser väl slottet och spiran på kyrkan, som jag i skrivande stund inte kommer ihåg namnet på och jag vågar inte chansa, så där som jag gjorde med Cruella/Helena då jag i ett huj förflyttade henne till Shanghai, då hon ju bor i en svårstavad stad som börjar på G och finns i Kina.

Ja, just det, jag är aningen trött ,-)

Först besök i stan där vi blev bjudna på lunch av Sonja och Gösta.
Här var vi.

Är det nånting jag är förtjust i, så är det just buffé.

Efteråt kaffe och gott fika hos Pehrsons och det var då jag fångade den här utsikten.

Ps. Kyrkan heter Sankt Nicolai kyrka .... Ds.












Ännu ett tips ...

Alltid läsvärd och allra helst idag ......, hon som slår dank.

Och en man in Norrbotten öppnar sitt badrumsskåp ..

Och en annan man, utkämpar ett krig.

En nattuggla till stickerska berättar om en Bra Dag.

En bra dag hade även den här bloggerskan.

Fina bilder - alltid, alltid - dom finns här!


Mitt eget bästa ...

Interiör från hotellfoajén.

Det allra bästa för mig, det hände igårkväll.

Jag slog mig ner vid min dator .., loggade in på "Mina sidor" hos Försäkringskassan i akt och mening att se hur liten ersättningen skulle bli den här månaden. Sedan den 18:e mars då min sjukskrivning tog sin början, har jag från FK fått sammanlagt tvåtusenniohundra kronor.

Allt hängde förstås på fördröjningen .., på läkarintyget från Halmstad sjukhus som glömdes att skickas in och det är mänskligt, det kan jag ta .. men oj, så kämpigt det kan bli och tänk, om jag hade varit helt ensamstående!

Nåväl, nu tänkte jag att det blir väl så att i juni kommer den riktiga ersättningen, när det varit så tjorvigt.
Så blev det inte!

När jag väl tittade på vad som skulle sättas in på mitt konto på måndag, så slog jag händerna för ansiktet och ville gråta rakt av, ja, av pur glädje och tacksamhet!

"Men vad har hänt ...!!?" sa pv förskräckt .., han satt mitt emot mig och rättade nationella prov.

Så jag berättade.
Och looooog.

Vad gjorde jag då?
Beslöt mig för att hålla igen nåt alldeles vansinnigt?
Nej, jag ringde till hotell Sekelgården i Ystad och bokade bums ett dubbelrum till pv och mig inför nästa lördag, då, när vi har återträff, vi som arbetade på lilla Fridhems Livs! Tanken var att vi skulle få sova ombord på mina barns pappas segelbåt, men det var nog mest herr pensionatsvärd som tyckte att det var en höjdaridé.

Så jag ringde hotellet. Ett rum fanns kvar, mot innergården.
Pv, som är smålänning av födsel och ohejdad vana .., looooog försynt.
Jag vet nog vad han tänkte, men han sa det inte.

Det var mitt bästa.
Dagens fönster ...


... fångades hos det äldre paret, kunder i affären och båda över åttio ..., där vi (friherrinnan och jag själv) fick en guidad visning i den helt bedårande trädgården.


Att frun i huset är av det mer kreativa slaget (textilkonstnär) ..., ja, det är inte svårt att se.
Fönstret finns i hennes ateljé där hennes alster hängde på väggen eller väntade på att bli färdigvävda.

Bilden visar liksom innergården, när man sen rundade ateljén, då uppenbarade sig ... ja, paradiset.

(Ja, just det .. jag har betalt per superlativ!)

fredag 23 maj 2014

Det bästa för Monet i Frankrike ...


..... i veckan är bara det faktum att vi bor där vi gör. Just nu med perfekt sol och blå himmel.  Ljumma temperaturer, vackra blomsteruppsättningar på bordet. En liten hund som snuffsar runt på dagarna i sin lilla vackra blommande pudelträdgård. Och en man som hämtat sig från en illasinnad  bronkit och nu sitter framför pianot och tränar lite inför kvällens franska grannfest. Där jag bidrar med västerbottenpaj bl.a.

Och på söndag är det, precis som i Sverige, Mors Dag, och då äter vi femtimmarslunch med fransmän på vår närliggande vingård som vanligt. I veckan efterlängtat vänbesök inklusive pudelkusin. Det blir också roligt!
Önskar alla svenska Mammor en härlig Mors Dag från Provence med lite vackra rosor  också!


Hälsningar Monet.
Det bästa för en mormor i Tyresö ...



Denna vecka ringde barnbarnet D från sitt nya mer omfattande boende och sa att han inte åker hem på några dagar. Han tyckte det var bra där ....... 
Det boendet som skulle vara så trist?

Igår kom han och han satt i eken  - nyutslagen -, och visslade med ett strå.
Nöjd lugn harmonisk.

Sedan såg han Tyresömatchen i TV hos mormor och morfar! 
Mys!

Puh så underbart.

Eva i Tyresö
mormor
Det bästa för Helena i Guangzhou ...



Det händer bra, roliga och knasiga och mindre roliga saker hela tiden här hos mig, så jag har lite svårt att sortera bland intrycken...

Men den här veckans bästa var utan tvekan konsert med alla musikutövare på dotterns skola i går kväll! Herreminje vilka duktiga ungdomar! I två timmar fick vi njuta av blåsorkester, stråkorkester, jazzband och så kören där dottern är med.

De asiatiska ungdomarna som går på en skola av den här typen kommer från familjer med gott om pengar och höga ambitioner och de har ofta spelat instrument sedan barnsben - riktigt proffsiga är de (även om det förstås har sitt pris, det liksom de höga studieresultat som förväntas).

Nå, här är en länk till ett av körens nummer, Dubula, en traditionell sång från Xhosa-folket i Sydafrika!

(Elisabet säger: ja, den länken är alltså filmen här längst uppe).


Fyra fredagsfönster från Halland ...


Det är ett par veckor sedan som friherrinnan öppnade grinden till den här underbara gården/tomten och sa ..."ska vi titta in .., dom är ju kunder i affären, du känner dom säkert ...?" och så gjorde vi det.

I trädgårdstidningar läser man ofta hur bra det är med "rum i rummen" .., och här var hela trädgården uppdelad i olika rum .., det såg helt naturligt ut och inte det minsta konstlat!

Mannen och kvinnan som bor här, är båda i åttioårsåldern, ja, mer än så.

Det var en fantastisk upplevelse att få strosa omkring där.
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det har varit en mycket rolig och bra vecka, men det bästa var nog ändå konserten med Du-kan-sjunga-gospel-kören i fredags.

Den här terminen är vi 330 sångare och hur Gabriel Forss lyckats få alla att känna sig sedda och entusiasmerade är för mig en gåta.

En mer energisk och rolig körledare har jag aldrig sjungit med ( och jag har provat en del) och om han bara visste hur roligt vi alla tycker det är och hur mycket energi vi får av att sjunga med honom, så skulle vi ha repetition varje dag. Fast då skulle väl körerna i Stockholm och Malmö protestera ljudligt!
Den STORARTADE OCH körledaren ...

Efter konserten är vi alla såååå glada och fyllda med energi. Allt var bättre i år; kören, ljudet och ackompanjatören - körledaren kan inte bli bättre.

Både Gabriel och jag (och alla de andra 329 sångarna i kören) är väldigt nöjda med vad vi åstadkom och nu blir det ett stort tomt hål på tisdagarna ända fram till september då allt börjar om igen.
Jag läääängtar!

Bästa hälsningar Ann.
Och så är det ny omgång av Det Bästa ...


 Vinsterna den här gången .., det är den här härligt somriga handduken - tack Kattis! - ....,


 ... och så den franska dvd-filmen "Mellan väggarna", Oscarsnominerad till bästa icke-engelskspråkiga film 2009. Tack Elisabet!

Så nu är det bara att tänka efter vad det var som värmde hjärtat lite extra den senaste tiden och så mejlar ni den glädjen till bisse151@gmail.com.

Varmt välkomna! (Minst 27 grader varmt!)

torsdag 22 maj 2014

Friherrinnan i badet ....


Tre omgångar bad blev det för min del idag, två tillsammans med före detta arbetskamraten - det är hon som plaskar omkring på bilden - och en gång med pv.

Hemifrån till Steninge tar det kanske två minuter med bil och tänk, att jag blir så glad när ägaren till Göstas Café, deras son, hälsar så glatt var gång man passerar caféet på väg ner till havet!

"Jaha, ska du bada nu igen ...!" säger han leende.

Det är just den där biten som betyder så mycket för mig .., att vara en del i ett större pussel, må så vara om man bara är hörnbiten.


Och så här såg det ut igårkväll, när pv skulle ta sig ett dopp ...
Ja, jag vet .., man ska inte ....! 



Men jag gör det ändå ..., tipsar om en dokumentär som gick rakt in i mitt hjärta! 
(Människor blir så less när man tjatar om ett bra program .. men hur ska man kunna låta bli ...?)

Mormor, mamma och jag
Norsk dokumentär från 2013. 
Tre kvinnor, tre generationer. 97, 64 och 40 år gamla. Hur ser de på sina liv, med dess med- och motgångar? 

Fotografen Camilla Næss går på upptäcktsresa i sin egen familj - med mormor, mamma och hon själv.

Även i SVT2 23/5, SVT24 24/5, SVT2 24/5 och SVT2 25/5

Jag är helt förvissad att t.ex Bettankax .., Tankevågor .., qi och säkert många flera skulle tycka om den!

Här är länken.
Tack ...




.... till själva livet! vill man säga en sån här dag.

Två dopp i havet blev det och snart ännu ett, när pv kommer hem .., jag ska möta upp honom i Steninge, så får han också svalka sig.
Torsdag i maj ...


Först ett besök på vårdcentralen ..., och den där "snälla doktorn" som jag bad att få komma till, hon visade sig verkligen vara snäll och rar och det togs prover och hon kände på mitt opererade knä som är så mycket varmare än mitt andra och vi pratade om sköldkörtelgrejs och lite annat.

På väg in från väntrummet (underbart småprat med andra patienter .. , det handlade om bästa väderleken .., om översvämningarna i Serbien ..., om hästars flyktbeteende och mycket annat) säger läkaren att ..."oj, vilken fart du har!" och det är ju just det som är ett litet problem, att den här patienten har svårt att ta det alltför lugnt med kryckorna.

Efteråt kör jag inte den vanliga vägen hem, utan svänger av mot Harplinge .., stannar till vid en jättelik äng eller hage med säkert sjuttiotalet kossor. När jag tar upp mobilen för att ta ett kort, tror dom nog att det är en pistol eller slaktmask och nästan alla hoppar samfällt bakåt!

"Men nog är ni väl mer än lovligt lättskrämda ...!" säger jag och då kommer hela hopen lunkande mot stängslet och står och spanar in den där underliga madamen en stund.

Jag  bara  ä l s k a r   kossor!

Sist av allt jobbet en sväng .., surr på lagret och jag hälsar på den nyanställde arbetskamraten som visar sig vara en man i 35-årsåldern (jättebra! det behövs någon med muskler! och vi är mest kvinnor ändå) ..., han lockar mig att köpa färska svenska jordgubbar till ett högt pris, men okej, kanske kan vi fira segern mot Vitryssland ikväll (hockey), eller trösta oss efter förlusten.

Nu ska jag bara dra efter andan och sedan blir det bad i havet i Steninge, tillsammans med friherrinnan. Hon håller kaffe, jag håller mackor.



Den alerta madamen i Portugal, hon tipsade om den här filmen!
Man blir glad av att se och lyssna till den  .., jag lovar!
Och titta här .., varför annannan inte kan städa sitt skrivbord ...

Dagens fönster ...


.... var mitt och fanns - och finns ännu - på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Igår fick jag en bild från Solbritt i just Ystad och motivet var två av dom här fönstren, vilka numera är helt fördragna och har så varit sedan jag flyttade. Så trist!

Och tänk .. , nästa lördag .. ,då ska jag slå mig ner en stund på den där stentrappan där jag hade pelargonior och kryddväxter och som kändes som min egen lilla täppa!

onsdag 21 maj 2014

Och  v e m  vann nu den fina brickan .....?



Jo, det gjorde ....
Och så blir man pånyttfödd ...


Nästan genast när pv kommer hem, frågar han om vi ska åka och ta ett dopp?

Vi kör till Steninge; det tar väl 2 minuter, kanske .., och nu, när stegen är på plats, blir allt så mycket enklare ...., jag doppar mig först .., några tafatta simtag (det är inte enkelt att simma när man inte får vinkla benet eller sparka till ...) under ytan och sedan upp igen.

Lyckligast i världen.

På väg till bilen såg det ut så här.
Klockan 13.00 ....


... har jag tid hos sjukgymnasten Thorbjörn - med dansk brytning - och det visar sig att jag har tagit fel på dag. Det var igår jag skulle vara där. Åååå, så pinsamt, jag som alltid vill hålla tider!

Nåväl, medan han ägnar sig åt en äldre dam, läser jag Allers och fördjupar mig i olika recept från i vintras .., sedan tar han sig an mig och kontrollerar hur mycket jag kan pressa ner knäet och det är det svåraste av allt ..., det går helt enkelt inte, men jag SKA kunna till slut, det har jag bestämt!

Och jag får göra olika sträääääckochtäääänjövningar och visar att jag nu kan stå på ett ben (såväl vänster som höger ...), jag har bättre balans och jo, det ser bra ut, frånsett att mitt nyligen opererade knä är så varmt, mycket, mycket varmare än det högra.

I morgon har jag tid hos läkaren på vårdcentralen, hon som "är så snäll och heter Vera", så då får vi väl se vad som händer.

Efter besöket tappade jag precis alla fjädrar som fanns i min kropp och stööööp på soffan Ektorp, tillsammans med Harry.

Nu har jag tagit två strong pills (ja, strong och strong .., Panocod) och kan absolut inte köra bil (natten mot idag var "sträng", som dom säger i Halland ...) och om en liten stund blir det en promenad med harry och klockan sex är pv hemma och då blir det dragning en timme senare.

Så här (bilden) såg det ut från min utsiktsplats i soffan Ektorp.

Jag  ä l s k a r   att ligga på en säng eller soffa och lyssna till livet som pågår intill.
Hos Solveig i Dalarna ....



... där har det minsann blivit tillökning i familjen!

Den som en gång haft förmånen att ha småkycklingar ..,. vet hur underbart roligt det är.

Grattis Solveig och Roland och förstås mamma höna och pappa tupp!

(Filmen har hon spelat in, Solveig, alltså):
Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
Kom ihåg  ....


... att ikväll blir det dragning igen, ja, på den somriga lilla brickan som Kattis bjuder på!

Alla som ni var med i tillbringaren igår, är såklart med även den här gången.


Sånt som får mig på gott humör ...


Sånt här.


tisdag 20 maj 2014

Herremin ..., vi glömde ju brickan! 


Då gör vi en dragning till i morgon, med samma deltagare - men då gäller det förstås bara brickan -!
Två dragningar på raken .., det tar sig ,-)
Och så här blev det ....



Det blev dålig skärpa så här i kvällningen, men det kan inte hjälpas.
Ni skulle veta så fint och skarpt det blev i mobilen ,-)

Grattis till er tre som vann och tack igen till er som stod för vinsterna!

När detta ska postas, så är det Kattis som står för portot!
Tack till dig också.
Nyss ...


Med kryckan i höger hand och kopplet i vänster hand, så gick jag ner till stranden.
Det var bara en ung kvinna och jag själv och så harry ..., som var där.

Plus en svan på höger sida .., och några gravänder längst till vänster.

Det var mer än underbart .., det var himmelskt.

Och jag gick lååångt ut och funderade på att doppa mig med klänningen på, men avstod.
Kraschen kom i New York ...


.... säger mannen som är lång och har lockigt mörkt hår.

Och han berättar om en hektisk finansbransch .., hög lön .., stress och mera stress .., och till slut hur hjärnan tackar för sig av pur utmattning .., han berättar om respiratorvård i New York där det hände och sedan: ett helt nytt liv.

Ett annorlunda liv.
Sjukskrivning.
Rehabilitering.
Vila.

"Aldrig mera som förut, nej, det är inte värt det!" säger han.

Nu gräver han i jorden och lyfter tunga stenar, allt medan harry sitter en bit ifrån och tittar på.
Bakom oss går hästar i en hage.
Svalor pilar förbi.

Vad han ska göra sedan ...?

"Jag skulle nog gärna bli bonde ...", säger den mörklockige.

Ikväll blir det dragning ...

På rumsbordet prunkar nu dessa syréner ...

Just det .., ikväll smäller det och här är ni som har delat med er av glädjen:

Det är .....

Gerd i Norsjö
Eva på Frösön
Monet i Frankrike
Bloggblad i Söderköping
Eva i Tyresö
annannan i Portugal
Anna-Lena i Tumba
Barbro i Uppsala
Ulrika i Närke
Den STORARTADE Ann i Göteborg
PV vill också vara med 
Och Turtlan i Karlstad

Vinsterna då?

Jo, det är en bok av Anna Jansson .., en disktrasa/norrlandsparlör, samt en liten bricka, perfekt för två koppar. Bok och disktrasa från ellem i Skellefteå och brickan från Kattis.

Tack snälla rara!

Några axplock från glädjekällan ...

"Det bästa denna vecka var att jag vågade använda cykeln. Äntligen!
Om jag tänker mig för ordentligt vid på- och avstigning så går det bra.
Ända sedan knäskadan 7 nov har cykeln varit helt omöjlig.
Nu gick det bra och jag susade ner till affären och inget var tungt på hemvägen.
Helskönt!"

"Bara alldeles enkelt och just precis nu. Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster. Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

"Snart så kommer båten i sjön. Det har putsats och fejats i helgen. Oljat relingen och lackat lister blev också gjort. Så snart snart så. Nu väntar vi bara på att båtmotormekanikerfirman ska fixa med drevet. Där propellern sitter ska något fixas. Vi pratar om var vi ska åka i sommar. Planerar och funderar. Snart snart. Längtan är också en glädje!" 


Tisdag i maj ...


Mitt första möte med kaprifol, det var i mitten av 70-talet när vi tillbringade några semesterveckor på Tjörn i Bohuslän. Överallt växte vildkaprifol!

Det blev väl någon slags förälskelse förstås och även i Halland finns hur mycket som helst av den här varan ; bara uppe i vår slänt kan man trassla in sig i horder av kaprifolslingor.

Att jag med emfas hävdade att vi skulle ha kaprifol på spaljé här på kullen .., det var kanske inte mitt allra mest lyckade projekt. Kaprifolen blir visserligen fin upptill, men nertill spretar det tomt och ödsligt.


Nej, mycket bättre är det med klematis!
Den här klipps ner varje vårvinter och innan sommaren är tillända, ja, då fullkomligt VÄLLER den ut över väggen .., nerifrån och upp .., och den är så otroligt tacksam!
Till höger om stuprännan skymtar det lilla huset som är till salu.


Och så har vi ju humlen ..., lika tacksam den, men i slutet av sommaren brukar den drabbas av nån slags ohyra så att det blir bara trådar kvar. Sååå synd, för oj, vad jag tycker om humle!


Ännu en kaprifol finns och så här blir den .., som ett skuggande tak och det var väl kanske inte riktigt meningen.

Bilderna togs nu på morgonen och dessförinnan hade jag plockat mördarsniglar .., jag tror säkert ett tjugotal som antingen slogs ihjäl eller dränktes, ja, det är hemskt, rent av förfärligt, men äckligare djur har jag väl sällan varit med om och jag ser nog hur dom börjar ta sikte på växthuse!
Dagens fönster ...


Stickmadamen Ulrika torde ha haft - nej, inte en håv, utan en trål - med sig när hon häromsistens var ute på vift.

Här är ett ännu ett fönster!

Tack snälla! säger jag.


Om kärlek ....

.... kan man läsa här.

Och bli glad.
Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej Elisabet!

Det bästa i veckan:

Att få skura vårt utedass vid skogsbrynet, då är sommaren i antågande.


 Dessutom helgens arbetsdagar då svåger med fru hjälpte oss att lägga nytt däck utanför stugan. Så underbart med människor som erbjuder sin hjälp! Igår åt vi fyra och våra hundar ( fyra stycken) frukost på den nysnickrade altanen, sommarvärmen hade med ens infunnit sig.

Björkarna slog ut under dagen och när jag och vår hund kom till stan igår kväll satte vi oss vid sjön och njöt av den ljumna kvällen.

Kram Eva

måndag 19 maj 2014

Om Alfred och Shirley ...

Alfred som skötte om sin dementa fru intill slutet.

Som lillflicka tillbringade jag hur många timmar som helst sittandes på ryamattan framför tv:n och med mammas läroböcker från sjuksköterskeskolan i Umeå som bästa lektyr.

Åååå, vad jag tyckte att det var intressant!
Där fanns bilder på olika sjukdomar .. , förfärliga bilder med människor som drabbats av elefantiasis och där var bilder på flera meter långa inälvsmaskar och där var utsträäääckta tungor och allt möjligt annat!

Nu, femtio år senare och mer än så, sitter jag återigen framför tv:n, men nu tittar jag på program som heter "Det kungliga lasarettet" (från Australien), 112 och ett danskt sjukhusprogram.

Det kungliga lasarettet visar ALLT .., och är oerhört intressant.
Såväl 112 som det danska akutprogrammet är mer ..., ja, det späds med häftig och vad någon nog tror är spänningshöjande musik .., det är ett evigt upprepande om vad som har hänt och vilka som arbetar och jag blir ofta sååå less på att titta eller lyssna.

Men brittiska Akuten, har allt!
Där får man också följa patienterna, men på ett helt annat sätt .., där träder personligheten hos anhöriga eller den sjuke själv fram .., män och kvinnor berättar om sina liv och drömmar .., allt vävs samman .., det blir inte bara en diagnos eller en häftig olycka med mycket blod .., och nästan alltid sitter jag med tårar i ögonen när eftertexten rullar.
Mest av glädje.
Någon häftig musik för att förhöja spänningen finns inte.
Det behövs inte.

Äldsta Dottern och jag själv sms:ar ofta där vi sitter - femtio mil ifrån varandra - men båda framför var sin tv och så skriver vi ..."åååå, han är väl underbar, den där Alfred!", eller ..."vilken snäll doktor!"

Idag såg jag reprisen av gårdagskvällens Akuten.
På bilden här ovanför ser ni Alfred, som en gång i livet arbetade som militär, nu är han kommen långt upp i åren och arbetar vidare som fönsterputsare -åååå, det trivs han med - och han visar hur man ska göra .., "det gäller att vara snabb och effektiv med fönsterskrapan!" säger han leende.-

Eller den unga tösen Shirley som sitter i väntrummet och tänker på sin morfar och allt vad han kom att betyda för henne och hur hon saknar honom, nu, när han inte längre finns!  Hon berättar också om sitt liv och sina tankar om framtiden.

Och kvinnan som alltid har så bråttom och ramlade nerför trappan för att slutligen landa mot ett bord där hon närapå slog ut alla sina tänder .., och maken som sitter vid hennes sida på akuten och ber att hon ska ta det liiiite lugnare och när hon väl har blivit utskriven, ja, då får vi veta att den snabbfotade madamen har ramlat och brutit handleden igen!

Sånt.
Det är som att titta in i helt vanliga människors liv, tänk, vilken ynnest!

När jag i september åker till London, då skulle jag vilja besöka Kings College Hospital och dela ut stooora, stooooora fång med rosor till den här fantastiska personalen som så generöst delar med sig av sitt arbete och sina tankar, för att inte tala om patienterna som gör samma sak!
Det är vad jag skulle vilja göra.
Ni vet väl .... 

.. att vännen Guy är igång igen och bloggar.
Pensionatsvärden har bytt jobb ...


Medan jag själv drömmer om att jag befinner mig hemma i Malå och ska till att arbeta på Ica Nilahallen och då har glömt koden till butiken eller har missat att räkna kassorna, har pv mer storslagna drömmar.

Ibland är han uttagen till världslaget i längdskidåkning (och han finner det inte alls helt ologiskt heller .... tvärtom!), ibland är han nära att vinna Vasaloppet.

Och i natt har han bytt karriär; han fick nämligen order om att dela ut Hallandsposten till prenumeranter boendes på planeter i yttre rymden .., lydde ordern och gav sig iväg i en raket!

Åt detta har jag skrattat högt för mig själv hela morgonen.
Dagens fönster ...


Under ett besök - släktträff/kalas - i Stora Levene i landskapet Västergötland, passade min före detta svägerska Kaija på att ta fram fönsterhåven ..., och titta, här är fångsten!

Åååå, som jag i alla år har drömt om en sån veranda!

Tack Kaija!

söndag 18 maj 2014

Tänk, om vi blev grannar .....

Ja, titta här.
Det bästa för mig ...

.... det är när telefonen oförhappandes ringer - just som hockeymatchen är slut - och i andra änden av luren hör jag rösten av en vänlig kund som vill höra vad som har hänt .., har den där norrländskan slutat i affären och flyttat hemöver, har det hänt något allvarligt .., eller vad i all världens dagar ...?

En trivsam pratstund blir det och när samtalet är tillända, sitter jag och smajlar så mungiporna når frön det ena örat till det andra! 

Vilka underbara människor det finns på vår jord!


Igår ...


Match i Elitettan mellan Halmia och Bollstanäs Bollklubb - BSK - från Upplands Väsby.
I det laget, med nr 2 på ryggen, spelar Emma Elisabet.

Matchen börjar klockan tre och vi är där en stund innan .., sitter på läktaren och jag säger att en mer vackert belägen fotbollsplan har jag nog aldrig skådat och solen flödar och det är varmt och skönt och bakom oss flyter Nissan.

Vi slår oss ner intill Jennie som skickar grupp-sms till BSK-tösernas föräldrar och berättar hur det går och det är inga roliga meddelanden som susar iväg, ty halmstadflickorna vinner stort.
Det var Jennie och hennes mamma som åkte till London tillsammans med Äldsta Dottern och jag själv .., några dagar av skratt och härliga samtal blev det och om det pratar vi .., och även om annat .., om anhöriga som blir svårt sjuka och om livet i stort.
Och om tacksamhet.

När matchen är slut kommer Emma och pratar en liten stund - "hej mormor!" -och sen blir hej och tack.


Vaknar vid femtiden nu på morgonen.
Nu är eken utanför vårt vardagsrumsfönster snart utslagen .., den planterades av pv:s pappa Viking, han som för övrigt hade födelsedag igår och skulle ha fyllt 92 år.

Jag ligger vaken länge .., går ut med harry så pv får ha sovmorgon ..., lyssnar till P1, Andliga Sånger Tankar vid dagens början (helt underbart!) och Språket ..., somnar om .., drömmer de mest otroliga drömmar (äter ingen smärtstillande medicin längre)  .., räddar i drömmen en liten hamster från döden .., ser min storasyster iklädd en one-piece-dress och jag fattar ingenting.

Och nu, flera timmar senare, har solen gömt sig.

(Det ljuvliga lilla programmet som gjorde mig så rörd, sändes 06:45 i P1. Man kan ta fram det via den här sidan.)





Dagens fönster ...


Ja, herre du milde .., vilken arbetsmiljö somliga har!

Det här (bilden och länken) är Ulrikas.
Och här ....

... kan ni ta er en titt på den filurige Sven i Luleå.

Ni vet, Promenader och Utflykter.

Och jag tänker att han påminner så alldeles oerhört om en äkta man i Frankrike.

Ja, inte min.
Olikheter i vården ....

Töser i Falkenberg .., hopefully friska knän på dem alla!


Häromdagen bad jag Monet i Frankrike att berätta lite om hur eftervården i Frankrike fungerar, ja, för alla dem som fått knäprotes.

Igår fick jag svar, i form av ett långt och intressant mejl och även om mycket är ungefär likartat, finns det vissa områden där det skiljer sig markant och man kan undra vad det beror på?
Har den franska sjukvården outsinliga resurser?
Hur finansieras det hela; jag fattar det liksom inte, ty Frankrikes ekonomi lär ju ändå inte vara världens bästa?

Det här pratet intresserar kanske bara mig själv och någon annan som genomgått samma sak .., ni andra med friska knän, kan ju gå ut i solskenet!

Har någon av läsarna med knäprotes lust att tillföra diskussionen något, så varmt välkomna med era synpunkter!

Nu ska jag försöka att jämföra lite.

1. Blodförtunnande får även vi. I Hässleholm fick man sprutor som man själv injicerade, ungefär som vid diabetes, i Halland var det piller.

2. Ispåsar att kyla det opererade knäet fick man i Hässleholm, inte här, men jag har ju kvar mina sen förr, så dom används.

3. Tandinfektioner .., ja, har man sånt blir man inte opererad. Frågades efter i Hässleholm, inte här.

4. Sjukgymnastik har man rätt till, men särskilt avancerad är den inte.

5. Antibiotika (som enligt Monet ges rätt frikostigt i Frankrike) har jag inte fått alls.

Så här skriver Monet:

//Redan första dagen får man med hjälp av en  särskild mekanisk/elektrisk skena som benet läggs i för att börja flexa knäet. Man är OERHÖRT noga med att det ska vara i rätt vinkel och i många fall förordar man också - för stabilitetens skull en särskild ortopedisk skena som stöd. Det finns ett stort antal instruktioner om hur man sen INTE får göra det ena och det andra med sina ben men jag antar att du fått information om sånt av sjukgymnasten? Inte ligga med knäna ihop, inte lägga benet på kudde, sätta sig på rätt sätt, resa sig på rätt sätt, inte vrida sig eller böja sig framåt etc.



Vårdtiden är mellan 4-7 dagar här och sedan rekommenderas vårdhem i cirka tre veckor. Inte alla har råd med det (har man en tilläggsförsäkring kostar sånt ingenting). Man kan också komma till ett sådant hem som dagpatient. Man går annars 3-4 gånger i veckan till sin sjukgymnast och är man gammal och har svårt att komma dit själv så kommer sjukgymnasten hem till dig. Hem kommer också distriktssköterskan de första två  veckorna VARJE DAG för att sköta och lägga om såret. (Det gjordes på Bengt också så det är rutin)



Man får instruxer av sjukgymnasten om det man inte får göra och det man kan göra själv. Men det är de som är utbildade och ser till att man gör på rätt sätt och de följer också utvecklingen på ett helt annat sätt än vad jag tror görs i ditt fall. De arbetar tillsammans med en i simbassäng, på motionscykel, behandlingsbordet och med olika typer av hjälpmedel som man inte har i hemmet. Här hade du heller ALDRIG själv fått bestämma om att bada eller KÖRA BIL. Det får man göra här mycket sent i läkningsprocessen, då ska man ha varit kryckfri i flera veckor och ha tillräcklig styrka för att både kunna gasa, bromsa och växla. Ett sånt beslut tas av kirurgen som man träffar vid flera återbesök, det första redan efter 2.4 veckor. Samma sak gäller bad, det bestämmer kirurgen och lika gäller när man får lov att gå upp och ner i trappor. Det är väldiga instruxer kring just det verkar det som.



Det finns mängder med information till anhöriga - allt från att se till att det blir en halkfri och snubbelfri hemmiljö till att de måste ta över ett stort antal hemuppgifter. Det du skriver om att du diskar, putsar fönster, hänger tvätt (och böjer dig ner för att lägga in tvätt) håller på i trädgården etc skulle INTE ha varit tillåtet här. Det är för tidigt och är för stor risk att man snedvrider benet när man håller på med den sortens vardagssysslor. Det är också viktigt hur man sitter och ligger och framförallt får man inte korsa benen eller luta det opererade benet mot kryckan när man sitter vilket tydligen många gör. Man får heller inte lyfta tungt under de första månaderna och ledordet är som vanligt här: FÖRSIKTIGHET.//

Ja, så helt olika skiljer sig alltså den här biten av vården i våra länder.
Nu kan det ju vara så att i andra delar av Sverige är det annorlunda och även i andra delar av Frankrike?

Vad tycker jag själv?

Jo, det jag verkligen saknar är återkopplingen till den kirurg som opererade mig; det hade jag önskat .., kanske två-tre veckor efter operationen och det hade inte behövt vara världens längsta möte, men ändå, jo, ett möte hade varit önskvärt.

Det är möjligt att det är så att man inte ska hänga tvätt eller diska etc, men det kan jag på en gång säga, att skulle jag leva efter den franska modellen i DET avseendet - dvs - att i princip inte ägna mig åt något annat än rehabilitering, då hade jag i gengäld hamnat på psykiatrisk klinik och det är ju inget fel i det, men det hade ju också krånglat till det.

Inte ligga med knäna ihop är ju en omöjlighet om man gör det naturligt?
Jag vaknar alltid på det viset ,-)

Att köra bil efter 5 veckor, det beslutet tog jag själv, eftersom jag kände mig helt okej med att använda vänsterfoten - egentligen skulle sjukgymnasten säga ja, men han vet ju inte mer än vad jag vet själv -, så där utgick jag från mitt eget omdöme.

Det skulle vara intressant att veta hur utfallet blir på såna här operationer i respektive land.
Har Sverige fler patienter med bekymmer efteråt, än t.ex. Frankrike?
Och är jag kanske är en ovanligt olydig patient?

Hur som haver: stort tack Monet som tog dig tid och berättade! 




 

Det bästa för Gerd i Norsjö ...

Jo, det bästa är att jag, efter 12 veckors förkylning , bokat en resa till Kroatien till mig och gubben.
Nu ska vi bara ta det lugnt , ta dagen som den kommer och bara vara!

Förhoppningsvis går både förkylningen och all uppdämd jobbrelaterad stress över i solen!
Vi åker om en vecka !

Hälsningar Gerd!
Det bästa för Babsan i Uppsala ...


Att få komma ut till denna blomprakt efter en arbetsvecka/Babsan

Den  här bilden kom susande från Babsan i veckan ..., man kan undra om det är ett älgpass, eller någon som bara vill pusta ut lite?

En terapistol ..., måhända bättre - eller mer livgivande -, än många schäslonger hos aldrig så begåvade psykologer?
Det bästa för Monet i Frankrike ...


... ja det måste nog bli att maken är bättre från sin illasinnade bronkit.
Men också att vi har full högsommar med temperaturer upp mot 28 grader och strålande sol.

Månntro det är därför våra Flammentanzrosor (från Sverige) växer som aldrig förr.
Vi äter ute varje måltid, inbäddade av denna prakt!

Hälsningar Monet.

lördag 17 maj 2014

Om det bästa ...


Från den rara Kattis kom ett helt paket med vinster till Uppmuntringslotteriet, så nu lägger jag till den här söta lilla brickan till veckans vinster. De övriga är en bok av Anna Jansson och en disktrasa med norrlandsparlör som text ovanpå - allt detta från ellem i Skellefteå -, lika rar och go hon!

Brickor brukar locka åtminstone en manlig deltagare från Jämtland .., hrmmmm ., få se nu, om han hör av sig?

Tack Kattis!
(Från henne kom även två underbara diskhanddukar och en liten ask för strong pills! Och porto! Det är inte klokt .., det här lotteriet tar aldrig slut!)
Det bästa för Bloggblad ...


Mitt bästa i veckan var helt klart överraskningen på ”pensionärsfesten” i torsdags. Genast såg framtiden ljusare ut!
Hälsningar
Bloggblad